Historiska ting
-
Touring Torquay
Glad Midsommar i efterskott! (om man nu kan säga så..?) ^^
Nåja, jag hade i alla fall en lugn och trevlig midsommar igår med nära och kära och god mat.
Midsommar är som bekant inget som jag nånsin ”firat”, trots att det är en av våra största högtider. Jag tycker det är roligare att fira lite udda grejer och händelser, ni vet sånt som inte återkommer varje år.
Kan ni förresten fatta att vi redan går mot mörkare tider?? Man har ju knappt kommit in i sommarstämning än, fasen vad tiden går fort!Och när tiden går undan i den här takten så är det ju kul att kunna blicka tillbaks på roliga händelser! Så därför tänkte jag fortsätta med dag 2 från vår Englandresa. Vi spenderade denna dag som en heldag i Torquay, där vi också bodde under hela veckan.
Torquay är en gammal kuststad i södra Devon, även känt som ”the English Riviera”.
Typ som Sveriges Gotland kanske man kan säga..?
Fast med bättre utsikt än vad som finns på Gotland!
För att komma ner till stranden så åkte vi en sån här gammaldags railway-lift. Det var ganska högt och kändes lite skakigt, men den gick ganska sakta som tur var!
Äntligen nere!
”Ska bara klättra på de skitstora stenarna. Jag kommer se ut som en liten myra bland stora sockerkorn. Typ.”
Nästan.
När vi lekt färdigt på stranden så var det dags att bege sig uppåt igen.
Visst ser det lite lustigt ut?!
På eftermiddagen åkte vi ut till den lilla byn Cockington village, alldeles utanför Torquay. (En by som för övrigt har anor från järnåldern!)
Det var sådär gulligt och lummigt, som Nangiala typ!
Hantverkskvarteren med live glasblåsning!
Och så fanns här en gammal kyrka! Och alla vet ju att jag måste gå in i gamla kyrkor, överallt i världen.
Hela byn var förtrollande fin, men denna rosenträdgård tog ändå priset. Alltså dofterna här går inte att beskriva!
Sniff!
Så här ser tydligen rosen Queen of Sweden ut. (Jag kan inget om rosor…)
Till och med vägen till Cockington var fin!
Så här ser dock väldigt många landsvägar ut i England. Extremt vackert, men som svensk och van vid mycket space när man kör så känns detta lite väl trångt…
Lummigt, vackert och varmt skulle nog beskriva denna dag.
På torsdagen besökte vi en av Englands, om inte världens, mest kända och gåtfulla platser… bilder från denna kommer inom kort!Until next time!
-
Exploring the Moor
Jag är tillbaks!!
Både rent fysiskt här hemma i Sverige, och på bloggen!
Lite över en månad med så gott som total bortkoppling av bloggar och andra medier har gjort mig gott måste jag säga.
Men nu är jag som sagt tillbaka, och jag måste erkänna att jag faktiskt saknat bloggen lite, och alla er fina läsare.
Livet har i stort sett lallat på som vanligt, men jag har en stor och superskoj förändring på gång som jag tänkte berätta mer om längre fram!För just nu vill jag ju visa upp alla hundratals bilder från min och Mickes roadtrip i sydvästra England som vi genomförde förra veckan.
Okej, jag kommer inte lägga upp exakt alla bilder, men jag har en hel del att visa från alla otroliga platser vi besökte!Så först ut kommer här dag ett från Dartmoor National Park, som var en av resans huvudattraktioner. Enjoy!
Vi hyrde en Skoda med automatlåda eftersom ingen av oss kört i England tidigare. Det gick dock förvånansvärt bra, även om det var väldigt ovant i början att köra på fel sida…
Första anhalt blev Dartmoor Prison Museum.
Där inne fick man dock inte fota eftersom samlingarna är privata och fängelset används än idag. Från början byggdes fängelset dock för att husera krigsfångar under Napoleonkrigen i början av 1800-talet.
Eftersom vi inte har såna här vackra vyer i Sverige så blir varje ögonblick lite extra breathtaking!
Något vi definitivt inte har är vilda Dartmoorponnys! Detta var första gången i mitt liv jag kommit så nära vilda hästar, och det var en alldeles obeskrivlig känsla!
Must. pet. the foal.
Även om dessa hästar är relativt vana vid människor och bilar så var det svårt att komma nära hela flocken.
Flockens alfahingst höll nämligen ett vakande öga…
Efter lunch blev det mera hästar. Fast denna gång i form av minihästar på Dartmoor Miniature Pony-Centre.
Så söta så man smäller av!
Där fanns även lika söta miniåsnor!
Och den gigantiska Shirehästen!
Så här ser jag tydligen ut när jag ber Micke fota mig när jag klappar miniatyrhästarna i hagen.
Här fanns även andra djur, samt fåglar av alla de slag.
Denna and hade t.ex. bästa frisyren…
…liksom denna höna. Ser den ens vad den äter undrar jag?
Efter detta hästjobb begav vi oss ut på hedarna i Dartmoor…
Liksom vildhästarna och korna, så strövar även massor av får fritt här. Kör försiktigt!
Försökte hålla reda på hår och klänning i de vilda vindarna, men gav upp till slut.
Och här slutar dag ett på den magiska resan!
Men det är mycket kvar att visa från flera mytomspunna platser i detta förtrollade land… missa inte!Until next time!
-
Vikingar på riktigt
Idag var ingen vanlig dag! I alla fall inte i Gamla Uppsala, för där hade nämligen reenactment-föreningen Ulls Vikingar passande nog tagit över makten.
Det bjöds på vikingatida hantverk, matlagning, uppvisning av vapen och utrustning, och inte minst – härkamp!Jag hade nöjet att agera fotograf under dagen, och dessa vikingar imponerade verkligen med sina combat-skills. Häftigt värre!
To war!
Många nyfikna besökare samlades för att beundra Ulls vikingar och deras (strids)konst.
Tanken med historisk reenactment är inte att lajva eller spela rollspel, utan istället vill man återskapa historiska föremål och tekniker så korrekt som möjligt. Det är ofta baserat på befintliga historiska källor och fynd.
Vackra silversmycken, återskapade av nutida vikingar!
Det kanske verkar läskigt att slåss med riktiga vapen, men dessa är självklart inte vassa, och det finns ett flertal regler man måste följa när man strider i härkamp.
Man kunde även prova på bågskytte!
Jag sög dock eftersom jag har noll armstyrka whatsoever… jag hade kanske varit bättre i närstrid? ^^
Hjälmarna är inte så farligt obekväma som man kan tro!
Och maten var fullt godkänd!
Blev dessutom tvungen att stanna och fota björken som äntligen har börjat slå ut! Även om jag extremt allergisk mot pollen, så älskar jag björk ändå, speciellt när de har såna här söta ”musöron”.
Nu är det nästan helt safe att säga att sommaren här!Until next time!
-
April försvann i maj
Nu är maj här! Och det betyder väl också att sommaren officiellt (typ) är här. Även fast det är regn och typ 5 grader ute idag… oh well.
Gårdagen och Valborgsmässoafton bjöd iallafall på några extra plusgrader och solglimtar.
Som icke-studerande uppsalabo har jag dock faktiskt börjat sky Valborg litegrann. För här är Valborg trots allt studenternas högtid till 99%, och om man inte är med i gamet (och som jag, har tröttnat sen länge på spektaklet) så gör man klokast i att hålla sig borta från stan denna dag…Okej jag älskar akademiska traditioner, och Valborg om något är ju en traditionernas dag, med frukost, sillunch, champangegalopp, mösspåtagning, och allt sånt där. Men efter att ha firat 4-5 traditionsenliga valborgar i rad här så inser man att det faktiskt finns skojigare saker att göra.
Som att spela WoW och sen titta på en fancy majbrasa!
Den uråldriga Valborgstraditionen kretsar ju trots allt kring ett medeltida engelskt/tyskt helgon – Walpurgis, och ”majbrasan” är en kvarleva från tiden då man ville hedra Walpurgis och samtidigt skrämma bort häxor och onda andar genom att tända eldar…
Majbrasan i Gamla Uppsala tändes dock av en scout-kår!
Tänt vare här!
Tack vare vinden tog brasan fyr relativt snabbt!
Helt plötsligt dök en drake upp i elden! Okej jag har rätt livlig fantasi, men lite ser det väl ut som en drake, right??
Och sen dök en bågskytt från stenåldern upp. Solklart en bågskytt från stenåldern!!
Det är en häftig tanke att människor samlats på denna plats sedan bronsåldern för att högtidlighålla årstidernas skiftningar.
På det planet har ju inte mycket förändrats egentligen…
Fire-man! Mickes silhuett mot brasan ser ut som en superhjälte/superskurk
Efter en stund blev det fyrverkerishow á la nyårsafton!
En ganska lugn Valborg med andra ord. Ingen champagnegalopp, ingen karatefylla. Bara brasa, och allmänt soffmys!
Until next time!
-
Det spegellösa livet
Nu är den här!!
Eller ja, egentligen kom den igår, men jag hann bara testköra den lite snabbt igår kväll innan läggdags.
Pratar såklart om min nya, alldeles fabulösa spegellösa kamera!
Det är inget mindre än en Sony A7R II, tillsammans med ett lika extraordinärt objektiv – Sonys 24-70mm f/2.8.Och fasen vad bra den är!! Jag har ju bara hunnit skrapa lite på ytan, men jag kan redan konstatera att det här är en pryl (eller två rättare sagt) som är värd varenda tusenlapp! Låter kanske som jag fått betalt av Sony för att skriva detta… men icke!
Jag hade ju läst på en hel del om just den här kameran innan jag köpte den, så jag visste ju att det var bra grejer. Men så här bra? Det trodde jag faktiskt inte!
Som sagt är det ju en hel del att lära med ett nytt system, men hittills har jag bara haft ett positivt intryck.Det är till exempel väldigt ovant att ha en elektronisk sökare när man är van sedan många år med en spegelsökare.
Men jag gillart! Fördelen med den elektroniska sökaren är att bilden blir precis som den komponeras på monitorn/sökaren. (No more shots in the dark med andra ord…)
Detta får ju dock till konsekvens att batteritiden går åt ganska snabbt. Men eftersom man får med två batterier redan från början så tror jag man kan klara sig rätt bra med lite planering. Och ska man ut på längre expeditioner så är det som alltid flera extrabatterier som gäller!Den andra stora fördelen enligt mig, och anledningen till att jag köpte den, är det smidiga formatet. Trots att detta är en fullformatskamera så är den inte speciellt mycket större och tyngre än en vanlig kompaktkamera. Dock är objektivet relativt stort, men det är nästan ofrånkomligt om man vill ha någorlunda kvalitet.
Så trots pollenhuvudvärk och pollentrötthet from hell så begav jag mig ut på en runda i grannskapet för att se vad denna lilla krabat hade att bjuda på… och den levererade som väntat på hög nivå.
En av många fagra vårblommor.
Justja: Denna kamera har ju en vinklingsbar skärm!! Okej, jag vet att det är rätt många som har det, men jag underskattade verkligen hur praktiskt det är! Inget mer krypa i lera for this one!
Och ja, man kan ha jeansjacka på sig ute nu utan problem. Som jag längtat!
En spöklik kvarleva från hösten som var…
Är det inte en perfekt solstjärna, så säg?
Eftersom jag fotar rätt mycket i motljus så ville jag testa hur bra objektivet håller sig mot flares. And it didn’t disappoint!
Denna bild är tagen utan filter och motljusskydd. Även om solen är bitvis bakom trädet, så syns knappt några flares alls.
Hittade även ett skiiitstort löv! Det måste ju komma från en krukväxt??
Busy little bee. Vårpigg och pollenpigg!
Närbilden på biet är inzoomad från denna bild. Skaplig upplösning!
(Men med 42mp väntar man sig kanske inte annat…^^)
Grönskan tränger fram mer och mer för varje dag…
…krokusar likaså!
Blev tvungen att testfota mitt senaste teckningsalster också. Blev rätt nöjd med teckningen, även om svärdet blev lite längre än beräknat, hehu.
”Nej vadå, jag ska inte smita ut i trapphuset så fort du öppnar dörren”
Är så där löjligt rädd om kameran nu, som man brukar vara med nya saker.
Får se hur länge det håller…Så där! Ett första steg på en förhoppningsvis väldigt lång väg tillsammans med min nya kamera!
Jag har länge hävdat bestämt att Sony gör de bästa mobilerna och spelkonsolerna. Nu måste jag troligen tillägga att Sony faktiskt gör de bästa kamerorna också (i fullformatsektorn dvs.)
Ledsen Nikon och Canon, men här ligger ni än så länge ganska långt efter…Until next time!
-
Teleborg, flyttstäd, födelsedag och kameratankar…
God dag i stugorna!
Kom på att jag har glömt lägga upp bilderna jag tog när vi besökte Teleborgs slott i påsk.
Vädret var ganska grådassigt, men det var ändå trevligt att se lite mer av Växjö med omnejd och fira Mickes släkting som fyllde år!
Slottet påminde lite om ett greve Dracula-tillhåll denna gråa eftermiddag. Men med sommar och sol kan jag tänka mig att det är lite Disneykänsla över det!
Teleborg slott stod färdigt år 1900, och var en morgongåva från greve Fredrik Bonde till hans dåvarande hustru.
Ett inte jättegammalt och anrikt slott alltså. Men det är alltid trevligt att hitta porträtt av jättegamla och anrika kungar!
Jag fick middagssällskap av vad som åtminstone såg ut som Adolf Fredrik!
Vi pratade, åt och hade trevligt till sena kvällen…
För övrigt…
…så har bloggandet (som ni kanske märkt) hamnat lite på efterkälken senaste tiden på grund av allt flängande…
…har jag hunnit bli 27 nu i veckan. Känner inte att det är något speciellt egentligen, men det är alltid trevligt med blommor och presenter!
…ska vi flyttstäda min gamla lägenhet imorgon *yaaay!*. Är extra taggad eftersom jag av någon korkad anledning lämnade kvar ett sprucket ägg i kylen (det var alltså över en månad sen!). Kylen är dessutom avstängd, så det ska bli spännande att se hur ägget mår, och framförallt luktar… Som om inte det vore nog så lämnade jag även en stor sopsäck med alla möjliga sopor i hallen! ”Tar det sen” tänkte jag och ”det får framtida Emmaline lösa”. Så ja, here we are!Och lite good news:
Jag har bestämt mig för att sälja min systemkamera och köpa en spegellös/kompakt systemkamera istället!
Efter mycket funderande så har jag kommit fram till att det är den bästa vägen att gå numera, åtminstone för mig.
Mycket tyder på att DSLR-kamerorna är på väg att avvecklas sakta men säkert, så det känns som en bra idé att hoppa på det spegellösa tåget redan nu! Det är ju trots allt en ganska väsentlig skillnad mellan DSLR och spegellösa, och det kommer säkert ta lite tid att ”lära om”.
Dessutom är kompakta systemkameror typ hälften så stora, så bara där tror jag det kommer kännas bra att inte behöva kånka på ett tungt kamerahus + tunga objektiv!
Med andra ord kommer jag alltså att överge Nikon nu till fördel för Sony, som har de överlägset bästa kompakta systemkamerorna.
Och det känns faktiskt bra. Jag och Nikon har haft några fina år ihop, men nu är det dags att testa något nytt…Fridens liljor!
Until next time!
-
”Ta mig tusan djäflar var icke Gustaf III en stråle af det eviga ljuset!”
Det lär den kände bildhuggaren Johan Tobias Sergel ha utbrustit under en högtidlig middag i januari 1808.
Denna middag hölls för att fira att man tidigare den dagen avtäckt den stora statyn av Gustav III som står på Skeppsbrokajen i Stockholm (som Sergel dessutom hade skapat).Gustav III må ha haft många emot sig under sin tid som kung, men jag är benägen om att hålla med Sergel… Denna kung är en stråle av ljus från en avlägsen, men ändå närliggande tid. Vår siste ”enväldige” kung om man så vill, innan parlamentarismen tågade in för att stanna.
Och ikväll ska vi (jag) tända ett extra litet ljus till minne av teaterkungen, för det var nämligen på denna dag för 226 år sedan som Jacob Johan Anckarström sköt honom på den ökända maskeradbalen.
Kungen dog inte på fläcken, utan först två veckor senare av komplikationer från skottskadan.
Bild Statyn på Skeppsbrokajen
På Livrustkammaren kan man spana in dräkten som Gustav III bar på maskeraden.
Man kan även få klart för sig hur kort han var.Önskar er alla en fin helg!
Själv ska jag minsann försöka ge mig ut med kameran i helgen. Det var typ en månad sen sist, men jag har liksom inte haft tillfälle.
Oh well, plusgraderna är på väg, så off we go!Until next time!
-
Jag lever i en saga…
…och jag skulle kunna skriva en hel bok om det jag skriver nu.
Jag har liksom gått och tryckt på det här inlägget hur länge som helst känns det som. Men jag vet ändå inte riktigt hur jag ska kunna förklara och göra det hela rättvisa… men jag gör ett försök!
Den 22 september 2017 så förändrades mitt liv för alltid. Då träffade jag nämligen min älskade Mikael för första gången, på ett café här i Uppsala.
Då kunde jag nog inte riktigt förstå att det här var människan som skulle komma att bli hela min värld!Jag som i stort sett alltid varit ”singel”… Jag hade ju förlikat mig med tanken på att jag förmodligen skulle fortsätta vara ensam resten av livet.
Men det gjorde inget!
Jag var glad och nöjd ändå med tillvaron. Jag hade ju (och har fortfarande) min fina familj, vänner, och min söta Sally!
Och jag var övertygad om att ingen människa i hela världen utöver jag själv skulle kunna göra mig lycklig.
Men jag hade fel. Så himla fel.
För där var han ju. Världens snällaste och finaste människa. Perfektion från topp till tå. Ett vackert skal, med en ännu vackrare kärna.
Han som blivit den verkliga lyckan för mig.
Det är svårt att förklara, men det känns lite som att inget av det jag gjort innan jag träffade Mikael var riktigt relevant. Allting annat är oviktigt, så länge vi är tillsammans. Livet börjar nu, så känns det.Någon av er som träffat sin själsfrände där ute kanske förstår vad jag menar..?
När vi kände så här redan efter att bara ha träffats några gånger så visste vi att vi hade hittat rätt. Som en saga, fast på riktigt…
Och kan ni tänka er – vi är båda personlighetstypen arkitekt! Vad är oddsen liksom? Det kanske kan förklara varför vi kommer så bra överens och tänker likadant kring det mesta.
För oss var det till exempel inget konstigt alls att resa till Gambia tillsammans efter bara två månader, och det gick ju hur bra som helst.
Dessutom har vi samma barnsliga humor. Underbart!
Jag har själv alltid tittat lite snett på par som jag tycker går ”för fort fram”, men nu inser jag ju själv att det är fullt rimligt när man känner i hjärtat att det ska vara så. Då finns det inget som kan gå för fort, eller för sakta heller.
Förra året bestämde jag mig också för att jag ska åka på min absoluta drömresa i juni – en roadtrip genom Cornwall och Devon.
Det bästa av allt är att jag inte ska åka ensam som det var tänkt från början, utan Micke ska följa med och dela allt med mig. Längtar så in i bomben!
På mindre än ett halvår har vi hunnit med flera äventyr tillsammans, och många fler ska det bli.
Med detta sagt så är det också med stor lycka jag kan berätta att vi om ett par veckor ska flytta ihop! Vi ska börja på nästa blad i vår alldeles egna saga. En saga som just nu innefattar försäljning av gamla möbler och inköp av nya, adressändringar och allmänt flytt-pyssel…
Men för första gången i mitt liv upplever jag en flytt som en dans på rosor! Vi har ju i stort sett bott hos varandra ändå de senaste månaderna, så det var inte mer än naturligt att förena våra två hushåll till ett.Så om ni undrar varför jag varit lite frånvarande här i bloggvärlden senaste tiden så är det helt enkelt för att det är fullt sjå med just flytt, möbler och packning, varvat med jobb och livet i stort.
Slutligen kan man nog säga att jag har vunnit den högsta vinsten i livet, och att veta att det är ömsesidigt, det är den bästa känslan som finns! <3
Until next time!
-
En fredag, en flashback
När jag rotade runt lite bland mina gamla hårddisk-bilder här om dagen så kom jag på att jag faktiskt har en mapp med bilder från när jag var liten! Givetvis inte digitala högupplösta bilder dock. Eller jo, de är väl digitala så till vida att jag tagit kort på bilderna och lagt in på datorn.
Det är lite skoj att tänka tillbaka på tiden när man bara hade en analog kamera att fota med. Och man hade ingen aning om hur bilderna skulle bli, utan man kunde bara hoppas på det bästa när man skickade iväg den där filmrullen för framkallning…Iallafall, i äkta flashback friday-anda kommer här ett litet smakprov på Emmaline i åldrarna cirka 2-6 år!
Här är jag på min nya wheelie! Bilden är tagen på vår gata i Sala.
Vi bodde där tills jag var runt 4 år, sen flyttade vi till huset på landet utanför Norberg.
Jag började dansa i tidig ålder! Här rockade jag förmodligen loss till Absolute Music 1 eller nåt annat svängigt album!
Jag och pappa i matchande jeans-outfits á la tidigt 90-tal.
Blev tidigt en skogsmulle! Oklart vad det är jag plockat här dock, möjligtvis en blomma eller en kantarell.
En midsommarnattsdröm.
Jag minns att jag tyckte vår gård utanför Norberg var helt enorm, och jag och brorsan brukade skrämma upp varandra med läskiga historier om spöken och skuggmän som bodde i skogarna runtom!
Var inte jätteexhalterad inför julen… ungefär som nu alltså.
Justja! Vi hade 2 marsvin som hette Pepsi och Kurre. Väldigt söta, men högljudda.
Den här bilden gjorde jag här om året, lite som ett skämt för att visa att min klädstil inte hade förändrats mycket på 25 år…
Lite mysigt är det ändå med såna här flashback och nostalgigrejer! Det är svårt på nåt sätt att tänka att man har varit så där liten, fast samtidigt så minns jag flera av tillfällena då bilderna är tagna. Time flies indeed!
Önskar er alla en riktigt fin fredag och en trevlig helg!
Until next time!
-
Gråluvan besöker Wiks slott
Denna helg har varit helt utan planer och göromål. Otroligt skönt! Jag vet att man inte borde gnälla, men de senaste 4-5 helgerna har jag alltid haft nånting inplanerat. Nån resa, nåt besök, nåt kalas… Superkul, men vissa helger vill man bara göra absolut noll.
Typ bara andas, äta och spela TV-spel. Och om vädret tillåter – sticka ut en sväng med kameran!Således stack jag iväg en sväng till Wiks slott som ligger en bit söder om Uppsala, invid Mälaren.
Borgen har mer eller mindre stått på stället sedan tidig medeltid, även om dess utseende har varierat i takt med tiden.
Wiks slott räknas som ett av de bäst bevarade medeltidshusen i Sverige, men man vet inte säkert vem som lät uppföra slottet från början. Slottet med omnejd har dock bebotts av flertalet adelsätter genom århundradena, bland annat Bielke och von Essen.
Idag förvaltas slottet av landstinget och är ett populärt konferenscenter och besöksmål. (Och ja, det sägs finnas flera spöken här!)
Jag är ganska nojjig för att ge mig ut på isar som inte är i Lappland… men bryggan höll iallafall!
Idag märktes det att solen har börjat värma igen. Om än väldigt lite.
Snowdrops keep falling on my head!
Önskar er alla en fin vecka!
Until next time!
