Hej på er!

Jag har visst halkat efter lite i bloggandet denna vecka, men nu är jag på banan igen. Måste givetvis visa lite bilder från den gångna helgens bravader (ni som följer mig på instagram har kanske sett en del redan) i form av lång skogspromenad, cykelutflykt och ringmärkning! Vi börjar med den långa skogspromenaden i Börjetrakten:

På söndagen tog jag en sväng ner till Årike-Fyris söder om Uppsala för att spana lite på sjöfåglar. Tog dock inte med kameran… MEN på vägen hem fick jag äntligen se en av kungsfiskarna som häckar längs Fyrisån!! Så kul! Och ja, jag har faktiskt en bild på den som jag tog med mobilen genom tubkikaren, men den är så bedrövligt suddig att jag inte tänker lägga upp den haha! Dessutom satt kungsfiskaren precis bakom ett stort löv just då, så man ser typ bara lite av buken och näbben. ^^
På måndagen/nationaldagen var det dags för ringmärkning vid Oxängens CES-station för ringmärkning. CES står för Constant Effort Sites och innebär att man ringmärker häckande fåglar inom ett begränsat område för att kunna följa och dokumentera deras utveckling i denna miljö.

En späckad långhelg med fågel i fokus alltså! Nu är jag duktigt myggbiten och lite trött efter nattens vandring längs Hågaån för att lyssna efter nattsångare. Fick äntligen höra den berömda sydnäktergalen som kommit tillbaka till Uppsala. Den är egentligen ingen svensk häckfågel, men då och då dyker de upp i Sverige av någon anledning. Totalt har bara runt 100 observationer gjorts av den i Sverige genom åren. Kommer ni förresten ihåg att jag vill komma upp i 100 kryss innan årets slut? Well, done and done! 102 säkra arter är jag upp i nu efter helgens och gårdagens kryss! Såå taggad, allt känns fortfarande spännande, nytt och lite överväldigande. En fågelskådar-smekmånad kanske? 😀

Igår bar det av en sväng till Dalkarlskärret. Har inte varit där sedan i höstas, så jag tänkte att det kunde vara skoj att åka ut och ta en titt på försommar-fågellivet – and it didn’t disappoint!

Det blev några nya kryss och en allmänt supertrevlig utflykt, bortsett från regnet! Nu är jag uppe i 63 kryssade arter sedan jag började i februari. Kanske hinner jag komma upp i 100 innan året är slut..? Men neeej det är ingen tävling juuh! Eller jo jag tävlar väl mot mig själv, fast på så sätt att jag snöar in mig och ger mig inte förrän jag identifierat alla okända arter jag fångat på bild eller ljudupptagning. Hittade för övrigt en sjukt bra app till detta som med hjälp av AI ger sannolikhetsförslag för de fågelarter man spelar in. Thank god for modern technology! Nästa steg blir att införskaffa en liten mikrofon som jag kan koppla till mobilen så att det blir lättare att rikta upptagningen, för som det är nu tar den ju upp allt och det kan bli ganska rörigt om det är många som sjunger/spelar samtidigt… oh well, typiskt I-landsproblem, haha!
Har ni några I-landsproblem för tillfället? ^^

Förresten!!

I förrgår fick jag veta att min bild ”Ståtlig hatt” är en av finalisterna i Fotosidans tävling för årets Mästarbild 2022! Helt galet, vilken ära! Så om ni råkar ha ett konto hos Fotosidan skulle jag vara enormt tacksam om ni ville rösta på min bild här!

Önskar er alla en fin vecka! <3

Nu får vi väl ändå säga att våren är här! Ja, jag vet att jag har tjatat om det ett tag nu och så mycket som jag älskar vintern (riktig vinter that is), så börjar till och med jag längta efter ihållande värme nu.
Jag vill slippa alla lager av kläder och tunga skor, kunna ha fönstret öppen hela natten och inte bara halva, cykla utan vantar, vara utomhus längre än till klockan 18… Ja ni fattar.
Nu när vi haft långhelg med strålande väder har jag såklart passat på att vara ute i skog och mark så mycket jag kunnat. På påskafton blev det således en tur till underbara Hammarskog och jag måste ändå säga att naturen visade sig från sin bästa sida denna dag: Ett skådespel av flyttfåglar i form av gäss, svanar, änder och tranor trängdes på vikens vatten i solskenet och karakteristiska kluckanden, trumpetanden och snattranden hördes på många hundra meters håll. Åh! <3

Så tillbringades en stor del av min påskafton alltså. På kvällen gjorde jag och Micke i ordning ett litet vego-påskbord och sedan spelade vi Wingspan – ett supertrevligt spel ni måste testa om ni inte gjort det!
Hur var eran påsk? Solsken och ägg? Annat skoj?

Nu blir det en vända till gymmet! Jag tränar i en cykel av sex veckor och förra veckan var sista veckan på cykeln – det betyder att båda pass denna vecka kommer att vara förhållandevis ”lätta”. Yaaay!
Ikväll tänkte jag förresten sticka ut en sväng och se om jag kan höra några kvällsaktiva fåglar längs ån. Jag måste verkligen bli bättre på att lära mig läten, haha. Det är dock så typiskt mig att vilja kunna allt på en gång (vilket såklart är jätteologiskt när man är helt ny inom något), men samtidigt är det ju en lärandeprocess som det egentligen inte finns något slut på. Ingen kan ju exakt allt…
Den tanken känns ganska uppmuntrade på något vis.

Kram! <3

Ohoj!
Det har visst gått ett tag sedan mitt senaste inlägg… skyller på heltidsjobb och snöstorm, hehe. Ja, det där med vårens ankomst som jag skrev om här om veckan fick jag ju verkligen äta upp i veckan som var… Fyy fasen vilket skitväder!
Men nog om det. För igår var det ju trots allt riktigt härligt ute, åtminstone under förmiddagen. Så jag passade på att sticka ut en sväng i närområdet där jag bor för att se om jag kunde få ett par storskrakar på bild som jag såg i Fyrisån dagen innan. Och såklart, bara andas – ta in lugnet och vårfåglarnas sång.

Medan jag fotade pilfinken/gråsparven fick blev min trevliga fotostund dessvärre avbruten:
En snubbe som var ute och gick med sin (jag gissar) mamma och hund stannade till och tittade på mig. Det är ju inte helt ovanligt att folk, framförallt äldre, blir nyfikna när de ser mig och min stora kamera och eftersom de bara stod där så ignorerade jag dem och fortsatte med pilfinken/gråsparven. Men så kom killen fram mot mig, ställde sig ett par meter ifrån och började fråga lite om vilka fåglar det var man hörde utomhus där i området. En lite konstig fråga tyckte jag, men svarade att det antagligen är mestadels sånglärkor och en hel del blåmesar han hört. (Här ska tilläggas att jag verkligen inte gillar att småprata med främlingar, så jag försökte liksom implicit signalera att jag var upptagen och att han störde i fotandet). Men han stod kvar och frågade lite till och slutligen frågade han: ”Är det okej om jag tar en bild av dig?” Jag hann bara tänka ”eeh va?” innan han fortsatte: ”Ja det är ju en militäranläggning här och så”.
Och här måste jag såklart poängtera att det förvisso ligger ett flygfält på andra sidan Fyrisån, som dessutom är inhägnat med taggtrådsstängsel och massor av skyltar. Man kan alltså inte överhuvudtaget missa det och det är nog väldigt svårt att ta sig in där om man inte har nyckel till grindarna. Jag, liksom alla andra människor som rör sig där håller alltså till på västra sidan av ån, en bra bit från stängslet och ännu längre ifrån de militära byggnaderna. Dessutom hade jag kameran riktad åt ett helt annat håll.
”Ja jo, svarade jag – jobbar du där eller vadå?” ”Nej, sa han. Men jag håller lite koll”. Alltså va? Okej.
Dum och ställd som jag var sa jag ”Okej visst”, så han tog sin bild med mobilen och gick iväg med mamman och hunden.
Men så stod jag kvar i några minuter och funderade på vad fasen som just hände. Det kändes liksom inte riktigt okej. Om han hade jobbat hos militären hade jag haft mer förståelse. Men det här var ju bara en skitnödig kvarterspolis. En självutnämnd koll-hållande viktigpetter som verkar tro att potentiella ryska spioner skulle ställa sig mitt på ljusa dan, med ett halvmeters objektiv och fota rakt in i en buske…
”Fan heller att han ska få mig att känna mig dum på det här sättet” tänkte jag och cyklade således ikapp dem. Bad honom vänligt men bestämt att ta bort bilden då jag inte kände mig helt bekväm med att bli fotad av en total främling på det där sättet. ”Okej, sa han” och tog fram och började knappa med mobilen. ”Men det ser ju lite konstigt ut med ett så stort objektiv…”. ”Jaha”, svarade jag och började bli smått irriterad över hela situationen ”men det är faktiskt inte förbjudet att fota här” sa jag. Sen att killen inte vet hur ett supertelezoom ser ut kan jag väl ha överseende med.
Han tog i alla fall bort bilden (enligt egen utsago, jag kollade ju aldrig) och vi vandrade vidare åt varsitt håll. Men jag kände lite att utflykten var förstörd ett tag. Jag kanske överreagerade?? Fast jag gjorde ju faktiskt inget fel. Mer än att jag såklart borde ha sagt nej direkt när han frågade om han fick ta bilden. Men det är ju så lätt att komma på strax efteråt vad man borde ha gjort och sagt när man blir lite ställd så där. Oh well…
Dagen fortsatte trots allt bra då jag fick se både en rörhöna och det vackra storskrake-paret:

Så, bortsett från den lilla incidenten med mobilkillen så blev det en lyckad fotorunda! Tre nya fågelkryss dessutom – fjällvråk, rörhöna och bofink! Allt som allt är jag nu uppe i 38 säkrade fåglar enligt appen. Jag har som regel att bara kryssa när jag är helt hundra på vad det är för art. Jag kan ju absolut inte kryssa enbart via sång/läte t.ex. och inte heller olika rovfåglar som befinner sig lååångt uppe i skyn, som rutinerade skådare kan. Det tar nog ett tag till innan jag känner mig så pass säker, hehe. Men! Jag har nu äntligen beställt en kikare! En liten, men skarp variant som ska följa med mig (nästan) överallt är tanken. Inget mer kisande och hopplöst gissande – eller förhoppningsvis betydligt mindre av den varan i alla fall.

Önskar er alla en fin påskvecka!

Här om dagen stötte jag på honom i skogsbrynet, i full färd med att leta föda och/eller lämpliga komponenter till bobygget. Våren nalkas och det märks tydligt i skogen nu. Överallt hörs kvitter och lockrop, dagarna är längre och ljusare. Vattnet har börjat strömma till i ån och snart kommer snösmältningen kring Dalälven kanske att innebära översvämning på många håll i Fyrisån… Vi får se.

Koltrasten är nog allmänt ointresserad av vad som händer i Fyrisån. Han har annat att tänka på just nu. Jag skulle bara ta några bilder när han satt så fint på marken och betraktade mig. ”Bara en bild till. Och en till.” Om man närmar sig fåglar ska man undvika ögonkontakt för att inte verka hotfull sägs det. Så jag tittar på honom genom kamerans sökare. Det räknas väl ändå inte som ögonkontakt? Och jag funderar – hur fångar och förmedlar man det där korta ögonblicket när man får kontakt med ett vilt djur? För jag ville tro att vi fick kontakt.
Men antagligen var det bara romantisering och önsketänkande från min sida. Jag ville tro att han var lika nyfiken på mig som jag på honom. Inte då! Han väntade givetvis på att jag skulle dra därifrån snarast, så att han kunde fortsätta att böka bland löven.

När lugnet lagt sig efter snöstormen gav jag mig ut för att se om jag kunde fånga några fåglar på bild, inte allt för långt hemifrån. Och jovars, nog var det full rulle även ”in på knuten” som det brukar heta!

Känner mig nästan lite fånig, men alltså… jag har verkligen börjat se fåglar i ett annat ljus senaste tiden!
Okej, jag har alltid tyckt att de är vackra/häftiga och att deras sång markerar vårens ankomst är underbart, etc. Men det är som att en ny värld plötsligt öppnades ovanför mitt huvud. Jag kikar ut genom fönstret efter trastar och finkar, lyssnar på Pippipodden (riktigt mysig podd!) och i tisdags passade jag på att fynda ett par uppslagsböcker på Akademibokhandelns bokrea.
Här ska skådas!

Önskar er alla en härlig helg, denna oroliga tid till trots… Ta hand om er och varandra. <3

Nu kära vänner, ska jag dela med mig av ett nytt projekt jag tänkt ägna mig åt detta år: Att fota fåglar!
Fåglar och andra rörliga motiv ligger ju ganska långt ifrån det jag vanligtvis fotar, men jag har länge varit sugen på att testa mina vingar (hehe) inom något helt nytt i fotosammanhang. Så, utan att egentligen kunna ett skvatt om hur fågelfotografering (kallat ”birding” på engelska) går till, så började jag läsa in mig på metoder och utrustning för ett par veckor sedan. Jag har därefter införskaffat ett fint begagnat telezoomobjektiv och i fredags gav jag mig ut på en premiärvända i solskenet! Det blev ett antal hundra bilder, men jag tänkte visa dem jag blev allra mest nöjd med.
Så, häll upp kaffe/te/annat mysdricka gör er redo för lite fågelfoto-scrollning!

Jag fick definitivt mersmak för det här med fågelfoto och jag blev ändå väldigt nöjd med några av bilderna, speciellt som det var mitt första försök! Att fota fåglar är dessutom en bra övning i tålamod – en grej som jag försöker jobba mer med; att låta saker ske i sin egen takt och inte stå och stressa och stampa som en frustrerad bock. Solsken, fåglar och natur – det känns som ett ganska lyckat recept för välmående och lugn.
Vi har också turen att ha några väldigt fina fågelskådarplatser här i Uppsalatrakten, så våren lär förhoppningsvis bjuda på många fina tillfällen att fånga dessa vackra krabater på bild.
Ja, jag längtar verkligen till våren nu som ni kanske märker… gör ni också det? ^^
Denna vecka ska vi dock åka skidor, så det blir en kort ”återgång” till vintern. Det blir liksom ett litet stopp i vårkänslorna. Kul ska det bli oavsett!
Men sen! Sen får våren gärna börja smyga sig på.

Önskar er alla en fin vecka! <3