En till egyptisk gudom! Den bästa om ni frågar mig eftersom hon står för kärlek, sympati, glädje, fest, och allmänt bra saker – Hathor.

Den vanligaste avbildningen av henne är en kvinna med en huvudbonad i form av en solskiva med två kohorn. Alternativt framställs hon som en ko med samma huvudbonad. Egyptierna hade dock egentligen ingen speciell relation till just kossor, så varför man valde att avbilda henne så är lite höljt i dunkel.

Trots att egyptierna allt som allt dyrkade minst ett hundratal gudar och gudinnor genom epokerna, så förblev Hathor en av de främsta ända in till slutet.
När grekerna erövrade Egypten på 300-talet f.Kr. så insåg man nämligen att man inte bara kunde ”radera” en mytologi och kultur som var så extremt gammal och inpräntad hos människorna som levde med den. Så de accepterade den egyptiska religionen, samtidigt som de steg för steg införde sin egen, och slutligen växte de två samman. Denna mix av grekisk och orientalisk kultur skedde framförallt efter Alexander den Stores tid och kallas hellenism efter grekiska Hellas. I Hathors (och Isis) fall såg man många likheter med den grekiska gudinnan Afrodite, och därför fick Afrodite en del av Hathors attribut på avbildningarna som finns av henne från den grekiska tiden.
Detta kan ju tyckas väldigt sympatiskt och storartat av grekerna – att erövra med respekt liksom! Who does that?!
Men självklart var det ett taktiskt drag av Alexander och hans efterträdaree
Även om Alexander sägs ha varit genuint intresserad av främmande kulturer, så led han också av extremt storhetsvansinne. Han visste nog att chansen var större för det grekiska arvet att finnas kvar längre om det fick ta över sakta men säkert…

Hathor i ko-form

Men nog om Alexander!

Hathor var som sagt en av de största och mäktigaste gudinnorna, men samtidigt var hon också nära människorna eftersom hon vakade över barnafödslar, dödsfall, och hon närvarade även vid festivaler och andra tillställningar.
Ursprungligen var hon även en symbol för himlavalvet och gudarnas boning.
Men forskarna spekulerar i om hon från början (omkring 4000 f.Kr) helt enkelt dyrkades som bara en ko, eftersom ”ko-kulter” inte var något ovanligt under förhistorisk tid i dessa trakter.
Senare blev Hathor benämd som mor, syster och maka (lite komplexa familjeförhållanden…) till exempelvis Ra och Horus. Hennes namn betyder bokstavligen ”Horus hus”, så det är rimligt att åtminstone dessa två gudar hade en starkare relation till varandra…

Sanningen och rättvisan (Maat) till vänster, och Hathor i sin mänskliga form till höger.

Mycket kan man fundera på och berätta när det gäller Hathor alltså! Kärlek, dans, musik, kossor, kvinnor, barn, med mera. Hathor var en trygghet för egyptierna kan jag tänka mig, som en ständigt närvarande och vakande moder.

Until next time!

Hinduismen!
Den religion som förmodligen skrämt mig mest här i livet.
Men det bygger nog mycket på missuppfattningar (och tittande på bilder av läskiga hindu-gudar!), samt att denna religion känns så himla avlägsen på alla sätt…

Men det får det bli lite ändring på nu!
Jag tänkte nämligen att vi ska titta närmare på en av de centrala och mest fruktade gudarna inom just den hinduiska mytologin: Kali.

Kali kallas även Kalika eller Kali Ma/Ma kali. Hon är, trots sina skrämmande attribut, en gudinna som bringar frihet och håller de onda krafterna borta.
Hon har dyrkats länge av hinduerna, och ibland hyllas hon till och med som Brahman – det vill säga den yttersta sanningen och den främsta av universums principer. Hängivna hinduer tror ju som bekant på reinkarnation/återfödelse, och Brahman kan sägas vara det stora målet med all återfödelse – att upplösas i det eviga ljuset och slippa att återfödas mer…

Kalis namn översätts ofta som ”den mörka”. Och med det så menar man mörk som i natt och död. Men hon är även tidens mästare, och håller skapelsens krafter (Shiva) i sin närhet.

En klassisk avbildning av Kali, trampandes på sin make Shiva medan han ligger och chillaxar.

Eftersom hon har en girland av dödskallar runt halsen, och en kjol av människoarmar, så gjorde i alla fall jag (förr) kopplingen att det här är en ondskefull gudinna!
Och om ni sett Indiana Jones and the Temple of Doom kommer ni säkert ihåg Kali-kulten som dyrkade den blodtörstiga dödsgudinnan, och sektens ledare som skrek KALI MAAAA!! och plockade ut hjärtat på människor…

Spielberg i all ära, men Kali är faktiskt inte menad att vara ond överhuvudtaget. Hon är den visa och älskande Modergudinnan, och hennes dödskallehalsband består av 52 huvuden som tillsammans symboliserar Sanskrit-alfabetet och visdom. Människoarmarna visar att hon slagit sig fri från karma och att hon är en obunden kraft.

Det döda huvudet hon håller i en av sina händer är helt enkelt en besegrad demon som representerar människans ego.

Inget konstigt alls alltså med denna snälla, men skitläskiga gudinna!
Men för att skrämmas lite så här innan påsk så kommer här ett klipp från nämnda Indiana Jones-film. Enjoy!

Obs! Varning för human sacrifice-scen med 80-tals CGI…

Until next time!

Okej, bara det namnet förtjänar egentligen ett eget inlägg… men here we go!
Jag minns att första gången jag stötte på Quetzalcoatl var när jag spelade Age of Empires II för en massa år sedan. Då körde man campaign som aztekerna vill jag minnas, och emellanåt fick man lyssna på en berättelse om en ”örnkrigare”. Denne krigare kom från Tenochtitlán (dagens Mexico City), som var huvudstad i aztekernas rike, och han berättade bland annat om den fruktade ormguden…

Iallafall!
Quetzalcoatl (som betyder befjädrad orm) var vindarnas och visdomens gud, och han framställs ofta som just en orm med fjädrar. Ursprungligen tros Quetzalcoatl vara en toltekisk och eventuellt mayansk gud, som senare antogs av aztekerna. De mesoamerikanska folken levde ju ganska tätt inpå varandra så det är inte speciellt konstigt att även deras gudar och myter förenades och/eller lånade attribut från varandra.

Just ormar var ett djur som var ofta förekommande i bland annat mayansk och aztekisk mytologi. Ormen tillskrivs egenskaper som rör allt ifrån budskap från underjorden, till makt över regn och fertilitet.
Quetzalcoatl var även prästerskapets gud, och han framställs ofta som en av de viktigaste gudarna.
Det sägs även att när spanjorerna kom till Amerika med Cortés i spetsen, så trodde aztekerna att det var Quetzalcoatl som kommit tillbaka till Jorden. Detta är dock inget som kunnat fastställas, men på sätt och vis kan man ju förstå att aztekerna och deras kung måste blivit ganska hänförda av alla dessa märkliga män i rustning, som talade ett helt okänt språk…

Quetzalcoatl i sin mänskliga form, med ormen i ena handen. Avbildningar liknande denna är ganska karakteristiska för aztekerna och andra mesoamerikanska kulturer. Mycket färg och konstig anatomi!

En av sakerna som utmärker aztekisk och annan mesoamerikansk mytologi är att man hade väldigt många gudar! Dessa gudar är sedan kategoriserade i till exempel Stjärngudar och ”Nattens herrar”. Dessa styrde ofta en dag eller natt i taget och bildade på så sätt kalendrar av olika slag. (Vi har väl alla hört talas om Mayakalendern till exempel..?)
Man lät alltså gudarna ”turas om” att vara dominerande istället för att ha en specifik huvudgud, som många andra kulturer hade. Ganska smart ändå!

Så, nu har vi avhandlat en del av den amerikanska kontinentens myter. I nästa del tänkte jag att vi ska ta klivet in i en ännu mer exotisk och skrämmande guds värld… I’ll see you then!

Until next time!