-
Balansera mera!
Idag har jag spenderat i stort sett hela morgonen och förmiddagen ute.
Katten väckte mig genom att jama högljutt vid sjutiden. Egentligen så vill hon ingenting, hon vill bara att jag ska gå upp och börja dagen liksom…
Tack för att du har pli på mig, katt!
Som tur är så är jag ändå en sån där person som inte kan sova när solen har gått upp. Jag vaknar liksom naturligt av ljuset, vilket i och för sig är rätt skönt!
Tanken var ändå att jag skulle gå ut för att se om man kan börja sava björk snart här i Uppis! Eftersom det har varit omkring 5-10 plusgrader här senaste tiden så borde det vara dags snart. Dock så verkar inte tjälen i marken ha släppt riktigt än, så det blir att vänta någon vecka till…
Förutsatt att det inte kommer ytterligare en käftsmäll med snöstorm och minusgrader som det kan göra ibland den här tiden på året!Eftersom det är relativt ”varmt” ute nu också, så passade jag på att samla ihop lite stenar för att balansera.
Ändå sen jag var liten har jag älskat att leka med stenar och bygga stenfigurer. Det är ett bra sätt att rensa tankarna samtidigt som man utmanar sig själv!
Rasar det aldrig? brukar folk fråga.
Jodå, hela tiden!
Men det är nog det jag gillar med att balansera stenar. Efter X antal misslyckanden så lyckas man till slut med det omöjliga!
Ofta är det dock enklare än man tror. Det handlar egentligen bara om teknik och en gnutta tålamod…
Flyttfåglarna återvänder!
Until next time!
-
Katten och sugröret – I want to break free
Fredag betyder slappa på soffan!
Och ingen kan väl göra det bättre än min kära kissemjau Sally…Jag har faktiskt lyckats få igång henne med en superenkel leksak: Ett sugrör fastknutet i en sytråd!
Vet inte varför, men hon är helt galen i detta sugrör och ska döda det till varje pris. Som bevis på kissens jaktinstinkt så tänkte jag lägga upp en video där vi leker ihop!Dock blev det då inte mycket till lek, för precis när jag tog fram kameran så la sig katten och jäste i soffan istället. Som en degkatt. En fluffig multifärgad deg.
Jag antar att all lek tog luften ur henne, för jag lovar att hon var helt uppe i extas bara nån minut innan…
Men skam den som ger sig! Här kommer 4 minuter av fredagsfeeling starring Sally och Queen!
Trevlig fredag!https://youtu.be/wq3deOez3hY
Until next time!
-
Medeltidsklänning och starka vårvindar
Ni kan aldrig gissa vad!
Eller jo, kanske…Iallafall så har min medeltidsklänning äntligen kommit, som jag längtat!
Dessutom är den gjord helt i linne, och detta tyg ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Tidigare medeltidsklänningar jag haft har varit i olika syntet- eller bomullsblandningar, duchesse eller chiffong. Dessa tyger är också såklart oerhört fina, men de är inte lika bekväma och naturliga mot kroppen.
Linne är dessutom ganska tacksamt eftersom det inte förvrängs eller krymper i tvätt som plagg i andra tyger kan göra. Det håller helt enkelt för tidens prövningar!Jag är verkligen toknöjd med klänningen, och ett plus är att den bara går till strax ovanför anklarna på mig (i och för sig är jag relativt lång…), och detta gör att man kan springa runt obekymrat i skog, mark och stad utan att den blir lerig eller att man snubblar.
Förhoppningsvis kan jag redan till helgen sticka ut och fota lite med klänningen i en passande miljö och göra den lite rättvisa!
Say yes to the dress! Kunde inte låta bli att fota lite hemma ändå…
Färgen och detaljerna på denna medeltidsklänning är riktigt fina.
Enkelt men elegant!
Like a lady. Fast i medeltida sammanhang hade jag nog inte tagits för en värdig dam, utan snarare en fattig/prostituerad med mitt utsläppta hår…
Oh well!Until next time!
-
Väsen och varelser i folktron del VII – Älvor
Så här i vårtider finns det väl inget som väcker så mycket glädje och vårkänslor som älvor och älvdans!
Även om älvor är främst förknippade med sommaren och dimmiga sommarnätter, så känns det ändå som att detta väsen passar bra att välkomna solen och värmen med!
Älvorna är ett sådant väsen som har ett ganska spretigt ursprung. De förekommer som elves i exempelvis engelsk tradition, men enligt den Skandinaviska folktron är älvorna ett eget ”släkte” och de framställs ofta som väldigt småväxta kvinnor.Älvor är dock inte att förväxla med alver, som enligt den nordiska mytologin är en egen slags ”människa”. Älvorna är mer av ett sagoväsen, medan vikingatida mytologi framställer alver som magiska invånare i de olika världarna i deras universum.
När man tänker efter har älvorna ett ganska otacksamt syfte, nämligen att skapa sjukdomar och se till att folk blir smittade av dessa.
Älvorna är sociala och lever i ”flock” tillsammans. De sägs hålla till på ängsmarker och öppna fält där de dansade i soluppgång och solnedgång.
De doldes av sommardimmorna när de dansade sin dans, och om man kom för nära så kunde man få en släng av otäcka sjukdomar på sig!
En något romantiserad, men väldigt vacker målning med älvor och gnomer!
Denna bild stämmer någorlunda överens med min personliga bild av hur älvor ser ut..Man trodde att dessa väsen med sin älvdans skapade cirkelformade avtryck i marken. Om man urinerade i en sådan cirkel så skulle man omedelbart drabbas av olycka och sjukdomar…
Idag vet vi dock att såna här ringar kommer från olika typer av svampar som växer i cirklar och göder marken. Därför bli gräset mycket grönare och tydligare där svampen är. Så om man nu känner för att uträtta sina behov i en älvdans (eller häxring som de också kallas) så bör det inte vara någon större fara!Until next time!
-
Ur vinterdvala till doften av gamla byggnader…
En av de bästa dofterna som finns är enligt min åsikt doften av gamla byggnader!
Gammalt trä från byggnader, blandat med tjära och kåda som värms upp i solen, eller fryser i vinterdvalan.
Just denna doft hänger i luften kring kyrkan i Gamla Uppsala och vid Disagården, som är en hembygdsgård med byggnader och replikor från bondetiden.
Nu när solen har börjat värma upp marken på riktigt så sprider sig doften med vinden runt hela området, och det ger ett sånt välbehag!
Som nybakta kanelbullar, fast bättre!Häromdagen kände jag dessutom hur jag fick en ny energi som jag inte haft på flera månader. Nästan som en uppenbarelse!
Senaste månaderna har jag nämligen känt mig lite frånvarande. Som att jag gått på tomgång istället för på min vanliga enorma energitank. Vet inte riktigt vad det beror på, men jag tror att vädret har spelat en ganska stor del i det. Om vädret är grått så blir jag grå liksom! Och jag tycker att den här hösten och vintern har varit en av de mest långdragna hittills. Jag älskar vintern, men nu känner jag att det är dags för livet att återvända, både ute i naturen och i mig själv.Just som jag kände häromdagen att energin återvänder, så kände jag också att väntetiden och vinterdvalan är över…
Solen skiner, fåglarna kvittrar, och de gamla byggnaderna börjar dofta mystik och svunna epoker! Allt som är underbart samlas i en kraftansträngning för att sprida sin energi och sitt ljus.
Redo för våren!
Här gick jag och sjöng The Road Goes Ever On som Bilbo Baggins. Lycka!
I balans igen, känns förjäkla bra!
Until next time!
-
Mystiskt hus och osaliga andar i Kalifornien
På bokrean för ett par veckor sen så köpte jag en bok som heter Mytomspunna platser – En guide till 250 heliga, hemsökta & mystiska platser i hela världen.
Jag måste säga att denna bok verkligen har fångat mig i sitt nät! Den handlar om allt ifrån vampyrer på Highgates kyrkogård, till voodooplantager på Jamaica, andar i ett hemsökt slott i Danmark, och allt där emellan!Ett avsnitt som jag tyckte var särskilt intressant handlar om ”the Winchester Mystery House” i San Jose, Kalifornien.
I detta hus bodde nämligen under slutet av 1800-talet en kvinna vid namn Sarah Winchester. Hon var änka till vapenmakaren William Wirt Winchester (ni vet de klassiska Winchester-bössorna!)
När maken dog fick Sarah ärva en stor del av makens företag, vilket gjorde henne enormt rik. Men hon blev inte lycklig av pengarna, utan hon blev som besatt och ägnade resten av sitt liv åt att bygga det omtalade Winchester Mystery House…Sarah var övertygad om att hennes herrgård var hemsökt av andar från människor som blivit dödade av just Winchester-gevär. Därför lär hon hela tiden bygga till och bygga om rum, korridorer, tillbyggnader, etc. på huset för att förvilla andarna. Hon trodde nämligen att spöken och andar inte kunde hemsöka hus som inte var färdigbyggda.
Hela huset består av slingrande korridorer, lönndörrar, hemliga rum och återvändsgränder.Idag är huset privatägt, men man upptäcker fortfarande rum i huset som man inte hade en aning om!
Kanske var det Sarahs intention också, att fortsätta förvilla både spöken och människor, nästan 100 år efter sin död…
Winchester Mystery House som det ser ut idag. Personligen skulle jag nog definitivt gå vilse där inne…
Until next time!
-
Väsen och varelser i folktron del VI – Storsjöodjuret
Dags att bege sig tillbaka in i myternas och folklorens värld!
I denna del har vi kommit fram till det omtvistade och storslagna Storsjöodjuret!
Få av våra nordiska väsen är ju så omdebatterade om huruvida det faktiskt finns eller inte. Och få väsen får så mycket medial och kommersiell uppmärksamhet, ända in i våra dagar.Olika former av vattenlevande monster har förekommit i de allra flesta kulturer genom historien.
Framförallt har sjöfarande civilisationer haft en förkärlek för att fantisera om vad för skrämmande varelser som kan dölja sig i de djupa vattnen.
Det mest kända av dessa är kanske Loch Ness-monstret i Skottland.
Men i Norden har vi ju faktiskt den fruktade jättebläckfisken Kraken! Och såklart, Storsjöodjuret.Storsjöodjuret sägs hålla till i Storsjön i Jämtland och är omskrivet för första gången år 1635. Det var alltså då som Storsjöodjuret ”fick liv”, men det är framförallt från 1800-talet och framåt som folk har påstått sig observera odjuret, och ibland till och med fångat det på foto!
Denna varelse har även varit föremål för jakt, men år 1986 beslutade man att i lag fridlysa Storsjöodjuret och dess eventuella avkommor.
Men eftersom man inte kunde bevisa att djuret överhuvudtaget existerade så upphävdes lagen år 2005.
Engagerade ”skattjägare” har dock inte gett upp hoppet om att få en glimt av odjuret, och så sent som 2008 fångade man något på film som skulle kunna vara det beryktade Storsjöodjuret. Kolla in nyhetsklippet här!
Science eller fiction? Århundraden av spekulationer har gjort Storsjöodjuret omtalat och spännande! Oavsett om alla dessa foton och filmer är fejkade eller inte, eller bara föreställer trädstammar, så återstår ju en högst relevant och vetenskapligt aktuell fråga:
Vad döljer sig egentligen i planetens djupa sjöar och hav?
Ingen vet säkert.
På youtube kan man hitta massvis av videoklipp med märkliga ljud och bilder som fångats på flera tusen meters djup, och som inte tycks tillhöra något av de djur vi känner till idag…Until next time!
-
Videung och vårens välkomnande
Jag hör nog till den där lilla skaran människor som inte tror på vårens ankomst förrän man får riktiga fysiska bevis!
Det vill säga tussilago, flyttfåglar, krokusar, videung, etc.
Självklart ankommer våren lite olika beroende på var i landet man bor, men en sak har jag lärt mig: Mars är inte en vårmånad! Åtminstone inte första halvan av månaden. Och oftast inte andra halvan heller…
Jag vet många som började prata om vår redan i februari och det är ju fullständigt orimligt! I Sverige blir det aldrig vår i februari, oavsett vad termometern visar. Kanske om 50-100 år kommer våren att anlända så tidigt, men inte nu.
(Sen är jag möjligtvis lite gammaldags av mig…)
Dessutom fyller jag år i början av april (oftast kring påsk) och på många sätt har det blivit en mätpunkt för mig om att våren är framme.Men idag var en sån dag då våren definitivt kändes i luften, så jag får nog ge efter lite helt enkelt!
Vintern drar sin (troligtvis) sista suck här i Uppsala…
Tistelskogen står dock kvar, helt obekymrad om årstidernas svängningar
Videung! Om inte detta är ett vårtecken så vet jag inte vad som är det.
Detta träd och dess omgivning är lite spännande. Här brukar viking-reenactors hålla olika typer av blot! Snart dags för vårblot kan jag tänka mig?
Om ett par veckor är det också dags att sava lite björk. En vårsyssla som hängt med sedan barnsben!
Har ni upptäckt några vårtecken där ni bor?
Until next time!
-
Spinner som en katt!
Varför spinner katten?
Detta är nog en fråga som ställts minst lika många gånger som frågan om varför det inte finns ett IKEA på Gotland.Jag har nu varit kattägare i ungefär en vecka och jag kan konstatera att dessa djur är helt makalösa!
Så rogivande, mysiga och mystiska. Inte undra på att man dyrkade katter i antikens Egypten.Något som jag såklart också lagt märke till är det här med spinnandet. Katter spinner ju som bekant en hel del, och jag hittade en gammal, men väldigt spännande artikel om detta i National Geographic.
I artikeln menar man att katter tycker om att spinna just för att de mår bra (som ju oftast är den vanligaste förklaringen), men också av ”medicinska skäl”.
Man vet inte exakt hur katten gör när den spinner, men den vibrerande effekten kan tydligen hjälpa till att läka både skelett och muskler.
Dessutom tror man att spinnandet är en slags motion för kattens muskler för att kompensera för alla vilostunder som katten tar.
Läs hela artikeln här!Min katt Sally spinner i stort sett hela tiden, även när hon är irriterad. Ibland spinner hon också så högt att man kan höra det ifrån ett annat rum!
Det är dock inget som stör mig, tvärtom så tycker jag att det är ett väldigt behagligt ljud att lyssna på. Nästan lite som terapi!För er som inte kan få nog av kattbilder på internet kommer här några bilder på SpinnSally!
”Snälla nån, får man tvätta sig ifred??”
Bäst att gömma sig så man slipper bli fotad…
Myskatt deluxe!Until next time!
-
Folk som försvinner och dyker upp…
Dags för ytterligare ett litet avbrott i Väsen och Varelser för att i stället titta på ett ganska tragiskt, men samtidigt spännande ämne!
Folk som försvinner är ju nämligen inte det mest muntra av saker som händer här i världen… Och ännu märkligare är det när avlidna människor dyker upp på helt avskrädes platser!
Framförallt när det absolut inte finns någon rimlig förklaring till varför. Även om personerna i denna videon inte är försvunna i den bemärkelsen, så vill jag ändå påstå att de är försvunna eftersom ingen verkar vilja kännas vid dem när man hittar deras kroppar.
Finns inga anhöriga? Vänner, kollegor? Någon som åtminstone har sett personen någon gång??
Nej, dessa personer verkar liksom vara anonyma karaktärer som blivit placerade på platser under märkliga och tragiska omständigheter, utan att ge någon antydan om vilka de är eller var…
Många gånger tar spåren också tvärt slut efter vad som ibland är flera år av utredningar.
Vissa av dessa cold-cases är 50-60 år gamla, men fortfarande öppna för tips och ledtrådar som kanske kan bidra till att man kan klara upp fallen. Eller åtminstone ge de drabbade någon form av frid…Vad tror ni om såna här fall? Borde man utreda in i all oändlighet? Har ni några spekulationer om varför ingen på hela planeten tycks känna igen personerna, trots alla försök att sprida informationen?
Jag tror att det kan finnas flera förklaringar, men samtidigt så blir man så himla frustrerad! Speciellt mannen i fall nummer 2 i denna video tycker jag är extremt mystisk…?
Intriguing!Imorgon och på fredag kommer jag att befinna mig i Stockholm på utbildning, så jag är osäker på hur mycket jag kommer hinna blogga dessa dagar (troligen inte alls)…
I annat fall är jag tillbaka till helgen igen med nya spännande väsen och farhågor (och dessutom en intressant artikel som jag måste klyva!), så håll till godo så här i vårens gryning!Until next time!