Emblas

Nu är det dags att avslöja vem som är min  favorit bland svenska kungligheter genom tiderna!

Ja, ni gissade rätt!
Det är ju han… Teaterkungen! Gustav III.

Första gången jag läste om Gustav III var på högstadiet. Jag minns att jag tyckte att mordet på honom var så sorgligt och orättvist eftersom han gjort så mycket för Sverige. Och så såg han ju så himla söt och snäll ut med sina stora hundvalpsögon. Hur kan man vilja mörda en så harmlös och snäll kung? 
Han är kanske lite Sveriges version av Abraham Lincoln? Eller snarare Lincoln är USA:s svar på Gustav III. Båda blev mördade på en teater.  Och mördarna i båda fallen var personer som ansåg att deras privilegier blivit kränkta på olika sätt…

Hursomhelst.

Gustav III föddes den 13 januari 1746 i Kungshuset i Stockholm. Denna period under 1700-talet i Sverige kallas för Frihetstiden.
Man (ämbetsmännen) ansåg efter Karl XII fail med att bevara stormakten att kungahuset inte längre skulle ha en sådan oinskränkt makt. Sveriges ättelinjer var förbrukade.
Riksdagen fanns ju sedan tidigare, men under frihetstiden lagstadgade man riksdagens rätt att sätta sig över kungen och drottningen, och dessa ersattes med riksråd.
Med andra ord skulle man nu gnälla på de regerande riksråden istället för på kungen.
Sedan kan man ju spekulera i hur pass ”fri” denna frihetstid egentligen var, eftersom det bara var mycket privilegierade herrar som fick sitta med i riksdagen och stifta lagar. Lagar som alltför ofta gynnade dem själva i första hand… Ingen allmän rösträtt här inte!

En kvinna som ansåg att det här med en maktlös kung var idioti var drottning Lovisa Ulrika, Gustavs mamma. Hon kom från Tyskland, och där höll man minsann inte på och tramsade runt med riksråd och annat strunt! Lovisa Ulrika hade gärna sett att hennes make, Adolf Fredrik, satt ensam på makten över Sverige. Men maken avled innan drottningen hann sätta några planer i verket, och därför stod hennes hopp istället till sonen och kronprinsen Gustav.
Han kröntes till kung 1772, och samma år genomförde han en fredlig statskupp där han tillfälligt lät fängsla vissa riksdagsmän medan han själv tog makten.
Under kommande år genomförde Gustav en rad förändringar som präglar Sverige än idag: tortyren och dödsstraff avskaffades, tryckfrihet infördes, andra religioner än protestantismen tilläts, judar fick bosätta sig på fler platser än de varit tillåtna till tidigare, hälsovården förbättrades, med mera.
Självklart vann kungen popularitet och legitimitet hos stora delar av folket genom detta.
Men det han kanske är mest hyllad för är sina insatser för svenskt kulturliv, och framförallt teater. Han spenderade mycket av sin tid (kanske för mycket) med att besöka och spela teater, samt skriva egna pjäser. Gustav älskade det franska hovet och ansåg att Sverige behövde mer stil i form av teatrar, dansare, musiker och operor. Han grundade även Svenska Akademien 1786, för att låta vårda det svenska språket.

Dock har ju alla sagor ett slut, och tyvärr får sagan om kung Gustav III inte något vidare lyckligt slut…
Adeln tyckte inte om att kungen hade mer makt än dem, och de bestämde sig för att döda honom.
Den som tagit på sig att utföra dådet var kaptenen Jacob Johan Anckarström.
Tillfället kom vid en maskeradbal på operan i Stockholm den 16 mars 1792. En av de medskyldiga fick dock kalla fötter och skickade ett varningsbrev till kungen om att inte besöka balen. Men kungen var van vid hotelser så han struntade i varningen och gick ner till balen ändå.
Under kvällen såg Anckarström till att ta sig fram till kungen, och han sköt honom i ryggen.
Gustav blev svårt skadad, men lyckades överleva i 13 dagar efter dådet innan han slutligen dog av blodförgiftning på Stockholms slott –
Hatad av några, älskad av många.

Until next time!

Nu har vi kommit en bra bit i serien om svenska hjältar och legender! I följande avsnitt kommer vi att stanna till i ett av de mest händelserika och turbulenta århundradena i världshistorien; 1700-talet.
Det är egentligen nu som den moderna världen sakta börjar ta form. Vi har flertalet krig ute i Europa och världen. Stormakten Sverige förfaller i och med att Karl XII besegras av ryssarna vid Poltava.
Slaveri och kolonisering pågår för fullt, världskartorna ritas om, sjöfarten och handeln blomstrar, Förenta Staterna deklarerar sig självständiga från Storbritannien och USA grundas.
Ångmaskinen tas i bruk och i och med det börjar industrier och nya transportmedel växa fram.
Vetenskapen, konsten och kulturen står i sin fulla glans: Namn som Roussau, Voltaire, Immanuel Kant, Mozart, Bellman, Vivaldi, och många fler skapar odödliga verk och filosofier. De nya tankesätten mynnar ut i franska revolutionen.
Kampen för jämlikhet och frihet tar sig även nya former, och feminismen börjar sin långa kamp med Mary Wollstonecraft i spetsen…

Konstpaus.

Men mitt i all detta nya, detta omvälvande och kaos, fanns det en man som ägnade sitt liv åt att skapa ordning…
Botanikens fader. Carl von Linné.

Precis som med avsnittet om Gustav II Adolf så kommer jag inte kunna göra Linnés livsverk rättvisa här, även om jag sitter och skriver hela natten! Det han bidrog (och fortfarande bidrar) med till vetenskapen är alldeles för omfattande och invecklat…

Prästsonen Carl föddes 1707 i Småland. Han upptäckte i tidig ålder naturens mystik och det var framförallt växternas värld som fångade hans intresse.
Han imponerade på lärarna med sina kunskaper, och istället för att bli präst som sin far, så tog Linné en annan väg. Så kunnig som han var så fick kunskaperna inte gå till spillo, utan han flyttade till Uppsala år 1728 där han blev professor vid universitetet, och så småningom rektor.
Linné fortsatte under resten av sitt liv arbetet med att botanisera och sortera växter, men även djur, människor och mineraler. Han reste land och rike för att upptäcka nya arter att studera.
Men det är framförallt systemet han använde för att hålla ordning på dessa objekt som han är känd för. I Systema Naturae kan man se tabeller och indelningar som påminner om en modern Excel-fil!
Linné gifte sig med dalkullan Sara Moraea 1739 och de fick 7 barn tillsammans.
Carl von Linné avled 1778, 70 år gammal i Uppsala. Han är begravd i en relativt anonym grav i Uppsala domkyrka…

Jag förstår att man måste byta ut våra valörer med jämna mellanrum. Men om det är någon svensk som någonsin förtjänat att permanent pryda en sedel så är det denna man, Carl von Linné!

I nästa del kommer jag att avslöja vem min favoritkung är, och beskriva hans liv på och utanför scenen!

Until next time!

Finns det någonting bättre att starta veckan med än ett blogginlägg som handlar om stormaktstidens Sverige? Det kanske det gör, men det är nog väldigt få saker!
Nu snackar vi dessutom om en gigant bland giganterna, en riddare av rang – Lejonet från Norden, Gustav II Adolf.

Det finns fantastiskt mycket att säga om honom, både som kung och som historisk symbol, men för att detta inte ska bli alltför långdraget, så ska jag försöka att hålla mig till det väsentliga!

Gustav II Adolf föddes som prins i Stockholm år 1594. Han tog över tronen som sextonåring efter sin far Karl IX. Under denna tid låg Sverige i krig med flera länder och det såg ganska mörkt ut på erövringsfronten. Men Gustav lyckades hålla stånd mot Ryssland och även sluta fred med Danmark. Hans mål var att via Polen ta sig vidare in i Tyskland och det dåvarande Preussiska riket (Europakartan på den här tiden såg ju inte riktigt ut som den gör idag).
Detta fälttåg övergick till att bli en del av det som idag är mer känt som Trettioåriga kriget.
Självklart gjordes parallellt med kriget olika försök till fredsförhandlingar, men utan vidare framgång. Detta medförde att riksdagen (många gånger i hemlighet och oklarhet) godkände motaktioner från Sveriges sida och fältherren, kung Gustav ”Lejonet från Norden” skulle göra allt i sin makt för att förhindra den tyske kejsaren från att närma sig Sveriges gränser…
Sagt och gjort!
År 1630 landsteg Gustav II Adolf tillsammans med den svenska flottan och armén i norra Tyskland.
Gustav är världsberömd för att ha reformerat krigskonsten, och det är mycket tack vare detta som han vann så stora framgångar på slagfältet. Bland annat såg han till att soldaterna hade en värdig tillvaro och det sägs att han var väldigt mån om deras välbefinnande, vilket stärkte dem och skapade sammanhållning. Ett och annat modernt vapen och stark försvarsutrustning skadade ju såklart inte heller!
Tyvärr gick det inte hela vägen, eftersom kungen blev skjuten av fienden i slaget vid Lützen. Enligt den välkända storyn red han vilse i dimman (här finns dock många versioner av vad som egentligen hände) och han sköts till döds den 6 november 1632.
För att hedra kungens minne äter vi just en liten trevlig Gustav Adolfbakelse den 6 november varje år!

Det sägs även att drottning Maria Eleonora blev utom sig av sorg när hon fick budet om sin makes död. Hon tog hjärtat som skurits ur kungens kropp och behöll det hos sig. Hon försökte även att skjuta upp hans begravning eftersom hon ville ta livet av sig och begravas tillsammans med honom.

Kungens häst Streiff togs även den om hand och finns idag att beskåda på Livrustkammaren tillsammans med en hel del andra trevliga föremål!

Detta var alltså ett litet smakprov på det Lejonet från Norden hann åstadkomma under sin livstid! Han lade grunden för stormaktstiden, revolutionerade och moderniserade kriget, grundade domstolar och kollegier, och mycket annat!
Även om hans regering präglades av mycket våldsamheter och död, så råder ingen tvekan om att han är en av de mest betydelsefulla personer som funnits i Sverige genom historien, i alla kategorier.

I nästa del är vi framme vid vetenskapens och upptäckternas gyllene era: 1700-talet!
Även om stormakten så smått börjar att förfalla, så visar Sverige vägen inom många andra områden. Namn som Anders Celsius, Carl von Linné och Alexander Roslin gör sig internationellt berömda och deras livsverk lever kvar än idag…

Until next time!

Storkungens älsklingsson.

Vi har nu gått igenom fyra delar av denna lilla följetong. Med början i en av 1100-talets mytomspunna gestalter är vi nu framme vid 1500-talets krigiska era och Vasaättens högform!

Denna del fem kommer att handla om Gustav Vasas favoritbarn, Johan III. Anledningen till att jag inte bara gör det enkelt för mig och skriver om Gustav Vasa himself är för att jag antar att de flesta redan känner till honom relativt väl. Det finns självklart mycket att säga om Vasa, men han tillhör helt enkelt inte favoritpersonerna för mig. (Min absoluta svenska favoritkung i levde och dog under 1700-talet och jag kommer självklart att beskriva honom i en kommande del! Guldstjärna till den som kan gissa vem jag tänker på under tiden…)

Men. Därmed inte sagt att Johan III inte var en betydelsefull kung för den växande stormakten Sverige, för det var han definitivt!
Dessutom har jag alltid velat att någon gång på internet skriva namnet på hans första hustru, drottning Katarina Jagellonica. För hur häftigt är inte det efternamnet liksom?! Jagellonica… Tänk er Bengt Magnusson uttala det namnet. Man ryser av respekt!

Johan föddes den 20 december 1537 som första barnet till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud. Att som kung skaffa barn med flera drottningar under den här tiden gör givetvis att det är som upplagt för blodig rivalitet mellan tronarvingar/syskon. Och detta var inget undantag!
Eftersom Johans halvbror Erik (XIV) var äldre så blev det också han som fick ta över tronen efter Gustav Vasa, och Johan fick nöja sig med hertigtiteln tills vidare…
Men Johan låg inte på latsidan! Han trotsade kung Erik och riskerade att dömas för landsförräderi genom att år 1562 gifta sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica. Sverige och Polen låg nämligen i krig vid den här tiden…
Erik, som är känd för att ha varit mycket paranoid, fängslade sin halvbror och dennes hustru på Gripsholms slott i 4 år. Under dessa år i fångenskap hann paret få sina barn, Anna och Sigismund.

Med tiden tilltog kung Eriks förmodade paranoia och sinnessjukdom, vilket gjorde att makteliten allt mer tappade förtroendet för honom. Johan och Katarina blev därför utsläppta (kanske på grund av propaganda från Johans sida). Med stöd av adeln och några av sina andra syskon så intog Johan Stockholms slott och lät gripa Erik. Nu var det Eriks tur att sitta i fängelse…
Johan ansågs legitim och blev kung av Sverige 1569. Han regerade fram till sin död den 17 november 1592.

Kung Johans regering präglades av storslagna byggnadsverk. Slott och herresäten uppfördes på löpande band! Detta var naturligtvis inte billigt eftersom Johan inte nöjde sig med asfaltläggar-kvalitet.
Även om statskassan började sina till slut så har Johan ändå gått till historien som en hyllad kung, och arkitekturen blomstrade under hans regering.

Until next time!

Bergsmännens och dalkarlarnas förkämpe Engelbrekt ledde under två år kampen mot den tyranniske kungen…

Han är kanske relativt okänd för många, men inte desto mindre är han viktig i sagan om Sverige! Dessutom kommer han från min hemby Norberg, och han är nog den mest framgångsrika person som Norberg lyckats krama fram de senaste 600 åren… (fram tills Frida Hansdotter föddes 1985).
Engelbrekts släktvapen med tre delade liljor pryder än idag Norbergs kommunvapen, och det säger en del!

Engelbrekt Engelbrektsson föddes på 1390-talet i Ängelsberg i Norbergs socken.
Man vet egentligen inte så mycket om hans släkt och uppväxt eftersom han var av utländsk (tysk) härkomst. Men man vet att han var en skicklig militär och talare och han sägs även ha varit en mycket sympatisk och karismatisk ledare.
Engelbrekt utsågs därför till att föra dalkarlarnas talan inför kungen och fogden, som pressade dem alltför hårt med skatter och orättvis behandling.

Men kungen, Erik av Pommern, slog dövörat till eftersom ”hey, vad ska ett gäng bönder göra mot honom? Uppror…? I don’t think so!”
Till slut tröttnade både Engelbrekt och dalkarlarna på detta, och år 1434 startade de ett uppror som varade i 2 år.
Under denna tid hann dalkarlarna bränna och kriga sin väg ända ner till Danmark. Så småningom intog man även Stockholms slott, men kung Erik fortsatte att sätta sig på tvären.
Men Erik insåg snart att han var övermannad och han avsattes 1436. Engelbrekt utsågs då till rikshövitsman, med befäl över armén.
Dock blev Engelbrekts karriär kortvarig. Han lönnmördades i maj samma år av riksrådet Magnus Natt och Dag.

Så vad kan man säga om Engelbrekt egentligen?
Han hyllas ofta som en nationalhjälte, frihetskämpe och som den svenska demokratins grundare. Självklart är detta överdrivet, men det ligger trots det en del sanning i det. Hans uppror bidrog onekligen till att allmogens inflytande över sina egna livsvillkor förbättrades, kungens och fogdens förtryck fick ett slut, samt att Kalmarunionen började lösas upp.
Nästan 100 år senare skulle Gustav Vasa upprepa en mycket liknande bragd där han, som många säkert vet, manade dalkarlarna till kamp mot den onde danske kungen Kristian tyrann!

Slut på del IV!

Until next time!

Danskan som blev drottning av Sverige.

Idag fortsätter vi denna lilla följetong med en för sin tid mycket mäktig kvinna – drottning Margareta!
Hon är känd som drottningen av Kalmarunionen, även om hon inte hade titeln ”drottning” under sin levnad.

Prinsessan Margareta Valdemarsdotter föddes 1353 i Danmark, men växte upp i Norge eftersom hon redan vid 6 års ålder lovades bort att gifta sig med kung Håkan av Norge. När Margareta var 10 år gammal gifte hon sig med den 13 år äldre kungen. Eftersom relationerna mellan framförallt Sverige, Norge och Danmark var väldigt komplicerade under den här tiden, så började Margareta redan i tidig ålder att ställa sig in hos prästerna och adeln i Danmark och Norge. Detta ledde till att Margaretas och Håkans tioårige son, Olof, fick ta över kungakronan i Danmark när Norges kung Håkan dog.
Nej jag vet att det inte låter logiskt, men på den här tiden var kungamakten  många gånger ett rävspel i äkta Game of Thrones-anda…

Hur som helst, eftersom Olof ännu var alldeles för ung för att regera, så lät man Margareta styra som förmyndare i hans ställe. (Om ni för övrig följer GoT så kan man säga att Margareta i viss mån var Nordens svar på Cersei Lannister!)
Hennes mål var att även ta över makten i Sverige, och låta sitt hemland Danmark bli centralmakten.
Och hon lyckades faktiskt ta över även Sveriges tron ifrån kung Albrekt år 1389. Detta med hjälp av svenska furstar som var missnöjda med den tysk/svenske kungens ”tyskifiering” av Sverige.

Kung Olof hade dött i lunginflammation redan två år tidigare, och nu fanns ingen att ta över efter Margareta och styra de tre rikena. Därför lät man Margaretas systers barnbarn, Erik av Pommern, bli kung av Danmark, Norge och Sverige. Samtidigt instiftade man den så kallade Kalmarunionen 1397 för att garantera att en nordisk union skulle fortleva, och hålla tyskarna på avstånd.

Margareta själv avled år 1412 i digerdöden.

Slut på del III!

Nästa avsnitt kommer inte att handla om en kung eller en drottning, utan om en upprorsmakare av rang! Han kom dessutom från samma by som jag själv…

Until next time!