-
Emblas firar med lite nordisk mytologi!
Idag fyller min blogg hela 2 veckor, och jag är redan uppe i över 2500 besökare! Känner mig både imponerad och glad, och tänkte därför fira med ett litet inlägg om nordisk mytologi. Närmare bestämt den nordiska skapelsemyten, och om hur de första människorna Ask och Embla blev till. Passande tycker jag eftersom bloggen ju heter Emblas (samt att berättelsen är ganska cool)!
Till min hjälp har jag använt boken ”Vikingarnas gudar och myter” av Lars Magnar Enoksen. Boken täcker upp det mesta om nordiska gudar, jättar och andra väsen, och den är väldigt pedagogiskt upplagd. Rekommenderas för den som vill veta mer om Norden och nordisk mytologi under asarnas tid!Skapelsemyten
Till en början existerade ingenting förutom två världar: Den ena, Nifelheim, bestod av is och kyla, och den andra, Muspellsheim, bestod av hetta och brinnande eldar. Dessa två världar började så småningom att förena sig och skapa ett mer behagligt klimat mitt emellan sig. Ur detta skapades jätten Ymer och även de första asagudarna. Men tre av gudarna, bröderna Oden, Vile och Ve, bestämde sig för att dräpa jätten Ymer och ur hans kropp skapade de Jorden. Tiden gick och när gudarna hade skapat stjärnorna så skapade de också de första människorna. Detta gjorde de genom att ta två trädstammar ur vattnet och forma dem till levande varelser – mannen Ask och kvinnan Embla. Oden gav dem liv och andedräkt, Ve gav dem utseende, tal, syn och hörsel, och Vile gav dem rörlighet och förstånd. Ask och Embla blev således människosläktets anfäder, och från dem härstammar alla människor.
Detta är självklart bara en kort sammanfattning och förenkling av den nordiska skapelsemyten – hela berättelsen skulle bli flera sidor lång! (Men vem vet, jag kanske drar den någon gång framöver…)
Oden, Vile och Ve. De tre gudabröderna som fann trädstammarna Ask och Embla under en av sina promenader längs sjöstranden.
Oden är visdomens och krigets gud, Vile står för medvetande, förstånd och rörlighet, och Ve står för förnimmelser och de olika sinnena.Har ni några spännande kuriosa eller kunskaper om myter och sägner? Alltid kul att veta!
Until next time!
-
Rimfrost och safari i Gränslandet
Ibland vaknar man och ser att solen skiner utanför, fönstren är täckta av rimfrost, och det enda ljudet som hörs är tevattnet som kokar…
Lugnet bara sköljer över mig, trots att julafton står för dörren och jag borde ha tusen saker att göra. Idag är en sån där typiskt bra dag helt enkelt!
Ännu bättre blir den när man bestämmer sig för att ta en promenad i solskenet och försöka fånga naturens underverk på bild, och många av dessa bilder visar sig bli långt över förväntan! När det är kallt ute tittar jag nämligen inte så jättenoga på bilderna på plats, utan jag försöker vara ganska effektiv för att spara på värmen i fingrarna. Dagens fotosafari blev alltså riktigt bra och jag blev nöjd med i stort sett alla bilder. Nedan kommer ett litet urval, enjoy!
Solen står väldigt lågt dessa dagar skapar en vackert kontrast mellan skuggor och ljus.
Jag kände mig äventyrlig och ställde mig på fältet precis vid gränslandet mellan solsken och mörker.
Den här delen av fältet används inte längre. Lite varstans kan man hitta hästdragna plogredskap och andra verktyg som användes vid åkerbruk förr i tiden.
Har man tur kanske man också hittar en Indiana Jones-skatt eller lite brännvin som bonden gömt på sin mark.
Trots att det är minusgrader och snö och många djur och växter vintervilar, så gör sig livet ändå påmint lite överallt.
Rimfrost och solsken – en riktigt vacker kombination!
Till höger syns en del av ett konstverk som jag alltid undrat vad den föreställer. (Jag tycker den ser ut som en jättestor Torshammare). Men med lite efterforskning visar det sig att verket heter ”Tecken” och är gjord av Lenny Clarhäll. Dock fortfarande oklart vad den egentligen föreställer, som med så många andra moderna konstverk…
Dagens bästa bild tycker jag blev på dessa nyponlöv som glänste i solen!
Until next time!
-
Atlantis, Linné och dissekerade lik!
Vackert väder och ledig dag innebar för mig en sväng till stan och museum Gustavianum här i Uppsala!
Museet är framförallt känt för sin anatomiska teater, som byggdes av Olof Rudbeck den äldre under mitten av 1600-talet. Rudbeck bidrog för övrigt en
hel del till vetenskapen under sin tid, och han blev en mycket framstående och känd forskare inom flertalet områden. Ett av hans mest kända verk är Atlantica. Verket består av en samling böcker där Rudbeck påstår sig ha hittat bevis för att Sverige är det försvunna Atlantis. Han menade att Atlantis inte alls är en påhittad plats, och att det faktiskt är Sverige som är utgångspunkten för alla klassiska hjältesagor och myter! Tro vad man vill om det, men Rudbeck hade sina poänger och Atlantica är rätt underhållande läsning om inte annat!
På Gustavianum finns förutom Rudbecks livsverk också samlingar från antikens medelhavskulturer, vikingatiden, Carl von Linnés resor, och en hel del annat.
Vy över kyrkan och museum Gustavianum. Anatomiska teatern ligger i takkupolen som syns mitt på byggnaden.
Ett av de första föremålen man möts av i museet är en real life size-staty av en grekisk kvinna. Jag har alltid tyckt att hon har ett väldigt creepy utseende och man känner sig lite iakttagen av henne när man går runt…
Betsel från ett vikingatida träns. Inte alltför olikt dagens!
En av Carl von Linnés många anteckningsböcker från resorna han gjorde, både inom Sverige och utomlands.
Linnés livsverk ”Systema Naturae”. Detta uppslag visar indelning av djur. Personligen är jag inte så kunnig i hur alla indelningar av djur och växter fungerar, men Linné hade full kontroll!
Allra högst upp i museibyggnaden hittar man anatomiska teatern (ovan). Här dissekerades döda personer inför publik i utbildande syfte. Det var framförallt studenter inom anatomi och medicin som tittade på, men dissektionerna var även öppna för allmänheten mot betalning. De som hade otur att hamna på lik-bordet var brottslingar som blivit hängda.
Det första som slår en när man kliver in i teatern är hur otroligt kallt det är jämfört med resten av byggnaden. Det andra är att ”läktaren” där studenterna stod är extremt brant och sluttar nästan rakt ner. Om man som mig är höjdrädd och lätt får svindel , så är detta en utmaning i sig.
Kombinationen av kyla, branta och höga trappsteg, och vetskapen om att man skar upp döda människor här inne, gör att man inte vill spendera alltför lång tid i teatern…Olof Rudbeck lär ha sagt ”…av alla hemlighetsfulla ting är intet mer underbart än människans natur, intet svårare att lära känna…”
Until next time!
-
Vad vore Lucia utan tärnor…
…ingenting!
Enligt mig iallafall.
Visst är Luciatraditionen ett vackert arrangemang och självklart ligger fokus på just Lucian. Men jag vill ändå slå ett slag för tärnorna i tåget. De har ju trots allt den grundläggande funktionen att lyfta fram Lucian och följa henne vart hon än går. Lucia utan tärnor är som att spela schack utan pjäser – det går om man fantiserar ordentligt, men det blir så mycket bättre om alla delar är med!
När jag var yngre såg jag alltid tärna-rollen som en silverpokal, eftersom jag själv aldrig blev vald till Lucia i skolan. Istället fick man vara en i mängden och stå skaka med ett ljus i handen. Det syntes ju så himla mycket tydligare att man var nervös när hela ljuset skakar! Lucian behövde ju bara stå där framme, hålla ihop händerna och låtsas sjunga (för det var ju ändå resten av tåget som stod för den verkliga sången…). Orättvist tyckte jag då.
Idag klär jag frivilligt ut mig till tärna, trots att jag egentligen kan välja Luciakronan hur mycket jag vill. I vuxen ålder är ju ändå alla Lucior! Så varför inte sticka ut lite från mängden, och bära ljuset i handen istället, i denna mörkrets tid?
Bringaren av ljus. Luciatraditionen för mig betyder att lysa upp den allra mörkaste tiden, oavsett glitter eller stearin i håret… Rent historiskt har Luciafirandet i Sverige egentligen inget solklart ursprung. Det har förfinats och anpassats genom århundraden, och det förekommer fortfarande lokala variationer i hur traditionen ska hyllas. Allt ifrån hedniska ritualer och symbolik, till kristendomens tolkningar av bibliska figurer.
Och, såklart, helgonet från Sicilen som ju är den allmänt vedertagna varianten.Vad är rätt och vad är fel? Allt och ingenting skulle jag säga… Vi firar ju traditioner av den enkla anledningen att de återkommer regelbundet. Men vad och hur vi firar kan väl få vara var och ens ensak, så länge det skapar glädje och gemenskap. För det behöver vi definitivt mer av i världen!
Until next time!
-
En hyllning till vintern
För ett par dagar sedan gnällde jag för mig själv över att det var plusgrader och regn, och barndomens lekfulla minnen av snön och vintern verkade vara som bortblåsta. Jag brukar inte gnälla så ofta, men den här gången verkar det som att vädergudarna faktiskt hörde mig – idag är det tredje advent och det har äntligen börjat bli vad man skulle kunna kalla vinter i Uppsala!
Även om jag är delvis uppvuxen i nordligaste Lappland, där metervis av snö och 30 minusgrader inte är några konstigheter, så är jag ändå imponerad över mängden snö som fallit senaste dagarna.
Tyvärr verkar det ju som att de riktiga vargavintrarna blir alltmer sällsynta (av uppenbara skäl), så det gäller att ta vara på det som erbjuds av moder natur. Jag är egentligen inte något jättefan av kyla, men det känns liksom inte bra med sensommarklimat i december… Åtminstone inte i vår del av världen.Jag bestämde mig därför för att göra en liten utflykt i snöstormen och låta vintern tala sitt eget språk och visa upp sig från sin bästa sida!
Brace yourselves, winter is here
Den här bilden är tagen vid Kungsterrassen i Gamla Uppsala. Här låg under vikingatiden en kungshall, alltså en bostad för traktens kung och hans sällskap. Jag brukar sitta och njuta av tillvaron här på våren och sommaren, men idag fick jag stå upp, för annars hade jag nog frusit fast som Jack Nicholson i slutet av The Shining.
Vid Kungsterrassen finns också ett stort träd som inte liknar de andra. Jag har döpt detta till Yggdrasil, eftersom det påminner om min uppfattning av världsträdet. Dessutom växer det på en av de viktigast platserna i vikingatidens Sverige.
Mitt äpple fick stå modell i brist på annat. En liten färgklick i vinterlandskapet!
Något som inspirerar mig är vintergröna träd och buskar som bara uthärdar kylan och vinden, för de vet att bättre tider kommer. De accepterar läget helt enkelt.
Fjälltopp eller kungagrav? Idag var en sån dag då marken och himlen har nästan samma färg. Det har sin charm på något sätt!
I trädets svalkande skugga. Bokstavligen. Den här bilden får avsluta dagens vinteräventyr!
Until next time!
-
Telefon till de döda.
I vanlig ordning har jag hittat ett Youtubeklipp som jag inte riktigt kan släppa – ”The Shoebox Telephone”.
Det handlar i stora drag om ett experiment eller en ritual som går ut på att ”ringa upp” andra sidan. Man tillverkar en egen telefon som ska fungera som en mottagare. Allt man behöver är en garderob som är stor nog att kunna sitta eller stå i, en skokartong, en plastmugg, snöre, papper, samt ett föremål som tillhört den döde som man vill prata med.
Det är alltså inte meningen att man ska få tag i vem som helst på andra sidan, utan en specifik person, t.ex. en anhörig som man vill förmedla något till eller ta emot ett samtal från. Man ska nämligen skriva ner det man vill säga till den avlidne på ett papper, kanske ställa en fråga eller skicka en hälsning och sedan lägga detta i skokartongen. Sedan knyter man den dödes föremål i ena änden av ett snöre och lägger i kartongen. Den andra änden knyter man till plastmuggen (ni vet liknande de där ”muggtelefonerna” man gjorde när man var liten). Föremålet stängs in i kartongen tillsammans med pappret, sedan ställer man plastmuggen ovanpå kartongens lock och stänger in sin telefon i garderoben. Ritualen måste utföras på natten och under fullständig koncentration och beslutsamhet, annars kan det bli väldigt fel, menar killen som gjort videon.Om man gjort allting rätt så kommer man att drömma om den döde personen man vill kontakta ett par nätter senare. Så fort man vaknar så ska man då gå upp och titta till sin ”telefon”. Skaparen till videon är noga med att påpeka att om muggen har ramlat omkull eller flyttats så ska man genast klippa av snöret och avsluta ritualen. Han säger dock inte varför. Men om muggen står som man lämnade den så kan man fortsätta. Man ska då stänga in sig i garderoben, hålla muggen mot örat och lyssna noggrant. Om ritualen fungerar så kommer man då att höra den avlidne säga något. Man kan dock inte svara eftersom kommunikationen är ”one-way” Misstänker man att rösten inte kommer från den avlidne man ville kontakta så ska man också genast avbryta och förstöra telefonen.
Jag hade aldrig hört talas om denna ritual tidigare, och jag är ganska tveksam till att den skulle fungera. Den känns lite som en komplex version av anden i glaset. Men samtidigt vill en del av mig verkligen pröva, för tänk om man skulle lyckas få kontakt med någon anhörig på andra sidan! Risken är väl i så fall att man skulle få men för livet och aldrig våga sova igen…
Killen som gjort videon har dessutom en video där han själv testar ritualen och även spelar in eventuella ljud med en app på sin vanliga telefon. Och någonting lyckas han faktiskt spela in, men vad? Lyssna och döm själva!
Personligen tycker jag att ljudet är rätt kusligt, och det finns inte riktigt någon rimlig förklaring till var det kommer ifrån…Vad tror ni? Är alltihop fejk? Skulle ni våga testa ritualen själva?
Until next time!
-
Tillbaka till Tallinn – pärlan i Baltikum
Det var mer än 6 år sedan sist jag besökte Estland, och Tallinn. Men nu var det dags igen! Även om det bara blev en kort visit och regnet öste ner, (yaay global warming…) så hann vi med några historiska måsten i den gamla Hansa-staden.
Mest sevärt för den historieintresserade i Tallinn är såklart Gamla staden, som kan dateras tillbaka till 1100-talet. Här finns allt från medeltida restauranger, till antikbodar och lite modernare ”herrklubbar”…I juletid är ett måste också att besöka julmarknaden vid Rådhustorget – vackra hantverk, smycken, chark, marsipan (jag älskar marsipan!) och mycket mer finns till salu på marknaden.
De medeltida kvarteren i Gamla staden i Tallinn. Här är det lätt att gå vilse bland alla små butiker om man inte passar sig! Det märks verkligen att detta har varit en viktig del av Hansaförbundet.
Vi passade på att värma oss en stund på Ill Drakoon, en liten medeltida pub inne i Rådhusbyggnaden. Här kan man köpa mat och dryck för ”pengar” istället för ”euro”, och överallt finns skyltar med förbud och straffavgifter för i stort sett allting… Man ska kort och gott köpa det man ska ha, sätta sig ner och hålla käften. Såna här ställen behöver vi fler av i Sverige!
Atmosfären är dock väldigt magisk och genuin med levande ljus överallt. Man får sig en tankeställare när vi tar dagens lampor och elektricitet för givet dygnet runt… Under medeltiden fick man lita på elden, och trots att det var dagsljus ute så är de gamla stenvalven väldigt dunkla. Men detta förhöjer bara äkthetskänslan ytterligare tycker jag!
De flesta av de medeltida valven och byggnaderna i Gamla staden är i stort sett original och hela staden hör till världsarven. Vissa trappor får man nästan krypa på alla fyra både uppför och nedför!
Sist men inte minst – ett besök till 1500-tals restaurangen ”Olde Hansa” är ett måste för oss historienördar! Här kan man äta bland annat björn, dricka honungsöl och lyssna på vacker musik i äkta Hansa-anda! Även här består belysningen av hundratals stearinljus, och atmosfären är väldigt genuin. Restaurangen har till och med egna underhållare som spelar historisk musik och teater!
Har ni besökt Tallinn och Gamla staden, eller har ni planer på att göra det? Enligt mig är staden definitivt en sevärdhet, och man kan se det mesta till fots!
Until next time!
-
Om vackra stenar och deras magi
Ända sedan jag var liten så har jag älskat att samla på fina stenar som jag hittade i marken. Där jag växte upp fanns enorma mängder slaggsten (även kallad Bergslagssten) som blev över efter den gamla tidens järnframställning. Dessa stenar påminner lite om glas och är oftast blå eller grönaktiga. Runt om i Bergslagen kan man hitta dessa stenar, och det finns till och med hela byggnader som är byggda av slaggsten! Eftersom det inte fanns iPads och hooverboards då, så brukade vi som barn istället tävla om vem som kunde hitta de finaste och mest unika stenarna.
Min vackra ametist som hängt med i många år! Min fascination för stenar och kristaller har nog hängt med in i vuxenlivet. Jag tittar ofta efter udda stenar när jag är ute i skog och mark, eller ute och reser. Dessutom kan man ju köpa alla möjliga sorters stenar från världens alla hörn! Jag har till exempel en ametist-kristall som pappa köpte till mig för säkert 20 år sen. Den har alltid stått på ett tydligt ställe nånstans i mitt hem (idag står den på mitt sängbord). Det känns inte bra om jag inte vet exakt var den är!
Att vissa stenar skulle inneha någon slags ”magisk kraft” eller egenskap är jag dock ganska skeptisk till. Jag ville tro på detta förr och skaffade därför några stenar som skulle påverka en på ett visst sätt. Exempelvis bergskristall som skulle ha en allmänt förbättrande effekt på allting i livet, och safir som sägs bringa rikedom. Men icke! Jag märkte varken positiv eller negativ förändring och till slut gav jag upp. Jag antar att folk som upplever stenar som magiska och helande får någon slags placebo-effekt av dem.
Men vad vet jag..?
Stenar och mineraler har ju trots allt använts i alla tider och kulturer – I allt från kungakronor och smycken, till spådomar och medicin.Vet stenarna något som inte vi vet? Kanske! De har ju trots allt varit här långt före oss, och de kommer finnas kvar långt efter att vi är borta…
Until next time!
-
Antikens Egypten – en storslagen kultur
Som jag berättade i ett tidigare inlägg, så har jag alltid haft en oförklarlig dragning till historia, och framförallt det antika Egypten. Jag kan som sagt inte riktigt förklara varför. Allt jag vet är att denna svunna civilisation på många sätt har gjort mig till den jag är idag, och jag vet nästan pinsamt mycket om den! Även om jag måste erkänna att mitt intresse har svalnat på senare år, så är det än idag en del av mig. Jag kan fortfarande inte låta bli att besöka
Chefren, Cheops och Mykerinos – namnen sitter som klistrade fortfarande! Medelhavsmuseet i Stockholm eller Gustavianum i Uppsala lite då och då, söka på youtube efter spännande dokumentärer, eller kolla efter nya böcker om Egypten som jag inte redan läst…
I mitt flickrum täcktes hyllor och väggar från golv till tak av egyptiska motiv, till och med tapeterna hade antika mönster! Idag är min lägenhet lite mer modernt inredd, men det finns definitivt en del detaljer som skvallrar om mitt intresse för Egypten; små statyer och tavlor, för att inte tala om alla böcker jag samlat på mig under årens lopp!Jag ville självklart bli egyptolog när jag var liten, och resa runt som Indiana Jones och leta efter bortglömda skatter. Efterfrågan är dock tyvärr inte så jättestor på egyptologer i Sverige. Jag läste statsvetenskap på universitetet istället och jobbar idag som tjänsteman, vilket inte är fy skam det heller!
Det är nog bäst att låta historia vara just det historia är för mig – ett intresse, en hobby. Nånting man kan spendera otaliga timmar på att lära sig mer om och fascineras av, utan att det skapas en massa förväntningar och stressmoment.
Men kanske kan jag ändå titulera mig Fritidsforskare inom antikens Egypten? ”Jag svarar på alla frågor rörande ämnet!”
Första gången jag besökte Egypten var jag 11 år gammal, år 2002. Det var såklart en dröm som gick i uppfyllelse! Att få se allt på riktigt, sånt som jag tidigare bara sett i böcker och på tv. Men kanske var jag ändå för ung för att verkligen fatta och ta in allting… Jag tror dock att det är allmänt svårt att ta in att människan kunde bygga såna massiva monument för över 4500 år sedan!
Drottning Hatshepsuts dödstempel utanför Konungarnas Dal. Hatshepsut är känd som ”den kvinnliga faraon”. Hon regerade som en manlig farao, bar lösskägg, manskläder och avbildades som en man. För 3500 år sedan var detta ganska kontroversiellt!
Tutanchamon är kanske den farao som de flesta förknippar med Egypten. Han dog dock endast 19 år gammal och hann inte uträtta speciellt mycket. Men hans grav och gravskatter har betytt desto mer för forskare och turister ända sedan de upptäcktes 1922.
Jag har samlat på mig en hel del Egypten-inspirerad inredning genom åren. Även om jag definitivt har dragit ner på samlingen, så finns det vissa saker som fortfarande hänger med. Exempelvis denna statyett av lejongudinnan Sekhmet…
…samma sak med boksamlingen, som även den har krympt lite. Men man kan väl aldrig ha för mycket böcker?
Until next time!
-
Julhets – Med naturen som läromästare
När det bara är några veckor kvar till julafton så känner sig många extremt stressade, och det känns som att denna julhets bara blir värre för varje år som går. Jag såg till exempel att det såldes julmust och tomtedräkter i vissa affärer redan långt innan Halloween, det är ju helt galet!
Och varje år kring jul återkommer debatten om att vi konsumerar för mycket, vi uppskattar inte det vi har, vi är stressade och vi jämför oss med allt och alla hela tiden, och så vidare. Trots detta så verkar det inte som att vi lär oss nånting, snarare tvärtom (jag säger vi eftersom jag inte kan förneka att jag deltar en del i julstressen…). Men det finns definitivt en gräns för mig – en gräns som säger att det räcker med en julklapp till varje familjemedlem, och jag blir glad oavsett om jag får någonting eller inte. Jag spenderar mycket hellre dagarna innan jul ute i naturen eller hemma med tända ljus, än att trängas med tusentals klappjakts-galningar inne på någon galleria… Det finns ju ingen ursäkt till att konsumera som vi gör i dagens Sverige, ingen ursäkt alls.
Hur klyschigt det än låter så är det faktiskt tanken som räknas, och jag nöjer mig mer än väl med att bara få tillbringa juletiden med nära och kära.
Vi har definitivt mycket att lära av naturen när det kommer till att slappna av och inte låta stress och julhets dra ner oss.
Att ta en eller flera timmar och bara låta naturen omfamna en är SÅ mycket bättre för hälsan än att springa ut och in i affärer!
Ibland hittar naturen på lustiga saker också, som att låta en liten gullig svampkula växa mitt på ett asplöv. Såna här coola saker hittar man inte i sitt köpcentrum!
Until next time!
