Många gånger har jag önskat att jag vore född på tidigt 70-tal, så att jag hade kunnat växa upp under det goa 80-talet.
Dock så kan man ju inte direkt styra över sin egen födsel, och då får man hålla till godo med youtubeklipp istället!
Jag hade till exempel kunnat sälja min själ för att ha fått se Guns’n’Roses live på Ritz i New York 1988, eller Gyllene Tider i Mjölby 1981.

Men det finns en spelning som har gått till historien som det bästa som någonsin hänt i musikväg. (Och nej, jag är faktisk inte partisk!)
Queen på Wembley under LiveAid-galan 1985.
Detta korta framträdande är känt som de ”20 minuter som förändrade musiken för alltid.”
Många band har försökt att kopiera framträdandet sedan dess, men självklart har de inte lyckats.
Här kan man tala om The One and Only!
Queen var såklart stora redan vid det här laget, men man hade i mångt och mycket ”glömt bort” dem lite bland alla andra stora band och artister som slog igenom under 70-80-talet. Under LiveAid-galan uppträdde nämligen storheter som U2, Phil Collins, Elton John, David Bowie, George Michael, och många fler.
Men den 13 juli 1985 får alla skeptiker en käftsmäll á la Mercury, och om man någonsin tvivlade på vilket band som låg på förstaplatsen så kunde man sluta tvivla nu!
Till och med jag som aldrig egentligen varit så intresserad av Queen lyfter hatten av och applåderar för Freddie och gänget.

Vilken uppvisning! Och vilken jävla röst!

Om ni ska titta på en musikvideo i helgen så titta för bövelen på denna, även om ni som jag, har sett den ett 30-tal gånger!

Helgens fnuling:
Freddie Mercury var utan tvekan den mest karismatiske av frontmän, i alla kategorier, och hans röst är fullkomligt oslagbar!
Men hade han haft samma legendstatus om han fortfarande levt…? (Jag tror faktiskt det, men man vet ju inte hur hans liv hade utvecklat sig till idag liksom…)

Until next time!

Jag önskar att jag kunde säga att jag älskar att läsa, men då skulle det vara en riktig lögn och sånt vill vi ju inte ha…
Under min uppväxt har jag tvingat mig igenom böcker som Fröken Smillas känsla för snö, Doktor Glas, Mästaren och Margarita, Barnens Ö, med flera.
När jag pluggade historia och statsvetenskap på universitetet så behövde man plöja mellan 1-5 böcker i veckan, vilket såklart gjorde en om möjligt ännu mer less på böcker! Men om jag får välja så läser jag mycket hellre facklitteratur än skönlitteratur.
(Kanske är det lite osmart att studera humaniora om man ogillar att läsa, men så här i hindsight är jag extremt stolt att jag tog mig igenom det!)

Jag är dessutom uppväxt med två bokmalar till föräldrar, men jag har själv aldrig haft tålamod till att läsa böcker.
Det brukar se ut ungefär så här för mig:
1. Jag öppnar en bok och läser första sidan.
2. Händer det inte något direkt så lägger jag undan den.
(3).Om jag mot förmodan tar mig halvvägs genom en bok så börjar jag läsa slutet för att jag inte har tålamod att läsa mig dit…
Knäppt? Kanske, kanske inte…

Jag har läst flertalet klassiska och historiska verk, just för att man måste ha läst dem. Dessa böcker har dessutom väldigt ofta mycket att säga om sin samtid, även om de är skrivna i ren fiktion. De är många gånger lika aktuella idag som för 100-300 år sedan, och det är ofta därför de räknas till kategorin klassiker.

Ett fåtal böcker har trots detta ändå gjort avtryck i mitt liv på ett eller annat sätt, och jag tänkte dela med mig av dessa i en liten boklista!

Da Vinci-koden av Dan Brown (2003)
Min absoluta favoritbok och faktiskt den enda jag läst ut på mindre än en vecka! Den vände helt enkelt upp och ner på min världsbild (på ett bra sätt!)
Korståg, historia, symbolik och konspirationer i ett, vad mer kan man önska?

Staten av Platon (300-talet f. Kr)
Ja, vad ska man säga om detta verk? Det har tolkats och omtolkats i 2000 år, och jag blir inte riktigt klok på Platon och hans liknelser överhuvudtaget. Men hans idéer om en idealstat är väl värda att fundera på, och vill man utmana sin hjärnkapacitet till max så kan jag absolut rekommendera hans idéläror!

Odysséen av Homeros (700-talet  f. Kr)
Detta verk är betydligt mer lättsamt än Staten, eftersom det är en fiktiv berättelse. Dock behöver man acceptera att det inte är skrivet  på det sätt vi är vana vid. Verserna handlar om Odysseus äventyr efter Trojanska kriget, där han stöter på allt från gudar till musor och cykloper, innan han slutligen kommer hem till Ithaka.

Flugornas herre av William Golding (1954)
En  grupp med unga pojkar kraschar med ett plan i Stilla havet. De lyckas ta sig till en öde ö, där de blir allt mer polariserade och fientliga mot varandra. En skrämmande skildring av vad som kan hända när människan, och till och med barn, blir avklädda sin civiliserade  täckmantel.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson (1883)
En klassisk skattjakt i äkta sjörövarmanér! Om man bara vill läsa en klassisk, spännande, och lite sorglig bok, så är Skattkammarön definitivt att rekommendera! Skurken, Long John Silver är dessutom en av mina favorit-”bad guys”.

Animal farm/Djurfarmen av George Orwell (1945)
En ganska tung och dyster fabel som kritiserar Stalins maktövertagande i Sovjet. Boken handlar om djuren på en bondgård som gör uppror mot bonden och själva tar över makten. Men maktfördelningen blir väldigt skev, då grisarna blir positivt särbehandlade.  De andra djuren inser så småningom att revolutionen inte blev som de tänkt sig…

Speciellt omnämnande:

The Outsiders av S.E. Hinton (1967)
En av de bättre böckerna jag läst. Speciellt med tanke på att Hinton bara var 16 år när hon skrev den!
Boken handlar om Ponyboy Curtis som växer upp som en Greaser i Eastside. Under ett gängbråk blir en av de rivaliserande Socs dödad och Ponyboy tvingas fly tillsammans med sin vän Johnny. Otroligt spännande, gripande, och väldigt aktuell! Boken filmatiserades dessutom år 1983, med skådespelare som Patrick Swayze, Tom Cruise, Matt Dillon, m.fl. Se den om ni inte orkar läsa boken!

Until next time!

Efter en segling på 800 år är vi nu i hamn och lägger till vid sista anhalten –  det korta 1900-talet.
Även om jag personligen inte är så där jätteintresserad av historien efter 1800-talet, så finns det utan tvekan personer och händelser som varit ovärderliga för världen under denna epok!
Och jag måste säga att valet av den som ska representera 1900-talet och därmed sista delen i denna serie har varit det svåraste hittills.
Valet stod mellan Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld eller Gustav V.

Men så insåg jag plötsligt att det finns en person, en kvinna, som levde under nästan hela århundradet. Hon vigde sitt liv åt att skapa odödliga verk, klassiska sånger, oändligt med glädje, kärlek, sorg. Generation efter generation, ung som gammal. Hennes livsverk har levt vidare genom sagornas fantastiska värld.
Hon har präglat min uppväxt som ingen annan och jag känner stor tacksamhet för att jag fått ta del av hennes geni.

Astrid Lindgren.

Hon föddes 1907 i Vimmerby i Småland.
Som 19-åring begav sig Astrid till huvudstaden för att utbilda sig och arbeta. Hon utbildade sig till maskinskriverska och träffade även kontorschefen Sture Lindgren som hon senare gifte sig med.

Sina första böcker skriver hon på 1940-talet, och det är framförallt karaktären Pippi Långstrump som får liv.
Dock dröjer det innan Pippi ges ut, eftersom Bonniers förlag inte riktigt känner sig bekväm med boken (kanske deras största misstag någonsin…).
Istället ges Astrids första bok Britt-Mari lättar sitt hjärta ut år 1944.
Förlaget Rabén & Sjögren får dock upp ögonen för Astrids berättartalang och de ger ut Pippi Långstrump 1945.
Hon fortsätter att skriva för förlaget under i stort sett hela sin karriär.

Under en period på över 40 år skapar Astrid sina odödliga verk i Karlsson på taket, Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Emil i Lönneberga, Barnen i Bullerbyn, Saltkråkan, Rasmus på luffen, Mio min Mio, och många fler.
Böckerna översätts och ges ut över hela världen, och Astrid tilldelas flertalet hedersbetygelser och priser.
Hon är även engagerad i samhällsfrågor, och 1998 bildas Astrid Lindgrens barnsjukhus på Karolinska sjukhuset i Solna.
Det finns otaliga priser, stipendier och platser som är uppkallade efter Astrid Lindgren över hela världen, och hon fortsätter att inspirera författare på många sätt.
Hon bodde kvar i Stockholm och verkade där fram till sin död den 28 januari 2002.

Astrid själv fick två egna barn, men man kan nog säga att hon på många sätt är en mor till oss alla. Hennes karaktärer lever vidare i äventyr, vänskap, sång och dans, och de fortsätter att skapa glädje för barn i hela världen.

Ingen är nog mer värd att pryda en sedel än denna litterära drottning!

The End.

Detta var alltså tionde och sista delen i min lilla följetong om svenska hjältar och legender! Det har som sagt varit en utmaning att välja ut kandidaterna, men jag lyckades till slut lyfta mina personliga favoriter. Hoppas att ni läsare uppskattat serien och kanske rent av lärt er något nytt!
Jag håller i detta nu på att fnula på en ny serie i historisk/mytologisk/övernaturlig/naturlig anda, men har ingen riktigt klar idé ännu…
Men självklart kommer jag att underhålla er med lite annat skoj under tiden!

Until next time!

”Vilken jävla smäll!”
Alfred Nobel

Vi lämnar nu det färgstarka 1700-talet bakom oss och tuffar in i det långa 1800-talet.
Nu har industrialismen satt igång på allvar och riktiga storstäder börjar växa fram runt om i världen. Även om produktionen med löpande band ökar, så är fattigdom och svält ett faktum i Europa, och även i Sverige, som mest liknar ett utvecklingsland vid den här tiden.
Thomas Edison har snott idén för glödlampan och börjat producera dem i större skala. Även om de första formerna av gatubelysning nu tas i bruk, så är det långt ifrån alla som kan njuta av en upplyst tillvaro.
Personligen när jag tänker på 1800-talet så ser jag framför mig två alternativ – det ena är skitiga industristäder där rök från eldad kol i fabriker stiger mot skyn. Det andra är fattighjon på landsbygden á la Emil i Lönneberga, där människor lever alldeles för många på alldeles för liten yta. Tyvärr såg det faktiskt också ut så här på många håll under större delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

Men industrialismen förde onekligen världen framåt på många sätt. En som verkligen såg till att utnyttja kemins och fysikens krafter till max var Alfred Nobel.

Han föddes i Stockholm 1833, och var son till uppfinnaren Immanuel Nobel.
Alfred var ett mycket begåvat och flitigt barn, trots att han ofta blev sjuk som barn. Som tonåring skickades han ut i världen för att studera och skaffa sig en bra utbildning. Under en studieresa i Frankrike stötte Alfred för första gången på nitroglycerinet, som skulle komma att bli hans källa till rikedom och berömmelse.
Många hade experimenterat med detta extremt explosiva ämnen redan tidigare, och efter flertalet dödsolyckor upptäckte Alfred Nobel till slut hemligheten: Att slå ihop nitroglycerinet med en form av förstenad alger, för att på så vis kunna transportera sprängladdningen på ett säkert vis.
Dynamiten såg dagens ljus.
Alfred Nobel tog patent på inte mindre än 355 uppfinningar under sin livstid, varav många var olika typer av krut-baserade laddningar.
Detta gjorde honom ofattbart rik och han ägde både hus och företag över hela världen.

Nobel avled i Italien 1896, ogift och utan barn, men definitivt inte utan arv! I sitt testamente gjorde han klart att av hans förmögenhet på 33 miljoner, så skulle 31 miljoner gå till en fond där man varje år delade ut stipendier inom kemi, fysik, litteratur, medicin/fysiologi och fredsarbete.
Hans önskan gick i uppfyllelse och Nobelstiftelsen grundades år 1900.
Varje år sedan 1901 (med undantag under andra världskriget) har man den 10 december delat ut dessa priser till forskare och fredsarbetare från hela världen.

Until next time!

Nu är det dags att avslöja vem som är min  favorit bland svenska kungligheter genom tiderna!

Ja, ni gissade rätt!
Det är ju han… Teaterkungen! Gustav III.

Första gången jag läste om Gustav III var på högstadiet. Jag minns att jag tyckte att mordet på honom var så sorgligt och orättvist eftersom han gjort så mycket för Sverige. Och så såg han ju så himla söt och snäll ut med sina stora hundvalpsögon. Hur kan man vilja mörda en så harmlös och snäll kung? 
Han är kanske lite Sveriges version av Abraham Lincoln? Eller snarare Lincoln är USA:s svar på Gustav III. Båda blev mördade på en teater.  Och mördarna i båda fallen var personer som ansåg att deras privilegier blivit kränkta på olika sätt…

Hursomhelst.

Gustav III föddes den 13 januari 1746 i Kungshuset i Stockholm. Denna period under 1700-talet i Sverige kallas för Frihetstiden.
Man (ämbetsmännen) ansåg efter Karl XII fail med att bevara stormakten att kungahuset inte längre skulle ha en sådan oinskränkt makt. Sveriges ättelinjer var förbrukade.
Riksdagen fanns ju sedan tidigare, men under frihetstiden lagstadgade man riksdagens rätt att sätta sig över kungen och drottningen, och dessa ersattes med riksråd.
Med andra ord skulle man nu gnälla på de regerande riksråden istället för på kungen.
Sedan kan man ju spekulera i hur pass ”fri” denna frihetstid egentligen var, eftersom det bara var mycket privilegierade herrar som fick sitta med i riksdagen och stifta lagar. Lagar som alltför ofta gynnade dem själva i första hand… Ingen allmän rösträtt här inte!

En kvinna som ansåg att det här med en maktlös kung var idioti var drottning Lovisa Ulrika, Gustavs mamma. Hon kom från Tyskland, och där höll man minsann inte på och tramsade runt med riksråd och annat strunt! Lovisa Ulrika hade gärna sett att hennes make, Adolf Fredrik, satt ensam på makten över Sverige. Men maken avled innan drottningen hann sätta några planer i verket, och därför stod hennes hopp istället till sonen och kronprinsen Gustav.
Han kröntes till kung 1772, och samma år genomförde han en fredlig statskupp där han tillfälligt lät fängsla vissa riksdagsmän medan han själv tog makten.
Under kommande år genomförde Gustav en rad förändringar som präglar Sverige än idag: tortyren och dödsstraff avskaffades, tryckfrihet infördes, andra religioner än protestantismen tilläts, judar fick bosätta sig på fler platser än de varit tillåtna till tidigare, hälsovården förbättrades, med mera.
Självklart vann kungen popularitet och legitimitet hos stora delar av folket genom detta.
Men det han kanske är mest hyllad för är sina insatser för svenskt kulturliv, och framförallt teater. Han spenderade mycket av sin tid (kanske för mycket) med att besöka och spela teater, samt skriva egna pjäser. Gustav älskade det franska hovet och ansåg att Sverige behövde mer stil i form av teatrar, dansare, musiker och operor. Han grundade även Svenska Akademien 1786, för att låta vårda det svenska språket.

Dock har ju alla sagor ett slut, och tyvärr får sagan om kung Gustav III inte något vidare lyckligt slut…
Adeln tyckte inte om att kungen hade mer makt än dem, och de bestämde sig för att döda honom.
Den som tagit på sig att utföra dådet var kaptenen Jacob Johan Anckarström.
Tillfället kom vid en maskeradbal på operan i Stockholm den 16 mars 1792. En av de medskyldiga fick dock kalla fötter och skickade ett varningsbrev till kungen om att inte besöka balen. Men kungen var van vid hotelser så han struntade i varningen och gick ner till balen ändå.
Under kvällen såg Anckarström till att ta sig fram till kungen, och han sköt honom i ryggen.
Gustav blev svårt skadad, men lyckades överleva i 13 dagar efter dådet innan han slutligen dog av blodförgiftning på Stockholms slott –
Hatad av några, älskad av många.

Until next time!