Okategoriserade
-
Tid för julbock
Inte har det väl undgått någon att det är första advent? Nej, precis! ^^
Jag tänkte egentligen bara önska er alla en fin första advent och kommande vecka. Här har allt julpynt åkt fram idag, bland annat min kära julbock som har hängt med ganska många jular nu!
Har ni hunnit riva fram era julprydnader än? Det är ju verkligen en vattendelare och vissa är ute i extremt god tid, medan andra (yours truly bland annat) väntar till söndagen med stort S så att säga.

Julbocken heter för övrigt Carola Körberg. Efter två av våra julmusik-helgon.
Until next time!
-
Te och Gammalegyptisk terapi i mörkret
Hej på er!
Jag tänkte egentligen bara kika in och önska er en skön vecka och framgång i vad ni nu tar er för! Det gäller ju att ta vara på de ljusa stunderna i dessa (bokstavligen) mörka tider.
Själv tillbringar jag dagarna här hemma med tekoppen i högsta hugg (varvat med en och annan espresso, hehe). Jag läser en kurs i avancerad Gammalegyptiska just nu och jag älskar verkligen mina förmiddagar då jag kokar en kopp te och försvinner in i egyptiernas idévärld…

Hur fin är för övrigt inte denna tekanna… 
…som kan delas i både kanna och kopp! <3 
Ja så här sitter jag då för det mesta och läser mina texter, som en filt-Buddha. 
Gammalegyptiska är för övrigt den första stora ”fasen” i språket, och inte att förväxla med fornegyptiska som är ett mer generellt begrepp för allt möjligt inom kulturen…
Här berättar adelsmannen Ankhtify om hur han storsint hjälpte sina medmänniskor under svåra tider.
Det är lite terapeutiskt att translitterera och översätta hieroglyfer. Som att lägga ett flertusenårigt pussel där man aldrig kan vara 100% säker på att man lagt bitarna rätt.
Men att människor från en så svunnen tid ändå kan tala till oss idag och berätta om sina liv, sina prioriteringar, familjer, vänner och upplevelser – Ja, det är otroligt fascinerande! Man vill ju gärna tänka att vi har utvecklats som civilisation sedan antiken, men jag vette fasen om man kan säga det egentligen. Visst teknologin är ju något helt annat nu, men på det mentala planet tror jag vi människor fungerar som vi alltid gjort. Det blir så himla uppenbart ibland när man läser texter från förr, framförallt om de kommer från den privata sfären och man får en inblick i vad människor faktiskt oroade sig för. Det finns till exempel en text från Mellersta riket (ca 2000-1700 f. Kr) där en man är förtvivlad över samtiden, egoismen och vad det ska bli av mänskligheten… känns det igen?
Från Nya riket finns privata brev bevarade där makar anklagar varandra för otrohet, lata ungdomar, dåliga chefer, dåliga löner, och mycket annat…
Yay humanity! 😀
Önskar er alla en fin vecka!
Until next time!
-
Tiden går!
And just like that… så har det gått typ nio månader sedan mitt senaste inlägg. Det har ju varit ett aktivt val av mig att låta bloggen gå på sparlåga de senaste åren. Men att det skulle gå nästan ett år mellan inläggen var nog inte tanken. Det skumma är att jag inte har någon egentlig förklaring, jag har haft tid och lust att blogga, men det har bara inte… blivit av! Det har känts som en enorm tröskel att sätta mig ner med alla nya uppdateringar på hemsidan, redigera foton, och dessutom försöka klämma ur mig någon form av intressant text…
För ett par år sedan kunde jag ju blogga dagligen och allt bara kom av sig självt i princip. Men nu vet jag inte. Det är som en osynlig vägg som blockerar (som antagligen bara är i min hjärna).
Funderade på om det skulle hjälpa att ha någon form av målsättning med bloggen, typ ett inlägg i veckan? Sen behöver det inte vara århundradets mest intressanta inlägg, men då blir det någonting i alla fall! Då blir jag kanske motiverad att plocka upp kameran lite oftare med..?Hur som helst! Livet har ju rullat på och det här året har dessutom varit lite speciellt, minst sagt, på grund av pandemin.
I våras tog jag min kandidatexamen i egyptologi, och för ett par veckor sedan påbörjade jag masterprogrammet i samma ämne! Det är visserligen spännande, men mycket att göra och fundera på hela tiden. Plus att det är så sjukt tråkigt att ha undervisning via Zoom. Det går ju inte att göra så mycket åt, men engagemanget för plugget sjunker ganska rejält när man i princip aldrig får träffa varken lärare eller klasskamrater… Oh well.Jag kan i alla fall berätta att jag även blev tilldelad ett stipendium i våras, vilket gjorde mig överlycklig eftersom jag bara har en termin kvar med CSN. Alltid nåt!
Och just det, jag och Micke förlovade oss tidigt i somras! Det var ingen superstor grej egentligen, vi hade pratat om det ganska länge, men aldrig kommit till skott riktigt. Men nu blev det äntligen av och jag kan kalla mig fästmö istället för sambo. Yaay!Min kamera har även den gått på sparlåga, men lite bilder har det blivit under året. Som de flesta andra tillbringade vi sommaren hemma till största delen, men det blev en kort roadtrip till Småland och Öland i alla fall!


Förlovnings-picknick på midsommar! 
Påsken tillbringade vi på Södertuna slott utanför Gnesta. Rekommenderas om man gillar slott/herrgårdslivet! 
Under roadtripen bodde vi i Kalmar och åkte sedan över till Öland under dagarna på utflykt. Men ett besök på Kalmar slott var såklart nödvändigt! 

Lite nightmare-fuel så här en lördag. 

Vi var givetvis inte ensamma på Öland, varken vid turistattraktionerna eller på vägarna. Men vi hade dock lyckats tajma vår resa, då den värsta massan kom dit veckan efter oss.
(Här ser vi för övrigt den återställda järnåldersborgen Eketorp!)

En tur upp i Långe Jan hann vi med! Det syns så klart inte på bilderna, men fy fasen vad det blåste kallt från alla håll! Ingen ljum sommarbris här inte! 
Borgholms slottsruin 
Vraket Swiks ligger sedan 1920-talet strandat på norra Öland. Om man läser om vraket så inser man snabbt att ingen kom till nån större skada när det förliste, men det är ju lite spännande (och tragiskt) att tänka på hur många vrak det finns där ute vars besättnings öde ingen har en susning om… 

Ja som ni ser var vi inte direkt klädda för beachen, men det gjorde inte så mycket eftersom jag föredrar icke-värme alla gånger. Även på sommaren. 
Kallt, ja! 
En liten inblick i våren och sommaren som gått alltså! Även om hösten är fin så ser jag aldrig fram emot mörkret som är oundvikligt så här års… Jag blir trött och deppig, framförallt under november som tillsammans med mars är de absolut hemskaste månaderna på året!
Har funderat lite på om folk ens läser bloggar längre..? Eller om det bara är youtube och andra videoformat som gäller. Man kan ju knappt läsa en nyhetsartikel nuförtiden utan får istället upp en video som berättar nyheten. Störigt indeed!
Jag önskar er alla hur som helst en fin helg!
(Och nu har jag skrivit på internet att jag ska lägga upp ett inlägg i veckan, så nu måste jag väl hålla det eller hur?) 🙂Until next time!
-
Tillbaka från framtiden
Eller nåt.
Nej men på riktigt. It’s me. I’m back! Efter lite mer än ett år…
Har tänkt ganska länge att jag ska sätta igång med bloggandet så smått, och varför inte bara göra det, så här en lördagkväll? Det har varit en viss tröskel att sätta igång liksom, fixa en ny layout, komma ihåg hur allt fungerade, osv. Men nu så! Gillar ni förresten den nya layouten? Saknas nånting som jag glömt? Jag tog nämligen och bara dammsög bort en massa gamla delar, haha!
Ärligt talat har jag ju faktiskt varit inne lite då och då på bloggen bara för att radera skräppost och uppdatera de viktigaste funktionerna, men inte mer än så egentligen.
Såg för övrigt att vissa riktigt gamla inlägg har ”tappat” bilder av nån anledning, och ser allmänt konstiga ut. Ingen aning om varför? Oh well.Läser jag bloggar själv fortfarande? Javisst! Även om det också tyvärr blivit ganska sporadiskt… men jag ska försöka bättra mig där och ”hitta tillbaka” till alla gamla fina bloggar!
Så… vad händer egentligen i mitt lilla hörn av världen?
Jag pluggar fortfarande egyptologi och jag älskar det! Till våren tar jag min kandidat, och nu har det nyligen bestämts att det ska startas ett masterprogram nästa höst med egyptologi-inriktning!! Alltså hur perfekt timing är inte det?? Dessutom, om allt går vägen, finns då även möjligheten att åka på fältresa till Egypten och delta i ett utgrävningsprojekt. Det skulle ju vara för bra för att vara sant – sannerligen en dröm som går i uppfyllelse! Men det återstår att se som sagt…
Har även börjat gymma igen efter *hrm* ganska många års uppehåll… men det går absolut framåt, jag jobbar mycket med corestyrka (pga dålig rygg) och att bli allmänt starkare.Sen har vi rest en del senaste året, bland annat till Egypten (tänka sig!), Kiruna, Gotland, Holland, med mera! Jag tänkte faktiskt jag skulle skriva ett dedikerat Egypten-inlägg sen och visa er alla bilder. Bara ett år försent typ, hehe…

Hej från Giza! På tal om bilder så skäms jag nästan lite – min kamera har bokstavligen blivit typ en prydnad i bokhyllan! Jag fotar jättesällan, nästan bara när vi åker på nån längre resa. Men det ska det bli ändring på! Min fina kamera måste ju användas för fasen.

Fantastiska mystiska land… 
Och ett annat fantastiskt land(skap). Björkliden! Kanske ska skriva ett eget inlägg om Kirunaresan också? 
I augusti var jag på egyptologikonferens i Leiden. Det var mitt första besök i Holland, riktigt skoj! Leiden var fint, påminde lite om Uppsala, fast allt var byggt i brunt tegel… 
…och de hade ett mycket fint nationalmuseum, Rijksmuseum van Oudheden, med en imponerande Egypten-samling.
Kan ni förresten hajja att jag i princip kan läsa det mesta som står på denna stela?? Det känns så sjukt! Det är liksom en milstolpe i mitt liv och nu är jag där!
Och såklart var vi en sväng till Medeltidsveckan även i år! Vackra Visby i solnedgången. <3 Så, det var en väldigt kort återblick på det gångna året, tiden bara flyger iväg!
Hoppas att allt er bra med er annars (mitt i julstöket kanske)?
Och till er som stått ut med min frånvaro vill jag bara rikta ett stort TACK! 🙂 Till eventuella nya läsare – välkomna hit! - Foto, Historiska ting, Naturligt, Okategoriserade, Övernaturliga ting, Väsen, myter och vidskepelser
Där legend möter verklighet – fortsättningen
Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!
Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.
Härifrån kunde man även se över till andra ”sidan” av slottet.
Man kunde se rätt långt i största allmänhet!
Dags att påbörja passagen!
Jätteimpade bergsklättrare!
Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…
Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!
Som gjort för smugglare?
Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.
Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
Men för andra är det nog precis tvärt om…Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.
Until next time!
- Foto, Historiska ting, Naturligt, Okategoriserade, Övernaturliga ting, Väsen, myter och vidskepelser
Där legend möter verklighet – Tintagel
Nu, kära vänner, ska jag äntligen visa vilken extraordinär plats vi har haft nöjet att besöka:
Tintagel.Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här stället (som ligger vid Cornwalls norra kust) verkligen tog andan ur mig. Jag visste ju att det låg ganska häftig till vid klipporna, men att det var så här stort, mäktigt och sagolikt, det hade jag ingen aning om!
Förutom en central punkt i Arthurlegenden, så har Tintagel varit en viktig arkeologisk plats sedan början av 1900-talet. Man har bland annat hittat rester av keltiska kloster, samt flera normandiska byggnader.
I alla fall så insåg jag att jag tog sjukt mycket bilder här, så det får helt enkelt bli två inlägg med spektakulära bildbomber!
Det kanske kompenserar lite för mitt tröga bloggande senaste tiden också… ^^
Enjoy!Detta dramatiska och makalösa landskap… I’m speechless.
Jag kan både förstå (och inte förstå!) varför man valde att anlägga ett slott här för över 1500 år sedan…
Växtligheten är lika vild och stark som landet!
För att komma upp till slottets högsta punkter så behövde man klättra i en hel del branta trappor… för det var högt!
Mind the gap…”Okej nu ska jag gå ut där på klippavsatsen med ett 50 meter stup nedanför, i orkanblåsten!”
Look at that brave son of a bitch!
Mycket av det forntida samhället som låg här har bokstavligen blåst bort…
Här till höger ser man en av de många trapporna

Här blåste det som det gör bakom en jetmotor. Okej jag vet inte hur starkt en jetmotor blåser, men fasen vad det blåste här!Men eftersom jag är så fascinerad av havet och stora vågor så bara MÅSTE jag krypa ut på kanten och titta!
Nere vid stranden fanns flera grottor som jag ska visa i nästa inlägg!
Until next time!
-
Into the blue
Men vi slapp bli blöta i alla fall…
Fredagen spenderade vi i den gamla hamnstaden Plymouth, som gränsar till Cornwall.
Målet var National Marine Aquarium – Englands största akvariepark. För vem älskar inte havet och dess invånare??Jag glömmer ofta bort hur trevligt och rogivande det är med havslevande varelser. Även om de är ”instängda” i akvarium så är de ju ändå i sitt naturliga habitat på många sätt.
Vi får en inblick i deras fantastiska värld som är så långt ifrån, men samtidigt alldeles intill vår egen!
En riktig fotoutmaning!
Det är mörkt och alla djur rör sig snabbt och oberäkneligt……men ack så fridfullt!
Vid Plymouth Aquarium pågår inte bara utställningar, utan man utbildar även och forskar kring vård av havsmiljö och olika arter.
Det känns bra att kunna bidra till detta!Maneter är lite läskiga att röra vid, men drömmiga att titta på.
Den supervackra och skitgiftiga drakfisken!
Och min favorit: Nemo!
Även känd som Clownfisk.Oh hai there!
Rockans mun ser helt klart ut som ett gulligt litet ansikte.Under ytan.
Vi hann inte se så mycket av själva stan i Plymouth, men däremot åt jag den godaste pizzan ever! (Och jag har ätit många vill jag lova!)
Så har ni vägarna förbi Plymouth – gå till Bella Italia Barbican för sjutton!Detta var ingen shoppingresa i första hand, men jag kunde ändå inte låta bli att fynda några av mina favoritböcker på Waterstones i Plymouth:
David Eddings Sagan om Belgarion.
Perfekt att koppla av med tillsammans med lite afternoon-tea!Ett litet avbrott från vårt historia/legend/myt-tema på resan alltså…
Men nästa inlägg kommer det jag ser mest fram emot att visa er, så håll till godo!Until next time!
-
En välbehövlig vila
Hej på er i (förhoppningsvis) solskenet!
Om ni undrar vad jag har haft för mig senaste tiden så kan jag tala om att jag under förra veckan bland annat var nere i Göteborg en sväng på jobbresa. Götet bjöd på strålande sol och go stämning!
Och förutom det så innefattade jobbresan deltagande i en kongress som till stor del handlade om digitalisering och sociala medier.
Det var väldigt intressant och det fick mig verkligen att tänka till kring saker och ting… Under förra veckan slog jag nog nämligen personbästa i inaktivitet på sociala medier. Och vet ni? Det var så skönt! Jag saknade det inte alls!Jag har tänkt ganska ofta att jag borde lägga ner både Instagram och Facebook helt och hållet eftersom dessa medier inte tilltalar mig längre. Jag använder dem av gammal vana och inte för att jag egentligen får ut nåt av det, eller ens tycker att det är speciellt kul.
Det var lite som att få en uppenbarelse, och jag tänkte att om jag mår så här bra av att pausa från sociala medier i bara två-tre dagar – hur bra kommer det inte kännas att strunta i det i två veckor? Två månader? Kanske permanent?
Förut kunde jag få lite småpanik när jag inte hade tillgång till min bloggstatistik, eller till senaste instaflödet. Men nu? Alltså det känns befriande! Vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt. Lite som att hitta tillbaks till sig själv och det som verkligen betyder något…
Jag är närvarande i nuet på ett helt annat sätt än innan, och jag känner inte alls att jag måste dela med mig av det jag gör.Okej, jag har kollat både Instagram och Facebook och bloggar under den här tiden lite till och från. Men inte på samma, halvt maniska vis som innan. Förut var det liksom standard att kolla direkt när jag vaknade, och sen 10-15 gånger till under dagen. Nu rör det sig om kanske 1-2 gånger per dag, om ens det.
Så för mig är det en lättnad att meddela att jag även tänker ta en ”riktig” paus från bloggen, på obestämd tid.
Jag har släppt alla verkliga (och inbillade) krav, och jag vill verkligen ta vara på livet som det är, utan att behöva redovisa det på olika medier… jag tror det bara kan få positiva effekter faktiskt!
Vi lever ju ändå i en tid där vi tar in enormt mycket mer information från alla möjliga håll än vad våra hjärnor kan processa. Så jag tänker att varför utsätta både sig själv och andra för den pressen när man inte behöver..?
Med risk för att låta arrogant – men mitt liv är fantastiskt precis som det är, och det behöver liksom inte bekräftas av andra.
Det har således inte hänt något speciellt egentligen, utan jag har bara följt magkänslan och kommit fram till att det här är rätt!Fast eftersom jag ändå älskar att skriva om mina nördintressen och visa bilder jag tagit, så kommer jag definitivt komma tillbaka!
Min blogg är ju mitt lilla barn, och jag tänker inte överge den hur som helst!
Och jag kan ju säga redan nu att jag garanterat kommer blogga efter England-roadtripen som bär av om en månad. Det är ju min drömresa och jag tänkte ta massor av bilder där borta som jag kommer vilja visa!Så, jag hoppas att ni inte blir förskräckta nu. Vem vet, saknaden kanske blir alltför stor så jag kommer tillbaks direkt? 😉 Antagligen inte dock, det får ta den tid det tar helt enkelt!
Tills dess vill jag önska er alla en fantastisk början på sommaren, och som sagt – njut av livet, för det händer nu!
-
Tomt i skafferiet…
Hej hopp!
Det har varit dåligt med inlägg här senaste dagarna, I know. Förutom pollenallergins järngrepp så rullar det mesta på, men jag har lyckats vara upptagen både kvällar och helger senaste tiden (och det är oftast då jag brukar blogga…)
Sen känner jag mig lite allmänt tom på idéer kring vad jag ska skriva om. Oftast brukar det finnas nån liten gnista till idé som jag kan spinna vidare på, men nu känner jag mig liksom bara nollställd, tom. Men jag känner åtminstone ingen stress över det som jag gjorde förut, så det är ju i alla fall bra, haha. Det blir inte bra när man ska pressa fram något, då avvaktar jag hellre litegrann!
Jag håller ju redan på med serien om gudar och gudinnor, men den kommer bli klar ändå så småningom. Om gudarna vill, hehu.Men om ni har några tips/idéer/önskningar om vad jag skulle kunna ta upp eller skriva om framöver så är det mycket välkommet!
För övrigt så har jag i veckan kollat på den nya Avengers-filmen, Infinity War. Och den var riktigt bra måste jag säga! Jag är, till skillnad från Micke, inte jätteroad av superhjältar, men här fick de verkligen till det! Humor, action, sci-fi, fantasy, och hjältar i en härlig mishmash! Min favorithjälte för tillfället är nog Dr. Strange och hans magiska kappa!
En annan kul grej är att mina bilder här på bloggen äntligen ser ut som de ska, d.v.s. ingen reducerad kvalitet vid uppladdning. Har trasslat ganska länge med detta och prövat med alla möjliga sätt, men inget verkade fungera. Tills idag! Det visade sig dessutom vara en ganska simpel grej – en inställning i en av mina plugins skulle kopplas bort bara, sen var det klart! Tog typ 3 sekunder att fixa.
Oh well, man kan ju inte ha koll på allt…En tredje grej som jag (och många andra!) funderar en hel del på är det här med Instagram och dess algoritmer. Jag är inte speciellt aktiv på insta längre, och det beror framförallt på att algoritmen nästan helt förstört det lilla flöde jag hade. Jag når inte ens ut till en tiondel av mina följare längre, och jag missar säkert 80% av inläggen från de jag följer. Supertråkigt!
Att Instagram vill tjäna massor med pengar på nya funktioner, reklam och riktade annonser kan man väl leva med, men när de liksom kapar tillgängligheten för sina egna användare så går det för långt tycker jag.
Jag funderar starkt på att ta bort mitt konto helt, men det som håller mig kvar är det klassiska fear of missing out.
(Även om mitt liv i övrigt starkt karakteriseras av joy of missing out!)
Instagram för mig har alltid varit en trevlig liten stuga där man kan komma och gå när man känner för det. Titta runt lite, fnissa, fundera, gilla, ogilla…
Så mitt dilemma ligger i att antingen spola insta helt, eller börja om på nytt. För lite skuldkänslor har jag mot mina följare och de jag följer när jag är så inaktiv. Visst kan man avfölja folk, men egentligen så vill jag ju fortsätta med insta… och samtidigt inte. Hm. Jaja, det blir inte bättre av att sitta här och grubbla!Som plåster på såren till oss alla kommer här en härlig video med sjösättningar av stora fartyg! Jag tycker det ser supercoolt att titta på, och det känns tillfredsställande på något sätt? Tycker inte ni det? Eller är det jag som är konstig??
https://www.youtube.com/watch?v=qJY6YXOi3PU
Until next time!
-
Från kaos till ordning
God dagens!
Är det inte dags att jag visar lite av vad det är som har hållit mig extremt sysselsatt den senaste tiden??
-Jo!
Som bekant så är det totalt flyttkaos med allt vad det innebär som dominerat mitt liv, åtminstone sedan i torsdags. Även om jag tyckt att denna flytt varit den bästa i mitt liv så är det ändå alltid drygt att inse t.ex. hur jäkla mycket saker man har, samt hur TUNGA dessa saker är!
I fredags var det nämligen dags att dra det ”stora” flyttlasset med min säng (som nu förvaras hemma hos min mamma), och min soffa.
Soffan blev ett kapitel för sig. Vi hade planerat duktigt och röjt i Mickes förråd för att få plats med den där. Toppen!
Det är ju alltid lite trixigt att vinkla en soffa genom dörrar och liknande, men det här var liksom tvärstopp… Efter lagom mycket trixande så inser vi väl framme vid förrådsdörren att soffjäveln är för stor för att få in genom förrådsdörren…
Ett ord som jag ogärna använder är omöjligt, men det passade väldigt bra i denna situation. Vi kunde tagit dit alla matematiker och flyttgubbar i världen, men alla hade insett samma sak: Det går inte! Soffan är för stor! Alternativt förrådsdörren är för liten och korridoren för smal!
Så efter en stunds grubblande kommer vi fram till den enda vettiga lösningen: Våld.
En hammare och ett par starka Micke-slag senare så är förrådsdörren betydligt rymligare!För att göra en lång historia kort så är soffan på plats i förrådet och allt är i sin ordning.
Möblerna är ihopsnickrade, böckerna uppradade i hyllorna och TV-spelen inkopplade!Efter många om och men bor vi nu äntligen ihop på riktigt i världens mysigaste lägenhet, och så här ser det ut i stora drag:
Jag är ingen inredningsexpert, men en grej jag gillar är personliga detaljer som smälter in lite i hemmet. Har ganska svårt för stiffa stilrena hem som är modernt nu.
Jag tycker det ska synas vem som bor där liksom!Hos oss är det t.ex. en salig blandning av skitmånga Marvel-tidningar och böcker, historisk litteratur och en del klassiker…
Har själv precis börjat på Dan Browns senaste alster Begynnelse! Är ju ingen bokmal, men hans böcker brukar svepa iväg mig och få mig att fundera en hel del. I like!Mera symbios!
Här ser vi Metroplex från Tranformers tillsammans med sten-Anubis.
Jag tror de kommer bli bästisar for real!Och sist men inte minst: Sally!
Hon hittade genast den mest kattvänliga plats man kan tänka sig – i sängen med duntäcke, fleeceöverkast och världens mjukaste filt. Hon brydde sig inte ens om att titta runt så värst mycket i sitt nya hem, utan såg bara filten direkt och sa ”Här ska jag vara!! Det här är min plats!!!”Så, nu bor jag alltså i yttersta kanten av Uppsala, typ 2 kilometer från där jag bodde innan… och jag stortrivs redan!
Until next time!


































































