-
Till medeltid och tillbaka igen
Hej på er kära vänner, bekanta och obekanta!
Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade något på bloggen. Det blev helt enkelt en oplanerad paus från bloggen i samband med min semester…
Och faktum är att jag (trots att sommaren är underbar) verkligen har avskytt att det varit så varmt! När det är mellan 30-35 grader VARENDA DAG i flera veckor så tappar jag tamigtusan all lust till allting. Varför kan det inte bara vara lagom nån gång?! Nåja…
Trots att det varit soligt vareviga dag så har jag aldrig varit så här blek någon sommar. Jag har hållit mig inomhus med neddragna persienner och litervis med isvatten och roat mig med att läsa böcker, spela WoW och varit ute och sprungit när det varit acceptabel temperatur (runt 22-23 tiden på kvällen…)Men nu har de lovat ”bara” 24 grader imorgon, så vi håller tummarna!
I alla fall – jag kan ju inte bara låta vårt besök till årets Medeltidsvecka gå obemärkt förbi! Två och en halv dag blev det denna gång, ganska lagom för min del. Det blev dock inte supermycket fotande på dagtid, eftersom det var för varmt (!!)
Vi tog en sväng till S:t Lars ruin för att titta på trollkarlen Arkadia. Jag försöker alltid lista ut hur såna här trollkarlar bär sig åt med sina tricks, men jag lyckas aldrig!
Sedan blev det Kalabalik! Ett band som spelar medeltidsmusik alltså. Inte kalabalik som i Bender…
Sjukt svängigt!
Och en obligatorisk mjöd!
Mjöd är ganska speciellt och har mycket smak, typ lite glöggaktigt. Rekommenderas definitivt om ni inte provat!
En siesta mot muren i solens sista strålar… underbart!
Nere vid stranden la vi märke till den fantastiska solnedgången, och jag hade såklart inte alla kameragrejer med…
…men det hade jag nästa dag! Såna här vackra solnedgångar får man ju inte missa.
Kolla ba’! Hur vackert??
Och min älskade tålmodiga Micke som ställer upp på mitt kamerakrångel, trots att han inte är så frälst i att vara med på bild. <3
När solens sa adjö så var det även dags för oss att säga adjö till Visby och medeltid för denna gång.
Justja, ni kanske undrar vad det blev av min drömklänning som jag skulle sy till Medeltidsveckan? Jag sydde klart den! Och tog med den, och använde den! Men insåg väldigt snart att den var extremt opraktisk att strutta runt i bland gräs och grus…
Så jag tog helt enkelt och köpte mig en alldeles underbart fin linneklänning på marknaden (den jag har på mig på bilderna), och jag är så nöjd!Har ni överlevt i värmen där ute? Gjort något skoj? Ätit glass??
Until next time!
- Foto, Historiska ting, Naturligt, Okategoriserade, Övernaturliga ting, Väsen, myter och vidskepelser
Där legend möter verklighet – fortsättningen
Vi fortsätter som sagt med resten av bildbomben här, enjoy!
Om man har viljan och orken att ta sig högst upp så blir man hälsad av kung Arthur.
Härifrån kunde man även se över till andra ”sidan” av slottet.
Man kunde se rätt långt i största allmänhet!
Dags att påbörja passagen!
Jätteimpade bergsklättrare!
Man kände sig ganska liten och obetydlig på den här vilda och väldiga platsen, speciellt nere på stranden…
Även om grottorna såg häftiga ut från toppen av klipporna, så var de faktiskt ganska små… men det var inget som hindrade oss från att utforska!
Som gjort för smugglare?
Till slut blev vi dock tvungna att lämna det mytiska slottet Tintagel och bege oss tillbaka mot byn med samma namn.
Här lever man gott på legenden om kung Arthur och hans riddare eftersom människor från hela världen kommer till denna magiska, om än något otillgängliga plats.
Längs gatorna fanns t.ex. vandrarhem och restauranger döpta efter legenden, och flera butiker som bara sålde fantasy- och sagoinspirerade föremål.Japp, detta var helt klart resans stora (och oväntade) höjdpunkt! Jag förstår verkligen varför människor dras till dessa platser och har gjort så i alla tider.
Liksom Stonehenge och Glastonbury attraherar såna här mytiska platser gärna moderna hippies och typ New Age-människor också, vilket jag tycker är lite skoj.
Personligen vill jag ju gärna tro på legenderna, men det är framförallt den påtagliga historien som lockar mig.
Men för andra är det nog precis tvärt om…Efter Tintagel for vi vidare mot Cornwalls södra kust och det fantastiskt vackra Roseland som jag tänkte visa i nästa inlägg.
Until next time!
- Foto, Historiska ting, Naturligt, Okategoriserade, Övernaturliga ting, Väsen, myter och vidskepelser
Där legend möter verklighet – Tintagel
Nu, kära vänner, ska jag äntligen visa vilken extraordinär plats vi har haft nöjet att besöka:
Tintagel.Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här stället (som ligger vid Cornwalls norra kust) verkligen tog andan ur mig. Jag visste ju att det låg ganska häftig till vid klipporna, men att det var så här stort, mäktigt och sagolikt, det hade jag ingen aning om!
Förutom en central punkt i Arthurlegenden, så har Tintagel varit en viktig arkeologisk plats sedan början av 1900-talet. Man har bland annat hittat rester av keltiska kloster, samt flera normandiska byggnader.
I alla fall så insåg jag att jag tog sjukt mycket bilder här, så det får helt enkelt bli två inlägg med spektakulära bildbomber!
Det kanske kompenserar lite för mitt tröga bloggande senaste tiden också… ^^
Enjoy!
Detta dramatiska och makalösa landskap… I’m speechless.
Jag kan både förstå (och inte förstå!) varför man valde att anlägga ett slott här för över 1500 år sedan…
Växtligheten är lika vild och stark som landet!
För att komma upp till slottets högsta punkter så behövde man klättra i en hel del branta trappor… för det var högt!
Mind the gap…
”Okej nu ska jag gå ut där på klippavsatsen med ett 50 meter stup nedanför, i orkanblåsten!”
Look at that brave son of a bitch!
Mycket av det forntida samhället som låg här har bokstavligen blåst bort…
Här till höger ser man en av de många trapporna
Här blåste det som det gör bakom en jetmotor. Okej jag vet inte hur starkt en jetmotor blåser, men fasen vad det blåste här!
Men eftersom jag är så fascinerad av havet och stora vågor så bara MÅSTE jag krypa ut på kanten och titta!
Nere vid stranden fanns flera grottor som jag ska visa i nästa inlägg!
Until next time!
-
Into the blue
Men vi slapp bli blöta i alla fall…
Fredagen spenderade vi i den gamla hamnstaden Plymouth, som gränsar till Cornwall.
Målet var National Marine Aquarium – Englands största akvariepark. För vem älskar inte havet och dess invånare??Jag glömmer ofta bort hur trevligt och rogivande det är med havslevande varelser. Även om de är ”instängda” i akvarium så är de ju ändå i sitt naturliga habitat på många sätt.
Vi får en inblick i deras fantastiska värld som är så långt ifrån, men samtidigt alldeles intill vår egen!
En riktig fotoutmaning!
Det är mörkt och alla djur rör sig snabbt och oberäkneligt…
…men ack så fridfullt!
Vid Plymouth Aquarium pågår inte bara utställningar, utan man utbildar även och forskar kring vård av havsmiljö och olika arter.
Det känns bra att kunna bidra till detta!
Maneter är lite läskiga att röra vid, men drömmiga att titta på.
Den supervackra och skitgiftiga drakfisken!
Och min favorit: Nemo!
Även känd som Clownfisk.
Oh hai there!
Rockans mun ser helt klart ut som ett gulligt litet ansikte.
Under ytan.
Vi hann inte se så mycket av själva stan i Plymouth, men däremot åt jag den godaste pizzan ever! (Och jag har ätit många vill jag lova!)
Så har ni vägarna förbi Plymouth – gå till Bella Italia Barbican för sjutton!
Detta var ingen shoppingresa i första hand, men jag kunde ändå inte låta bli att fynda några av mina favoritböcker på Waterstones i Plymouth:
David Eddings Sagan om Belgarion.
Perfekt att koppla av med tillsammans med lite afternoon-tea!Ett litet avbrott från vårt historia/legend/myt-tema på resan alltså…
Men nästa inlägg kommer det jag ser mest fram emot att visa er, så håll till godo!Until next time!
-
What’s the meaning of Stonehenge?
Japp!
På torsdagen besökte vi detta uråldriga och mytomspunna monument som man egentligen inte vet så mycket om.
Jag har själv alltid trott på teorin om druiderna, och att Stonehenge byggdes som en plats för andlighet och/eller offerplats.Men det återstår för arkeologerna att fundera vidare på, och under tiden kommer här lite bilder från vår utflykt till monumentet!
Detta var egentligen det enda utflyktsmålet vi var på som hade väldigt många turister. Av förklarliga skäl såklart… nåja!
Turister eller ej så var det väldigt häftigt att se Stonehenge på riktigt.
Och när man ser det på nära håll så är det lite svårt att inte låta bli att fundera kring vilka som byggde detta, och varför…
En del av magin med historiska och förhistoriska platser tycker jag är just att det är mycket som är höljt i dunkel.
Man kan betrakta, fundera och förundras över den mänskliga aktivitet som pågått här i svunna tider.
Våra förfäder byggde ju alla dessa platser av en eller flera anledningar. Och dessa anledningar tar de inte alltför sällan med sig när de försvinner…
Här blåste det betydligt mer än i Dartmoor!
Försöker slappna av och se neutral ut trots att klänningen blåste upp flera gånger och lämnade lite åt fantasin…
Tur att jag inte kände nån där!
Efter Stonehenge for vi vidare till en annan mytomspunnen plats där det om möjligt blåste ännu mer:
Glastonbury!
Så frälst som jag är i sagor och myter så var detta ett måste – Glastonbury Tor.
Varför?
Jo, det sägs att detta var platsen där Avalon låg en gång i tiden, och att Arthur Pendragon himself är begravd här eller i närheten…
Själva tornet uppe på kullen är dock byggt på 1300-talet som en del av en kyrka, och alltså betydligt yngre än vad tiden för Arthurlegenden anger. Men det har förekommit mänsklig aktivitet här sedan järnåldern, och platsen omnämns redan i keltisk mytologi. Så det finns anledning att tro att Glastonbury döljer något…
Även om landskapet antagligen inte såg ut just så här under medeltiden så är det lätt att förstå varför människor har dragits till denna plats i alla tider.
Det är något oförklarligt uppfyllande med att blicka ut över det ändlösa gröna landet.
Och så blir man expert på att hålla i kjolen!
Fåren blåste nästan i väg där uppe – jag skojar inte! Men de verkar ha lärt sig att söka skydd i ett trångt hörn.
Eller så ville detta får bara ha lite ensamtid, vem vet.
Två mytologiska platser i en smäll alltså!
Men jag har mer att visa, bland annat det häftigaste stället av dem alla. Och kan ni tänka er, där blåste det faktiskt ännu mer!!PS. Om ni inte sett den så kommer här en superbra och rolig låt av Ylvis, som handlar om mystiken med Stonehenge. Enjoy!
Until next time!
-
Touring Torquay
Glad Midsommar i efterskott! (om man nu kan säga så..?) ^^
Nåja, jag hade i alla fall en lugn och trevlig midsommar igår med nära och kära och god mat.
Midsommar är som bekant inget som jag nånsin ”firat”, trots att det är en av våra största högtider. Jag tycker det är roligare att fira lite udda grejer och händelser, ni vet sånt som inte återkommer varje år.
Kan ni förresten fatta att vi redan går mot mörkare tider?? Man har ju knappt kommit in i sommarstämning än, fasen vad tiden går fort!Och när tiden går undan i den här takten så är det ju kul att kunna blicka tillbaks på roliga händelser! Så därför tänkte jag fortsätta med dag 2 från vår Englandresa. Vi spenderade denna dag som en heldag i Torquay, där vi också bodde under hela veckan.
Torquay är en gammal kuststad i södra Devon, även känt som ”the English Riviera”.
Typ som Sveriges Gotland kanske man kan säga..?
Fast med bättre utsikt än vad som finns på Gotland!
För att komma ner till stranden så åkte vi en sån här gammaldags railway-lift. Det var ganska högt och kändes lite skakigt, men den gick ganska sakta som tur var!
Äntligen nere!
”Ska bara klättra på de skitstora stenarna. Jag kommer se ut som en liten myra bland stora sockerkorn. Typ.”
Nästan.
När vi lekt färdigt på stranden så var det dags att bege sig uppåt igen.
Visst ser det lite lustigt ut?!
På eftermiddagen åkte vi ut till den lilla byn Cockington village, alldeles utanför Torquay. (En by som för övrigt har anor från järnåldern!)
Det var sådär gulligt och lummigt, som Nangiala typ!
Hantverkskvarteren med live glasblåsning!
Och så fanns här en gammal kyrka! Och alla vet ju att jag måste gå in i gamla kyrkor, överallt i världen.
Hela byn var förtrollande fin, men denna rosenträdgård tog ändå priset. Alltså dofterna här går inte att beskriva!
Sniff!
Så här ser tydligen rosen Queen of Sweden ut. (Jag kan inget om rosor…)
Till och med vägen till Cockington var fin!
Så här ser dock väldigt många landsvägar ut i England. Extremt vackert, men som svensk och van vid mycket space när man kör så känns detta lite väl trångt…
Lummigt, vackert och varmt skulle nog beskriva denna dag.
På torsdagen besökte vi en av Englands, om inte världens, mest kända och gåtfulla platser… bilder från denna kommer inom kort!Until next time!
-
Exploring the Moor
Jag är tillbaks!!
Både rent fysiskt här hemma i Sverige, och på bloggen!
Lite över en månad med så gott som total bortkoppling av bloggar och andra medier har gjort mig gott måste jag säga.
Men nu är jag som sagt tillbaka, och jag måste erkänna att jag faktiskt saknat bloggen lite, och alla er fina läsare.
Livet har i stort sett lallat på som vanligt, men jag har en stor och superskoj förändring på gång som jag tänkte berätta mer om längre fram!För just nu vill jag ju visa upp alla hundratals bilder från min och Mickes roadtrip i sydvästra England som vi genomförde förra veckan.
Okej, jag kommer inte lägga upp exakt alla bilder, men jag har en hel del att visa från alla otroliga platser vi besökte!Så först ut kommer här dag ett från Dartmoor National Park, som var en av resans huvudattraktioner. Enjoy!
Vi hyrde en Skoda med automatlåda eftersom ingen av oss kört i England tidigare. Det gick dock förvånansvärt bra, även om det var väldigt ovant i början att köra på fel sida…
Första anhalt blev Dartmoor Prison Museum.
Där inne fick man dock inte fota eftersom samlingarna är privata och fängelset används än idag. Från början byggdes fängelset dock för att husera krigsfångar under Napoleonkrigen i början av 1800-talet.
Eftersom vi inte har såna här vackra vyer i Sverige så blir varje ögonblick lite extra breathtaking!
Något vi definitivt inte har är vilda Dartmoorponnys! Detta var första gången i mitt liv jag kommit så nära vilda hästar, och det var en alldeles obeskrivlig känsla!
Must. pet. the foal.
Även om dessa hästar är relativt vana vid människor och bilar så var det svårt att komma nära hela flocken.
Flockens alfahingst höll nämligen ett vakande öga…
Efter lunch blev det mera hästar. Fast denna gång i form av minihästar på Dartmoor Miniature Pony-Centre.
Så söta så man smäller av!
Där fanns även lika söta miniåsnor!
Och den gigantiska Shirehästen!
Så här ser jag tydligen ut när jag ber Micke fota mig när jag klappar miniatyrhästarna i hagen.
Här fanns även andra djur, samt fåglar av alla de slag.
Denna and hade t.ex. bästa frisyren…
…liksom denna höna. Ser den ens vad den äter undrar jag?
Efter detta hästjobb begav vi oss ut på hedarna i Dartmoor…
Liksom vildhästarna och korna, så strövar även massor av får fritt här. Kör försiktigt!
Försökte hålla reda på hår och klänning i de vilda vindarna, men gav upp till slut.
Och här slutar dag ett på den magiska resan!
Men det är mycket kvar att visa från flera mytomspunna platser i detta förtrollade land… missa inte!Until next time!
-
En välbehövlig vila
Hej på er i (förhoppningsvis) solskenet!
Om ni undrar vad jag har haft för mig senaste tiden så kan jag tala om att jag under förra veckan bland annat var nere i Göteborg en sväng på jobbresa. Götet bjöd på strålande sol och go stämning!
Och förutom det så innefattade jobbresan deltagande i en kongress som till stor del handlade om digitalisering och sociala medier.
Det var väldigt intressant och det fick mig verkligen att tänka till kring saker och ting… Under förra veckan slog jag nog nämligen personbästa i inaktivitet på sociala medier. Och vet ni? Det var så skönt! Jag saknade det inte alls!Jag har tänkt ganska ofta att jag borde lägga ner både Instagram och Facebook helt och hållet eftersom dessa medier inte tilltalar mig längre. Jag använder dem av gammal vana och inte för att jag egentligen får ut nåt av det, eller ens tycker att det är speciellt kul.
Det var lite som att få en uppenbarelse, och jag tänkte att om jag mår så här bra av att pausa från sociala medier i bara två-tre dagar – hur bra kommer det inte kännas att strunta i det i två veckor? Två månader? Kanske permanent?
Förut kunde jag få lite småpanik när jag inte hade tillgång till min bloggstatistik, eller till senaste instaflödet. Men nu? Alltså det känns befriande! Vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt. Lite som att hitta tillbaks till sig själv och det som verkligen betyder något…
Jag är närvarande i nuet på ett helt annat sätt än innan, och jag känner inte alls att jag måste dela med mig av det jag gör.Okej, jag har kollat både Instagram och Facebook och bloggar under den här tiden lite till och från. Men inte på samma, halvt maniska vis som innan. Förut var det liksom standard att kolla direkt när jag vaknade, och sen 10-15 gånger till under dagen. Nu rör det sig om kanske 1-2 gånger per dag, om ens det.
Så för mig är det en lättnad att meddela att jag även tänker ta en ”riktig” paus från bloggen, på obestämd tid.
Jag har släppt alla verkliga (och inbillade) krav, och jag vill verkligen ta vara på livet som det är, utan att behöva redovisa det på olika medier… jag tror det bara kan få positiva effekter faktiskt!
Vi lever ju ändå i en tid där vi tar in enormt mycket mer information från alla möjliga håll än vad våra hjärnor kan processa. Så jag tänker att varför utsätta både sig själv och andra för den pressen när man inte behöver..?
Med risk för att låta arrogant – men mitt liv är fantastiskt precis som det är, och det behöver liksom inte bekräftas av andra.
Det har således inte hänt något speciellt egentligen, utan jag har bara följt magkänslan och kommit fram till att det här är rätt!Fast eftersom jag ändå älskar att skriva om mina nördintressen och visa bilder jag tagit, så kommer jag definitivt komma tillbaka!
Min blogg är ju mitt lilla barn, och jag tänker inte överge den hur som helst!
Och jag kan ju säga redan nu att jag garanterat kommer blogga efter England-roadtripen som bär av om en månad. Det är ju min drömresa och jag tänkte ta massor av bilder där borta som jag kommer vilja visa!Så, jag hoppas att ni inte blir förskräckta nu. Vem vet, saknaden kanske blir alltför stor så jag kommer tillbaks direkt? 😉 Antagligen inte dock, det får ta den tid det tar helt enkelt!
Tills dess vill jag önska er alla en fantastisk början på sommaren, och som sagt – njut av livet, för det händer nu!
-
Vikingar på riktigt
Idag var ingen vanlig dag! I alla fall inte i Gamla Uppsala, för där hade nämligen reenactment-föreningen Ulls Vikingar passande nog tagit över makten.
Det bjöds på vikingatida hantverk, matlagning, uppvisning av vapen och utrustning, och inte minst – härkamp!Jag hade nöjet att agera fotograf under dagen, och dessa vikingar imponerade verkligen med sina combat-skills. Häftigt värre!
To war!
Många nyfikna besökare samlades för att beundra Ulls vikingar och deras (strids)konst.
Tanken med historisk reenactment är inte att lajva eller spela rollspel, utan istället vill man återskapa historiska föremål och tekniker så korrekt som möjligt. Det är ofta baserat på befintliga historiska källor och fynd.
Vackra silversmycken, återskapade av nutida vikingar!
Det kanske verkar läskigt att slåss med riktiga vapen, men dessa är självklart inte vassa, och det finns ett flertal regler man måste följa när man strider i härkamp.
Man kunde även prova på bågskytte!
Jag sög dock eftersom jag har noll armstyrka whatsoever… jag hade kanske varit bättre i närstrid? ^^
Hjälmarna är inte så farligt obekväma som man kan tro!
Och maten var fullt godkänd!
Blev dessutom tvungen att stanna och fota björken som äntligen har börjat slå ut! Även om jag extremt allergisk mot pollen, så älskar jag björk ändå, speciellt när de har såna här söta ”musöron”.
Nu är det nästan helt safe att säga att sommaren här!Until next time!
-
April försvann i maj
Nu är maj här! Och det betyder väl också att sommaren officiellt (typ) är här. Även fast det är regn och typ 5 grader ute idag… oh well.
Gårdagen och Valborgsmässoafton bjöd iallafall på några extra plusgrader och solglimtar.
Som icke-studerande uppsalabo har jag dock faktiskt börjat sky Valborg litegrann. För här är Valborg trots allt studenternas högtid till 99%, och om man inte är med i gamet (och som jag, har tröttnat sen länge på spektaklet) så gör man klokast i att hålla sig borta från stan denna dag…Okej jag älskar akademiska traditioner, och Valborg om något är ju en traditionernas dag, med frukost, sillunch, champangegalopp, mösspåtagning, och allt sånt där. Men efter att ha firat 4-5 traditionsenliga valborgar i rad här så inser man att det faktiskt finns skojigare saker att göra.
Som att spela WoW och sen titta på en fancy majbrasa!
Den uråldriga Valborgstraditionen kretsar ju trots allt kring ett medeltida engelskt/tyskt helgon – Walpurgis, och ”majbrasan” är en kvarleva från tiden då man ville hedra Walpurgis och samtidigt skrämma bort häxor och onda andar genom att tända eldar…
Majbrasan i Gamla Uppsala tändes dock av en scout-kår!
Tänt vare här!
Tack vare vinden tog brasan fyr relativt snabbt!
Helt plötsligt dök en drake upp i elden! Okej jag har rätt livlig fantasi, men lite ser det väl ut som en drake, right??
Och sen dök en bågskytt från stenåldern upp. Solklart en bågskytt från stenåldern!!
Det är en häftig tanke att människor samlats på denna plats sedan bronsåldern för att högtidlighålla årstidernas skiftningar.
På det planet har ju inte mycket förändrats egentligen…
Fire-man! Mickes silhuett mot brasan ser ut som en superhjälte/superskurk
Efter en stund blev det fyrverkerishow á la nyårsafton!
En ganska lugn Valborg med andra ord. Ingen champagnegalopp, ingen karatefylla. Bara brasa, och allmänt soffmys!
Until next time!