Idag blir det ett litet avbrott i min historieserie om svenska hjältar och legender, för att istället fokusera på ett väldigt intressant ämne: Slumpen.
”Hur är slumpen intressant?” kanske ni tänker då. Och visst, jag förstod inte riktigt heller poängen med den här videon till en början, men på många sätt kan jag känna igen tankesättet när jag funderar lite.
Det hela går ut på att världen är kaotisk och random, men mitt i allt detta så finns det övernaturlig kraft – slumpen och tillfälligheten, som ordnar upp i kaoset och låter oss känna igen mönster i historien och i vår egen vardag.

Ta ett exempel som nog de allra flesta har varit med om någon gång: Att man tänker på en person man inte hört av på evigheter, och typ dagen efter, eller kanske samma dag så får man ett samtal eller meddelande från personen! Är det bara en händelse som vilken annan som helst? Eller är det universums sätt att säga att kontakten mellan dig och den här personen behöver återupprättas?

I paranormala kretsar brukar man tolka såna här händelser som ”tecken”, alltså att en högre makt såg till att det hände. Vissa påstår sig till och med själva kunna framkalla slumpartade händelser genom tankekraft.
Videon nedan tar upp flera exempel där slumpen verkar ha tagit över och styrt upp kända händelser så att de hamnar i struktur och relation till varandra.

Jag är själv en trogen anhängare av slumpen och jag råkar ganska ofta ut (tycker jag själv) för slump och tillfälligheter. Sen om det är en ”magisk kraft” i universum som styr allt detta, eller om det är just en del av det vi kallar livet och tiden vet jag inte. Men det är definitivt en intressant teori enligt mig!

Vad tror ni?

Until next time!

Efter att ha sträcktittat på Det Okända idag, så har det slagit mig vilket extremt svårt yrke medium måste vara! Oavsett om man tror på spökerier och medium eller inte så kan man inte låta bli att beundra dessa personer. Som ”rationell” akademiker så vill jag ju gärna hitta vetenskapliga bevis och naturliga förklaringar till allting, men samtidigt så tror jag ganska mycket på intuition och jag använder nog min egen intuition ganska mycket.

Skeptiker menar ju ofta att medium som lyckas bra är väldigt skickliga på att följa sin intuition, chansa, eller använda sig av så kallad cold reading. Cold reading innebär att man läser av allt ifrån kroppsspråk och tonlägen till klädstil och heminredning hos folk. På så vis kan man hitta punkter som stämmer in på personen i fråga, eller få dem att avslöja saker genom att ställa väldigt generella frågor. (Alla har ju t.ex. en trasig klocka hemma eller har varit med om någon typ av olycka…) Personligen tycker jag det är ganska lätt att se vilka medium som använder mycket cold reading, och vilka som tar sig fram på andra sätt. Men så finns det ju de där gångerna, även om de är få, då medium verkligen träffar mitt i prick utan några som helst hjälpmedel mer än de andar som de hävdar att de ”talar” med.
I ett av avsnitten förklarar mediet Birkan Tore (som jag för övrigt tycker verkar vara helskön!) att andar inte kan prata eftersom de inte längre har några fysiska stämband. Istället använder sig andarna av känslor och energier för att förmedla det de vill ha sagt… och den förklaringen kan jag faktiskt köpa på sätt och vis. Jag beskrev ju i ett tidigare inlägg vilka belägg det kan tänkas finnas för återfödelse. Enligt Einsteins teori kan ju energier inte ”dö”, utan de omvandlas bara till någon annan typ av energi. Detsamma borde ju i så fall kunna gälla spöken och andar – de använder sig av energi för att flytta på saker, skapa ljusfenomen, eller påverka de levande på ett visst sätt.
Men vad är det då som gör ett medium till ett medium? Kan man verkligen göra karriär genom att chansa sig fram?
Rimligtvis borde ju vem som helst kunna få andar att förmedla saker till sig om det är så att de använder sig av energier, och det lär ju vara slumpen som styr när och var saker och ting sker. Kanske måste man ha något speciellt attribut eller egenskap för att spökena ska anförtro sig åt en?
Om det är så, så kan man undra varför det då finns så många exempel på riktiga skeptiker som upplevt paranormala saker och spökerier som de helt enkelt inte kan förklara? Kanske var förklaringen alltför komplicerad eller alltför enkel? Eller kanske hade de inte de rätta egenskaperna för att ta emot det som spöket ville förmedla?
Vad tror ni, är medium bara bluffare, eller kan de ha förmågor som vi andra bara inte förstår/vill förstå?

Until next time!

I vanlig ordning har jag hittat ett Youtubeklipp som jag inte riktigt kan släppa – ”The Shoebox Telephone”.
Det handlar i stora drag om ett experiment eller en ritual som går ut på att ”ringa upp” andra sidan. Man tillverkar en egen telefon som ska fungera som en mottagare. Allt man behöver är en garderob som är stor nog att kunna sitta eller stå i, en skokartong, en plastmugg, snöre, papper, samt ett föremål som tillhört den döde som man vill prata med.
Det är alltså inte meningen att man ska få tag i vem som helst på andra sidan, utan en specifik person, t.ex. en anhörig som man vill förmedla något till eller ta emot ett samtal från. Man ska nämligen skriva ner det man vill säga till den avlidne på ett papper, kanske ställa en fråga eller skicka en hälsning och sedan lägga detta i skokartongen. Sedan knyter man den dödes föremål i ena änden av ett snöre och lägger i kartongen. Den andra änden knyter man till plastmuggen (ni vet liknande de där ”muggtelefonerna” man gjorde när man var liten). Föremålet stängs in i kartongen tillsammans med pappret, sedan ställer man plastmuggen ovanpå kartongens lock och stänger in sin telefon i garderoben. Ritualen måste utföras på natten och under fullständig koncentration och beslutsamhet, annars kan det bli väldigt fel, menar killen som gjort videon.

Om man gjort allting rätt så kommer man att drömma om den döde personen man vill kontakta ett par nätter senare. Så fort man vaknar så ska man då gå upp och titta till sin ”telefon”. Skaparen till videon är noga med att påpeka att om muggen har ramlat omkull eller flyttats så ska man genast klippa av snöret och avsluta ritualen. Han säger dock inte varför. Men om muggen står som man lämnade den så kan man fortsätta. Man ska då stänga in sig i garderoben, hålla muggen mot örat och lyssna noggrant. Om ritualen fungerar så kommer man då att höra den avlidne säga något. Man kan dock inte svara eftersom kommunikationen är ”one-way” Misstänker man att rösten inte kommer från den avlidne man ville kontakta så ska man också genast avbryta och förstöra telefonen.

Jag hade aldrig hört talas om denna ritual tidigare, och jag är ganska tveksam till att den skulle fungera. Den känns lite som en komplex version av anden i glaset. Men samtidigt vill en del av mig verkligen pröva, för tänk om man skulle lyckas få kontakt med någon anhörig på andra sidan! Risken är väl i så fall att man skulle få men för livet och aldrig våga sova igen…

Killen som gjort videon har dessutom en video där han själv testar ritualen och även spelar in eventuella ljud med en app på sin vanliga telefon. Och någonting lyckas han faktiskt spela in, men vad? Lyssna och döm själva!
Personligen tycker jag att ljudet är rätt kusligt, och det finns inte riktigt någon rimlig förklaring till var det kommer ifrån…

Vad tror ni? Är alltihop fejk? Skulle ni våga testa ritualen själva?

Until next time!

Igår hittade jag en intressant video på Youtube. Den handlar om reinkarnation och hur olika upplevelser som människor har kan vara tecken på återfödelse. Jag tycker detta är intressant eftersom jag själv har funderat många gånger på just detta och om jag själv kanske till och med har haft tidigare liv.

Den rationella delen av mig säger att reinkarnation inte är möjligt; vi är biologiska varelser, och när vi dör så förmultnar vi och that’s it. Har vi tur kanske ett träd börjar växa ovanpå vår grav för att hylla livet… Men för några år sedan läste jag en intressant artikel om ämnet (kunde dock för allt i världen inte hitta den igen, hojta till om ni vet vilken jag pratar om!) där forskare studerat vad som händer precis vid dödsögonblicket. Man upptäckte att kroppsvikten lättar med en viss procent precis när hjärtat slutar slå, men var denna massa sedan tar vägen kunde de inte fastställa. Reinkarnation-anhängare skulle då mena att denna massa är själen som lämnar kroppen för att ta sig vidare i universum och kanske hitta en ny varelse att leva vidare i.

Det andra som skulle tala för själens fortlevnad är att alla varelser består av energi, och energi kan som bekant aldrig dö eller försvinna, utan bara omvandlas eller ligga vilande (om ni minns Einsteins berömda formel för detta från fysiklektionerna). Vart tar då en avliden persons energi vägen? Den måste ju omvandlas till något så småningom. Vare sig det blir som en vindpust, en våg av värme eller kanske ett ljus, så lever ju energin vidare enligt denna teori.

Som videon tar upp, så finns det många vanliga saker som kan tolkas som tecken på återfödelse, exempelvis déjà-vu-upplevelser och drömmar. Dessa kan man ju dock förklara vetenskapligt i ganska hög utsträckning (det är helt enkelt våra hjärnor som arbetar och kopplar lite fel ibland).

Men what about sådant som man inte kan förklara vetenskapligt? Jag ska ta mig själv som ett exempel: Så länge jag kan minnas så har jag alltid fascinerats av svunna tider, historiska och religiösa platser, och kulturer som inte längre existerar. Jag har såklart byggt upp en egen kunskapsbas för mitt historieintresse sedan 6-7 års-åldern… Varför? Jag vet inte! Jag kan helt enkelt inte förklara var mitt intresse kommer ifrån. Ingen i min familj eller släkt har samma intresse, och inga av mina dåvarande vänner, inget i min uppväxtmiljö bidrog till att utveckla intresset. Men ändå drogs jag som barn till att lära mig mer och mer om framförallt det antika Egypten. Jag kände det som att jag redan visste allt om gudarna, faraonerna och hieroglyferna, men jag behövde återuppliva min kunskap – jag hade sett allt förut. Men var vet jag inte…
Vad kommer överhuvudtaget våra intressen ifrån? Vår uppväxt/miljö? Vår familj/vänner? Finns de nedärvda i vårt DNA? Eller kommer de från något annat…?
Punkt nummer 9 i videon tar upp just detta, och att det kan var ett tecken på att man har levt ett tidigare liv i en specifik period eller kultur som man dras till. Det är ju trots allt en spännande tanke att kanske ha levt i samma tid som Tutanchamon!

En annan sak som jag tyckte var spot-on i videon var punkt nummer 11 – strävandet att hitta sitt hem. Detta är jag säkert inte ensam om, men jag har alltid känt mig ganska rotlös. Jag är född i en stad, men uppvuxen långt därifrån, har flyttat x antal gånger både under min uppväxt och i mitt vuxna liv. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma någonstans, och jag kan inte tänka på någon plats som jag skulle kunna kalla mitt definitiva hem. I så fall är det snarare många ställen jag känner mig som hemma på, även platser jag aldrig varit på tidigare. Jag har alltid sagt att hemma är där min säng står för tillfället, haha!
Att vara rotlös är dock inget som jag lider av direkt, jag har nog snarare blivit väldigt praktisk och rik på erfarenheter av att flytta så mycket!

Men kanske kan detta strävande att hitta hem förklaras just som det gör i videon:

”Many people feel this yearning to be reminiscent of an athlete running a long race and longing to reach the ’finish line’. In the same manner, souls that have reincarnated many times over express this basic need for  finally completing the cycle and returning home.”

Känner ni igen er? Har ni kanske också oförklarliga intressen och kunskaper? Let me know!

Until next time!