I nytt ljus

Ibland behöver man ta en paus från saker för att kunna uppskatta dem på riktigt. Oavsett om det är en planerad eller oplanerad paus, så har jag märkt att när jag låter vissa saker bara ”vila” ett antal dagar, veckor, månader eller till och med år, så återfår det tids nog sin tjusning. Det kan rent av bli ännu mer roligt, intressant eller meningsfullt än vad det kändes som från början. För mig är det särskilt de kreativa aspekterna av mitt liv som berörs. Man brukar tala om creative-block, d.v.s. att man blir mer eller mindre oförmögen att fortsätta skapa, trots att man tycker att det är det roligaste som finns. Som om det finns ett tydligt tak för skapandeförmågan som säger ”hit men inte längre!”.
Jag har känt så med exempelvis fotandet, med tecknandet, med stickandet och även med bloggandet; jag plockar fram eller förbereder alla saker för att sätta igång med aktuellt projekt, men det blir som att jag bara sitter och stirrar… Viljan att skapa finns, men det räcker liksom inte. Det behövs något mer – en gnista. Den går inte att krysta fram. Den kommer och går, till synes utan något som påverkar utifrån. Med åren har jag lärt mig att acceptera att det bara är så här, och att nästan alla kreativt lagda människor någon gång upplever det. Istället för att bli frustrerad och försöka tvinga fram något halvhjärtat, bara för att jag t.ex. har en massa tid över och planeterna står rätt, så intalar jag mig numera istället att det faktiskt bara är en fas som så småningom går över.

Med det sagt var det just en sådan här fas jag hade förra sommaren med mitt fotande. Det kändes som att alla bilder jag tog blev totalt intetsägande som bäst. Till slut var det inte ens roligt att gå ut, och det blev lite av ett flyktbeteende istället. Jag tänkte att eftersom bilderna inte blev bra förra gången så kommer de inte att bli bra nu heller. Totalt irrationellt, men så var det.
Exempelvis var jag under denna period ute en dag och fotade en gärdsmyg, den otroligt söta lilla skogsfågeln som sjunger högt. Det var en trevlig stund, men när jag kom hem och tittade på bilderna i datorn så var känslan inte alls bra – ”Jaha, de här bilderna var ju supertrista… stäng av datorn och titta aldrig på dem igen.” Typ så kändes det.

Men så gick jag igenom mina foto-hårddiskar här om dagen, ett år senare, och trillade över just dessa bilder på gärdsmygen… ”Inte alls så tokigt ju!!” Lite ny redigering och bättre beskärning och voilà! Två bilder på på samma gärdsmyg, men i nytt ljus (bokstavligen!).

De behövde bara vila lite.