-
Vinterns första andetag
Jag har mortlat lite kryddnejlikor, kardemumma och kanel och hällt i ett glas som jag bär omkring och sniffar på. Otroligt vilken effekt dofter har på sinnesnärvaron – det är julmys i bärbar form! Nu ska jag bara fundera ut ett sätt att få med mig hyacintdoften var jag än går.
På tal om sinnesnärvaro så var denna helg planerad för utflykt, både för att komma ut och bara vara och för att fota tidig-vinterbilder. För vi har faktiskt fått snö! Vinterns första. Jag brukar tänka att vintern kommer i omgångar nuförtiden eftersom snön oftast hinner smälta åtminstone en gång och sen kommer den tillbaka dubbelt upp. Och så håller det på fram till mars-april.
På något sätt blir det också mindre kallt när snön lägger sig även om termometern visar samma temperatur, har ni också tänkt på det? Det finns helt klart många fördelar med snö helt enkelt!Hur som helst gav jag mig av till Fjällnora kring lunch igår för att hinna ta lite bilder innan mörkrets anfall klockan tre…
Inte för att vi har jättemycket snö ännu, men den ligger tillsammans med frosten som en glittrande slöja över granarna. Tänkte att denna bild var dagens ”fånga känslan”-bild. Den har inget namn, men känslorna jag ville förmedla var hur det kändes att stå där och titta på den glittrande skogen. Jag kände mig faktiskt pigg och uppåt här. Och fri. 
Åtminstone betydligt piggare än här om veckan när jag knappt orkade skruva av locket på termosen. 
Mitt enda sällskap var en korp som kraxande flög bland trädtopparna.
Hade kunnat sitta på denna sten-stol hur länge som helst om det inte vore för att solen sa tack och hej ungefär här…
Himlen hann bli vackert lilarosa i typ tre minuter, sedan var det kväller! Har ni hunnit vara ute i snön någonting än? Det känns som hela Sverige har massor av snö utom just Uppsala, haha. Läste dock här om veckan att vi har hoppat upp en klimatzon just här, men exakt vad det innebär vet jag inte. Att vi kan odla lite känsligare växter? Eller att vi är dömda att se på när resten av Sverige åker skidor och gör snöänglar redan i november, medan vi snällt får vänta ytterligare några veckor..? ^^
-
Julefrid
Hej vänner!
Om två dagar är vi inne i andra advent?! Jag stämmer in i kören om att tiden bara svischar förbi i obarmhärtig takt. Just nu har jag dock inga problem med att tiden går så snabbt, eftersom jag verkligen längtar till julen i år. Det ska bli helt underbart att åka iväg till Mariefred och bara vara. Men fram till dess? Tja, jag fortsätter att öva på att ta dagarna som de kommer, göra andningsövningar, lyssna på ljudböcker och sticka, varvat med styrketräning och fotande.
Fick faktiskt en lite rolig ”uppgift” av min terapeut, nämligen att försöka ta bilder av mitt mående för stunden. Att reflektera det inre i en bild liksom. Känns det mörkt och trist tar jag en bild av något mörkt och trist, är jag glad, hoppfull, likgiltig, eller något annat så försöker jag ta en bild som visar det.
Det är alltså rätt kravlöst, men ändå ganska svårt! Men det är en bra övning i att reflektera över känslan av nuet. När jag fotar brukar jag ändå försvinna in helt och hållet i min egen värld – glömmer tid och omvärld, ibland i många timmar!
Jag tänkte i alla fall visa mitt första försök till fånga stundens känsla på bild: Jag kallar den ”Frustrerad julefrid”, haha! Doften av pomander, ett glas julmust och levande ljus tar tag om och lugnar sinnena, medan min stickning på soffan i bakgrunden påminner om frustrationen när jag om och om inser att jag inte borde ha valt ett stickmönster på norska.
Innan vi åkte till Åland drog vi fram allt julpynt, så hos oss är julstämningen i sitt esse. Det behövdes verkligen! 
Till och med Sally beundrar vår lilla gran som är utsmyckad till max.
Eller så stirrar hon provocerat mot en av grannkatterna utanför fönstret… men ändå!
Just det! På julmarknaden i Kastelholm köpte jag denna underbart söta katt! Det var en kvinna som sålde dem där och hon berättade att hon var vårdare åt sin mamma. Men istället för att t.ex. bara sitta och titta på TV så stickar de en sådan här katt tillsammans varje kväll, alla med sina unika färger och ansiktsuttryck. Jag tyckte det var en sådan fin bakgrundshistoria. Kvinnan berättade även att mamman var väldigt nyfiken på vilka som blir katternas nya ägare och hur långt de ska flytta. Så jag berättade att vi kom från Uppsala och att den skulle få sitt nya hem där. Mitt inre barn blir helt överlyckligt varje gång jag ser den!
Dessutom har jag och Micke haft hysteriskt kul åt de olika namn som vi (jag) har tänkt ut åt katten: Det första jag kom på var Knit-Kat. Tyckte det var rätt fyndigt. Sen blev det namnet Stick eller Stickan. Sen Maskan. Det senaste är Pink-katt som jag tycker är skitkul.
Tycker dock att den är så pass söt så den måste ha ett sött namn. Vi får spinna (pun intended) vidare på detta helt enkelt! Kanske sitter ni på några söta namn?Har ni några planer för andra adventshelgen? Själv ska jag minsann ge mig av på en efterlängtad utflykt! Känner att det behövs nu och dessutom – vi har fått snö!! Det började singla ner så sakta igår kväll och har fortsatt under natten, så nu har vi åtminstone ett par centimeter att glädjas åt! Men girig som jag är hoppas jag såklart på mer… <3
Kram på er!
-
Åland, blåsigt och kallt.
Idag hade jag tänkte ge mig ut på en sväng med kameran i det fina vädret. Kände mig ganska taggad i morse och packade ner alla saker i ryggsäcken. Men när jag hade ätit lunch och skulle göra mig redo att gå så kände jag bara att ”Nää. Jag vill inte.” Solen sken in genom fönstret och jag visste att om 2-3 timmar är det mörkt, men jag hade ingen lust helt enkelt. Jag ville sitta och sticka och fortsätta lyssna på min ljudbok. Och så blev det!
Jag har precis lyssnat klart på Isabella Löwengrips senaste biografi. Säga vad man vill om henne, men jag tyckte det var intressant att få en inblick i hur hon präglats så starkt av sin barndom, som i förlängningen påverkat hennes psykiska ohälsa.
Har även lyssnat på Wilde’s The Canterville Ghost och nu är jag mitt uppe i Skriet från vildmarken – uppläst av den fantastiske Torsten Wahlund. Han skulle kunna läsa en skattedeklaration och få den att låta spännande…Så, istället för bilder tagna idag tänkte jag visa ett gäng bilder från vår helg på Åland och lillajulmarknaden vi var på. ”Lillajul” är för övrigt en lokal tradition som inträffar i samband med första advent på Åland, så att man kommer i lite extra julstämning liksom!
Detta var faktiskt mitt första besök till Åland, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Möjligen förväntade jag mig att det skulle vara blåsigt och kallt… check på den!
Men Mariehamn var faktiskt en riktigt mysig och smått pittoresk stad och jag kan tänka mig att det även är väldigt fint här på sommaren.
Lärde mig också snabbt att havtorn är Ålands grej. Det är havtorn i allt. Tänk ut en dryck eller ett bakverk och det kommer vara havtorn i den åländska motsvarigheten. 
På lördagen bar det av mot lillajulmarknaden vid Kastelholm, tillsammans med resten av öns befolkning. Här finns en väldigt välbevarad medeltida borg. Tyvärr blev det inte så många bilder från marknaden eftersom det var väldigt blåsigt och kallt… 
Hembygdsgården visade en rekonstruktion av hur en gammaldags jul kan ha sett ut.
En i personalen berättade att om barnen på den här tiden hade riktig tur kunde de få ett eller ett par äpplen i julklapp. Inget mer. Barnen som lyssnade på henne såg minst sagt häpna ut när de fick höra detta.
Fikapaus i Mariehamn! 
Men först ett smärre trauma i form av en skitläskig tomtenisse. Han höll liksom ett vakande djävulsöga på alla som kom in på konditoriet, med handen varsamt placerad på barnstolen. Ingen kan ta barnstolen utan mördarnissens tillåtelse. 
The face of a killer. 
En annan lite spännande kuriositet på konditoriet var dessa tidskrifter från 40-talet… Som historienörd och arkeolog brukar jag inte vara så bekymrad över ”dåtidens” värderingar eftersom man måste se allt i sin egen kontext.
Men det här omslaget skapade ändå lite huvudbry hos mig: Bilden hade titeln ”Äkta svensk pojke”. Jag lägger som sagt ingen större värdering i det, men jag är ändå nyfiken på vad man menade med titeln och bilden? På vilket sätt är han äkta och hur förmedlades det av konstnären? Hur såg en oäkta svensk pojke ut? Hur såg en äkta finsk eller norsk pojke ut?
Många frågor, få svar…
Men djurvänner fanns då, liksom idag! <3 
Och såklart lite hälsoråd åt kvinnorna! 
Den modige (?) Pelle Kvick! 
På vårt hotellrum fanns ytterligare lektyr i form av en fin coffee-table-bok om Åland.
Här stod det exempelvis att en vanlig hälsningsfras mellan ålänningar är: ”Jaha?” och den andre svarar ”Jonä”.
Jonä… Det lilla vi hann se och uppleva av Åland var ändå väldigt positivt måste jag säga. Inklämd mellan två tjurskalliga nationer fick denna lilla ö till slut självstyre. Om än starkt präglad av både finsk och svensk kultur har Åland ändå en särpräglad kulturell förfining. Med en massa havtorn.
Har ni varit på Åland någon gång? (OBS! Ålandskryssning räknas inte)! -
Koppla samman huvudet och kroppen
Vår hjärna, i form av våra tankar, kan vara överallt i hela världen, i vilken tid som helst – framtid, nutid, dåtid.
Men kroppen kan bara vara här och nu. När min terapeut påpekade detta fick jag en riktig tankeställare. Det stämmer ju faktiskt! Vi kan inte höra, känna, se, smaka, lukta saker annat än här och nu. När vi stressar (åtminstone mentalt) så är vi ju överallt utom just i nuet. Personligen har jag en förmåga att ständigt låta tankarna rusa iväg, oftast in i framtiden och oroar mig således över saker som kroppen ändå inte kan hantera förrän de inträffar, precis som Zilia skrev för ett tag sen.
En viktig del i att lära sig hantera stressen är därför att försöka ”ta tillbaka” huvudet och synka det med kroppen, som bara är på en enda plats just nu. Huvudet och kroppen ska vara en enhet. Den ena ska inte dra iväg och lämna den andra i sticket, och det är ett ömsesidigt förhållande. Detta försöker jag jobba med varje dag. Ibland går det bättre, ibland sämre.
Stress för mig blir ofta som ett eskalerande fyrverkeri som är svårt att stoppa när det väl har antänts. Därför låter jag inte tankarna sväva iväg mer än högst till morgondagen just nu. Helst inte ens till morgondagen, men man får ta det i små steg, eller hur..? 🙂Jag var ju lite rädd att det skulle bli svårt att få dagarna att gå nu när jag inte pluggar, men det var en obefogad rädsla. Förvisso är ju dagarna väldigt korta nu, men jag har märkt att en eller två aktiviteter per dag är lagom just nu. Står det t.ex. ”träna” eller ”fota” i min kalender så räknar jag det som två aktiviteter. Men om det dessutom står typ ”handla” utöver dessa hamnar jag nästan genast i ett smått hysteriskt tillstånd, haha. Då drar hjärnan iväg som Usain Bolt och jag måste genast sätta mig och tvinga den tillbaka till nuet.
Hur som helst, här kommer några ögonblick från veckan som gått!
Om knappt tre veckor fyller älskade Sally hela 13 år! Men det hindrar henne inte från att vilja leka och bråka som en riktig kattunge! Hon har definitivt blivit mer busig ju äldre hon blivit. 
En vacker orkidé som svärmor gav oss. Jag är totalt grön (pun intended) när det kommer till växter och blommor, men har alltid tyckt att just orkidéer är så vackra! Men skötseln av denna och alla andra växter vi har utförs av mannen i huset. 
Handarbete! Jag har återupptagit stickandet så smått och började med ett par Lovikkavantar. Just Lovikkavantar har jag stickat ett antal par genom åren, så nu funderar jag på vad nästa projekt skulle kunna bli. Är ni några som stickar där ute kanske? 
Det är ändå väldigt avkopplande att sitta och pyssla med händerna och det hindrar mig dessutom från att bita på fingrarna! Mina fingrar har varit smått förstörda det senaste halvåret, men de börjar läka nu när jag håller fingrarna i styr så att säga...
Lovikkavantar är för övrigt rätt tacksamma att sticka eftersom det går ganska snabbt att bli klar och jag hinner därför inte tröttna på att sitta med dem.
Varning för alkoholromantik! Nejdå. Men jag fick en superfin vinprovningslåda i present här om veckan. Eftersom Micke inte dricker (och jag vill sällan dricka ensam) så har vi nästan aldrig någon alkohol hemma. Men nu jävlar! Dock vill jag typ inte ens öppna dem eftersom både lådan och flaskorna är så himla fina. Nåja, vin blir ju inte gammalt så snabbt…^^ 
Det har varit flera otroligt fina soluppgångar senaste tiden. Här om dagen var det så starkt att hela vårt kök lystes upp på morgonen i en mjukt orange ton. Underbart! Idag står det ”träna” och ”julpynta” i kalendern – alldeles lagom med andra ord! Vi fyndade faktiskt en hel del fina porslinstomtar på second hand i helgen, måste visa dem sen. Imorgon kväll bär det som sagt av till Åland och julmarknad, så det blir kanske några fynd där med. Gillar ni julmarknader? Någon favorit? 😀
Önskar er alla en fin första adventshelg! <3
-
Att kommunicera hållbart
Inlägg i samarbete med Refurbly
Vi är alla mer eller mindre beroende av mobiltelefoner i dagens moderna samhälle. De hjälper oss att hålla kontakt med nära och kära, träna, laga mat, betala räkningar, titta på film, fota, läsa nyheter, passa tider och mycket annat!
Men det många inte tänker på är att dessa små apparater kräver oproportionerligt mycket resurser för att tillverkas – 86 kilo avfall kommer ur produktionen av en enda mobiltelefon. 86 kilo! Det är galet mycket för något som för många har blivit lite av en slit och släng-produkt. Nya mobilmodeller produceras på löpande band med någon marginellt flashigare design eller funktion än den förra, men de fyller i princip samma funktion. I Sverige säljs det cirka 3,5 miljoner telefoner i varje år, så bara det ger upphov till över 300 000 ton avfall…
Jag tror de flesta av oss också är medvetna om att den här typen av konsumtion inte är hållbar för jordens ändliga resurser och att handla begagnat börjar ses som en självklarhet för fler och fler människor.Därför blev jag uppriktigt glad när jag såg att Refurbly finns. De är specialiserade på att renovera mobiltelefoner och sälja dessa. Renovering av mobilen innebär att en begagnad telefon reparerats, fabriksåterställts, kontrollerats och testats enligt standardrutiner. Dessutom ligger batteritiden för dessa begagnade telefoner på minst 85%.
Personligen lever jag efter devisen att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så detta är helt klart ett toppenalternativ för alla som av olika skäl vill konsumera begagnat och därmed mer klimatvänligt och det är dessutom snällare mot plånboken (studenten och miljövännen här jublar)!
Så ha Refurbly i åtanke om ni funderar på att införskaffa en ny telefon, en reserv/arbetstelefon eller kanske en första telefon till barnen!
Med koden EMBLAS får ni även 250 kronor i rabatt vid köp av valfri renoverad telefon. Refurbly erbjuder alltid fri frakt och två års garanti och de har även en förmånlig försäkring att köpa till om olyckan skulle vara framme.
Önskar er alla en fortsatt fin novembervecka!
-
Skrämmande skräckfilmer
Hej på er!
Hur har ni det så här i Allhelgonatider?
Själv ska jag nog minsann klämma en Gustaf Adolf-bakelse idag, men först tänkte jag göra något jag aldrig gjort tidigare här på min lilla blogg – nämligen dela med mig av mina absoluta favoriter bland skräckfilmer.
Som ni kanske vet är jag ju en storkonsument av skräck av alla de slag, i alla typer av medier. Det kanske har blivit lite av en profetia eftersom jag är döpt efter en av Stephen Kings karaktärer..?Det var ändå rätt svårt att välja måste jag säga, men det huvudsakliga kriteriet var att detta är filmer som har skrämt mig på riktigt, vissa mer än andra såklart. Jag har nog utan att överdriva sett ett par hundra skräckfilmer i mina dagar och det är väldigt sällan jag tycker att de är bra och/eller läskiga. Jag är minst sagt kräsen när det kommer till skräck med andra ord!
Filmerna nedan är således min högst personliga favorit-lista, utan inbördes ordning eftersom de alla är läskiga på lite olika sätt. Enjoy!Kaïro (Pulse)
Denna japanska skräckis har jag tipsat om förut och den hör helt klart hemma på topplistan!
The Shining
Stephen Kings klassiker måste så klart vara med. Den är ju framförallt psykologiskt skrämmande och jag har svårt att inte känna att jag faktiskt befinner mig där på Overlook Hotel när jag tittar på filmen…
Creep
Jag vet att det finns ett gäng filmer på Netflix som också heter Creep, men det är inte dem jag menar här.
Den här filmen kom 2004 och handlar om vad man kan råka ut för i det mörka djupet i Londons tunnelbanor om natten…Ju-On (The Grudge)
Det här var länge en av de absolut läskigaste filmerna jag sett. Ni som vet, vet. 🙂 Ni som inte vet – titta inte på den amerikanska versionen utan på originalet! Det gäller för övrigt alla amerikanska remakes på asiatiska skräckfilmer…
The Exorcist
Jag ljög angående Ju-On. Det här var länge en av de läskigaste filmerna jag sett! Bitvis är den nog fortfarande det. Första gången jag såg den var tillsammans med en kompis en mörk kväll. Vi blev båda allt mer rädda allt eftersom filmen rullade, men ändå hade hon mage att somna någonstans efter mitten! Så jag fick sitta där själv med hemskheterna… Jag ryser fortfarande i hela kroppen av bilderna på djävulen som fladdrar förbi då och då…
Shutter
Kameraälskare – detta är en film för oss! Eller inte… En mycket bra thailändsk skräckfilm som håller hög spänningsnivå redan från första minuterna fram till slutet.
Halloween-filmerna
Dra år skogen vad jag var/är rädd för Michael Myers! Ja, dessa filmer håller väl inte toppkvalitet egentligen, men den där förbannade masken han har på sig… usch! Dock är ju filmmusiken mer eller mindre klassisk i skräcksammanhang.
The Woman in Black (2012)
The Woman in Black finns även som en äldre filmatisering från 1989, som jag dock inte har sett. Den är baserad på en skräckroman och utspelar sig i England under edwardiansk tid. I stora drag handlar det om en advokat som tar ett uppdrag i en nedgången by, som hemsöks av en mörk närvaro…
Ringu
Denna japanska klassiker kanske känns igen av många som amerikanska The Ring.
Originalet är dock att rekommendera även här!The Eye
Den här filmen (från Hongkong/Thailand) är väldigt obehaglig, men har samtidigt en ganska rörande story. Den handlar om en blind kvinna som opereras för att få synen tillbaka. Men det hon börjar se efter operationen är inget som någon människa vill se…
Vissa scener i filmen får mig fortfarande att bli tårögd av skräck.Rose Red
Ett till verk av skräckfadern Stephen King. Dock skrev han denna direkt för TV som en miniserie.
Rose Red är ett ”levande” hus som undersöks av en grupp människor med olika parapsykiska förmågor. De inser dock att de tagit sig vatten över huvudet när huset och dess forna ägare börja ge sig till känna…The Mummy (1999)
Vilken (blivande) egyptolog älskar inte The Mummy!? Okej, det är väl egentligen mer av en äventyrsfilm än en skräckfilm, men jag tycker fanimig att mumien är förbaskat läskig fortfarande, trots att jag sett denna film säkert 10 gånger!
Den ligger mig varmt om hjärtat helt enkelt och det är ju ett stort plus att en av mina favoritforskare, Salima Ikram, varit med som rådgivare i filmen!Gillar ni ens skräck förresten? Alla gör ju inte det (min fästman till exempel), så jag passar oftast på att titta när han inte är hemma.
Och av någon anledning har jag alltid vänt mig till skräckfilmer när jag har känt mig nere av olika anledningar. Jag vet inte varför, det kanske är någon form av självskadebeteende att med vilje skrämma upp sig själv..?
Men ni som gillar skräckfilmer – har ni några favoriter, kanske rent av något från listan?Önskar er en fin Allhelgonahelg!
-
Tillbaka till Färnebofjärden
Igår var jag iväg på en efterlängtad utflykt till nationalparken Färnebofjärden och Gysinge. Jag skrev tenta i fredags och hade slutdeadline för GIS-kursen, så jag kände för att belöna mig själv med en (liten) resa, med bara kameran och spritköket som sällskap!
Jag var ju här i slutet av sommaren för några år sedan och jag har längtat efter att åka dit igen. Varför jag inte åkt tidigare vet jag inte, det är ju bara en timme bort liksom..? Men man blir väl lite hemmablind.
Hade ingen direkt plan, mer än en dagsvandring typ, så jag gav mig av tidigt på morgonen.
Jag kom fram till Färnebofjärden strax före soluppgången. Ville hitta en fin plats att drick mitt morgonté på och njuta av vyerna. 
Och vilken soluppgång sen!
Helt magiskt.
Strax efter att solen gått upp fortsatte jag min färd mot betesmarkerna. Det är nästan lite sankmark där och i och med det låg en fin dimma över marken. Dock ville jag inte gå alltför långt ut, men då kom mitt teleobjektiv väl till pass! 
Så vackert när solen lyser in mellan träden. 
Lite sleten, men på solskenshumör!
Här stannade jag till en stund och njöt av solljuset och drack lite kaffe. Jag är ingen kaffedrickare egentligen, men jag har upptäckt den turkiska/arabiska varianten av kaffe – man häller kokande vatten direkt över superfinmalet kaffe som är kryddat med kardemumma. Sedan dricker man det utan att filtrera, så sumpen ligger kvar i botten. Det blir väldigt starkt, vilket jag gillar, men det smakar inte alls som vanligt blaskbryggkaffe!
Min lilla camp. <3 
Hypead på hike! 
Vidare mot Gysinge!
Tyvärr blev inte solen så långvarig och molnen drog in över förmiddagen.
Men först diverse stopp för att fota träd. Jag har fått en knäpp på att fota träd, haha!
Gillar utmaningen med det eftersom kompositionerna gärna blir röriga, så man måste verkligen tänka till!
Framme vid Gysinge!
Det var dock betydligt mer vatten i älven än sist jag var här. Då kunde jag vada ut och sätta mig på en sten. Det kunde jag inte nu…
Vallonbruket står dock kvar! 
Här startades ett smedjebruk i slutet av 1600-talet. Idag finns som synes bara lite ruiner kvar, men man kan ta sig en tupplur eller en matbit på herrgården om man vill! 
Mera träd! 
Det är fascinerande när mångfalden blir så påtaglig i skogen – mitt bland de mörka granarna dyker plötsligt denna lönn (?) upp och lyser upp området! 
Detta ser nästan lite förtrollat ut? 
And then we struck gold!
Ja nu vet ni. Det finns kantareller här.
Kan dock inte ge exakta koordinater.
Under tidig eftermiddag började jag leta upp en plats att fixa sen lunch/tidig middag på.
Det blev lite vegansk chili sin carne. Över förväntan faktiskt, men så är typ allt gott när man är ute så här och dessutom hungrig som en dåre... 
Efter maten påbörjade jag så sakta vandringen tillbaka till Färnebofjärden. 
Men inte utan att fota lite träd! Detta träd hade nästan blivit helt förkolnat. Gissar att blixten slagit ner i det någon gång? 
Hejdå trollskogen. Until next time! Det blev en ordentlig utflykt alltså, precis som jag önskade.
Utöver lite ömmande nyckelben klarade jag mig fint från post-hiking stelhet också. Min benträning på gymmet verkar göra sitt jobb!Denna helg är det väl förresten Halloween? Jag får aldrig riktigt ordning på när den högtiden är, men jag har sett en massa utklädda människor idag och igår – en del riktigt snygga utklädnader till och med!
På tal om det ska jag förresten knåpa ihop ett inlägg med mina favorit-skräcktips till Allhelgonahelgen. Det har ju blivit en del genom åren, men några favoriter har jag definitivt.Ta hand om er! <3
-
Då som nu för alltid…
…hette det sista albumet av kent, fast det kanske ni visste. Det kanske rent av hänger några kentfans härinne? Jag hade en period i mitt liv då jag var besatt av kent och följde allt de gjorde, lyssnade på allt. Jag var till och med indiepopare ett tag på högstadiet, haha!
På tal om perioder i livet så satt jag hur som helst och tittade igenom bilder på mig själv som jag (och andra) tagit genom åren – och det är inte lite bilder! Jag har ju alltid gillat att fota och har i princip alltid haft någon form av kamera till hands och de gånger jag inte vetat vad jag ska fota så har jag uppenbarligen roat mig med att ta bilder av mig själv. Narcissistvarning någon? Eller bara normal fjortis kanske…
Jag tänkte i alla fall att det kunde vara lite skoj att visa er ett litet axplock av bilderna – bilder från ett (eller många) tidigare liv. Den tiden då bildredigering för mig handlade om att ställa in sepia eller svartvitt i kameran.
Vi börjar med de allra första åren! Här får jag en puss av storebror. 
Uppenbart att det var pappa som valde kläder åt mig..? 
Här hade jag nog hittat på något sattyg, så skyldig som jag ser ut. 
Så här såg det ut på baksidan av huset i Nordansjö där jag bodde mina första år. Vi hade några grannar, men det var ganska ödsligt i övrigt. Jag har dock väldigt varma minnen från den tiden och platsen. Och pappa gjorde en midsommarstång! 
Här samlar jag snäckor på Öland i en jävligt ful page.
Året är… 1999 kanske?
Här är några år senare på högstadiet i Norberg! Närmare bestämt år 2005. 
År 2006. Här hade jag visst blonderat mig och gått alldeles för hårt åt mina ögonbryn… Flickrummet avslöjar dock min livslånga kärlek till egyptologin!
Många av mina ”selfies” från den här tiden är i svartvitt, vet ej varför.
Friluftsdag med skridskoåkning och frusna mackor! 
Nyår 2006/2007. Egypten-tavlorna har rivits ner till förmån för mitt (för tillfället) favoritband U2.
Fina grisjulgardiner hade jag också.
2007. Jag får lite invärtes klåda när jag ser hur mycket prylar jag hade på mitt rum… Allt skulle liksom vara framme. Synligt. I någon slags kaotisk ordning som bara jag förstod. 
Här ville jag vara rödhårig, men jag var inte modig nog att färga håret rött så det blev rödbrunt istället. Älskade förresten den här stickade klänningen! Den + leggings och ett midjebälte var min standardoutfit. 
Experimenterar med sepia… Detta är år 2010 och således sista året på gymnasiet. Minns att jag var ledsen här eftersom det tagit slut med min första pojkvän.
Så här i efterhand är det kanske det bland det bästa som hänt i mitt liv. Tänk om det inte tagit slut? Tänk om jag blivit kvar där? USCH! Får ångest bara av den tanken.
Här är jag i min första egna lägenhet! Som jag bodde i i typ 4 månader efter studenten.
Jag minns denna tid som extremt ångestladdad. Det var nog min första livskris när jag tänker efter. Jag och min bästa kompis ville flytta till Storstan. Till Stockholm. Där fanns det jobb, framtid och liv, och där skulle man kunna leva. Det kunde man inte på landsbygden där vi bodde. Vi skulle dö långsamt på landet, inte leva. Om vi bodde kvar skulle vi gå miste om exakt allt i livet. Jag minns att vi i princip satt och grät på kvällarna för att vi inte kände någon i Stockholm som vi kunde bo hos och för att vi fick ”nej tack” på alla jobbansökningar.
Men en kväll så vände det! Vi fick svar på en Blocketannons av en ung kille och hans syster som hyrde ut ett rum i Sollentuna. Det blev vår räddning. Vi flyttade i princip dagen efter, 19 år gamla och utan en tanke på allt det praktiska eller hur vi skulle klara oss ekonomiskt – eller att vi skulle bo tillsammans i ett rum på 10 kvadrat. I en lägenhet med två personer vi aldrig träffat.
Men det var skit samma. Vi var överlyckliga eftersom vi skulle kunna börja leva nu. Vi skulle komma bort från den förbannade Spökstaden.
Och aldrig återvända.
Här provar jag sushi för första gången, år 2011. Sushi var ju helexotiskt och fanns inte där jag växte upp! 
Här är en av få bilder från rummet i Sollentuna! Vi bodde där i nästan ett år. Under den tiden hann jag gå upp rätt mycket i vikt; jag jobbade på café på Arlanda då och det blev en hel del fikande om man säger så… haha. 
Hösten 2011 flyttade jag till Uppsala och började plugga på Historikerprogrammet.
Detta är dock en bild från Buenos Aires som jag åkte till i två veckor den hösten. Helt galet egentligen att åka som ensam 20-årig tjej till Argentina..? Jag var så himla modig som 20-nånting!
Det var i alla fall en riktigt häftig resa och jag skulle gärna återvända dit en vacker dag.
Här är en bild från kollektivet jag bodde i i Gamla Uppsala ett tag. Betalade 4000 spänn i månaden för ett rum på 10 kvadrat.
Sjukt hur folk suger ut studenter på det viset!
Hade även en kort Stevie Nicks period… 
…innan jag bestämde mig för den korta, sofistikerade looken. Ja, jag klippte mig själv och ja, ena sidan blev mycket kortare än den andra. Detta faktum dolde jag rätt bra med locktången. 
Detta är någon gång 2012… 
…liksom detta. Här levde jag studentlivet i Uppsala till 100% och sprang på nation nästan dagligen. Det var ett par otroligt roliga år, kanske de roligaste i mitt liv. Människor kom och gick under den här tiden, men några av dem umgås jag med fortfarande.
Det är nog lite unikt med Uppsala, eller åtminstone med studentstäder. Många kommer hit själva från hela Sverige, ja, hela världen egentligen.
Man känner ingen och många är ofta lite sökande och vilsna kring vad de vill i livet. Den känslan skapar liksom en sammanhållning som jag aldrig upplevt på något annat håll, och pluggar man ett specifikt ämne så har man ofta redan en del gemensamt i grunden.
Men jag minns att vi var ett gäng på ca 10 personer från Historikerprogrammet som gick på nation tillsammans under den första veckan. Det var ju lite spänt eftersom vi inte kände varandra, men helt plötsligt började en i gänget att citera Sagan om Ringen, varpå nästa person fyllde i, och sedan nästa, och så vidare! Där och då hade vi funnit varandra i vår kärlek till Tolkien, historia och fantasy, och äntligen kunde vi vara oss själva på ett sätt vi inte kunnat eller vågat tidigare.
2013 hade jag mörkt hår! Här bodde jag och en annan tjej i en ombyggd källare i en villa. Det var två stora rum, en toalett och ett litet kök. Väldigt mysigt!
På 10 år har jag förresten hunnit flytta 7 gånger…
Och vi avslutar med sommaren 2021.
(Det finns ju en hel del bilder på mig från 2017 och framåt här på bloggen)!Det var det. 30 år i 23 bilder. Det känns som åtminstone 5 olika liv. Det är ju lite pseudofilosofiskt att fundera på sånt här och hur man förändras genom åren. Folk snackar ju om att ”hitta sig själv” vid en viss tidpunkt, men jag tror faktiskt inte på det. Vad innebär det ens att hitta sig själv? Komma till ro med saker? Med sig själv? Det kan man väl göra, men det är ju ofta högst temporärt. För mig är handlar allt i livet om ständig förändring, både fysiskt och mentalt. Problemen avlöser varandra. Människor förändras och omgivningen förändras. Men det behöver ju inte vara något negativt. Om man ska hårdra det och sammanfatta livet med ett enda ord skulle jag säga att det är just det – Förändringar. Stora som små.
Önskar er en fortsatt fin helg! <3
-
Stenkappan
Hej vänner!
Hoppas att allt är fint med er så här i höstrusket. Eller ja, idag var det ju faktiskt en utomordentligt fin dag, till skillnad från tidigare i veckan…
För egen del passade jag på att sticka ut en sväng för att fota min mantel som jag nämnde i förra inlägget. Måste ändå säga att jag blev riktigt nöjd med tanke på att det var första gången jag gjorde en sådan och jag har redan planer på att göra en likadan, fast i en annan färg.
Som utlovat kommer här lite bilder på objektet i fråga:
Tyckte verkligen att manteln smälte in bra i skogsmiljön. Den reflekterar ljuset på ett väldigt fint sätt som jag inte såg inomhus. Ser nästan ut som den är gjord i sten..?
Det passade dessutom väldigt bra ihop med den lite mystiska/moody känslan jag ville skapa.
Två Stenkappor dividerar… 
Kan inte mantel bli modernt snart?! Jag älskar verkligen den här typen av plagg. Luvan är såklart ett stort plus också – Man får känna sig lite som en sagofigur... 
Eller möjligtvis jungfru Maria..? ^^ 
Sen blev det dags att fara hemåt igen, det blir ju mörkt fortare än man hinner säga ”slängkappa”. 
Det var det från fröken mantel. Nu ska jag moffa i mig ett gäng skorpor och titta på Family guy. Har för övrigt kommit på ett supergott pålägg att ha på skorporna – keso blandat med örtsalt och tacosalsa, såå gott! Gillar ni skorpor?
Hoppas att ni alla har en förträfflig helg. Kram! -
Vad pysslar hon med egentligen?
Ja, vad gör jag denna vecka..? Kanske ni undrar. Eller så undrar ni inte det. Men nu får ni veta ändå:
Mestadels sitter jag så här i soffan och funderar över hur polygoner fungerar (ibland sitter jag dock vid skrivbordet som en ordentlig person).
Det här är min tänkar-pose.
Kommer på mig själv ibland med att sitta så här i Zoom, vilket kanske inte är så sjysst mot den som håller låda, men det betyder bara att jag är djupt koncentrerad…
Jag håller även på att sy en mantel! Fick idén från ingenstans bara en igår kväll och blev så himla taggad!
Jag satt nämligen och funderade på ett nordiskt/mytologiskt-inspirerat fotoprojekt jag tänkt göra under vintern och då passar en mantel in bra!
Som tur var hade jag massor med krossad plysch över från ett tidigare klänningsprojekt så jag kunde sätta igång direkt! Min mantel är i princip klar nu, den behöver bara ett spänne som jag tänkt köpa på tygaffären i helgen. Ska bli så kul att visa er resultatet!
Dricker massor av té gör jag också i vanlig ordning. Jag har alltid druckit lösté innan, men har även börjat med tepåsar på sista tiden. Så nu vet ni det. Föredrar ni tédrickare lösté eller påsar? Ja, så här ser mitt liv ut för tillfället och kommer nog göra det ett par veckor till. Som jag nämnt tidigare kan jag ju disponera mina veckor och dagar ganska fritt, vilket är skönt. Men när man pluggar är det också ganska ojämn arbetsbelastning över terminerna – de första veckorna är ofta rätt lugna och sedan sker liksom allt på en gång, speciellt om man läser flera kurser samtidigt som jag gör just nu. Nästa vecka ska jag dessutom presentera mitt kandidatarbete på ett högre seminarium i egyptologi. Det är såklart kul att bli tillfrågad, men det ligger ju en del arbete bakom en bra presentation, speciellt när jag halvt har glömt bort vad jag gjorde under min kandidatexamen, haha!
Jaja, det blir nog bra…
Utöver detta har jag ägnat ett antal timmar denna vecka åt att fixa en ansökan om resebidrag relaterat till min masteruppsats. Jag tänker inte på det så ofta, men det ligger verkligen sjukt många arbetstimmar bakom ansökningar om olika forskningsanslag. Nu är mina lilla ansökan om resepengar en fjuttsak i jämförelse, men Micke till exempel som faktiskt är anställd som lektor, sitter med sina ansökningar i veckor ibland… hu!
Nåja, håll tummarna för att min ansökan går vägen! 🙂I helgen blir det i alla fall lugn och ro, vi ska käka vegotacos och spela ett Lovecraft-inspirerat brädspel som jag tycker är superskoj! Om ni är nyfikna på det kan ni kika på spelet HÄR.
Önskar er en fin helg. <3