Det var mer än 6 år sedan sist jag besökte Estland, och Tallinn. Men nu var det dags igen! Även om det bara blev en kort visit och regnet öste ner, (yaay global warming…) så hann vi med några historiska måsten i den gamla Hansa-staden.
Mest sevärt för den historieintresserade i Tallinn är såklart Gamla staden, som kan dateras tillbaka till 1100-talet. Här finns allt från medeltida restauranger, till antikbodar och lite modernare ”herrklubbar”…

I juletid är ett måste också att besöka julmarknaden vid Rådhustorget – vackra hantverk, smycken, chark, marsipan (jag älskar marsipan!) och mycket mer finns till salu på marknaden.

De medeltida kvarteren i Gamla staden i Tallinn. Här är det lätt att gå vilse bland alla små butiker om man inte passar sig! Det märks verkligen att detta har varit en viktig del av Hansaförbundet.

Vi passade på att värma oss en stund på Ill Drakoon, en liten medeltida pub inne i Rådhusbyggnaden. Här kan man köpa mat och dryck för ”pengar” istället för ”euro”, och överallt finns skyltar med förbud och straffavgifter för i stort sett allting… Man ska kort och gott köpa det man ska ha, sätta sig ner och hålla käften. Såna här ställen behöver vi fler av i Sverige!

Atmosfären är dock väldigt magisk och genuin med levande ljus överallt. Man får sig en tankeställare när vi tar dagens lampor och elektricitet för givet dygnet runt… Under medeltiden fick man lita på elden, och trots att det var dagsljus ute så är de gamla stenvalven väldigt dunkla. Men detta förhöjer bara äkthetskänslan ytterligare tycker jag!

De flesta av de medeltida valven och byggnaderna i Gamla staden är i stort sett original och hela staden hör till världsarven. Vissa trappor får man nästan krypa på alla fyra både uppför och nedför!

Sist men inte minst – ett besök till 1500-tals restaurangen ”Olde Hansa” är ett måste för oss historienördar! Här kan man äta bland annat björn, dricka honungsöl och lyssna på vacker musik i äkta Hansa-anda! Även här består belysningen av hundratals stearinljus, och atmosfären är väldigt genuin. Restaurangen har till och med egna underhållare som spelar historisk musik och teater! 

Har ni besökt Tallinn och Gamla staden, eller har ni planer på att göra det? Enligt mig är staden definitivt en sevärdhet, och man kan se det mesta till fots!

Until next time!

Som jag berättade i ett tidigare inlägg, så har jag alltid haft en oförklarlig dragning till historia, och framförallt det antika Egypten. Jag kan som sagt inte riktigt förklara varför. Allt jag vet är att denna svunna civilisation på många sätt har gjort mig till den jag är idag, och jag vet nästan pinsamt mycket om den! Även om jag måste erkänna att mitt intresse har svalnat på senare år, så är det än idag en del av mig. Jag kan fortfarande inte låta bli att besöka

Medelhavsmuseet i Stockholm eller Gustavianum i Uppsala lite då och då, söka på youtube efter spännande dokumentärer, eller kolla efter nya böcker om Egypten som jag inte redan läst…
I mitt flickrum täcktes hyllor och väggar från golv till tak av egyptiska motiv, till och med tapeterna hade antika mönster! Idag är min lägenhet lite mer modernt inredd, men det finns definitivt en del detaljer som skvallrar om mitt intresse för Egypten; små statyer och tavlor, för att inte tala om alla böcker jag samlat på mig under årens lopp!

Jag ville självklart bli egyptolog när jag var liten, och resa runt som Indiana Jones och leta efter bortglömda skatter. Efterfrågan är dock tyvärr inte så jättestor på egyptologer i Sverige. Jag läste statsvetenskap på universitetet istället och jobbar idag som tjänsteman, vilket inte är fy skam det heller!

Det är nog bäst att låta historia vara just det historia är för mig – ett intresse, en hobby. Nånting man kan spendera otaliga timmar på att lära sig mer om och fascineras av, utan att det skapas en massa förväntningar och stressmoment.
Men kanske kan jag ändå titulera mig Fritidsforskare inom antikens Egypten? ”Jag svarar på alla frågor rörande ämnet!”

Första gången jag besökte Egypten var jag 11 år gammal, år 2002. Det var såklart en dröm som gick i uppfyllelse! Att få se allt på riktigt, sånt som jag tidigare bara sett i böcker och på tv. Men kanske var jag ändå för ung för att verkligen fatta och ta in allting… Jag tror dock att det är allmänt svårt att ta in att människan kunde bygga såna massiva monument för över 4500 år sedan!

Drottning Hatshepsuts dödstempel utanför Konungarnas Dal. Hatshepsut är känd som ”den kvinnliga faraon”. Hon regerade som en manlig farao, bar lösskägg, manskläder och avbildades som en man. För 3500 år sedan var detta ganska kontroversiellt!

Tutanchamon är kanske den farao som de flesta förknippar med Egypten. Han dog dock endast 19 år gammal och hann inte uträtta speciellt mycket. Men hans grav och gravskatter har betytt desto mer för forskare och turister ända sedan de upptäcktes 1922.

Jag har samlat på mig en hel del Egypten-inspirerad inredning genom åren. Även om jag definitivt har dragit ner på samlingen, så finns det vissa saker som fortfarande hänger med. Exempelvis denna statyett av lejongudinnan Sekhmet…

…samma sak med boksamlingen, som även den har krympt lite. Men man kan väl aldrig ha för mycket böcker? 

Until next time!

Jag är inte direkt religiös av mig, men varje gång  jag besöker den, så slås jag av häpnad inför hur storslagen och vacker Uppsala domkyrka är, både på insidan och utsidan. För att inte tala om hur viktig denna kyrka har varit för Sverige ända sedan den byggdes under 1200-1400-talen, fram till idag!

Domkyrkan är dessutom sista viloplats för Gustav Vasa, Johan III, deras respektive drottningar, Carl von Linné, St:Erik, och många andra historiska personer. Storleksmässigt är domkyrkan i klass med Notre-Dame i Paris – en rejäl helgedom med andra ord!

Uppsala domkyrka är Sveriges rikshelgedom, Nordens största kyrkobyggnad och viloplats för Erik den Heliges (mitten) reliker.
Till vänster S:t Lars och till höger S:t Olof.

118 meter hög och lika lång. Det är svårt (omöjligt) att fånga hela domkyrkan på bild om man inte står flera hundra meter ifrån! Möjligtvis om man har tillgång till drönare eller helikopter…

Längst in i kyrkan står Gustav Vasas gravmonument. Runt om i Vasakoret finns avbildningar av olika scener ur Gustav Vasas liv – från hans tal hos Dalkarlarna, till kröningen i domkyrkan. Gustav Vasa är en av 2 kungar som är begravda i domkyrkan. Den andre är hans son Johan III.

Lejonet från Norden. Nej vänta, nu tänker jag på en annan Gustav…

Johan III har för övrigt ett ganska roligt gravmonument – han är avbildad vilandes, medan små genier håller koll på hans rustning.

Kungarnas gravkor må vara mäktiga, men det mest magiska i hela kyrkan är enligt mig Sankt Eriks relikskrin.  Detta är dock inte det ursprungliga skrinet, eftersom det smältes ned på 1500-talet för att finansiera Johan III:s krig. Han lät dock tillverka detta ”nya” skrin åt rikshelgonet, och resultatet blev ändå helt okej!

Intill domkyrkan ligger medeltidskyrkan Helga Trefaldighet  och Dekanhuset.
Dekanhuset har funnits sedan 1300-talet (dock inte i nuvarande skick!) och har fungerat som bostad, biskopssäte och centrum för statens rasbiologiska institut. Idag har Statens Fastighetsverk sitt kontor här. 

Domkyrkan är  omgärdad av ett antal runstenar från trakten, och även stenar som har använts som grundstenar då man byggde kyrkan. Dessa har dock restaurerats och återfått sin värdighet utanför kyrkan istället!

Har ni besökt Uppsala domkyrka, vad är era intryck av platsen?

Until next time!

Jag har turen att bo i Uppsala som, enligt mig, utan tvekan är Sveriges vackraste stad!

Dessutom bor jag på promenadavstånd från Gamla Uppsala och kungshögarna, som är ett helt magiskt område.

Kungshögarna är gravhögar tillägnade järnålderns sveakungar, och dessa har fascinerat besökare från världens alla hörn i nästan 1000 år.

Varje gång jag kommer hit fylls jag av någon slags andakt och respekt inför platsen. Här har en vacker, mystisk kultur haft sitt högsäte. Kungar och trälar har levt och dött här. Deras namn är bortglömda, men närvaron av dem är tydlig än idag. Det var också här som det kristna Sverige föddes.
Även om gudatemplet är borta idag så känner man att den här platsen är helig, och den kommer nog fortsätta att vara det långt framöver.

Runt Gamla Uppsala finns fantastiska vandringsleder och delar av friluftsområden. En vandring i vikingarnas hemmiljö!

Det är tillåtet att klättra upp på högarna, även om jag personligen har lite svårt för det. Det känns som att man stör gravfriden på något sätt… Men utsikten är fantastisk! (hela Uppland är i övrigt ett ganska platt landskap, kungshögarna och området runt omkring är några av de högsta punkterna)

Senast jag besökte Gamla Uppsala så hittade jag en stor sten med något som såg ut som en offergåva; rädisor och ett äpple upplagt på gröna löv. Kanske någon som hoppades på en bra skörd? 

I höstas hittade jag ett eget meditationsträd precis bredvid platån där en kungshall har legat. Det var så himla fridfullt att sitta där! Även om en del bilar och tåg passerar i närheten så märks de knappt. Det är som att Gamla Uppsala är en tidlös bubbla som stänger ute den moderna världen.

Until next time!