Historisk konst är ett spännande ämne! Speciellt konst från den tidiga medeltiden som innehåller religiösa motiv.
Ibland undrar man ju vad som hände med Europas konstnärer mellan typ 1200-talet och 1500-talet eftersom det är en sån enorm skillnad på hur målningar och avbildningar ser ut från dessa perioder!
Såg folk som levde under medeltiden kanske ut som Birk Borkasons och Gollums avkommor helt enkelt? Eller hade konstnärernas finmotorik hakat upp sig? Felkoppling mellan det ögat uppfattar och det som blir avbildat?
Är det ett evolutionärt problem?
Vad hände, och framförallt varför?? 

Jag tänkte hur som helst att det kan vara kul att ta en titt på de allra roligaste/konstigaste/fulaste och sorgliga avbildningar som jag stött på!

Vissa av bilderna kan man ju förstå vad de föreställer bara genom att titta på dem, medan andra beskrivs med hjälp av textkällor. Andra vet jag inget alls om!
Som bilden nedan. Allt jag vet är att avbildningens original är gjort på 1400-talet.

Men spontant tycker jag det ser ut som att en Greenpeace-djävul har haffat biskopen på gatan för att signa upp för medlemskap. Eftersom biskopen misslyckades med att undvika ögonkontakt och stirra ner i mobilen, så drar han istället fram sin kräkla och försöker sakta men säkert gömma sig bakom den. Han låtsas lyssna intresserat medan djävulen pladdrar på om valfångst och oljeutsläpp.
Och det är först nu som biskopen lägger märke till att djävulen är spritt språngande naken och har ett ansikte i röven.
Biskopen är nu maximalt obekväm och försöker desperat att komma på ett sätt att slingra sig ur situationen. Men eftersom han inte får en syl i vädret så höjer han istället två fingrar i luften och utbrister:
”MEN DU. JAG ÄÄÄR JU REDAN MEDLEM!”
Djävulen blir smått ställd, medan hans rövansikte småler åt hela denna väldigt awkward situation. Rövansiktet har nämligen försökt övertala djävulen i åratal att gatu-aktivism är lönlöst, och att det finns andra modernare metoder.
Djävulen får dock känna sig slagen denna gång och önskar biskopen en fortsatt trevlig dag.

Visst är det kul att tolka bilder!?

Until next time!

Idag har vi varit på besök till 1700-talet!
Close enough iallfall.
Här i Uppsala firas nämligen 310 års jubileum för vår käre botaniker Carl von Linné. Linnésällskapet har därför ställt till med en trädgårdsfest vid huset och trädgården där Linné och hans familj bodde.
Denna trädgårdsfest innehöll allt mellan blommor och träd och mycket därtill!
Eftersom jag är en sucker för lokalt producerade hantverk och matvaror så kan jag inte låta bli att köpa både det ena och det andra vid såna här tillfällen!

Linné hänger fortfarande utanför sitt hus och luktar på blommorna…

Idag är Linnés hus ett museum som är imponerande intakt och väldigt mycket av originalmöbler och föremål finns kvar.
Blev för övrigt kär i denna klänning

Samtalskort.
Dessa användes tydligen av damerna förr som ett slags sällskapsspel och för att bryta isen så att säga!

Linnéträdgården är en exotisk oas mitt i stan

Föreningen Gustafs Skål visade upp vackra dräkter och danser från 1700-talet.
Praktfullt värre!

Vi promenerade vidare genom stan som verkligen doftar av blommande träd och växter!

Det blev en sväng förbi Gustavianum. Man kan aldrig få för mycket Gustavianum!

Jag tog en osynlig dusch och Jonas smygfotade mig med sin mobil

Några av prylarna jag köpte på trädgårdsmarknaden.
Jag passar alltid på att köpa kilovis med honung eftersom jag missbrukar honung (äter nästan ett kilo i veckan). Dessutom är svensk honung tipptopp.
Snodde även hem en häggkvist eftersom doften är helt underbar!

Bonusbild:
Igår kväll kom några herrar från Västgöta Nations kör och sjöng serenad nedanför balkongen. Det är tradition att kören åker runt och sjunger för sina baldejter (eller vem som helst som vill bli uppvaktad) kvällen innan den stora vårbalen. Mycket fint! Vi hissade ner kanelbullar och en flaska whisky åt dem.

Nu är jag nog mättad på kultur för denna helg. Ha en fortsatt fin lördag alla! <3

Until next time!

En fördel med att bo i Uppsala är att det ligger på ett bekvämt avstånd från Stockholm. Om det händer något intressant i huvudstaden så kan man ta tåget dit på 40 minuter. Men man slipper Stockholm resten av tiden liksom. Perfekt!
Igår var en riktigt solig och fin dag – som gjort för att promenera omkring i storstan. Denna promenad bar dessutom av till ett ställe som jag längtat efter att besöka – Vikingaliv!
Vikingaliv är ett nyöppnat museum på Djurgården, där besökaren får komma närmare ”den vanliga människan” bakom den beryktade och fruktade vikingen. Vilka var egentligen dessa människor innerst inne? Vilken roll spelade kvinnor och barn, och hur levde man?
I ”Ragnfrids saga” får man dessutom följa med på en resa genom det vikingatida Europa. Väldigt imponerande!
I sin helhet kändes detta museum väldigt modernt och tilltalande både för den som kanske redan vet en del om vikingatiden, men också för de som inte alls är insatta.
Efter Vikingaliv blev det en promenad tillbaka in till stan för att besöka E-Types vikingarestaurang Aifur i Gamla stan. Jag hade aldrig varit där innan, och jag måste säga att det var sjuukt trevligt! Funderar nästan på att kontakta E-Type och be honom öppna ett likadant ställe här i Uppsala. Jag tror den skulle sälja som smör. Det är ändå rätt märkligt att vi inte har ens en medeltidsrestaurang i Uppsala, trots stadens långa historia och de många medeltida lokalerna… Någon måste styra upp detta!

Här kommer en liten (stor) bildbomb från gårdagen. Enjoy!

Mot Djurgården!

När Dick Harrison pratar så lyssnar man!

Med hjälp av modern teknik har man kunnat återskapa en full-size vikingaman som man tror att han såg ut.

Efter museet blev det självklart en tur i giftshopen och en bit mat. Jag åt en gotländsk vikingamacka med färskost och rödbetor.
Sjukt gott vare!

Vi hade picknick ute i solen

Jag köpte en Solsten. Man tror att dessa användes under vikinga- och medeltiden för att kunna hitta solen även när det var molnigt ute.
Den reflekterar solskenet på ett väldigt speciellt sätt!

Vi skojade om hur vi skulle lösa städningen ifall man skulle bo ensam inne på Nordiska Museet. Man skulle behöva börja vårstäda i september typ…

En väldigt fin stad på sommaren, men jag är glad att jag inte bor här längre.
Alldeles för mycket trafik och människor för min smak

Vi tog en sväng förbi Medeltidsmuseet innan vi gick till Aifur.

Vid ombyggnaden av Slussen har arkeologerna hittat massvis med lämningar efter de tidigare stockholmarna. Ganska sjukt egentligen att man liksom bygger en ny stad ovanpå den gamla…

Hows it hangin’ buddy?

Morgondagens arkeologi?
I en monter visas moderna föremål från Slussen, och man får sig en riktig tankeställare.
Är det sånt här skräp vi vill att framtidens arkeologer hittar från vår tid..?

Äntligen Aifur!
Innan man får gå in och sätta sig så blåser en anställd i ett horn och presenterar gästerna. Fantastiskt!

Vi drack Lindhonungsmjöd. Gott som fän.
Måste köpa på mig ett lager smuggelmjöd nästa gång jag åker  till Danmark eller Tyskland!

Jag åt en honungsgriljerad dvärgkyckling, också den var helt fantastiskt god!
Eftersom det är svårt att äta sånt här med bestick så åt jag med händerna som en riktig barbar istället. Fancy!

Resten av kvällen satt vi i baren och drack Aifur-öl. Vi fick sällskap av en engelsman som tyckte om att resa och besökte Sverige för tredje eller fjärde gången. Vi lärde honom lite svenska och tittade på hans Tinder. Mycket trevligt!

Until next time!

Ibland börjar man göra en sak som slutar med att man gör något helt annat. Detta hände mig till exempel senast nyss när jag tänkte att jag skulle städa upp lite i mina garderober. I en av garderoberna hittade jag en bortglömd skatt i form av min portfolie från grundskolan!
Denna portfolie innehåller det mesta jag har gjort i form av skolarbeten från årskurs 1-9.
Nu var det ju rätt längesen jag gick i grundskolan, men det kanske är fler av er som känner igen konceptet med portfolien?
Hur som helst så tyckte jag det var skitkul att bläddra igenom denna. Varför städa garderober när man kan ägna sig åt en hardcore nostalgitripp istället?
Det roligaste är nämligen att mitt sätt att skriva knappt har förändrats alls på 10-15 år. Min kärlek för skrivande och sarkastiska texter har alltid funnits med, och portfolien innehåller flera av mina mästerverk i form av sagor och noveller! Tänkte att jag ska lägga upp några av dem här i bloggen vid tillfälle.
Den värsta formen av högmod är väl att skratta åt sina egna skämt… men jag måste erkänna att jag garvade rejält åt några av texterna jag skrivit. Inte undra på att jag var klassens clown under typ hela min uppväxt. (Idag är jag bara husets clown, men det funkar det också)

The Holy Bible of Sarcasm and Knowitall

”Ett vidare djup är svårt att hitta men jag tycker att språket är fint och lätt att förstå”
… jomän! Om inte det här är den mest diplomatiska tolkningen av Bellman som någonsin gjorts så hoppar jag i sjön!

Kärlek!
Antikens Egypten är ett ämne som jag aldrig tröttnat på.
Jag minns att jag satt och tittade på en hemsida som hette ”Annes Egypten” när jag gick i fyran. Detta var på den tiden när antalet hemsidor på internet fortfarande var rätt begränsat och det tog en kvart att ladda varje sida. Worth it!

Jag kunde måla halvdant med vattenfärg också!

Hade tydligen förträngt att jag hade MVG i sexualkunskap.

Until next time!