För något år sen införskaffade jag en gammal analog kamera – en Minolta från 70-talet. Jag har ägt många olika kameror genom åren, men just en analog med 35 mm film har jag inte haft sedan ”familjekameran” på 90-talet, och då var det mer av en point-and-shoot om jag minns rätt… Så det var verkligen en fröjd att fota med filmrulle igen och känna sig som en hipster i leksaksbutik. Den största nackdelen att fota analogt är ju att det går åt en del filmrullar, vilket såklart tär lite på både plånbok och miljö. Film av hyfsad kvalitet kostar ändå ett par hundralappar och sedan ska man framkalla negativ och bilder, vilket också kostar en slant. Hade jag varit tillräckligt taggad på analogt foto hade jag kanske investerat i att sätta upp ett mörkrum i vår källare, men där är jag verkligen inte idag… Nåja, nedan kommer i alla fall ett litet urval av bilder som är tagna med Minoltan.
Kameran är av modellen SRT 101b, och den blev riktigt populär när det begav sig. Därav är begagnatmarknaden för denna gamla arbetshäst (och många andra) särskilt tacksam. Minolta har släppt ett antal objektiv som passar denna, så för någon månad sedan fyndade jag faktiskt ett 300mm fast objektiv! Hittills har jag bara testkört objektivet från altanen, men jag har en vag idé om att göra en variant på det här inlägget, men med analoga foton.Hugo filosoferar……Molle likaså…Den stora charmen med analogt foto är enligt mig att man ofta har hunnit glömma vilka bilder man har tagit, så varje framkallad bild blir en liten nostalgitripp i sig själv. Nackdelen är att man inte vet till 100% att det faktiskt blev en bild när man tryckte av! Eller ja, bilder blir det väl oftast, men många gånger kan det bli bilder som motsvarar när man råkar trycka på kameraknappen på mobilen i fickan. Och man kan ju inte ta bort dem och göra om utan man får snällt ta med dem i sin samling under kategorin ”hmm hur gick det här till?”. Nu senast skickade jag dock iväg två filmrullar för framkallning, men det visade sig att den ena var helt blank… den hade alltså inte matats fram alls utan förblivit ihoprullad medan jag glatt ”fotade” på. Tyvärr är det inte så mycket att göra åt i efterhand eftersom man inte ser detta förrän man framkallar negativen.
Nackdelar till trots så är en stor fördel med det analoga är att bilderna är redo att delas med världen direkt efter framkallningen. Dels är såna här bildfiler väldigt små, vilket gör digital korrigering smått meningslös. Har man dessutom exponerat bilden korrekt (och vridit fram filmen!!) så kommer bilden ändå att se fin ut. Möjligen kan man beskära lite, men bilderna jag lagt upp i detta inlägg är 0% redigerade.
Men det jag gillar allra mest med denna typ av foto är själva känslan i bilderna; det är nostalgiskt och simpelt. Damm, brus, stänkfläckar, flares och andra typiskt störiga element får finnas kvar – de kan till och med förhöja känslan ytterligare. Minnen av juni, när aklejorna blommar för fullt.Så även ”gammelrosen”!
4 kommentarer
Mirre - Sweetwords
Waaoow vilken dröm och så fina foton
Emma
Tack! 🤗
Helena på FREEDOMtravel
Så fina bilder! Inte minst på katterna!!
Emma
Tack!! Ja kissarna gör sig väldigt bra på bild.😊