Okategoriserade

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Medeltidsklänning och starka vårvindar

    Ni kan aldrig gissa vad!
    Eller jo, kanske…

    Iallafall så har min medeltidsklänning äntligen kommit, som jag längtat!
    Dessutom är den gjord helt i linne, och detta tyg ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Tidigare medeltidsklänningar jag haft har varit i olika syntet- eller bomullsblandningar, duchesse eller chiffong. Dessa tyger är också såklart oerhört fina, men de är inte lika bekväma och naturliga mot kroppen.
    Linne är dessutom ganska tacksamt eftersom det inte förvrängs eller krymper i tvätt som plagg i andra tyger kan göra. Det håller helt enkelt för tidens prövningar!

    Jag är verkligen toknöjd med klänningen, och ett plus är att den bara går till strax ovanför anklarna på mig (i och för sig är jag relativt lång…), och detta gör att man kan springa runt obekymrat i skog, mark och stad utan att den blir lerig eller att man snubblar.

    Förhoppningsvis kan jag redan till helgen sticka ut och fota lite med klänningen i en passande miljö och göra den lite rättvisa!

    Say yes to the dress! Kunde inte låta bli att fota lite hemma ändå…
    Färgen och detaljerna på denna medeltidsklänning är riktigt fina.
    Enkelt men elegant!

    Like a lady. Fast i medeltida sammanhang hade jag nog inte tagits för en värdig dam, utan snarare en fattig/prostituerad med mitt utsläppta hår…
    Oh well!

    Until next time!

  • Historiska ting,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting

    Folk som försvinner och dyker upp…

    Dags för ytterligare ett litet avbrott i Väsen och Varelser för att i stället titta på ett ganska tragiskt, men samtidigt spännande ämne!

    Folk som försvinner är ju nämligen inte det mest muntra av saker som händer här i världen… Och ännu märkligare är det när avlidna människor dyker upp på helt avskrädes platser!
    Framförallt när det absolut inte finns någon rimlig förklaring till varför. Även om personerna i denna videon inte är försvunna i den bemärkelsen, så vill jag ändå påstå att de är försvunna eftersom ingen verkar vilja kännas vid dem när man hittar deras kroppar.
    Finns inga anhöriga? Vänner, kollegor? Någon som åtminstone har sett personen någon gång??
    Nej, dessa personer verkar liksom vara anonyma karaktärer som blivit placerade på platser under märkliga och tragiska omständigheter, utan att ge någon antydan om vilka de är eller var…
    Många gånger tar spåren också tvärt slut efter vad som ibland är flera år av utredningar.
    Vissa av dessa cold-cases är 50-60 år gamla, men fortfarande öppna för tips och ledtrådar som kanske kan bidra till att man kan klara upp fallen. Eller åtminstone ge de drabbade någon form av frid…

    Vad tror ni om såna här fall? Borde man utreda in i all oändlighet? Har ni några spekulationer om varför ingen på hela planeten tycks känna igen personerna, trots alla försök att sprida informationen?

    Jag tror att det kan finnas flera förklaringar, men samtidigt så blir man så himla frustrerad! Speciellt mannen i fall nummer 2 i denna video tycker jag är extremt mystisk…?
    Intriguing! 

     

     

     

     

    Imorgon och på fredag kommer jag att befinna mig i Stockholm på utbildning, så jag är osäker på hur mycket jag kommer hinna blogga dessa dagar (troligen inte alls)…
    I annat fall är jag tillbaka till helgen igen med nya spännande väsen och farhågor (och dessutom en intressant artikel som jag måste klyva!), så håll till godo så här i vårens gryning!

     

    Until next time!

  • Okategoriserade

    Jag har blivit med sibirisk katt!

    Igår var jag riktigt magsjuk och hade feber, därav den dåliga uppdateringen…
    Men nu är jag på benen igen, och tur är väl det eftersom jag precis har fått hem en liten (stor)sibirisk katt vid namn Sally!
    Trots att jag är allergisk mot katter, så har jag gått med på att adoptera henne på prov.
    Sibiriska katter ska ju vara lite mer ”allergivänliga”, men jag har trots det känt av allergin som med vilken katt som helst.
    Egentligen tillhör hon min bror, men han har en liten ettårig grabb hemma som jagar henne, så vi tänkte att hon skulle få mer lugn och ro hemma hos mig!
    Detta är första gången jag har en kissemjau boende hos mig så jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig…
    Sally är en sån där extremt lugn och väluppfostrad katt. Hon jagar inte leksaker eller springer runt, utan hon tar det mesta med ro. Jag kände mig liksom dum när jag försökte få henne att jaga ett snöre som jag fixat till en leksak…
    Nej, Sally vill hellre bli borstad eller titta ut genom fönstret!
    Några kattägare där ute som vet hur man aktiverar sig med lugna innekatter? Tips mottages gärna! 
    Eftersom jag är allergisk kan jag inte heller gosa obegränsat med henne (åtminstone inte nära ansiktet), men jag känner på mig att vi kommer att bli bästa vänner ändå!

    To be continued…

    Och här kommer självklart lite bilder på denna vackra donna!

    Självklart ockuperar hon min säng det första hon gör… Jag ska försöka att inte ha henne i sängen/sovrummet p.g.a. allergin. Får se hur det går!

    Fröken Fluff!

    Nu är jag en crazy cat-lady på riktigt!

     

    Until next time!

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Bokrea! Och varför visste jag inte detta??

    Jag är som bekant inget fan av att läsa böcker egentligen.
    Men idag gjorde jag något som jag aldrig tidigare har gjort: Jag besökte en bokrea och fyndade inte mindre än FYRA böcker!
    Akademibokhandeln har tydligen en bokrea varje år (som av nån outgrundlig anledning var totalt okänd för mig fram till idag när själva rean startade) där de rear ut böcker i alla genrer och tjocklekar!
    Och med rea så menas inte 25% eller ”köp 3 för 2”, utan typ ”sjukt billigt snudd på gratis”.
    Det var som att flyta fram på moln och bara insupa alla prydliga bokstaplar, knuffa undan en och annan kund som stod mitt i gången och läste, plocka åt sig titel efter titel, småle åt prislappen, och sväva vidare till kassan.

    Jag tycker om att ha faktaböcker hemma om ämnen som intresserar mig. De få gånger jag faktiskt tar mig tid att läsa så är det nästan alltid facklitteratur, eller något som jag har praktisk användning av.
    De böcker som jag fick äran att cykla hem med idag var dessa:

    ”Innekatten” av Susanna Rosén. 
    Om allt går som planerat blir jag nämligen kattägare på prov i helgen!  Vad passar då bättre än en uppslagsbok med  skötselråd och vackra bilder på kissemjauer?

    ”Arkeologiska upptäckter i Sverige” av Anna Lihammer
    Jag älskar arkeologi, men denna bok ska jag faktiskt ge till min pojkvän som också älskar historia och allt vad historia innebär!

    ”Mytomspunna platser” av Sarah Bartlett
    Denna bok handlar om allt från hemsökta gravplatser i Thailand, till UFOn och Stonehenge. Passar mig som handen i handsken med andra ord!

    ”Upplev Sveriges historia” av Dick Harrison
    Denna bok har jag tänkt köpa rätt länge, och den har en riktigt fin layout! Dessutom är Dick Harrison en av mina förebilder som historiker.
    (Det finns inget bättre än att höra Dick prata om Krrristian Tyrrrann på sammanbiten skånska!)

    Jag betalade 436 kronor för hela kalaset! Har ingen koll på originalpriserna, men jag skulle gissa på att dessa böcker tillsammans kostat runt tusenlappen i vanliga fall…

    (Obs! Detta är inget sponsrat inlägg eller liknande, jag ville bara uttrycka min hype över bokrean.)

    Läs mitt tidigare inlägg med boktips här!

    Until next time!

  • Historiska ting,  Okategoriserade

    Alla hjärtans katolska helgon och kärleksbrev

    Behöver riktig kärlek en egen dag på året? Nej såklart inte!
    Personligen tycker jag att kärlek alltid är viktigt, men jag ser ingen direkt skada i att man uppmärksammar sin käresta lite extra just idag.

    Det tråkiga är ju dock att Alla hjärtans dag har börjat bli otroligt kommersialiserat (precis som de relativt ”nya” högtiderna Halloween och Black Friday).  Knappt någon vet ens varför man firar högtid eller helgon längre – man gör det bara för att det verkar vara normalt liksom.
    Poff! säger det bara och så är affärer och restauranger fullsmockade med romantiska tillbud som många inte kan motstå!
    Man sveps med i kärleken till det materiella.
    När jag kritiserar köpgalenskap så är det framförallt ur miljösynpunkt. Om dessa högtider gick ut på att exempelvis ta en promenad och göra kullerbyttor istället för att handla en massa konsumtionsprylar, så skulle det kännas bättre på många sätt…

    Till en början på 1700-talet var just Valentine’s Day en dag då man fokuserade på att skriva små kärleksbrev till varandra, och detta lever ju kvar idag i viss mån. Även om dessa kärleksbrev idag är massproducerade…
    Men kanske är det lite så vi jobbar idag i våran inte alltför religiösa del av världen; ett helgon dör martyrdöden för en massa hundra/tusen år sedan och vi får sörja detta genom att fira!

    Jag måste dock säga att jag ändå är väldigt kluven, för det är svårt att vara negativ till något som i grunden handlar om just kärlek och välvillighet. Speciellt i dagens värld, där vi dagligen ser så mycket tråkigheter och brist på kärlek!
    Dessutom finns det ju högtider som är betydligt värre vad gäller köphets…

    Häller i mig en kärleksbrygd i form av té ute i solskenet. Romantiskt indeed!

    Så, nu ska jag trycka i mig Anthon Berg-chokladen och beundra rosorna jag fått av min pojkvän!

     

    Until next time! <3

  • Historiska ting,  Naturligt,  Okategoriserade,  Övernaturliga ting

    Några minuter av ro

    Vissa saker får en att bara glömma omvärlden en stund. När en sån där fullständig ro infinner sig och man blir liksom uppslukad av det magiska i stunden.
    Som av en händelse snubblade jag över en väldigt soothing (översättning någon?) video med en man som spelar flöjt för några hästar.
    Jag vet att det låter brajjrökande flummigt, men titta själva!
    Det är något med hela hans approach och hans flöjtspel som får mig att bara slappna av och glömma vad jag heter och vart jag bor. Om jag hade varit en av hästarna hade jag förmodligen bara lagt mig ner på marken och lyssnat i flera timmar.
    Kanske drömmer sig hästarna i videon bort till en vacker grön äng, med svalkande morgondimma i soluppgången…

    För övrigt älskar jag indianmusik, och framförallt olika typer av flöjtspel!
    Ett indian-”band” som hängt med mig så länge jag kan minnas är Sacred Spirit (finns på Spotify!). Jag lyssnar på dem i skrivande stund, och jag kan bara säga så här: Om man vill ha musik som är perfekt för yoga, meditation, skapande, eller bara balsam för själen så är Sacred Spirit det solklara valet! Man behöver inte förstå språket, man kan bara låta sig svepas med i indianfolkens årtusenden av visdom och kultur.

    Med detta önskar jag er alla en underbar helg, och att ni kan ta er några minuter att finna ro i er själva och omvärlden.

     

     

    Länk till Sacred Spirit här!

     

    Until next time!

  • Okategoriserade

    Rosacea – att vara ständigt generad

    Att vara lite rosig om kinderna har väl alltid ansetts som sunt och gulligt. Men att gå runt med en permanent rodnad är inget att hänga i granen direkt. Speciellt när man vet att det inte finns något botemedel… Att knappt tåla att en fjäder snuddar vid ansiktet utan att det blossar ilsket rött är inte heller en uppmuntrande tanke.
    Egentligen vill jag inte kalla det en sjukdom, men det är ju faktiskt det, en hudsjukdom. Rosacea är vanligare än man tror i just Skandinavien och en del andra länder som sällan ser solen. I Sverige är omkring 10% av befolkningen drabbad.
    Förr förknippades sjukdomen främst med alkoholism, men idag vet vi att det många gånger är ärftligt, och att det finns en hel del andra faktorer som kan ge upphov till rosacea.

    Jag har själv haft rosacea sedan tonåren (vad jag vet), men det är först på senare år som jag börjat uppmärksamma det och ta det på allvar. Jag har egentligen den ”mildaste” formen – jag blir lätt röd i ansiktet av temperaturväxlingar, och är jämt lite rosig om kinderna. Det kunde varit betydligt värre!
    Det var först här om året när min mamma påpekade att jag har rosaceasymptom (hon har nämligen också det) som jag började acceptera läget. Jag hade väl levt i nån slags förnekelse innan. Tänkte att det går över, som allt annat.
    Men icke!

    With great sensitivity comes great responsibility!
    Nuförtiden syns det knappt att jag har rosacea eftersom jag börjat ta hand om min hy på ett helt annat sätt.

    Jag blev mer och mer medveten om vad solen, kylan, kemikalier, vatten, mat, luft, och det mesta annat, faktiskt gör mot min hy. Jag har börjat täcka över ansiktet med en scarf eller hatt när jag är i solen, smörja in med salva när jag ska vistas i kyla, undvika tvål, smink och annat som irriterar huden.
    Jag tänker både en, två och tio gånger innan jag äter något starkt eller dricker alkohol. Allt det här är sånt som triggar igång min rosacea och gör att jag ser ut som en generad alkis-tomat.
    Fan tänker jag ibland. Varför just jag?! Jag älskar ju stark mat, sol, värme, kyla och rödvin!
    Men ibland måste man helt enkelt acceptera att man inte kan göra något åt vissa saker. I mitt fall har jag lärt mig hur jag ska hantera sjukdomen på ett sätt som ändå gör att jag kan njuta av det goda i livet!

    Till er med rosacea och/eller känslig och torr hud vill jag ändå tipsa om denna lilla burk!
    En ringblomssalva som jag har använt i åratal. Jag smörjer in den på mina extremt torra kinder, fötter och nagelband och de blir som nya igen! Man kan även smörja in skor och läderprodukter med salvan.

     

     

    Until next time!

  • Okategoriserade

    Det här med rättigheter och skyldigheter…

    Rättigheter innebär skyldigheter.

    Ibland funderar man lite extra på livets stora frågor, på människan, livet, döden, universum, världen i allmänhet. Jag har nog alltid tyckt om att fundera till en viss gräns. Och jag har alltid haft ganska starka åsikter om vissa saker.

    Att gå emot strömmen (för det är ju bara döda fiskar som flyter med strömmen…) och våga säga det man verkligen tycker och tänker, och inte det man tror att alla andra vill höra.
    För väldigt många gånger har jag märkt att många andra tycker precis som jag, men de är rädda för att bli dömda och nedtryckta, och därför håller de tyst eller ännu värre – anpassar sina åsikter efter andra. Vi måste låta oliktänkande få mer utrymme! Ser man till historien så är det just oliktänkande personer som har vänt sig mot strömmen och haft förmågan att förändra världen. På gott och ont naturligtvis.

    Yogar och funderar.

    En sån här fråga som jag har gått och funderat på senaste dagarna är det här med mänskliga rättigheter. En självklarhet skulle de flesta i vår del av världen säga. Vi lär oss om mänskliga rättigheter i skolan, på jobbet, och lite varstans blir man påmind om dem! Personligen reflekterar jag vanligtvis inte över det, jag tar dem för givna, som många andra.
    I Västvärlden har olika former av medborgerliga rättigheter hängt med ända sedan antiken, men det är FNs allmänna deklaration från 1948 som man oftast hänvisar till.
    Vi är alla födda fria, med samma rättigheter oavsett kön, ursprung, etc. Vi har rätt att bli likabehandlade inför lagen. Vi har rätt att yttra oss. Rätt att bosätta oss var vi vill. Och så vidare.
    Vi har rätt till en jäkla massa saker enligt FN! Enormt mycket saker. Se hela listan här!
    Ändå bryter alla länder och stater mot en eller flera av de mänskliga rättigheterna, överallt, hela tiden… Folk torteras, barn gifts bort, förföljelser, trakasserier, mord pågår i detta nu. Varför har FN överhuvudtaget deklarerat något så ouppnåeligt? Varför deklarerar man inte mänskliga skyldigheter istället?

    Självklart är det en utopi. Människan är inte god innerst inne. Hon är skapt för att överleva. På andras bekostnad om så krävs. Det finns ett fåtal människor som ägnar sina liv åt att göra gott – all heder och kärlek till dem. Men de drunknar i den stora massan vi kallar mänskligheten. Mänskligheten som lever för att plåga sig själv och sin omgivning…

    Finns det något hopp? Hoppet sägs ju vara det sista som överger människan…

    Slut på denna lilla måndagsfundering!

     

    Until next time!

     

  • Okategoriserade

    Året avslutas med locklåt och eldpilar

    År 2016 har varit ett av de mest ambivalenta under min livstid iallafall. På ett personligt plan har jag verkligen älskat det här året! Men det har hänt så otroligt mycket negativa saker ute i världen under året och jag vet liksom inte vad jag ska dra för slutsatser av 2016. Men det kanske är lika bra egentligen, imorgon är en helt vanlig söndag. Kalendern kommer att visa 2017, men livet fortsätter som vanligt, iallafall för min del.
    Jag har inga nyårslöften eftersom jag ogillar att lova saker, både till mig själv och andra. Mina förhoppningar för 2017 är dock att vi ska slippa se så mycket terrordåd och ondska i världen, färre avlidna artister och skådespelare, samt stadigare årstider.
    Är det för mycket begärt?
    Antagligen.
    Men jag försöker alltid att hålla mitt positiva lynne uppe, och 2016 har inneburit en hel del solsken i mitt liv; jag lämnade Stockholm för att återvända till mitt älskade Uppsala, fick nytt jobb, startade en blogg (yaay!), besegrade mitt livs första influensa och lunginflammation samtidigt, sålde min TV (livet är underbart utan TV, men jag saknar att spela PS3 ibland), och mycket annat!
    Jag är helt redo för det nya året och jag försöker att inte planera alltför mycket. En dag i taget!

    I april firade jag min 25-års dag på Torneträsk i nordligaste Lappland. Här har jag spenderat många somrar och vintrar… Lappland är mitt andra hem!

    Det enda jag vet är att jag, om allt går som det ska, kommer att få uppleva en dröm jag haft i typ 20 år – att se Guns’n’Roses live! Jag har biljetterna i en träkista här hemma, men jag kan nog inte riktigt greppa det ändå. Inte förrän den dagen verkligen är här. Om ens då! Vilken jävla grej, blir helt skakis när jag tänker på det! Definitivt en historisk händelse!
    Håller bara tummarna för att de inte knarkar eller super ihjäl sig nu innan sommaren…

    Mitt nyårsfirande kommer att bli lite udda, men relativt lugnt. Det blir middag med pojkvän och vänner, sedan ska vi bege oss till Gamla Uppsala och skjuta eldpilar vikingstyle istället för fyrverkerier. Jag ska sjunga locklåt som jag brukade göra när jag växte upp (en slags sång för att kalla hem boskap som går lös, även kallat kulning).

    Med detta vill jag önska er alla ett riktigt gott slut och ett Gott nytt år, var ni än är! <3

     

     

    Until next time!

  • Okategoriserade

    En liten julhälsning från tomtenisse och hans får

    Som utlovat kommer här en liten hälsning och en bildserie med min tomtenisse Tomtis och hans lilla får i huvudrollen!
    Tyvärr var det inte mycket till snö ute, men julkänslan finns nog där ändå!

    God Jul allesammans!

     

    Tomtis balanserar på stenar

    Ute på hal is…

    Tomtis i sanden (ingen julkänsla just här, jag vet…)

    Tomtis på en mossig sten med  lite snö och bajs runt omkring

    Fikapaus på parkbänken eftersom allt poserande tar på krafterna

    Ovanpå ett nedfallet träd, lite variation behövs ju!

    Närbild med förförisk blick

    Tomtis on top of the world i solskenet!

     

     

    Until next time!