I’m back!

Jag vet att det har varit lite tyst här på bloggen i veckan, men det har sin förklaring:
Jag har nämligen fått uppleva en händelse som jag väntat på i snart 20 år – att få se Guns ’n’ Roses live!
GnR är mitt absoluta favoritband ever, alla kategorier. Men som vissa kanske vet så gick bandet skilda vägar 1996, och visade inga tecken på att någonsin återförenas igen. Så förra året hände det otroliga – en turné tog fart med namnet Not in this Lifetime Tour. Namnet syftade på att det är något som inte skulle ske i denna livstid… men det gör det!
Även om två av originalmedlemmarna inte hänger med på turnén, så är det ändå helt klart historia att Axl, Slash och Duff ställer sig på scen tillsammans igen och framför sin odödliga rock’n’roll.

Och dra åt h*lv*te vad bra dom gör det!

Jag kan fortfarande inte smälta att detta har hänt, (det kommer kanske ta typ 20 år) men nu har iallafall en dröm gått i uppfyllelse för min del.

Därav den dåliga uppdateringen på bloggen!
Dessutom var jag på möhippa i helgen och det tar ju en del på krafterna…
Här kommer iallafall ett gäng halvdana mobilbilder från spelningen på Friends Arena. Jag går sällan på konsert, men när jag väl gör det så försöker jag att ge järnet och sjunga mig hes istället för att snapchata och shit som ändå ingen vill se.

Slash är en snubbe som är duktig på gitarr

Japp, där är legenderna!

Axl tog på sig en tröja med en kattunge mellan varven. Respekt!
Han kan sjunga på elitnivå fortfarande också

Konfetti och fyrverkerier i slutet, som det ska va!

24 år senare.
(Den gula biljetten är min mammas från senast GnR var i Sverige)

Until next time!

Om allt går enligt planerna så är det exakt en månad kvar tills jag är ute på vägarna nånstans i södra Sverige!
Då ska nämligen min Historiska Roadtrip bli av, mitt i sommaren och allt. Jag tyckte det var fyndigt att kalla den så eftersom tanken är att besöka olika historiska platser i Syd- och Mellansverige. Närmare bestämt 16 stycken! På fyra dagar! Det blir intensivt, men jag tror att det kommer bli sjukt skoj! Mest för att många av platserna jag ska till har jag velat se länge, men det har liksom inte blivit av eftersom det är ”såå lååångt” eller ”jag har inte tiiid”! Dessutom hatar jag att köra bil. Tycker det är bland det tråkigaste som finns, men nu när jag ska åka helt själv och till platser som jag verkligen vill se så tror jag att det kan bli rätt uthärdligt. Det blir lite modern vagabond helt enkelt, med Gyllene Tider på högsta volym!
Just nu håller jag på att fila på det sista och funderar på lämpliga ställen att övernatta på. Det blir liksom en avvägning mellan bekvämlighet och spänning, och jag gillar ju båda…

Upptäckte till min förfäran att min rutt nästan är formad som ett visst manligt organ… En ren slump är det!

Läckra Läckö blir troligtvis en av anhalterna…

…och ja, självklart följer Dick med, om än i pappersformat. Ingen historisk vagabond utan Dick!

Har ni några kuliga sommarplaner ännu? Okej sommaren har väl börjat redan, men ändå!

Until next time!

Har ni någon gång kommit på er själva med att googla på roliga saker, och så helt plötsligt får ni idén att skriva en bok om allt detta knas?
Inte jag heller.
Här kommer iallafall ännu ett inlägg om konst som (enligt min mening) gått fullständigt fel i ordets alla bemärkelser! (Läs förra inlägget här!)

Eftersom det förra inlägget handlade om djävular så kommer dagens avsnitt att handla om motsatsen, nämligen änglar.

Här har vi alltså tre extremfall av deltagare i America’s Next Top Model:
Till vänster står bitch-ängeln Josh med glorian på sned. Han har tagit till sig Tyras lektioner om dead arms och han har nu hittat en extremt avslappnad och naturlig pose. Bitch-Josh är högljudd och allmänt fab. Till höger sitter Michael som just vunnit veckans utmaning, men han har fortfarande svårt att komma in i gruppen eftersom han är så fruktansvärt blyg! (Något som bitchen Josh ser till att hugga på redan från dag ett…) Dessutom är Michael den enda av änglarna som inte ser ut som en brunstig hobbit på grönbete. Hans naturliga skönhet har tagit honom långt i tävlingen, men ska det räcka hela vägen..?
Sist, men definitivt inte minst, har vi underdogen Zeb som, förutom att han lider av överrörliga handleder, också har bestämt sig för att bli en sån där modell som faktiskt är smart! Zeb är nämligen utbildad botaniker i grunden och han tar alla chanser han får att blanda örtiga drinkar till de övriga deltagarna. Som botaniker vet Zeb självklart också att han har ett enormt övertag eftersom han lätt skulle kunna förgifta de andra med sina drycker och själv kamma hem hela vinsten! Det låter han dock bli eftersom han är en fair player, och dessutom kan han inte låta bli att känna att Michael sitter och analyserar hans varje rörelse in i minsta detalj.
Den där Michael alltså…

Vem vinner och vem försvinner i nästa avsnitt av Poorly Drawn Medieval Angels..?
Antagligen ingen eftersom religiösa motiv var skitpopulärt på medeltiden!

Until next time!

En grej som jag tycker är riktigt kul är att titta i sina personliga ”arkiv”! För mig består detta arkiv framförallt av teckningar och målningar jag gjort ända sen jag var liten. Jag har tecknat så länge jag kan minnas, och när jag var 13-14 gick jag Åke Skiölds teckningskurs ”Svart och Vitt”. Jag vet inte om den kursen finns kvar idag, men den fick mig att upptäcka hur otroligt mycket man kan göra med blyerts och papper!
Tänkte därför visa några av mina alster från 12-års ålder fram till idag!

Till skillnad från med mitt fotande så har jag verkligen inget område som jag föredrar när det kommer till tecknandet.
Men det blir en hel del historiska motiv, tänka sig!

Brevkursen som var rätt populär vill jag minnas

När jag var yngre var jag en riktig hästtjej och jag kunde typ alla hästraser utantill!

Jag har försökt mig på att måla med akvarell, olja och tusch genom åren, men har aldrig fastnat för det.
Det är nånting med enkelheten i blyerts, och samtidigt kan man få fram ett djup som är svårt att få med färger!

Gurra 3 min käre vän…

…och Karl XII som jag gjorde klart här om veckan!
Det dryga med att rita gamla kungar och drottningar är att de ser oftast olika ut på typ ALLA porträtt, så man måste göra nån slags mashup om man inte vill rita av en specifik tavla.

Det Arga Tjocka lejonet från Norden som jag gjorde klart idag.
Det tar sig om jag får säga det själv!

Until next time!

Jag hade egentligen skriva ett humoristiskt inlägg idag om fula tavlor, men så fick jag veta att min nya klänning har kommit!
Och det är inte vilken klänning som helst, utan en irländsk/maid-inspirerad renässansklänning. Huur fin som helst!
Ett av mina populäraste inlägg här på bloggen är faktiskt inlägget med min medeltidsklänning, så jag tänkte  köra samma stuk och visa denna nya renässansklänning – osminkad och med flottigt hår, som sig bör!

Finns väl inget bättre än att hitta en vacker klänning inproppad i brevlådan en tisdagseftermiddag?

Underklänningen är något stor, men överklänningen har snörning både fram och bak så det går att reglera rätt bra!

Dock  är det lite knepigt att snöra på sig själv bak i ryggen.
Det är ju sånt som mammor ska göra på sina döttrar!

Until next time!

Lördag betyder historiskt äventyr! Och idag blev det inte vilket äventyr som helst, utan en tripp till Sala silvergruva. Denna gruva är belägen ett (långt) stenkast väster om Uppsala. Sala silvergruva tjänade tillsammans med Falu koppargruva som Sveriges ekonomiska hjärtan under nästan 500 år, och dessa utgjorde grundpelarna för det svenska rikets framgång. Framförallt under stormaktstiden. Kungar och drottningar åkte hit med jämna mellanrum för att inspektera gruvarbetet, och årligen bröts omkring 4 ton med silver!
Gruvan togs ur bruk 1962, men har sedan dess varit en av Sveriges i särklass viktigaste turistattraktioner. Dessutom är den en av världens bäst bevarade gruvor från denna tid. Imponerande!
Så även om man (som jag) är i princip uppvuxen i  gruvhålor, så är detta ändå nånting man borde gå och se om man har minsta historiska eller kulturella intresse! Det är liksom starten i en lång kedja som kom att bli enormt viktig för Sverige.
Jag har besökt många slott och herresäten, men på ställen som Sala silvergruva så får man liksom andra sidan av myntet! Alla dessa människor som levde och dog enbart för att bryta silver. Silver som de sen aldrig såg skymten av igen…

… and they call it a mine!
Vägen mot gruvan kantas av schakt av alla de slag

Ja här står jag och ser cool ut

Off we go!

Våran grupp gick cirka 60 meter under jord, men det räckte gott och väl tyckte jag!

Förr sänktes gruvarbetarna ner i tunnor till sin arbetsplats, men idag kan man ta trappen

Våran guide Joachim har arbetat i Sala gruva i över 300 år.
Nejdå det har han inte.
Men jag gillade honom skarpt eftersom han lika gärna hade kunnat vara anställd i gruvan på 1700-talet. Han var liksom inte en utklädd, överdrivet hypead guide, utan han var bara där och berättade allt om vardagen i gruvan. Jag gillar såna guider som är lite mer laidback, men samtidigt extremt kunniga.

Joachim ställde även kuggfrågor som ”Vem var kung i Sverige 1650?”
Jaja vi vet att det var kung drottning Kristina!

Drottning Kristinas Schakt stupar för övrigt rakt ner här 130 meter. Det var läskigt att titta över kanten och ännu värre att försöka fota!

Skyddsrum med blodstänk på dörren. (Kan även vara rödfärg, men vem vet?)

I den vita rutan har kung Oscar II ristat in sitt namn. Kungar gillar nämligen att rista in sina namn lite här och var

Gustaf V ville såklart inte vara sämre än sin företrädare!

Sen kom vi ner i delarna av gruvan som är i stort sett orörda, och totalt becksvarta!

Slutligen kom vi fram till de delar som rasade igen på 1500-talet.
Efter det började man bryta lite mer strukturerat med hjälp av tyska gruv-experter.

Jag har ju fördelen att ha spenderat rätt mycket tid i olika gruvor, så jag är rätt van vid den råa och kalla miljön.
Denna skitstora industrihiss som tog oss upp till ytan igen var dock inte min grej!

Från 4 plusgrader till 20 plusgrader, underbart! 

Som den låtsasfogde jag är så passade jag på att mäta ut lite skatt från allmogen innan jag red hem till min borg!

Som helhet måste jag ändå säga att äventyret i Sala silvergruva var långt över förväntan och jag rekommenderar definitivt ett besök dit, ung som gammal!

Until next time!

Historisk konst är ett spännande ämne! Speciellt konst från den tidiga medeltiden som innehåller religiösa motiv.
Ibland undrar man ju vad som hände med Europas konstnärer mellan typ 1200-talet och 1500-talet eftersom det är en sån enorm skillnad på hur målningar och avbildningar ser ut från dessa perioder!
Såg folk som levde under medeltiden kanske ut som Birk Borkasons och Gollums avkommor helt enkelt? Eller hade konstnärernas finmotorik hakat upp sig? Felkoppling mellan det ögat uppfattar och det som blir avbildat?
Är det ett evolutionärt problem?
Vad hände, och framförallt varför?? 

Jag tänkte hur som helst att det kan vara kul att ta en titt på de allra roligaste/konstigaste/fulaste och sorgliga avbildningar som jag stött på!

Vissa av bilderna kan man ju förstå vad de föreställer bara genom att titta på dem, medan andra beskrivs med hjälp av textkällor. Andra vet jag inget alls om!
Som bilden nedan. Allt jag vet är att avbildningens original är gjort på 1400-talet.

Men spontant tycker jag det ser ut som att en Greenpeace-djävul har haffat biskopen på gatan för att signa upp för medlemskap. Eftersom biskopen misslyckades med att undvika ögonkontakt och stirra ner i mobilen, så drar han istället fram sin kräkla och försöker sakta men säkert gömma sig bakom den. Han låtsas lyssna intresserat medan djävulen pladdrar på om valfångst och oljeutsläpp.
Och det är först nu som biskopen lägger märke till att djävulen är spritt språngande naken och har ett ansikte i röven.
Biskopen är nu maximalt obekväm och försöker desperat att komma på ett sätt att slingra sig ur situationen. Men eftersom han inte får en syl i vädret så höjer han istället två fingrar i luften och utbrister:
”MEN DU. JAG ÄÄÄR JU REDAN MEDLEM!”
Djävulen blir smått ställd, medan hans rövansikte småler åt hela denna väldigt awkward situation. Rövansiktet har nämligen försökt övertala djävulen i åratal att gatu-aktivism är lönlöst, och att det finns andra modernare metoder.
Djävulen får dock känna sig slagen denna gång och önskar biskopen en fortsatt trevlig dag.

Visst är det kul att tolka bilder!?

Until next time!