Stockholmsturist – Medelhavsmuseet
Den andra dagen av Stockholmsturistande bar det som jag nämnde av till ett av mina favoritmuseum – Medelhavsmuseet!
Jag har ju alltid haft en fascination för antiken och då särskilt det forntida Egypten, som jag skrivit om ett antal gånger här på bloggen.
Sverige har ju inte varit någon större kolonialmakt som exempelvis Storbritannien eller Frankrike, som hann roffa åt sig betydligt fler historiska föremål från världens alla hörn.
Men vi har ändå haft en drottning, Victoria, som under sina hälsoresor till Egypten under 1890-talet passade på att ta med sig diverse antika föremål tillbaka till Sverige. Dessa finns idag framförallt på Gustavianum i Uppsala och Medelhavsmuseet i Stockholm.
Men deras nya religion blev kortlivad – efter knappt 20 år på tronen dog Akhenaten och Nefertiti och Akhetaten övergavs ganska omgående.
Deras son Tutankhamon fick i uppdrag att återställa allt till den gamla ordningen, vilket också gjordes ganska snabbt. Experimentet med monoteism blev faktiskt så extremt impopulärt bland efterkommande att man gjorde sitt bästa för att istället radera bort deras namn och Atens namn från alla monument…
Lesson learned alltså – man kan inte bara slänga 2000 år av religiös tradition och kultur i soporna och tro att det inte ska få någon form av backlash efter ens död.
En annan sak som är väldigt fascinerande när man börjar titta närmare på antikens människor är att de var just människor. De hade i stort sett samma problem, funderingar och göromål som vi har idag. Det som kallas the human experience. Den är universell och tidlös på något sätt och det tycker jag är väldigt fint och uppmuntrande.
Vi vill ju gärna tro att vi är bättre än forntidens folk och att den moderna människan 2026 har kommit så mycket längre. Men har vi verkligen det? Jag tvivlar starkt. Läser man t.ex. nedanstående utdrag från texten Dispute between a Man and his Ba så blir det väldigt tydligt. Texten handlar om en uppgiven man som konverserar med sin själ om sitt eget och mänsklighetens förfall. Och den är alltså skriven för nästan 4000 år sedan…
To whom shall I speak today?
Hearts are greedy,
Everyone robs his comrade's goods
...
Kindness has perished,
Insolence assaults everyone
...
Men plunder,
Everyone robs his comrade
...
The past is not remembered,
Now one does not help him who helped
...
Brothers are mean,
One goes to strangers for affection
...
Faces are blank
...
None are righteous,
The land is left to evildoers
...
Wrong roams the earth,
And ends not.
Vidare till Fotografiska
Efter Medelhavsmuseet begav vi oss genom stan mot Slussen för vårt sista stopp: Fotografiska. Ingen av oss hade varit där innan, så vi tyckte att det var läge att passa på. Som fotointresserad är det kanske lite märkligt, men jag känner mig sällan dragen till fotoutställningar. Men nu blev det av som sagt! Måste dock säga att jag fick lite vatten på min kvarn angående min skepsis mot fotoutställningar, då det som visades just nu inte var något för oss. AI-konst och rumsliga installationer är inte riktigt min grej…
Men det vägdes ändå upp av en riktigt maffig utställning av Martin Parr – bara den var helt klart värd besöket!
I det sista rummet fanns även en utställning av Jocke Berg och Martin Sköld, sångare respektive basist i bandet Kent. Martin hade tagit bilderna och Jocke skrivit musiken som spelades till, och som gammal indiepopare och Kent-fan var det ändå lite mysigt att sitta där och se vad de sysslar med nu för tiden.
Jag tog inte så många bilder och av upphovsrättsliga skäl kan jag ändå inte ladda upp dem här, men kolla in Fotografiskas hemsida om ni vill se mer om utställningarna.
Allt som allt två väldigt trevliga turistdagar i Stockholm alltså! Även om jag bott i Stockholm ett antal år och Micke är född och uppvuxen där, så är det ändå ganska skönt att ta på sig turisthatten och strosa runt, besöka gamla favoriter och upptäcka nya pärlor. Men som vi brukar säga – det är trevligt att åka till Stockholm, men det är ännu trevligare att åka därifrån.
Vi avslutar med en klassisk Stockholmsvy från Gamla Stan.
