Historiska ting
-
Mörker, kyla och urgamla gravar
Igår kväll bestämde jag mig för att ta en vända till Kungshögarna. Dels för att jag sällan besöker dessa gravar när det är mörkt, men även för att njuta av vintern som verkar ha fått ett någorlunda fäste nu!
Under dagarna är det rätt mycket turister och motionärer i området, vilket jag störs av ibland eftersom vissa är ganska respektlösa mot gravhögarna.
Man åker ju inte pulka eller kör intervallträning på kyrkogårdar, så varför göra det på ett unikt fornlämningsområde?Tyvärr ser det ganska likadant ut vid gamla gravar och historiska platser över hela världen – människans ignorans och brist på respekt verkar inte gå att komma ifrån! Det värsta exemplet som jag upplevt var första gången jag besökte Egypten och tempelanläggningen i Karnak. Detta tempel är 3500 år gammalt, och ändå hade folk (ryssar) ristat in sina namn på flera platser runt om i templet! Alltså inte bara kladdat lite med en penna eller graffiti, utan verkligen hackat in dem! Varför gör man så? Personligen tycker jag man borde lynchas om man förstör oersättliga historiska föremål.
Men back to the matter at hand: Jag måste säga att det var ganska kusligt att vara ute vid gravhögarna när mörkret fallit. Jag var i stort sett ensam, och även om snön lyste upp en hel del så var det svårt att se nånting alls! Jag älskar verkligen det här området i vanliga fall som jag berättat om här, men igår kunde jag inte komma ifrån känslan att vara iakttagen. Det var lite som om mörkret gav fritt spelrum åt okända krafter. Kanske är det just på nätterna som de gamla vikingakungarnas andar väcks till liv och vandrar på Jorden igen, för att sedan försvinna när de första morgonpigga motionärerna visar sig…
Den gamla stenkyrkan såg ut som den var hämtad från valfri spökfilm!
Until next time!
-
Dalahäst – ett stycke svensk träslöjd
Inget föremål är väl så välkänt för svenskar som vår kära dalahäst? Och inget påminner oss så mycket om den svenska hembygden som detta lilla djur. (Möjligtvis att midsommarstången passar in här, men den förekommer ju bara på sommaren!) Dalahästen hänger med oss vart vi än går, dygnet runt, året runt. På tallrikar, smycken, nyckelringar, tavlor, souvenirer, kläder, bilar, restauranger, och en massa annat finns kusen avbildad med sin karakteristiska form!
Jag skulle inte säga att jag samlar på dalahästar, men de hamnar liksom i hemmet ändå.
Kanske för att jag är uppvuxen på gränsen till Dalarna, och där i trakterna anses det inte friskt att inte ha minst ett par dalahäst-saker inuti eller utanpå hemmet. Hästarna uppfattar kanske även resterna av mitt dalmål fortfarande och håller sig i närheten som en evig påminnelse om mitt ursprung…
Lite som att skåningar drar till sig spettekakor, eller norrmän drar till sig lusekoftor.Men egentligen är inte dalahästen så speciell. Visst är just hästformen och den röda färgen med krusningen unik i Sverige, men att måla träföremål och ha som prydnader eller leksaker har förekommit i alla tider och kulturer. Mest känd är kanske den delbara trädockan Matrjosjka, eller rysk docka som de också kallas.
I Sverige började man kommersialisera dalahästarna under under 1800-1900-talen, men de tillverkades även tidigare än så.
Sedan dess har dalahästen utgjort ett stadigt inslag i den traditionella bilden av Sverige, både nationellt och internationellt. Många besökare färdas årligen till de olika tillverkningsplatserna i Dalarna för att beskåda och köpa små och stora stycken svensk hemslöjd!
Har ni några dalahästar hemma, och i så fall, tycker ni om dem eller finns de bara där ändå?Världens största dalahäst finns i Avesta kommun i södra Dalarna.
Förr tyckte man (jag) som bonnläpp att det var ganska häftigt att det inte finns någon större i hela vida världen, och den stora dalahästen var lite av en lokalkändis. Men nu för tiden vill nog turister se mer av själva traditionen kring dalahästarna.
Until next time!
-
Filmtips med spännande historier!
Nyårsdagen är generellt Sveriges mest bakfulla dag. Att vara bakis innebär för många att man inte riktigt får så mycket gjort, även om man skulle vilja. Man kanske väljer att ta det lite piano istället, dricka några liter vatten och kolla på film. Och vad passar då bättre än en liten lista med filmtips med historisk anknytning? Absolut ingenting såklart! Detta är utan tvekan min bästa idé hittills i år.
Så luta er tillbaka och låt mig presentera mina 8 historiska favoritfilmer! (Alla filmerna bygger inte på verkliga personer och händelser, men de håller definitivt måttet ändå!)
Vissa dagar känner man sig som Gustav Vasas farsa Erik efter Stockholms blodbad… Då kan det passa extra bra med filmtips som får en att glömma omvärlden ett tag. 1. Gladiator (2000)
Den romerske generalen Maximus (Russel Crowe) blir avsatt och tvingas i exil. Hans familj mördas brutalt och han bestämmer sig för att bli en gladiator och utkräva hämnd mot kejsar Commodus (Joaquin Phoenix). (Den bästa filmen som någonsin gjorts enligt mig!)
2. Troja (2004)
Homeros klassiska verk från Iliaden om det trojanska kriget. Mycket drama, krig och förbjuden kärlek! I rollerna Brad Pitt, Orlando Bloom, Sean Bean, m.fl.
3. Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969)
Jag är inget fan av western-filmer, men denna är något utöver det vanliga! Paul Newman och Robert Redford spelar de legendariska banditerna i 1800-talets vilda västern. Efter ett tågrån blir Butch och Sundance förföljda av specialstyrkor som ska gripa dem, och de bestämmer sig för att fly till Bolivia.
4. Indiana Jones och det sista korståget (1989)
Arkeologiprofessorn Indiana Jones (Harrison Ford) ger sig ut för att hitta sin far (Sean Connery) som blivit kidnappad av Nazityskland. De båda hamnar i ett fartfyllt äventyr där de ska hitta platsen för den Heliga Graal och hindra nazisterna från att få tag på Graalen.
5. Crouching tiger, hidden dragon (2000)
En fantastiskt vacker och annorlunda film! Handlingen utspelas i 1700-talets Kina, där krigaren Li Mu-bai får sitt svärd stulet. Han tvingas söka upp tjuven, den mystiska Jaderäven, och jagar henne till världens ände. Många häftiga kampsport-scener!
6. Schindler’s list (1993)
Den tyske affärsmannen Oscar Schindler (Liam Neeson) öppnar en fabrik under andra världskriget där han anställer polska judar som arbetskraft. Han blir mycket mån om sina anställda och blir allt mer förbryllad över hur judarna behandlas av nazisterna. Schindler blir en slags patron åt judarna och hyllas som en hjälte.
7. Mumien (1999)
Några äventyrare slår sig samman i 1920-talets Egypten för att hitta en antik försvunnen stad som ska vara fylld av skatter. Av misstag råkar de väcka mumien Imhotep till liv, och han bär med sig Egyptens tio plågor som drabbar folket. Imhotep måste stoppas innan han blir oövervinnlig! I rollerna Brendan Fraser, Rachel Weisz, John Hannah, m.fl.
8. Alexander (2004)
Colin Farrell spelar den makedonske storkungen Alexander den Store. Hans liv skildras från barnsben till sin död i feber år 323 f.Kr. Den här filmen är väldigt speciell, ganska seg, men samtidigt otroligt bra berättad. Angelina Jolie är oslagbar som drottning Olympias!
Detta var alltså min lilla lista på filmtips för lata dagar eller lediga stunder. Självklart finns det många fler historiska filmer, men dessa hör till mina absoluta favoriter, och jag har sett alla säkert 5-10 gånger!
Until next time!
-
Bergsmännen imponerar – del 2
Idag är min sista dag här i gruvbyn för den här gången. Bergslagen är sig likt som sagt, och det är även bergsmännen. Även om de idag antagligen föredrar att kalla sig något annat än bergsmän… (ja, jag vet att det blir en del tjat om gruvor och berg nu, men jag har faktiskt tagit några fler bilder för att stärka texten lite grann!)
Som jag skrev i det förra inlägget, så finns det massor av lämningar efter medeltidens järnframställning och gruvindustrin i hela området. Den mest kända av dessa är Lapphyttan.
Det var på slutet av 1970-talet som arkeologer grävde fram lämningarna efter Europas äldsta masugn här i Norberg (ännu äldre ugnar för järnframställning har hittats i exempelvis Kina). Dessa järnugnar i Lapphyttan dateras till 1100-1300-talet, och de utgjorde början på kapitlet om svensk järnindustri!
Det som kännetecknar en sån här masugn är att malmen smälts i ett schakt som värms upp av träkol, och sedan tappas det färdiga järnet ut. Man kunde alltså producera relativt storskaligt med endast ett fåtal ugnar. Masugnar används fortfarande på vissa håll i världen, även om de är väldigt energikrävande.På 1990-talet bestämde man sig för att bygga upp en replika av Lapphyttans lilla järnbruk (Nya Lapphyttan), och detta område står idag öppet för allmänheten som ett friluftsmuseum året runt!
Här nedan kommer några bilder från Norberg och Lapphyttan med omnejd!Entrén till Nya Lapphyttan. Här kliver man bokstavligen in i en svunnen värld!
Nya Lapphyttan är som en egen liten medeltida by. Kopian av masugnen syns i mitten.
Interiör och exteriör i ett av ”husen”. När jag var liten trodde jag på riktigt att man hade trädgården på taket!
Jag vet inte vad det är med mig och mannekänger… I just don’t like ’em, även om de föreställer de moderiktiga bergsmännen!
Thorshammars verkstad. Här tillverkades under 1800-1900-talen olika metallföremål och prydnader.
Blev tvungen att fota isen som drivit upp på land utanför verkstaden. Coolt!
Until next time!
-
Sverige har ett vackert hjärta av sten.
Ett hjärta av sten behöver inte vara negativt… Jag brukar säga att historien gör sig påmind där man allra minst anar det. Men många gånger gör den sig såklart påmind där man faktiskt förväntar sig att den ska göra det. Och sådana exempel finns det många av här i Bergslagen! Bara i Norberg gör sig historien påmind genom exempelvis namn på platser och områden – många namn börjar eller slutar på ”berg” eller ”hytta”, kopplat till den gamla tidens gruvdrift och närheten till bergen. Men det finns minst lika många fysiska platser här som tycks ha frusit i tiden. Som att de bara väntar på att någon ska dra igång dem igen till det syfte som de ursprungligen uppfördes för. Ni vet som när man bara lägger ner det man håller på med för tillfället, för man vet att man strax kommer tillbaka och fortsätter. Sen blir det kanske liggande i decennier, eller århundraden, vem vet…
Här i Bergslagen kretsar som bekant det mesta kring gruvdriften, även om den lades ner för omkring 40 år sedan. Den första verksamheten startade redan för 900 år sedan i form av järnframställning med masugnar.
Man kan säga att Sveriges industriella hjärta började att slå just här, i Norberg, Bergslagen. Och det skulle fortsätta att slå ända fram till 1970-talet, då verksamheten inte ansågs lönsam längre.Men vart man än går så ser man hur mycket de vidsträckta bergen har betytt (och fortfarande betyder) för människorna och samhällena här.
Carl von Linné hyllade Norbergs socken med den malmrika jorden under sin Bergslagsresa, och forskare, turister och historiefanatiker fortsätter att färdas hit för att uppleva det arv som bergsmännen lämnat efter sig.Ett stålglänsande hjärta av sten. Järnmalmen finns fortfarande att hitta överallt.
Som jag beskrev i ett tidigare inlägg så är slaggsten ett permanent inslag i hela Bergslagen!
Stora gruvan i Klackberg. Här har tiden definitivt stått stilla, bergen och skogen smälter liksom samman med gruvlämningarna.
I vissa av gruvhålen blir vattnet klarblått på grund av någon mineral, minns dock inte vilken, någon som vet?
Bergsmäns-barn, tidigt 1900-tal
I Klackberg finns det gott om gruvhål, gångar och grottor. Hit går man på egen risk, gruvfrun kan vara var som helst!
Until next time!
-
Tillbaka i det uråldriga Bergslagen
Idag är det dagen vi kallar för juldagen i Sverige, medan resten av världen firar julafton. För mig innebär det i år att jag spenderar juletiden hos familjen i mitt barndoms Bergslagen, närmare bestämt Norberg och Fagersta!
Det är alltid en lite märklig känsla att komma hit. Jag är uppvuxen i Norberg, men det känns inte som att jag kommer ”hem”. Jag kan varenda gatsten utantill, och allt är sig likt. Men jag känner mig som en utböling och jag har egentligen ingenting att komma tillbaka till (med undantag för mina föräldrar som bor i trakten!).
Det är faktiskt inte mycket som förändras alls i såna här orter under årens lopp, och det är nog det som är charmen på ett sätt. Det är samma släkten, samma stadsdelar, samma arbetsplatser, butiker och skolor som funnits under decennier, i vissa fall till och med i sekel!
Personligen har jag nog lite hatkärlek till Bergslagen. Jag flydde fältet så fort jag gått ut gymnasiet och lovade mig själv att aldrig komma tillbaka, mer än på besök.
Och det är nog just det jag är, en besökare. Jag är en av de där få turisterna som hittar till orten och kikar runt. Men jag har levt stora delar av mitt liv här och jag skulle fortfarande kunna guida turister, trots att jag inte bott här på snart 10 år. Norberg är en del av mig vare sig jag vill eller inte, och på senare år har jag nog lärt mig att acceptera och uppskatta det. Jag älskar naturen, historien, tystnaden, lugnet. Förr fick det mig att krypa på väggarna – jag hatade tystnaden, och alla människor som man kände fast man inte kände dem. Att komma från Stockholm och Uppsala till Norberg är som att komma till en annan värld. Men dessa orter kompletterar nog varandra fantastiskt bra, och jag känner mig lyckligt lottad som idag har möjligheten att bo i och njuta av båda dessa världar!Önskar er alla en fin helg och god fortsättning!
Until next time!
-
Det spökar dagen innan julafton…
Minns ni tv-programmet Det spökar som visades på kanal 5 någon gång i slutet av 90-talet? Jag minns det med skräckblandad förtjusning (men mest med skräck…). Jag var runt 8-9 års-åldern när det sändes och jag kommer ihåg att vissa avsnitt fick mig att drömma riktigt djävulska mardrömmar! Därför tyckte jag tydligen att det var en bra idé att försöka hitta serien på nätet för att ta reda på om den verkligen var så läskig…
Inte nog med att flera avsnitt faktiskt finns på youtube, Det spökar är betydligt läskigare än vad jag ville minnas ( och jag vägrar erkänna att jag antagligen blivit fegare med åren).
För er som inte sett serien, så handlar den om olika platser i Skandinavien där det sägs att det spökar. Mestadels rör det sig om gamla slott och herrgårdar, men även till exempel teatrar och skärgårdar. Programmet leds av skådespelaren Torsten Wahlund, som ju har en väldigt karakteristisk röst och jag tycker personligen att han är som gjord för ett sånt här program! Det låter som att det egentligen är han som är den som hemsöker alla dessa platser, och man gör bäst i att hålla sig borta.
Som historieintresserad så är ju serien väldigt bra också eftersom man får en bra backstory till de olika platserna som serien handlar om.
Nedan har jag lagt upp ett av de (enligt mig) läskigaste avsnitten – Grinderslevs kloster i Danmark. Passar bra mitt i julstöket!Kvalitén är inte den bästa, men det beror väl troligtvis på att det är bandat från VHS och sen överfört, lite charmigt osynkat så där?
https://www.youtube.com/watch?v=-XtSlosSl1Q
Det är lite nostalgi att titta igenom avsnitten som finns tillgängliga. Det värsta mardrömsbränslet är ljudeffekterna och musiken som används. Jag blir livrädd trots att det är mitt på dagen och strålande sol ute…
Det blir till att googla kattungar efter detta!Until next time!
-
Stenar, mossa, träd och mystiskt solsken
Det verkar som att vädergudarna har hört mitt gnäll ännu en gång! Igår klagade jag ju över det kompakta mörkret, och idag sken faktiskt solen en kort stund på förmiddagen. Men det var ett lite mysko solsken tyckte jag – det var liksom mörkt och ljust på samma gång. Lite som skymningsljus, trots att det var mitt på dagen. Jag vet inte om den typen av solsken har något namn, men jag brukar kalla det för alfheim. Alfheim var alvernas boning i den nordiska mytologin, och jag tänker mig att ljuset borde vara lite så där mystiskt och dunkelt där…
Dan före dan och allt, men utan snö och med flera plusgrader ute så är julstämningen inte på topp, inte för min del iallafall.
Men man får göra det bästa av situationen och jag tycker ändå att dagens vandring bjöd på fin stämning i alfheim-ljuset!Jag fotade även en väldigt gullig liten bildserie som jag tänkte lägga upp på julafton!
Någon eller några har ställt upp en jättelång rad med balanserade stenar längs ett promenadstråk. Tufft!
Passade på att resa upp ett av konstverken som blåst omkull. Det är faktiskt enklare än man tror att balansera stenar på varandra!
En skog av tistlar. Där vill man inte råka snubbla in…
En skog av björk. Här vill man däremot snubbla in, för detta område är fantastiskt vackert året runt!
Utsiktsplatsen, en av Upplands högsta naturliga punkter. I mitten av bilden syns silhuetten av domkyrkan och slottet, 4 kilometer bort
Té-paus! Även om det var plusgrader så blåste det en hel del uppe på åsarna. Landskapet runt omkring är nästan helt platt
Det gamla trädet som slutat växa eftersom myrorna tagit över dess rötter
Den här bilden tyckte jag fångade alfheim-ljuset ganska bra. En mystisk sagoskog med allsköns osynliga väsen…?
Träden här är för övrigt extremt gamla, och det växer nästan löjligt mycket långmossa överallt, ut på minsta trädgren!Until next time!
-
Varning för läskig video! Titta på egen risk…
…men berätta gärna vad ni tyckte om ni bestämmer er för att titta på denna youtubevideo. Utan att avslöja alltför mycket kan jag ju säga att den visar bilder som tagits genom historiens lopp på allt ifrån mannekänger, till väldigt ”disturbing” medicinska experiment och tillstånd… (Finns det förresten något bra ord för disturbing på svenska?)
Ända sedan kameran togs i bruk under 1800-talet så har ju människor lyckats fota de allra mest galna och underliga saker. Många foton är självklart fantastiska och kultförklarade och jag tycker personligen att kameran är en fantastisk uppfinning!
Men dagens video hör till temat ”en del av mig ångrar att jag kollade på den här videon, men den är så intressant så jag letar vidare efter liknande videos och nu ångrar jag att jag inte nöjde mig med den första videon.” Charmen med youtube är ju att man verkligen kan hitta allt mellan himmel och jord utan att behöva anstränga sig överhuvudtaget, många gånger rent av mot sin vilja! Från att jag tittade på nyhetsankare som skrattar och gör bort sig, så hamnade jag helt plötsligt på den lite mörkare sidan av youtube. Jag har någon slags fascination för läskiga och bisarra saker, och denna video är en av många som får mig att fundera på vad människor egentligen håller på med bakom stänga dörrar…
Framförallt är det bild nummer ett som etsade sig fast på näthinnan för mig. Vilket hemskt öde för den drabbade personen. Min naiva och hoppfulla sida hoppas att han klarade sig bra och fick den hjälp han behövde. Men min rationella sida säger att så var nog tyvärr inte fallet med tanke på hur pass gamla bilderna verkar vara…
Här kommer iallafall en bild på söta träbjörnar i vinterdräkt som kompensation för de läskiga bilderna i klippet. Until next time!
-
Atlantis, Linné och dissekerade lik!
Vackert väder och ledig dag innebar för mig en sväng till stan och museum Gustavianum här i Uppsala!
Museet är framförallt känt för sin anatomiska teater, som byggdes av Olof Rudbeck den äldre under mitten av 1600-talet. Rudbeck bidrog för övrigt en
hel del till vetenskapen under sin tid, och han blev en mycket framstående och känd forskare inom flertalet områden. Ett av hans mest kända verk är Atlantica. Verket består av en samling böcker där Rudbeck påstår sig ha hittat bevis för att Sverige är det försvunna Atlantis. Han menade att Atlantis inte alls är en påhittad plats, och att det faktiskt är Sverige som är utgångspunkten för alla klassiska hjältesagor och myter! Tro vad man vill om det, men Rudbeck hade sina poänger och Atlantica är rätt underhållande läsning om inte annat!
På Gustavianum finns förutom Rudbecks livsverk också samlingar från antikens medelhavskulturer, vikingatiden, Carl von Linnés resor, och en hel del annat.Vy över kyrkan och museum Gustavianum. Anatomiska teatern ligger i takkupolen som syns mitt på byggnaden.
Ett av de första föremålen man möts av i museet är en real life size-staty av en grekisk kvinna. Jag har alltid tyckt att hon har ett väldigt creepy utseende och man känner sig lite iakttagen av henne när man går runt…
Betsel från ett vikingatida träns. Inte alltför olikt dagens!
En av Carl von Linnés många anteckningsböcker från resorna han gjorde, både inom Sverige och utomlands.
Linnés livsverk ”Systema Naturae”. Detta uppslag visar indelning av djur. Personligen är jag inte så kunnig i hur alla indelningar av djur och växter fungerar, men Linné hade full kontroll!
Allra högst upp i museibyggnaden hittar man anatomiska teatern (ovan). Här dissekerades döda personer inför publik i utbildande syfte. Det var framförallt studenter inom anatomi och medicin som tittade på, men dissektionerna var även öppna för allmänheten mot betalning. De som hade otur att hamna på lik-bordet var brottslingar som blivit hängda.
Det första som slår en när man kliver in i teatern är hur otroligt kallt det är jämfört med resten av byggnaden. Det andra är att ”läktaren” där studenterna stod är extremt brant och sluttar nästan rakt ner. Om man som mig är höjdrädd och lätt får svindel , så är detta en utmaning i sig.
Kombinationen av kyla, branta och höga trappsteg, och vetskapen om att man skar upp döda människor här inne, gör att man inte vill spendera alltför lång tid i teatern…Olof Rudbeck lär ha sagt ”…av alla hemlighetsfulla ting är intet mer underbart än människans natur, intet svårare att lära känna…”
Until next time!










































