Emblas

Birger jarl omnämns ofta som grundare av Stockholm. Även om han praktiskt taget regerade Sverige fram till sin död 1266, så har han aldrig haft titeln kung.

Han föddes som Birger Magnusson i Östergötland cirka 1210 och hade flera äldre bröder som han växte upp tillsammans med.
Birger började sin karriär som storman och han gifte sig med kung Eriks (den Läspe och Halte) syster Ingeborg. Dessa fick minst 8 barn tillsammans, varav äldste sonen Valdemar fick ta över tronen när kungen dog. Detta eftersom Erik inte hade några egna barn och kvinnor inte ännu tilläts att regera…

Även om Valdemar blev kung, så var det i praktiken Birger som ensam styrde riket. Hans titel var jarl, en slags rådgivare och kungens högra hand.
Birger jarl sysselsattes med att kuva uppror från flera håll, bland annat från de småländska bönderna (såklart!) och tavasterna i Finland.
Dessutom hade Birger redan under kung Eriks tid varit med och skapat det som Sverige än idag kanske är allra mest känt för: skatteplikten!
Detta stärkte såklart kungamakten ytterligare när upproren slagits ner, och Sverige var under mitten av 1200-talet relativt fredligt och välmående (åtminstone eliten…).
Birger jarl såg även till att stärka Sveriges handelsvägar, framförallt med handelsförbundet Hansan och dåtidens Tyskland.
Förutom att grunda Stockholm så är Birger jarl även känd för att ha reformerat lagarna i Sverige. Lagen skulle nu gälla lika för alla, oavsett var man bodde i landet och bestraffningen för exempelvis, kvinnofridsbrott, inbrott och andra fredskränkande handlingar skärptes.

Ätten som Birger jarl grundade kallas ibland för Folkungaätten, men detta stämmer inte riktigt eftersom Birger själv inte tillhörde folkungarna. (Folkungarna är en benämning på en gruppering som gjorde uppror mot kungamakten med jämna mellanrum).
En modernare benämning på hans dynasti är Bjälboätten, vilken dog ut med kung Valdemars sonson Valdemar Eriksson. (Namnen på den här tiden är som bekant inte de mest fantasifulla…)

Slut på del II!

Nästa del kommer att handla om vår första kvinnliga regent… missa inte det!

Until next time!

Jag har länge velat göra en topplista med personer som betytt mycket genom historien. Men jag insåg snabbt att en sådan lista skulle kräva heltidsarbete, så jag valde istället att på äkta historieforskar-manér göra en väldigt begränsad sammanfattning utifrån mina egna intressen och kunskaper.
Med andra ord: Jag kommer att välja ett gäng svenska kungar, drottningar och andra framstående historiska personer som jag själv tycker är coola, och beskriva deras livsgärning lite kortfattat. Jag har ännu inte bestämt exakt hur många det blir, men jag tror att det kan bli ett fint och (förhoppningsvis) lärorikt inslag här i bloggen!
So without further ado, här kommer del I!

Först ut är ingen mindre än vårt alldeles egna rikshelgon, Erik den helige, S:t Erik

Erik Jedvardsson är Sveriges rikshelgon, men vi vet egentligen inte så mycket om honom eftersom han levde under tidigt 1100-tal. De historiska källorna i Sverige från den här tiden är knappa, och det finns heller inte särskilt många samtida avbildningar av Erik.
Det vi vet är att han föddes ca 1125 och regerade som kung i Västergötland, och han räknas som en av de första kristna sveakungarna. Erik beskrivs ofta som en rättvis, modig och sympatisk ledare som dog martyrdöden.
Källorna tvistar om exakt var han dödades: vissa menar att han dödades av danska fiender utanför domkyrkan i Uppsala, och andra menar att han dödades utanför kyrkan i Gamla Uppsala. Enligt legenden ska också Erik bland annat ha färdats på korståg till Finland, men detta är inget som har kunnat fastställas. Erikslegenden berättar nämligen en del om honom som är ganska vanligt för helgonförklarade personer. Exempelvis halshöggs han (vilket dock stämmer!) och på platsen där hans huvud hamnade ska en källa ha sprungit upp ur marken. Troligtvis var det den danske prinsen Magnus Henriksson som dödade honom eftersom han ville åt Sveriges tron. Eriks död är daterad med ganska stor säkerhet till maj 1160, och han blev således bara omkring 35 år gammal.
Hans kvarlevor finns bevarade i ett relikskrin i Uppsala domkyrka som jag tidigare visat här.

Så, en relativt kort text om Erik den helige, eftersom jag inte vill sväva iväg alltför mycket i myter och legender om honom!

I nästa del hoppar vi fram cirka 100 år, då Bjälboätten tar form och Stockholm grundas…

Until next time!

Sushi och hamburgare i all ära, men det är något visst med att laga traditionell mat från medeltiden. Mina matvanor är ganska spartanska, så jag gillar enkel matlagning som blir god, utan att krångla till det. Därför passar medeltida mat mig riktigt bra, det är liksom svårt att misslyckas!

Eftersom jag till vardags i stort sett lever på bröd av olika slag, så kändes det ganska självklart att starta min medieval-cookalong med att baka bröd!
Under medeltiden var brödet basföda i både högre och lägre samhällsskikt, och bagare var ett vanligt yrke. Utöver bröd så åt man i allmänhet gärna soppor och ostar, fläskkött, gröt, med mera (självklart varierande beroende på samhällsklass och geografisk placering).
Personligen tycker jag att just soppa är en underskattad rätt som går att variera i det oändliga. Så det fick bli en klassisk svampsoppa med väldigt mycket grädde! Tyvärr har jag inte tillgång till öppen eld med kokkärl, vilket hade varit det ultimata. Men induktionshällen fick duga denna gång!
Hemligheten med lyckad medeltida mat är att den ska vara extremt fet, så snåla för guds skull inte med ost, grädde, smör, och sälfett om ni har tillgång till det! Tvekar man så kan man använda följande måttstock: ”Skulle Edward Blom tycka om detta?” 

Jag började brödbaket med att måtta upp betydligt mer fänkål och anis än vad receptet angav.
På medeltiden hade kryddor som dessa inte vanligtvis ingått i standardbrödet, men vill man ha lite smak så är det definitivt att rekommendera!

Eftersom det här inte är en receptblogg så hoppar vi över några steg och tittar på det färdiga brödet istället.
Det blev inte riktigt som jag föreställt mig, men nära nog. Och väldigt gott!
(Jag tycker det ser ut lite som brödet Lovis bakar i Ronja Rövardotter?)

Sedan var det dags att tillreda svampsoppan. Öser man på med smör och grädde så blir det bra.

Och visst blev det bra! Rågsiktskaka och svampsoppa med grädde och lök.
En redig middag värdig en köpman från Hansan (och Edward Blom. Och mig.)

Until next time!

Inget föremål är väl så välkänt för svenskar som vår kära dalahäst? Och inget påminner oss så mycket om den svenska hembygden som detta lilla djur. (Möjligtvis att midsommarstången passar in här, men den förekommer ju bara på sommaren!) Dalahästen hänger med oss vart vi än går, dygnet runt, året runt. På tallrikar, smycken, nyckelringar, tavlor, souvenirer, kläder, bilar, restauranger, och en massa annat finns kusen avbildad med sin karakteristiska form!

Jag skulle inte säga att jag samlar på dalahästar, men de hamnar liksom i hemmet ändå.
Kanske för att jag är uppvuxen på gränsen till Dalarna, och där i trakterna anses det inte friskt att inte ha minst ett par dalahäst-saker inuti eller utanpå hemmet. Hästarna uppfattar kanske även resterna av mitt dalmål fortfarande och håller sig i närheten som en evig påminnelse om mitt ursprung…
Lite som att skåningar drar till sig spettekakor, eller norrmän drar till sig lusekoftor.

Men egentligen är inte dalahästen så speciell. Visst är just hästformen och den röda färgen med krusningen unik i Sverige, men att måla träföremål och ha som prydnader eller leksaker har förekommit i alla tider och kulturer. Mest känd är kanske den delbara trädockan Matrjosjka, eller rysk docka som de också kallas.

I Sverige började man kommersialisera dalahästarna under under 1800-1900-talen, men de tillverkades även tidigare än så.
Sedan dess har dalahästen utgjort ett stadigt inslag i den traditionella bilden av Sverige, både nationellt och internationellt. Många besökare färdas årligen till de olika tillverkningsplatserna i Dalarna för att beskåda och köpa små och stora stycken svensk hemslöjd!
Har ni några dalahästar hemma, och i så fall, tycker ni om dem eller finns de bara där ändå?

Världens största dalahäst finns i Avesta kommun i södra Dalarna.
Förr tyckte man (jag) som bonnläpp att det var ganska häftigt att det inte finns någon större i hela vida världen, och den stora dalahästen var lite av en lokalkändis. Men nu för tiden vill nog turister se mer av själva traditionen kring dalahästarna.

Until next time!

Nyårsdagen är generellt Sveriges mest bakfulla dag. Att vara bakis innebär för många att man inte riktigt får så mycket gjort, även om man skulle vilja. Man kanske väljer att ta det lite piano istället, dricka några liter vatten och kolla på film. Och vad passar då bättre än en liten lista med filmtips med historisk anknytning? Absolut ingenting såklart! Detta är utan tvekan min bästa idé hittills i år.
Så luta er tillbaka och låt mig presentera mina 8 historiska favoritfilmer! (Alla filmerna bygger inte på verkliga personer och händelser, men de håller definitivt måttet ändå!)

1. Gladiator (2000)

Den romerske generalen Maximus (Russel Crowe) blir avsatt och tvingas i exil. Hans familj mördas brutalt och han bestämmer sig för att bli en gladiator och utkräva hämnd mot kejsar Commodus (Joaquin Phoenix). (Den bästa filmen som någonsin gjorts enligt mig!)

2. Troja (2004)

Homeros klassiska verk från Iliaden om det trojanska kriget. Mycket drama, krig och förbjuden kärlek! I rollerna Brad Pitt, Orlando Bloom, Sean Bean, m.fl.

3. Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969)

Jag är inget fan av western-filmer, men denna är något utöver det vanliga! Paul Newman och Robert Redford spelar de legendariska banditerna i 1800-talets vilda västern. Efter ett tågrån blir Butch och Sundance förföljda av specialstyrkor som ska gripa dem, och de bestämmer sig för att fly till Bolivia.

4. Indiana Jones och det sista korståget (1989)

Arkeologiprofessorn Indiana Jones (Harrison Ford) ger sig ut för att hitta sin far (Sean Connery) som blivit kidnappad av Nazityskland. De båda hamnar i ett fartfyllt äventyr där de ska hitta platsen för den Heliga Graal och hindra nazisterna från att få tag på Graalen.

5. Crouching tiger, hidden dragon (2000)

En fantastiskt vacker och annorlunda film! Handlingen utspelas i 1700-talets Kina, där krigaren Li Mu-bai får sitt svärd stulet. Han tvingas söka upp tjuven, den mystiska Jaderäven, och jagar henne till världens ände. Många häftiga kampsport-scener!

6. Schindler’s list (1993)

Den tyske affärsmannen Oscar Schindler (Liam Neeson) öppnar en fabrik under andra världskriget där han anställer polska judar som arbetskraft. Han blir mycket mån om sina anställda och blir allt mer förbryllad över hur judarna behandlas av nazisterna. Schindler blir en slags patron åt judarna och hyllas som en hjälte.

7. Mumien (1999)

Några äventyrare slår sig samman i 1920-talets Egypten för att hitta en antik försvunnen stad som ska vara fylld av skatter. Av misstag råkar de väcka mumien Imhotep till liv, och han bär med sig Egyptens tio plågor som drabbar folket. Imhotep måste stoppas innan han blir oövervinnlig! I rollerna Brendan Fraser, Rachel Weisz, John Hannah, m.fl.

8. Alexander (2004)

Colin Farrell spelar den makedonske storkungen Alexander den Store. Hans liv skildras från barnsben till sin död i feber år 323 f.Kr. Den här filmen är väldigt speciell, ganska seg, men samtidigt otroligt bra berättad. Angelina Jolie är oslagbar som drottning Olympias!

Detta var alltså min lilla lista på filmtips för lata dagar eller lediga stunder. Självklart finns det många fler historiska filmer, men dessa hör till mina absoluta favoriter, och jag har sett alla säkert 5-10 gånger!

Until next time!

Idag är min sista dag här i gruvbyn för den här gången. Bergslagen är sig likt som sagt, och det är även bergsmännen. Även om de idag antagligen föredrar att kalla sig något annat än bergsmän… (ja, jag vet att det blir en del tjat om gruvor och berg nu, men jag har faktiskt tagit några fler bilder för att stärka texten lite grann!)

Som jag skrev i det förra inlägget, så finns det massor av lämningar efter medeltidens järnframställning och gruvindustrin i hela området. Den mest kända av dessa är Lapphyttan.
Det var på slutet av 1970-talet som arkeologer grävde fram lämningarna efter Europas äldsta masugn här i Norberg (ännu äldre ugnar för järnframställning har hittats i exempelvis Kina). Dessa järnugnar i Lapphyttan dateras till 1100-1300-talet, och de utgjorde början på kapitlet om svensk järnindustri!
Det som kännetecknar en sån här masugn är att malmen smälts i ett schakt som värms upp av träkol, och sedan tappas det färdiga järnet ut. Man kunde alltså  producera relativt storskaligt med endast ett fåtal ugnar. Masugnar används fortfarande på vissa håll i världen, även om de är väldigt energikrävande.

På 1990-talet bestämde man sig för att bygga upp en replika av Lapphyttans lilla järnbruk (Nya Lapphyttan), och detta område står idag öppet för allmänheten som ett friluftsmuseum året runt!
Här nedan kommer några bilder från Norberg och Lapphyttan med omnejd!

Entrén till Nya Lapphyttan. Här kliver man bokstavligen in i en svunnen värld!

Nya Lapphyttan är som en egen liten medeltida by. Kopian av masugnen syns i mitten.

Interiör och exteriör i ett av ”husen”. När jag var liten trodde jag på riktigt att man hade trädgården på taket!

Jag vet inte vad det är med mig och mannekänger… I just don’t like ’em, även om de föreställer de moderiktiga bergsmännen!

Thorshammars verkstad. Här tillverkades under 1800-1900-talen olika metallföremål och prydnader.

Blev tvungen att fota isen som drivit upp på land utanför verkstaden. Coolt!

Until next time!