Idag har vi varit på besök till 1700-talet!
Close enough iallfall.
Här i Uppsala firas nämligen 310 års jubileum för vår käre botaniker Carl von Linné. Linnésällskapet har därför ställt till med en trädgårdsfest vid huset och trädgården där Linné och hans familj bodde.
Denna trädgårdsfest innehöll allt mellan blommor och träd och mycket därtill!
Eftersom jag är en sucker för lokalt producerade hantverk och matvaror så kan jag inte låta bli att köpa både det ena och det andra vid såna här tillfällen!

Linné hänger fortfarande utanför sitt hus och luktar på blommorna…

Idag är Linnés hus ett museum som är imponerande intakt och väldigt mycket av originalmöbler och föremål finns kvar.
Blev för övrigt kär i denna klänning

Samtalskort.
Dessa användes tydligen av damerna förr som ett slags sällskapsspel och för att bryta isen så att säga!

Linnéträdgården är en exotisk oas mitt i stan

Föreningen Gustafs Skål visade upp vackra dräkter och danser från 1700-talet.
Praktfullt värre!

Vi promenerade vidare genom stan som verkligen doftar av blommande träd och växter!

Det blev en sväng förbi Gustavianum. Man kan aldrig få för mycket Gustavianum!

Jag tog en osynlig dusch och Jonas smygfotade mig med sin mobil

Några av prylarna jag köpte på trädgårdsmarknaden.
Jag passar alltid på att köpa kilovis med honung eftersom jag missbrukar honung (äter nästan ett kilo i veckan). Dessutom är svensk honung tipptopp.
Snodde även hem en häggkvist eftersom doften är helt underbar!

Bonusbild:
Igår kväll kom några herrar från Västgöta Nations kör och sjöng serenad nedanför balkongen. Det är tradition att kören åker runt och sjunger för sina baldejter (eller vem som helst som vill bli uppvaktad) kvällen innan den stora vårbalen. Mycket fint! Vi hissade ner kanelbullar och en flaska whisky åt dem.

Nu är jag nog mättad på kultur för denna helg. Ha en fortsatt fin lördag alla! <3

Until next time!

En fördel med att bo i Uppsala är att det ligger på ett bekvämt avstånd från Stockholm. Om det händer något intressant i huvudstaden så kan man ta tåget dit på 40 minuter. Men man slipper Stockholm resten av tiden liksom. Perfekt!
Igår var en riktigt solig och fin dag – som gjort för att promenera omkring i storstan. Denna promenad bar dessutom av till ett ställe som jag längtat efter att besöka – Vikingaliv!
Vikingaliv är ett nyöppnat museum på Djurgården, där besökaren får komma närmare ”den vanliga människan” bakom den beryktade och fruktade vikingen. Vilka var egentligen dessa människor innerst inne? Vilken roll spelade kvinnor och barn, och hur levde man?
I ”Ragnfrids saga” får man dessutom följa med på en resa genom det vikingatida Europa. Väldigt imponerande!
I sin helhet kändes detta museum väldigt modernt och tilltalande både för den som kanske redan vet en del om vikingatiden, men också för de som inte alls är insatta.
Efter Vikingaliv blev det en promenad tillbaka in till stan för att besöka E-Types vikingarestaurang Aifur i Gamla stan. Jag hade aldrig varit där innan, och jag måste säga att det var sjuukt trevligt! Funderar nästan på att kontakta E-Type och be honom öppna ett likadant ställe här i Uppsala. Jag tror den skulle sälja som smör. Det är ändå rätt märkligt att vi inte har ens en medeltidsrestaurang i Uppsala, trots stadens långa historia och de många medeltida lokalerna… Någon måste styra upp detta!

Här kommer en liten (stor) bildbomb från gårdagen. Enjoy!

Mot Djurgården!

När Dick Harrison pratar så lyssnar man!

Med hjälp av modern teknik har man kunnat återskapa en full-size vikingaman som man tror att han såg ut.

Efter museet blev det självklart en tur i giftshopen och en bit mat. Jag åt en gotländsk vikingamacka med färskost och rödbetor.
Sjukt gott vare!

Vi hade picknick ute i solen

Jag köpte en Solsten. Man tror att dessa användes under vikinga- och medeltiden för att kunna hitta solen även när det var molnigt ute.
Den reflekterar solskenet på ett väldigt speciellt sätt!

Vi skojade om hur vi skulle lösa städningen ifall man skulle bo ensam inne på Nordiska Museet. Man skulle behöva börja vårstäda i september typ…

En väldigt fin stad på sommaren, men jag är glad att jag inte bor här längre.
Alldeles för mycket trafik och människor för min smak

Vi tog en sväng förbi Medeltidsmuseet innan vi gick till Aifur.

Vid ombyggnaden av Slussen har arkeologerna hittat massvis med lämningar efter de tidigare stockholmarna. Ganska sjukt egentligen att man liksom bygger en ny stad ovanpå den gamla…

Hows it hangin’ buddy?

Morgondagens arkeologi?
I en monter visas moderna föremål från Slussen, och man får sig en riktig tankeställare.
Är det sånt här skräp vi vill att framtidens arkeologer hittar från vår tid..?

Äntligen Aifur!
Innan man får gå in och sätta sig så blåser en anställd i ett horn och presenterar gästerna. Fantastiskt!

Vi drack Lindhonungsmjöd. Gott som fän.
Måste köpa på mig ett lager smuggelmjöd nästa gång jag åker  till Danmark eller Tyskland!

Jag åt en honungsgriljerad dvärgkyckling, också den var helt fantastiskt god!
Eftersom det är svårt att äta sånt här med bestick så åt jag med händerna som en riktig barbar istället. Fancy!

Resten av kvällen satt vi i baren och drack Aifur-öl. Vi fick sällskap av en engelsman som tyckte om att resa och besökte Sverige för tredje eller fjärde gången. Vi lärde honom lite svenska och tittade på hans Tinder. Mycket trevligt!

Until next time!

Ibland börjar man göra en sak som slutar med att man gör något helt annat. Detta hände mig till exempel senast nyss när jag tänkte att jag skulle städa upp lite i mina garderober. I en av garderoberna hittade jag en bortglömd skatt i form av min portfolie från grundskolan!
Denna portfolie innehåller det mesta jag har gjort i form av skolarbeten från årskurs 1-9.
Nu var det ju rätt längesen jag gick i grundskolan, men det kanske är fler av er som känner igen konceptet med portfolien?
Hur som helst så tyckte jag det var skitkul att bläddra igenom denna. Varför städa garderober när man kan ägna sig åt en hardcore nostalgitripp istället?
Det roligaste är nämligen att mitt sätt att skriva knappt har förändrats alls på 10-15 år. Min kärlek för skrivande och sarkastiska texter har alltid funnits med, och portfolien innehåller flera av mina mästerverk i form av sagor och noveller! Tänkte att jag ska lägga upp några av dem här i bloggen vid tillfälle.
Den värsta formen av högmod är väl att skratta åt sina egna skämt… men jag måste erkänna att jag garvade rejält åt några av texterna jag skrivit. Inte undra på att jag var klassens clown under typ hela min uppväxt. (Idag är jag bara husets clown, men det funkar det också)

The Holy Bible of Sarcasm and Knowitall

”Ett vidare djup är svårt att hitta men jag tycker att språket är fint och lätt att förstå”
… jomän! Om inte det här är den mest diplomatiska tolkningen av Bellman som någonsin gjorts så hoppar jag i sjön!

Kärlek!
Antikens Egypten är ett ämne som jag aldrig tröttnat på.
Jag minns att jag satt och tittade på en hemsida som hette ”Annes Egypten” när jag gick i fyran. Detta var på den tiden när antalet hemsidor på internet fortfarande var rätt begränsat och det tog en kvart att ladda varje sida. Worth it!

Jag kunde måla halvdant med vattenfärg också!

Hade tydligen förträngt att jag hade MVG i sexualkunskap.

Until next time!

Uppsala är en drömstad på många sätt – inte minst om man är intresserad av historia! Men det är inte bara vikingagravar och Linnés livsverk som gör sig påmint här. Det finns oändligt med sevärdheter även för den som är intresserad av lite mer ”modern” historia och vetenskap.
Det är ju trots allt så att all tid som har förflutit räknas som historia. Även en sån sak som att man gick på toa nyss räknas till historien.

En annan sak som är viktig för den historiska utvecklingen är tekniken, och inte minst datautvecklingen!
Idag på jobbet besökte vi en liten utställning på Folkrörelsearkivet här i stan som handlar om just detta. Utställningen är arrangerad av en förening med data-eldsjälar som kallar sig Update. (Läs mer här!)
Utställningen visar datorer och datordelar som bland annat tillhört universitetet genom åren.
Jag var själv med och inventerade och fotograferade en hel del av dessa gamla datorer tillsammans med museum Gustavianum år 2011. Det var verkligen kul att få se en del av resultatet när man vet hur hårt föreningen och museet har jobbat!
Jag passade såklart på att ta lite mobilbilder från utställningen:

En Apple-dator från 80-talet. Lite skillnad mot dagens Macbooks!

Skärmsläckare med flygande brödrostar. Why not liksom?
På en av datorerna kan man spela ”Xenon 2 – Megablast” med joystick. Fascinerande att dessa fortfarande fungerar!

Kretskort från 1974.
 Detta kort skulle rymma typ en liten avatar-bild innan det blev fullt…

Disketter!
Minns ni när man installerade program förr och man varvade mellan 7 olika disketter innan installationen blev klar? ^^

Lite härlig retroreklam. På 90-talet gjorde man nämligen reklam för att köpa internet till sin dator! Internet hade häftiga funktioner såsom e-post och olika webbplatser! Wow, wow indeed!

Jag minns när jag köpte mitt Gameboy Color typ 1999.
Att dessa finns på museum idag känns lite…udda. Oh well.

Until next time!

Jag har alltid föreställt mig 1700-talets hov och kungligheter som ganska stiffa och befriade från allt vad humor heter.
Men så snubblade jag över detta brev som kronprins Gustav (III) skrev till sin bror år 1767 och tänkte att jag bara måste lägga upp det! En av de roligaste historiska texterna jag läst – man kan liksom ta på sarkasmen och Gustavs brutala ärlighet. Jag gapskrattade framförallt åt den fetade raden. Stackars Gustav vill ju bara dricka mjölk och bli kung nån gång så att han kan göra revolution!
Humor på kunglig nivå så här en fredagskväll:

… Kort sagt, man lever här som privatpersoner. Och jag måste tillstå, att det livet har många
behag för den som är lika trött som jag på respekt, komplimanger och ceremoni [men som
likväl tror, att det är absolut nödvändigt att bibehålla dem i det offentliga livet i ett land där
det minsta privilegium, som man ger upp, har sina följder. . .]
– Om ni vill veta, hur vi tillbringar våra dagar här, så varsågod. Om morgonen är var och en
för sig; när vädret är hyggligt, tar jag en tur i min lätta vagn, min kabriolett. Klockan 1 samlas
vi i salongen; man spelar violin, man skrattar och skämtar. Klockan 2 äter vi middag. Efter
middagen går vi fram och tillbaka i salongen. En halvtimma därefter dricker vi kaffe, sedan
rider jag och sätter av i full karriär mina 8 kilometer nu när vägarna är jämna och mycket
torra. Kronprinsessan promenerar eller tar en åktur i kalesch eller täckvagn. Därefter samlas
vi alla. Manderström eller fröken Uggla läser ”Huset Plantagenets historia” ända till kl. 8. Fru
von Fersen sitter i ett hörn, framför henne är ett tebord. Hon dricker te och serverar de övriga.
Kronprinsessan mitt emot mig sitter i en fåtölj och gör bjäfs för syns skull. Damerna arbetar.
Ehrencrona svettas och betraktar med sorgsna ögon all mjölk jag dricker…
Klockan 8 slutar den allvarliga lektyren, man tar en roman och läser till klockan halv tio.
Sedan blir det min tur, läsningen av en tragedi eller en komedi drar ut på tiden till halv elva.
Då bryter man upp, går in i salen, där man spelar små spel till dess det blir supé, liksom i
staden är det också kl. 11, men man tycker, att det kommer för tidigt. Allt är över vid midnatt.
Och så går man och lägger sig. .

(källa)

Until next time!

Jag håller på att packa för fullt här hemma. Imorgon åker jag och Jonas nämligen till Mariefred för att spendera påskhelgen på Gripsholms värdshus!
Vi var där i november förra året för första gången, och historienördar som vi är så blev vi båda tokförälskade i stället! Läs inlägget här!  Därför bestämde vi att vi skulle åka tillbaka till våren och uppleva allt en gång till.
Jag får ofta frågan om vilken som är min favorit bland historiska platser i Sverige, och jag skulle nog definitivt räkna Gripsholm som en av dem! (Borde kanske göra en ordentlig lista över mina favoritplatser framöver här i bloggen..?)

På Gripsholm har många dramatiska och viktiga händelser ägt rum genom århundradena, och atmosfären där omkring är liksom medveten om det fortfarande på något sätt.
Bo Jonsson Grip måste helt enkelt ha varit före sin tid när han grundade slottsborgen på 1300-talet!
Gripsholms Värdshus, som ligger ett stenkast från slottet, är inte heller det en medioker byggnad! Värdshuset grundades på 1600-talet och är därmed Sveriges äldsta.
Idylliskt och pittoreskt – två ord som jag tycker sammanfattar Mariefred.

Rekommenderar definitivt ett besök hit, historienörd eller ej!

Suddig mobilbild där jag trippar fram mot slottet en krispig novemberdag

Blir nog inget bloggande under helgen, men vi hörs på söndag eller måndag igen!

Önskar er alla en riktigt Glad påsk! <3

Until next time!