Historiska ting
-
På strövtåg i hembygden
Denna helg har jag spenderat i min hemort Norberg! Jag är här väldigt sällan (typ 2-3 gånger per år), men det är alltid lika märkligt att komma hit. Som jag beskrivit i tidigare inlägg så känner jag mig inte alls hemma här, trots att det faktiskt är här jag vuxit upp och levt mer än halva livet.
Men lite charmigt är det ändå att komma till ett ställe där man inte ser en käft någonstans efter klockan 6 på kvällen, även om det är fredagkväll och fint väder! Folk är skygga helt enkelt!
Dock så finns det självklart fördelar med såna här ställen, och för mig så är det tystnaden. Man kan liksom höra tystnaden här.Och såklart – historien! Bergslagens urkraft är påtaglig överallt och lika oföränderlig som sin befolkning.
Här kan man gå vilse på strövtåg bland berg, skog, sten och äng.Rosendal i Norberg är en av de absolut vackraste platserna jag känner till.
Här finns ängar med betande kor, får och hästar, en stor sjö, små stugor och gärdsgårdar omgärdat av skog och berg!En kväll i juni
Vädret var väl inte ”ljum sommarkväll” direkt, men vad gör väl det när man kan ställa sig mitt på ängen och lyssna på gökens sång!
Det var iallafall vindstilla!
I Rosendal kan man se Gandalf komma åkande med häst och vagn om man har tur
Inget säger väl sommar lika mycket som midsommarblomster i hagen!
Mot kvällningen gick mitt strövtåg vidare mot Klackberg. Här bedrevs omfattande gruvdrift från medeltiden fram till 1900-talet.
Inget bra ställe om man är höjdrädd (som jag), men coolt äre!
Alla gruvhål är omgärdade med staket nuförtiden.
Dock vet man ju aldrig, gruvfrun kan vara vart som helst!Högst upp på berget! Härifrån kan man se ända till Mordor.
Även känt som Borlänge.
Until next time!
-
Konstig konst från medeltiden
Historisk konst är ett spännande ämne! Speciellt konst från den tidiga medeltiden som innehåller religiösa motiv.
Ibland undrar man ju vad som hände med Europas konstnärer mellan typ 1200-talet och 1500-talet eftersom det är en sån enorm skillnad på hur målningar och avbildningar ser ut från dessa perioder!
Såg folk som levde under medeltiden kanske ut som Birk Borkasons och Gollums avkommor helt enkelt? Eller hade konstnärernas finmotorik hakat upp sig? Felkoppling mellan det ögat uppfattar och det som blir avbildat?
Är det ett evolutionärt problem?
Vad hände, och framförallt varför??Jag tänkte hur som helst att det kan vara kul att ta en titt på de allra roligaste/konstigaste/fulaste och sorgliga avbildningar som jag stött på!
Vissa av bilderna kan man ju förstå vad de föreställer bara genom att titta på dem, medan andra beskrivs med hjälp av textkällor. Andra vet jag inget alls om!
Som bilden nedan. Allt jag vet är att avbildningens original är gjort på 1400-talet.Men spontant tycker jag det ser ut som att en Greenpeace-djävul har haffat biskopen på gatan för att signa upp för medlemskap. Eftersom biskopen misslyckades med att undvika ögonkontakt och stirra ner i mobilen, så drar han istället fram sin kräkla och försöker sakta men säkert gömma sig bakom den. Han låtsas lyssna intresserat medan djävulen pladdrar på om valfångst och oljeutsläpp.
Och det är först nu som biskopen lägger märke till att djävulen är spritt språngande naken och har ett ansikte i röven.
Biskopen är nu maximalt obekväm och försöker desperat att komma på ett sätt att slingra sig ur situationen. Men eftersom han inte får en syl i vädret så höjer han istället två fingrar i luften och utbrister:
”MEN DU. JAG ÄÄÄR JU REDAN MEDLEM!”
Djävulen blir smått ställd, medan hans rövansikte småler åt hela denna väldigt awkward situation. Rövansiktet har nämligen försökt övertala djävulen i åratal att gatu-aktivism är lönlöst, och att det finns andra modernare metoder.
Djävulen får dock känna sig slagen denna gång och önskar biskopen en fortsatt trevlig dag.
Bildkälla Visst är det kul att tolka bilder!?
Until next time!
-
Jag trivs bäst i öppna landskap
I ett soldattorp vill jag bo!
Typ.
Iallafall om det ligger vid Linnés Hammarby. Jag saknar ord för hur vacker denna plats och omgivande landskap är, så jag tänkte visa ett gäng bilder från dagens utflykt istället.
Naturen visade sig verkligen från sin bästa sida idag. Behövde knappt redigera bilderna ens – så bra var det!
Ja jag vet att det blivit en del tjöt om Linné senaste tiden, men här i Uppis kommer man liksom inte ifrån det! Och varför skulle man vilja det förresten?Prepare to be mesmerized!
Vägen ut mot Hammarby i stekande sol
Linnés Hammarby är alltså platsen där Linné och hans familj hade sitt sommarställe. Idag är platsen reservat och museum + café
Linné hade ett helt rum med porträtt av sig själv.
Nejdå, dessa har hängts dit i efterhand. Men tydligen tyckte han att Roslin gjorde det bästa porträttet av honom (det som fanns på förra hundralappen).

En promenad i skogsparken intill. Som att vandra rakt in i en saga!
Man förstår verkligen att Linné trivdes härPassade på att inspektera omgivningen
Vackra blommor som levt kvar genom århundradena finns det gott om här!
Mitt i sagoparken lät Linné bygga ett litet hus åt många av de naturalier som han hade i sitt hus i stan.
Detta eftersom hans hus i stan var nära att förstöras i den stora Uppsalabranden. Han ville därför ha en trygg och avskild plats åt sina ovärderliga samlingar.Inne i naturaliehuset hänger en skum fisk i taket.
Sa jag förresten att detta landskap är vackert?
Allt är i full blom. Och dofterna…
Ja ni ser ju själva!
Självaste Bröderna Lejonhjärta skulle bli avis om de såg detta!
Jag blev störtförälskad i detta gamla soldattorp och jag hade lätt flyttat in om det inte vore för bålgetingarna som byggt ett bo vid entrén… yikes!
Vid torpet fick vi sällskap av en skock (läs typ 50) får. Så söta och högljudda!
Plötsligt försvann alla får, men sen såg vi att de bara hade kamouflerat sig mot en stor sten
Fåren sa hejdå innan vi gick!
Sammanfattningsvis kan man säga som så att Linnés Hammarby är typ topp 3 av vackra platser jag varit på ever. Historia och natur i en storslagen kombo! Framförallt nu när allt står i full blom (och det var 25-30 grader varmt). Magnifico!
Until next time!
-
En trädgårdsfest utöver det vanliga!
Idag har vi varit på besök till 1700-talet!
Close enough iallfall.
Här i Uppsala firas nämligen 310 års jubileum för vår käre botaniker Carl von Linné. Linnésällskapet har därför ställt till med en trädgårdsfest vid huset och trädgården där Linné och hans familj bodde.
Denna trädgårdsfest innehöll allt mellan blommor och träd och mycket därtill!
Eftersom jag är en sucker för lokalt producerade hantverk och matvaror så kan jag inte låta bli att köpa både det ena och det andra vid såna här tillfällen!Linné hänger fortfarande utanför sitt hus och luktar på blommorna…
Idag är Linnés hus ett museum som är imponerande intakt och väldigt mycket av originalmöbler och föremål finns kvar.
Blev för övrigt kär i denna klänningSamtalskort.
Dessa användes tydligen av damerna förr som ett slags sällskapsspel och för att bryta isen så att säga!Linnéträdgården är en exotisk oas mitt i stan
Föreningen Gustafs Skål visade upp vackra dräkter och danser från 1700-talet.
Praktfullt värre!
Vi promenerade vidare genom stan som verkligen doftar av blommande träd och växter!
Det blev en sväng förbi Gustavianum. Man kan aldrig få för mycket Gustavianum!
Jag tog en osynlig dusch och Jonas smygfotade mig med sin mobil
Några av prylarna jag köpte på trädgårdsmarknaden.
Jag passar alltid på att köpa kilovis med honung eftersom jag missbrukar honung (äter nästan ett kilo i veckan). Dessutom är svensk honung tipptopp.
Snodde även hem en häggkvist eftersom doften är helt underbar!Bonusbild:
Igår kväll kom några herrar från Västgöta Nations kör och sjöng serenad nedanför balkongen. Det är tradition att kören åker runt och sjunger för sina baldejter (eller vem som helst som vill bli uppvaktad) kvällen innan den stora vårbalen. Mycket fint! Vi hissade ner kanelbullar och en flaska whisky åt dem.Nu är jag nog mättad på kultur för denna helg. Ha en fortsatt fin lördag alla! <3
Until next time!
-
En plats i dimmornas land
Här om dagen fick jag frågan om vart min drömresa går någonstans. Och svaret är enkelt: England! Närmare bestämt sydvästra England och Cornwall-området. Jag har varit i England många gånger, men av någon anledning har jag aldrig tagit mig till Cornwall, trots att det knappt är några avstånd att tala om egentligen…
Varför just Cornwall?
För att jag har sett på bilder och filmer därifrån ända sedan jag var liten, och det verkar vara den absolut vackraste platsen på jorden!
Om jag tycker så bara av att se det på bilder, så tror jag att det är mycket bättre i verkligheten.
Men den största anledningen är nog den magiska atmosfär som hela området utstrålar. Dimmorna ligger ofta täta här precis i gryningen, för att sedan lätta och avslöja the greatness of Cornwall. För en historienörd och sagofantast så är detta en plats som inte liknar någon annan! Här finns mängder av förhistoriska lämningar, Tintagel, Glastonbury Tor, och den plats där man tror att Camelot kan ha legat. Ja precis, det Camelot som kung Arthur och riddarna av det Runda bordet höll till i… gåshud!
Och tittar man på bilder från Cornwall med omnejd så förstår man verkligen varför människor har dragits till detta vackra landskap i alla tider. Här har man dyrkat naturen sedan stenåldern, och resterna av detta finns kvar än idag. Skog och berg i all ära, men det är något med högländer, små sjöar, och vidsträckta fält som verkligen talar till mig på ett nästan religiöst sätt.
Kanske är det just för att jag är uppvuxen bland skog och berg så jag har liksom blivit mättad på det. Jag vill stå på de öppna vidderna där vindarna härskar och havet tar vid alldeles intill…
Bildkälla Vem behöver Thailand och skit när vi har detta jättenära!

Bildkälla Glastonbury Tor i dimmorna. Glastonbury är platsen där Arthurlegenden utspelar sig till stor del
Sagan i verkligheten.
Slottet Tintagel finns på riktigt till skillnad från Camelot (vad man vet än så länge iallafall…)
Bildkälla Vackra Dartmoor. Om inte detta är paradiset på jorden så finns det ta mig tusan inget!
Jag håller redan på att staka ut mina planer för att åka till Cornwall nästa sommar, längre än så orkar jag inte vänta!
Har ni förresten några drömresmål?
Until next time!
-
Vikingaliv, medeltid och vikingamiddag i huvudstaden
En fördel med att bo i Uppsala är att det ligger på ett bekvämt avstånd från Stockholm. Om det händer något intressant i huvudstaden så kan man ta tåget dit på 40 minuter. Men man slipper Stockholm resten av tiden liksom. Perfekt!
Igår var en riktigt solig och fin dag – som gjort för att promenera omkring i storstan. Denna promenad bar dessutom av till ett ställe som jag längtat efter att besöka – Vikingaliv!
Vikingaliv är ett nyöppnat museum på Djurgården, där besökaren får komma närmare ”den vanliga människan” bakom den beryktade och fruktade vikingen. Vilka var egentligen dessa människor innerst inne? Vilken roll spelade kvinnor och barn, och hur levde man?
I ”Ragnfrids saga” får man dessutom följa med på en resa genom det vikingatida Europa. Väldigt imponerande!
I sin helhet kändes detta museum väldigt modernt och tilltalande både för den som kanske redan vet en del om vikingatiden, men också för de som inte alls är insatta.
Efter Vikingaliv blev det en promenad tillbaka in till stan för att besöka E-Types vikingarestaurang Aifur i Gamla stan. Jag hade aldrig varit där innan, och jag måste säga att det var sjuukt trevligt! Funderar nästan på att kontakta E-Type och be honom öppna ett likadant ställe här i Uppsala. Jag tror den skulle sälja som smör. Det är ändå rätt märkligt att vi inte har ens en medeltidsrestaurang i Uppsala, trots stadens långa historia och de många medeltida lokalerna… Någon måste styra upp detta!Här kommer en liten (stor) bildbomb från gårdagen. Enjoy!
Mot Djurgården!
När Dick Harrison pratar så lyssnar man!
Med hjälp av modern teknik har man kunnat återskapa en full-size vikingaman som man tror att han såg ut.
Efter museet blev det självklart en tur i giftshopen och en bit mat. Jag åt en gotländsk vikingamacka med färskost och rödbetor.
Sjukt gott vare!Vi hade picknick ute i solen
Jag köpte en Solsten. Man tror att dessa användes under vikinga- och medeltiden för att kunna hitta solen även när det var molnigt ute.
Den reflekterar solskenet på ett väldigt speciellt sätt!Vi skojade om hur vi skulle lösa städningen ifall man skulle bo ensam inne på Nordiska Museet. Man skulle behöva börja vårstäda i september typ…
En väldigt fin stad på sommaren, men jag är glad att jag inte bor här längre.
Alldeles för mycket trafik och människor för min smakVi tog en sväng förbi Medeltidsmuseet innan vi gick till Aifur.
Vid ombyggnaden av Slussen har arkeologerna hittat massvis med lämningar efter de tidigare stockholmarna. Ganska sjukt egentligen att man liksom bygger en ny stad ovanpå den gamla…
Hows it hangin’ buddy?
Morgondagens arkeologi?
I en monter visas moderna föremål från Slussen, och man får sig en riktig tankeställare.
Är det sånt här skräp vi vill att framtidens arkeologer hittar från vår tid..?Äntligen Aifur!
Innan man får gå in och sätta sig så blåser en anställd i ett horn och presenterar gästerna. Fantastiskt!Vi drack Lindhonungsmjöd. Gott som fän.
Måste köpa på mig ett lager smuggelmjöd nästa gång jag åker till Danmark eller Tyskland!Jag åt en honungsgriljerad dvärgkyckling, också den var helt fantastiskt god!
Eftersom det är svårt att äta sånt här med bestick så åt jag med händerna som en riktig barbar istället. Fancy!Resten av kvällen satt vi i baren och drack Aifur-öl. Vi fick sällskap av en engelsman som tyckte om att resa och besökte Sverige för tredje eller fjärde gången. Vi lärde honom lite svenska och tittade på hans Tinder. Mycket trevligt!
Until next time!
-
Estnisk mytologi – Barnprogram eller skräckfilm?
Mytologi är ett härligt ämne! Personligen tycker jag det borde vara ett eget ämne i skolan, men det är nog bara jag…
Det som är spännande med myter och legender är att de ofta innehåller ett litet uns av sanning. Det börjar ofta i någon form av religiös skrift eller berättelse med koppling till en specifik religion eller kult. Sedan förs dessa myter vidare genom muntliga berättelser och skrifter.
Även om berättelserna förändras genom årtusendena, så kan man liksom låta fantasin skena iväg med gott samvete och fundera över hur alla dessa hjältar, gudar och fiender levde och verkade.En mytisk figur som jag länge varit rädd för och fascinerad av är jätten Tõll, eller Suur Tõll som han heter på estniska.
Estnisk mytologi är kanske inte ett ämne som dyker upp vid middagsbordet direkt, men just därför är det extra spännande!
Nu är jag ingen expert på området, men efter att ha sett en animering à la Sovjet av just jätten Tõll så blev jag tvungen att ta reda på mer.
Denna animering är för övrigt en mardröm att titta på. Ni vet feberdrömmarna man hade som liten med en massa konstiga former och läskiga ljud? Typ så är hela filmen.
Så om ni är lättskrämda så kanske det är bättre med någon annan typ av animerat…
Själv har jag dock sett filmen ca 10 gånger nu, så det börjar ändå kännas okej. Trots allt så är ju jätten Tõll en snäll jätte som vill skydda sin fru och sitt folk mot de ondskefulla inkräktarna som kommer till hans ö.
Det är egentligen inget tal i filmen, men om man förstår ryska eller estniska (det gör inte jag!) så kanske den ändå makes some kind of sense.Om inte annat så kan man ju åtminstone ta några minuter att förundras/förfasas över de sovjetiska tecknarnas förmåga/oförmåga att trollbinda sin publik…
Trevlig fredag allesammans!
https://www.youtube.com/watch?v=X0mTEVlJgC8&t=170s
Until next time!
-
Min livslånga kärlek till historia och skrivande
Ibland börjar man göra en sak som slutar med att man gör något helt annat. Detta hände mig till exempel senast nyss när jag tänkte att jag skulle städa upp lite i mina garderober. I en av garderoberna hittade jag en bortglömd skatt i form av min portfolie från grundskolan!
Denna portfolie innehåller det mesta jag har gjort i form av skolarbeten från årskurs 1-9.
Nu var det ju rätt längesen jag gick i grundskolan, men det kanske är fler av er som känner igen konceptet med portfolien?
Hur som helst så tyckte jag det var skitkul att bläddra igenom denna. Varför städa garderober när man kan ägna sig åt en hardcore nostalgitripp istället?
Det roligaste är nämligen att mitt sätt att skriva knappt har förändrats alls på 10-15 år. Min kärlek för skrivande och sarkastiska texter har alltid funnits med, och portfolien innehåller flera av mina mästerverk i form av sagor och noveller! Tänkte att jag ska lägga upp några av dem här i bloggen vid tillfälle.
Den värsta formen av högmod är väl att skratta åt sina egna skämt… men jag måste erkänna att jag garvade rejält åt några av texterna jag skrivit. Inte undra på att jag var klassens clown under typ hela min uppväxt. (Idag är jag bara husets clown, men det funkar det också)The Holy Bible of Sarcasm and Knowitall
”Ett vidare djup är svårt att hitta men jag tycker att språket är fint och lätt att förstå”
… jomän! Om inte det här är den mest diplomatiska tolkningen av Bellman som någonsin gjorts så hoppar jag i sjön!Kärlek!
Antikens Egypten är ett ämne som jag aldrig tröttnat på.
Jag minns att jag satt och tittade på en hemsida som hette ”Annes Egypten” när jag gick i fyran. Detta var på den tiden när antalet hemsidor på internet fortfarande var rätt begränsat och det tog en kvart att ladda varje sida. Worth it!
Jag kunde måla halvdant med vattenfärg också!
Hade tydligen förträngt att jag hade MVG i sexualkunskap.
Until next time!
-
Datanördarnas paradis – En annan typ av historia!
Uppsala är en drömstad på många sätt – inte minst om man är intresserad av historia! Men det är inte bara vikingagravar och Linnés livsverk som gör sig påmint här. Det finns oändligt med sevärdheter även för den som är intresserad av lite mer ”modern” historia och vetenskap.
Det är ju trots allt så att all tid som har förflutit räknas som historia. Även en sån sak som att man gick på toa nyss räknas till historien.En annan sak som är viktig för den historiska utvecklingen är tekniken, och inte minst datautvecklingen!
Idag på jobbet besökte vi en liten utställning på Folkrörelsearkivet här i stan som handlar om just detta. Utställningen är arrangerad av en förening med data-eldsjälar som kallar sig Update. (Läs mer här!)
Utställningen visar datorer och datordelar som bland annat tillhört universitetet genom åren.
Jag var själv med och inventerade och fotograferade en hel del av dessa gamla datorer tillsammans med museum Gustavianum år 2011. Det var verkligen kul att få se en del av resultatet när man vet hur hårt föreningen och museet har jobbat!
Jag passade såklart på att ta lite mobilbilder från utställningen:En Apple-dator från 80-talet. Lite skillnad mot dagens Macbooks!
Skärmsläckare med flygande brödrostar. Why not liksom?
På en av datorerna kan man spela ”Xenon 2 – Megablast” med joystick. Fascinerande att dessa fortfarande fungerar!Kretskort från 1974.
Detta kort skulle rymma typ en liten avatar-bild innan det blev fullt…Disketter!
Minns ni när man installerade program förr och man varvade mellan 7 olika disketter innan installationen blev klar? ^^Lite härlig retroreklam. På 90-talet gjorde man nämligen reklam för att köpa internet till sin dator! Internet hade häftiga funktioner såsom e-post och olika webbplatser! Wow, wow indeed!
Jag minns när jag köpte mitt Gameboy Color typ 1999.
Att dessa finns på museum idag känns lite…udda. Oh well.Until next time!
-
Kunglig humor à la 1700-tal!
Jag har alltid föreställt mig 1700-talets hov och kungligheter som ganska stiffa och befriade från allt vad humor heter.
Men så snubblade jag över detta brev som kronprins Gustav (III) skrev till sin bror år 1767 och tänkte att jag bara måste lägga upp det! En av de roligaste historiska texterna jag läst – man kan liksom ta på sarkasmen och Gustavs brutala ärlighet. Jag gapskrattade framförallt åt den fetade raden. Stackars Gustav vill ju bara dricka mjölk och bli kung nån gång så att han kan göra revolution!
Humor på kunglig nivå så här en fredagskväll:… Kort sagt, man lever här som privatpersoner. Och jag måste tillstå, att det livet har många
behag för den som är lika trött som jag på respekt, komplimanger och ceremoni [men som
likväl tror, att det är absolut nödvändigt att bibehålla dem i det offentliga livet i ett land där
det minsta privilegium, som man ger upp, har sina följder. . .]
– Om ni vill veta, hur vi tillbringar våra dagar här, så varsågod. Om morgonen är var och en
för sig; när vädret är hyggligt, tar jag en tur i min lätta vagn, min kabriolett. Klockan 1 samlas
vi i salongen; man spelar violin, man skrattar och skämtar. Klockan 2 äter vi middag. Efter
middagen går vi fram och tillbaka i salongen. En halvtimma därefter dricker vi kaffe, sedan
rider jag och sätter av i full karriär mina 8 kilometer nu när vägarna är jämna och mycket
torra. Kronprinsessan promenerar eller tar en åktur i kalesch eller täckvagn. Därefter samlas
vi alla. Manderström eller fröken Uggla läser ”Huset Plantagenets historia” ända till kl. 8. Fru
von Fersen sitter i ett hörn, framför henne är ett tebord. Hon dricker te och serverar de övriga.
Kronprinsessan mitt emot mig sitter i en fåtölj och gör bjäfs för syns skull. Damerna arbetar.
Ehrencrona svettas och betraktar med sorgsna ögon all mjölk jag dricker…
Klockan 8 slutar den allvarliga lektyren, man tar en roman och läser till klockan halv tio.
Sedan blir det min tur, läsningen av en tragedi eller en komedi drar ut på tiden till halv elva.
Då bryter man upp, går in i salen, där man spelar små spel till dess det blir supé, liksom i
staden är det också kl. 11, men man tycker, att det kommer för tidigt. Allt är över vid midnatt.
Och så går man och lägger sig. .(källa)

Den mjölkdrickande Teaterkungen Until next time!






















































































