I gryningen

En morgon för någon vecka sedan begav jag mig till Dannemora för att… ja, egentligen inget särskilt, mer än att njuta av soluppgången i det vackra omgivande landskapet. Det är ju något med gryningen, särskilt i naturen. Allting kommer igång, men samtidigt är allt stillsamt. Ett eget tempo som bara uppträder just när det mjuka ljuset börjar vidröra alla ytor för att snart nog, nästan omärkbart, övergå i allt starkare kontraster.
Så börjar en ny dag.