-
Om vackra stenar och deras magi
Ända sedan jag var liten så har jag älskat att samla på fina stenar som jag hittade i marken. Där jag växte upp fanns enorma mängder slaggsten (även kallad Bergslagssten) som blev över efter den gamla tidens järnframställning. Dessa stenar påminner lite om glas och är oftast blå eller grönaktiga. Runt om i Bergslagen kan man hitta dessa stenar, och det finns till och med hela byggnader som är byggda av slaggsten! Eftersom det inte fanns iPads och hooverboards då, så brukade vi som barn istället tävla om vem som kunde hitta de finaste och mest unika stenarna.
Min vackra ametist som hängt med i många år! Min fascination för stenar och kristaller har nog hängt med in i vuxenlivet. Jag tittar ofta efter udda stenar när jag är ute i skog och mark, eller ute och reser. Dessutom kan man ju köpa alla möjliga sorters stenar från världens alla hörn! Jag har till exempel en ametist-kristall som pappa köpte till mig för säkert 20 år sen. Den har alltid stått på ett tydligt ställe nånstans i mitt hem (idag står den på mitt sängbord). Det känns inte bra om jag inte vet exakt var den är!
Att vissa stenar skulle inneha någon slags ”magisk kraft” eller egenskap är jag dock ganska skeptisk till. Jag ville tro på detta förr och skaffade därför några stenar som skulle påverka en på ett visst sätt. Exempelvis bergskristall som skulle ha en allmänt förbättrande effekt på allting i livet, och safir som sägs bringa rikedom. Men icke! Jag märkte varken positiv eller negativ förändring och till slut gav jag upp. Jag antar att folk som upplever stenar som magiska och helande får någon slags placebo-effekt av dem.
Men vad vet jag..?
Stenar och mineraler har ju trots allt använts i alla tider och kulturer – I allt från kungakronor och smycken, till spådomar och medicin.Vet stenarna något som inte vi vet? Kanske! De har ju trots allt varit här långt före oss, och de kommer finnas kvar långt efter att vi är borta…
Until next time!
-
Antikens Egypten – en storslagen kultur
Som jag berättade i ett tidigare inlägg, så har jag alltid haft en oförklarlig dragning till historia, och framförallt det antika Egypten. Jag kan som sagt inte riktigt förklara varför. Allt jag vet är att denna svunna civilisation på många sätt har gjort mig till den jag är idag, och jag vet nästan pinsamt mycket om den! Även om jag måste erkänna att mitt intresse har svalnat på senare år, så är det än idag en del av mig. Jag kan fortfarande inte låta bli att besöka
Chefren, Cheops och Mykerinos – namnen sitter som klistrade fortfarande! Medelhavsmuseet i Stockholm eller Gustavianum i Uppsala lite då och då, söka på youtube efter spännande dokumentärer, eller kolla efter nya böcker om Egypten som jag inte redan läst…
I mitt flickrum täcktes hyllor och väggar från golv till tak av egyptiska motiv, till och med tapeterna hade antika mönster! Idag är min lägenhet lite mer modernt inredd, men det finns definitivt en del detaljer som skvallrar om mitt intresse för Egypten; små statyer och tavlor, för att inte tala om alla böcker jag samlat på mig under årens lopp!Jag ville självklart bli egyptolog när jag var liten, och resa runt som Indiana Jones och leta efter bortglömda skatter. Efterfrågan är dock tyvärr inte så jättestor på egyptologer i Sverige. Jag läste statsvetenskap på universitetet istället och jobbar idag som tjänsteman, vilket inte är fy skam det heller!
Det är nog bäst att låta historia vara just det historia är för mig – ett intresse, en hobby. Nånting man kan spendera otaliga timmar på att lära sig mer om och fascineras av, utan att det skapas en massa förväntningar och stressmoment.
Men kanske kan jag ändå titulera mig Fritidsforskare inom antikens Egypten? ”Jag svarar på alla frågor rörande ämnet!”
Första gången jag besökte Egypten var jag 11 år gammal, år 2002. Det var såklart en dröm som gick i uppfyllelse! Att få se allt på riktigt, sånt som jag tidigare bara sett i böcker och på tv. Men kanske var jag ändå för ung för att verkligen fatta och ta in allting… Jag tror dock att det är allmänt svårt att ta in att människan kunde bygga såna massiva monument för över 4500 år sedan!
Drottning Hatshepsuts dödstempel utanför Konungarnas Dal. Hatshepsut är känd som ”den kvinnliga faraon”. Hon regerade som en manlig farao, bar lösskägg, manskläder och avbildades som en man. För 3500 år sedan var detta ganska kontroversiellt!
Tutanchamon är kanske den farao som de flesta förknippar med Egypten. Han dog dock endast 19 år gammal och hann inte uträtta speciellt mycket. Men hans grav och gravskatter har betytt desto mer för forskare och turister ända sedan de upptäcktes 1922.
Jag har samlat på mig en hel del Egypten-inspirerad inredning genom åren. Även om jag definitivt har dragit ner på samlingen, så finns det vissa saker som fortfarande hänger med. Exempelvis denna statyett av lejongudinnan Sekhmet…
…samma sak med boksamlingen, som även den har krympt lite. Men man kan väl aldrig ha för mycket böcker?
Until next time!
-
Julhets – Med naturen som läromästare
När det bara är några veckor kvar till julafton så känner sig många extremt stressade, och det känns som att denna julhets bara blir värre för varje år som går. Jag såg till exempel att det såldes julmust och tomtedräkter i vissa affärer redan långt innan Halloween, det är ju helt galet!
Och varje år kring jul återkommer debatten om att vi konsumerar för mycket, vi uppskattar inte det vi har, vi är stressade och vi jämför oss med allt och alla hela tiden, och så vidare. Trots detta så verkar det inte som att vi lär oss nånting, snarare tvärtom (jag säger vi eftersom jag inte kan förneka att jag deltar en del i julstressen…). Men det finns definitivt en gräns för mig – en gräns som säger att det räcker med en julklapp till varje familjemedlem, och jag blir glad oavsett om jag får någonting eller inte. Jag spenderar mycket hellre dagarna innan jul ute i naturen eller hemma med tända ljus, än att trängas med tusentals klappjakts-galningar inne på någon galleria… Det finns ju ingen ursäkt till att konsumera som vi gör i dagens Sverige, ingen ursäkt alls.
Hur klyschigt det än låter så är det faktiskt tanken som räknas, och jag nöjer mig mer än väl med att bara få tillbringa juletiden med nära och kära.
Vi har definitivt mycket att lära av naturen när det kommer till att slappna av och inte låta stress och julhets dra ner oss.
Att ta en eller flera timmar och bara låta naturen omfamna en är SÅ mycket bättre för hälsan än att springa ut och in i affärer!
Ibland hittar naturen på lustiga saker också, som att låta en liten gullig svampkula växa mitt på ett asplöv. Såna här coola saker hittar man inte i sitt köpcentrum!
Until next time!
-
Uppsala domkyrka, Sveriges egna Notre-Dame!
Jag är inte direkt religiös av mig, men varje gång jag besöker den, så slås jag av häpnad inför hur storslagen och vacker Uppsala domkyrka är, både på insidan och utsidan. För att inte tala om hur viktig denna kyrka har varit för Sverige ända sedan den byggdes under 1200-1400-talen, fram till idag!
Domkyrkan är dessutom sista viloplats för Gustav Vasa, Johan III, deras respektive drottningar, Carl von Linné, St:Erik, och många andra historiska personer. Storleksmässigt är domkyrkan i klass med Notre-Dame i Paris – en rejäl helgedom med andra ord!
Uppsala domkyrka är Sveriges rikshelgedom, Nordens största kyrkobyggnad och viloplats för Erik den Heliges (mitten) reliker.
Till vänster S:t Lars och till höger S:t Olof.
118 meter hög och lika lång. Det är svårt (omöjligt) att fånga hela domkyrkan på bild om man inte står flera hundra meter ifrån! Möjligtvis om man har tillgång till drönare eller helikopter…
Längst in i kyrkan står Gustav Vasas gravmonument. Runt om i Vasakoret finns avbildningar av olika scener ur Gustav Vasas liv – från hans tal hos Dalkarlarna, till kröningen i domkyrkan. Gustav Vasa är en av 2 kungar som är begravda i domkyrkan. Den andre är hans son Johan III.
Lejonet från Norden. Nej vänta, nu tänker jag på en annan Gustav…
Johan III har för övrigt ett ganska roligt gravmonument – han är avbildad vilandes, medan små genier håller koll på hans rustning.
Kungarnas gravkor må vara mäktiga, men det mest magiska i hela kyrkan är enligt mig Sankt Eriks relikskrin. Detta är dock inte det ursprungliga skrinet, eftersom det smältes ned på 1500-talet för att finansiera Johan III:s krig. Han lät dock tillverka detta ”nya” skrin åt rikshelgonet, och resultatet blev ändå helt okej!
Intill domkyrkan ligger medeltidskyrkan Helga Trefaldighet och Dekanhuset.
Dekanhuset har funnits sedan 1300-talet (dock inte i nuvarande skick!) och har fungerat som bostad, biskopssäte och centrum för statens rasbiologiska institut. Idag har Statens Fastighetsverk sitt kontor här.
Domkyrkan är omgärdad av ett antal runstenar från trakten, och även stenar som har använts som grundstenar då man byggde kyrkan. Dessa har dock restaurerats och återfått sin värdighet utanför kyrkan istället!
Har ni besökt Uppsala domkyrka, vad är era intryck av platsen?
Until next time!
-
Reinkarnation – vetenskap eller önsketänkande?
Igår hittade jag en intressant video på Youtube. Den handlar om reinkarnation och hur olika upplevelser som människor har kan vara tecken på återfödelse. Jag tycker detta är intressant eftersom jag själv har funderat många gånger på just detta och om jag själv kanske till och med har haft tidigare liv.
Den rationella delen av mig säger att reinkarnation inte är möjligt; vi är biologiska varelser, och när vi dör så förmultnar vi och that’s it. Har vi tur kanske ett träd börjar växa ovanpå vår grav för att hylla livet… Men för några år sedan läste jag en intressant artikel om ämnet (kunde dock för allt i världen inte hitta den igen, hojta till om ni vet vilken jag pratar om!) där forskare studerat vad som händer precis vid dödsögonblicket. Man upptäckte att kroppsvikten lättar med en viss procent precis när hjärtat slutar slå, men var denna massa sedan tar vägen kunde de inte fastställa. Reinkarnation-anhängare skulle då mena att denna massa är själen som lämnar kroppen för att ta sig vidare i universum och kanske hitta en ny varelse att leva vidare i.
Det andra som skulle tala för själens fortlevnad är att alla varelser består av energi, och energi kan som bekant aldrig dö eller försvinna, utan bara omvandlas eller ligga vilande (om ni minns Einsteins berömda formel för detta från fysiklektionerna). Vart tar då en avliden persons energi vägen? Den måste ju omvandlas till något så småningom. Vare sig det blir som en vindpust, en våg av värme eller kanske ett ljus, så lever ju energin vidare enligt denna teori.
Som videon tar upp, så finns det många vanliga saker som kan tolkas som tecken på återfödelse, exempelvis déjà-vu-upplevelser och drömmar. Dessa kan man ju dock förklara vetenskapligt i ganska hög utsträckning (det är helt enkelt våra hjärnor som arbetar och kopplar lite fel ibland).
Men what about sådant som man inte kan förklara vetenskapligt? Jag ska ta mig själv som ett exempel: Så länge jag kan minnas så har jag alltid fascinerats av svunna tider, historiska och religiösa platser, och kulturer som inte längre existerar. Jag har såklart byggt upp en egen kunskapsbas för mitt historieintresse sedan 6-7 års-åldern… Varför? Jag vet inte! Jag kan helt enkelt inte förklara var mitt intresse kommer ifrån. Ingen i min familj eller släkt har samma intresse, och inga av mina dåvarande vänner, inget i min uppväxtmiljö bidrog till att utveckla intresset. Men ändå drogs jag som barn till att lära mig mer och mer om framförallt det antika Egypten. Jag kände det som att jag redan visste allt om gudarna, faraonerna och hieroglyferna, men jag behövde återuppliva min kunskap – jag hade sett allt förut. Men var vet jag inte…
Vad kommer överhuvudtaget våra intressen ifrån? Vår uppväxt/miljö? Vår familj/vänner? Finns de nedärvda i vårt DNA? Eller kommer de från något annat…?
Punkt nummer 9 i videon tar upp just detta, och att det kan var ett tecken på att man har levt ett tidigare liv i en specifik period eller kultur som man dras till. Det är ju trots allt en spännande tanke att kanske ha levt i samma tid som Tutanchamon!En annan sak som jag tyckte var spot-on i videon var punkt nummer 11 – strävandet att hitta sitt hem. Detta är jag säkert inte ensam om, men jag har alltid känt mig ganska rotlös. Jag är född i en stad, men uppvuxen långt därifrån, har flyttat x antal gånger både under min uppväxt och i mitt vuxna liv. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma någonstans, och jag kan inte tänka på någon plats som jag skulle kunna kalla mitt definitiva hem. I så fall är det snarare många ställen jag känner mig som hemma på, även platser jag aldrig varit på tidigare. Jag har alltid sagt att hemma är där min säng står för tillfället, haha!
Att vara rotlös är dock inget som jag lider av direkt, jag har nog snarare blivit väldigt praktisk och rik på erfarenheter av att flytta så mycket!Men kanske kan detta strävande att hitta hem förklaras just som det gör i videon:
”Many people feel this yearning to be reminiscent of an athlete running a long race and longing to reach the ’finish line’. In the same manner, souls that have reincarnated many times over express this basic need for finally completing the cycle and returning home.”
Känner ni igen er? Har ni kanske också oförklarliga intressen och kunskaper? Let me know!
Until next time!
-
Vandring med vikingar
Jag har turen att bo i Uppsala som, enligt mig, utan tvekan är Sveriges vackraste stad!
Dessutom bor jag på promenadavstånd från Gamla Uppsala och kungshögarna, som är ett helt magiskt område.
Kungshögarna är gravhögar tillägnade järnålderns sveakungar, och dessa har fascinerat besökare från världens alla hörn i nästan 1000 år.
Varje gång jag kommer hit fylls jag av någon slags andakt och respekt inför platsen. Här har en vacker, mystisk kultur haft sitt högsäte. Kungar och trälar har levt och dött här. Deras namn är bortglömda, men närvaron av dem är tydlig än idag. Det var också här som det kristna Sverige föddes.
Även om gudatemplet är borta idag så känner man att den här platsen är helig, och den kommer nog fortsätta att vara det långt framöver.
Runt Gamla Uppsala finns fantastiska vandringsleder och delar av friluftsområden. En vandring i vikingarnas hemmiljö!
Det är tillåtet att klättra upp på högarna, även om jag personligen har lite svårt för det. Det känns som att man stör gravfriden på något sätt… Men utsikten är fantastisk! (hela Uppland är i övrigt ett ganska platt landskap, kungshögarna och området runt omkring är några av de högsta punkterna)
Senast jag besökte Gamla Uppsala så hittade jag en stor sten med något som såg ut som en offergåva; rädisor och ett äpple upplagt på gröna löv. Kanske någon som hoppades på en bra skörd?
I höstas hittade jag ett eget meditationsträd precis bredvid platån där en kungshall har legat. Det var så himla fridfullt att sitta där! Även om en del bilar och tåg passerar i närheten så märks de knappt. Det är som att Gamla Uppsala är en tidlös bubbla som stänger ute den moderna världen.
Until next time!
-
Mysterier på Gripsholm
För några veckor sedan besökte jag för första gången i mitt liv den vackra lilla byn Mariefred, och Gripsholm som är beläget alldeles vid Mälaren.
Mariefred är en mycket gammal ort med anor från 1300-talet. Klostret som uppfördes här kallades Pax Mariae, vilket betyder just ”Marias fred” på latin. Jag måste säga att jag verkligen tyckte, trots mitt korta besök, att byn Mariefred var lika vacker som sitt namn!
Själva slottet, Gripsholms slott, uppfördes av Gustav Vasa, the man himself (dock fanns sedan tidigare en medeltida borg på platsen) och genom århundradena har en hel del tillbyggnader och förändringar tillkommit.
Gripsholms slott är inte bara en mäktig byggnad att titta på utifrån. Inuti och runtomkring finns väldigt många spännande objekt att upptäcka, och här har även många viktiga historiska händelser ägt rum!
Här finns bland annat Statens porträttsamling som innehåller omkring 5000 tavlor och en del statyer från 1500-tal till nutid (galet imponerande!), Gustav III:s Teater, Hjorthagen, runstenar från vikingatiden, med mera.
Slottet var ganska kallt (det var trots allt november…) och det var svårt att få till bra bilder ibland eftersom många porträtt hänger högt upp i mörka hörn, men vi lyckades nog till sist!
Vy över det fantastiska slottet
En trikå-trio av Vasor, från vänster Erik XIV, Johan III och Sigismund
Porträtt av Carl-Michael Bellman. Målat av svensken Alexander Roslin (som för övrigt var en internationellt känd konstnär under 1700-talet, och han har målat av många av dåtidens kändisar).
Förr kunde man inte filma sina hundar och lägga upp på Youtube, men man kunde åtminstone få dem avmålade! Här är drottning Hedvig Eleonoras vovve Courtisane
Självklart finns vår nuvarande kung avbildad i den ”moderna” delen av porträttsamlingen!
Det berömda Lejonet på Gripsholms slott! Man vet egentligen inte så mycket om lejonet och vad det kommer ifrån, mer än att det är ett ganska misslyckat uppstoppat lejon… Lite tragiskt kan man tycka, men han ser åtminstone glad ut!
Gripsholmsstenen. Stenen är rest under senare vikingatid till minne över Harald. Det jag tycker är roligt med runstenar är att jag, eftersom jag inte kan läsa runskrift, alltid antar att det ska stå något magiskt och gudomligt på dem. Men oftast står det bara typ att ”X reste denna sten på grund av Y som var släkt med Z”. Vackra och spännande är de hursomhelst!
Allt som allt var det en helt magisk upplevelse att besöka slottet och värdshuset, historien är verkligen påtaglig här.
Vi kommer garanterat att åka tillbaka!
Har ni besökt Mariefred och Gripsholm, vad är era upplevelser av platsen?
Until next time!
