-
När allting är vackert igen
Som jag längtat!!
Idag kom solen tillbaka. Jag kan ärligt talat inte minnas senast jag såg den! Som ett stort, skinande plåster lägger den sig över den mörka och tråkiga tiden som varit.
Och som ett brev på posten har också min allmänna motivation och energi kommit tillbaka. Under frukosten i den superstarka soluppgången så kände jag den där lusten att bara åka iväg ut med kameran. Den känslan har varit som bortblåst senaste månaderna, och kameran har stått som en prydnad och samlat damm typ…
Sagt och gjort. Jag tog en vända till Stabby Backe och prästgård strax väster om stan.
Det är fantastiskt hur allting kan bli så fint när solen skiner! Nu menar jag inte att Stabby backe är fult annars, det är ett superfint frilufts- och fornminnesområde. Men det blir verkligen påtagligt vilken skillnad det gör när solen ligger på och allting glittrar och speglas.Som många andra platser i och omkring Uppsala, så är Stabby backe berikat med flera gravar från järnåldern.
In fact: hela skogen är mer eller mindre ett gammalt gravfält!
Dagen i ära skruvade jag till och med bort filtret från objektivet eftersom jag ville fånga solen så bra som möjligt. Det finns många självklara fördelar med filter, men nackdelen är att det gärna blir flares när man fotar i motljus… but not today!
Prästgården i Stabby räknar sina anor från 1500-talet och har tjänat som bostad åt en rad präster och deras familjer.
Minne av en sommarlek? Friluftsdag?
Frostiga gåtor i gräset…Idag känns det också helt okej att marken är snölös. Januari kan vara fint ändå!
Och hur fin denna dag än är så gick det upp för mig att kameran behöver rengöras ordentligt! Den har ju typ stått sen Gambiaresan, och är fortfarande saltstänkt och dammig…
Den behöver ju också en nystart tänker jag.Detsamma gäller min dator – har nämligen tagit mig i kragen även där och köpt en stooor hårddisk till alla bilder. Förhoppningsvis kommer den nästa vecka så att jag kan dra igång och vårstäda bland bilderna…
Until next time!
-
En sak i taget och uppvaknandet
Nytt år, och det var längesen jag uppdaterade bloggen. Och det finns flera orsaker till det, så jag tänkte att det är dags att skriva av mig lite och bara ge en liten update kring livet som helhet.
Min allmänna opepp började egentligen i november och det är likadant varenda år. Jag avskyr verkligen november och december av den enkla anledningen att jag blir totalt dränerad på energi och motivation till nästan allt. Det är ju så mycket jag vill göra, men jag kan bara inte när det är så här. Kreativiteten är typ nedgrävd under marken, och jag känner mig lite som ett värmeljus som bara precis orkar hålla lågan uppe för att det är nödvändigt.
Jag är nämligen en sån som blir väldigt lätt påverkad av hur dagsljuset beter sig, och dessa månader finns ju knappt något dagsljus att tala om, ännu mindre sol… Förenklat kan man säga att om det är solsken ute så är jag på solskenshumör, och om det är grått och trist så blir jag grå och trist. Och november-december är ju de månader då mörkret är som allra tätast och vädret är som allra gråast (åtminstone här i trakterna). December har bokstavligen regnat bort…
Men nog om vädret!Förutom att jul, nyår och allt som hör till det står för knuten, så var jag iväg till Gambia en vecka. Resan var förstås underbar och avkopplande precis som det var tänkt, men med resande så kommer automatiskt en del stressmoment (speciellt för mig som är extremt flygrädd) och dessa moment tär lite på en vare sig man vill eller inte.
Lagom till jul fick jag dessutom tillbaka en envis urinvägsinfektion samtidigt som jag var väldigt förkyld = den lilla energi jag hade kvar försvann helt och hållet. Tack och lov gick det över i mellandagarna, och jag såg verkligen fram emot att shoppa lite kläder för en gångs skull. (Min garderob innehåller på riktigt plagg som jag haft sen högstadiet, så jag kände att det var dags…)
Men det gick inte alls som planerat.
Jag har sen tonåren haft problem med lågt blodtryck som gör att jag kan känna mig ganska yr till och från. Det är dock inget farligt och inte så mycket man kan göra åt mer än att ta det lugnt om man börjar bli yr. Jag kunde svimma ganska ofta då utan förvarning, men nu på senare år har jag lärt mig att hantera det, och det var nästan 10 år sen sist jag svimmade.Tills nu.
Kort och gott; shoppingrundan slutade tvärt med att jag tuppade av och fick åka ambulans till akuten här i Uppsala. Mitt blodtryck låg då på 50/80, vilket är väldigt lågt. Alla blodprover samt EKG visade sig dock vara normala.
Slutsatsen blev att mitt låga blodtryck i kombination med tidigare virusinfektioner, samt en inre stress som byggts upp under en tid blev för mycket.
Min kropp sa ifrån på skarpen, vilket jag idag är väldigt glad för. Jag är ofta duktig på att lyssna på min kropp, men denna gång drogs jag med i det klassiska ”jag hinner inte ta det lugnt just nu”-tänket. Jag hade för mycket att göra och tänka på.
Det krävdes att jag blev medvetslös innan jag vaknade.Nu har jag iallafall fått det klart för mig att ta en sak i taget, planera ordentligt, inte multitaska, och inte göra en massa bara för att. Allt har sin tid, punkt. Det går ju ändå inte att lösa problem som inte har uppstått, så varför ge sig själv magont över saker när man inte behöver?
Utöver detta så har jag börjat acceptera att det faktiskt är okej att tycka synd om sig själv ibland. Detta har varit något som jag alltid haft enormt svårt för, och det i sig har blivit ytterligare en press. Självömkan är bland det värsta jag vet – jag får inte tycka synd om mig själv, och ingen annan får göra det heller.
”Bit ihop bara”, tänker jag. ”Det finns människor där ute som har det enormt mycket svårare” ”Du har ingen rätt att gnälla” osv…
Men nu vet jag att det är okej. Det kan faktiskt vara synd om mig också, och inte bara alla andra. Alla tar vi ju motgångar på olika sätt och det finns ju ingen universal definition av vad ”synd om någon” är. Det är nånting för var och en att avgöra.Nu är det som bekant ett nytt år och jag mår faktiskt riktigt bra nu. Jag känner att energin börjar komma tillbaka, om än väldigt långsamt.
Det finns flera saker jag ser fram emot med detta år. Bland annat ska jag ut och resa igen i början av sommaren.
Och i vår ska jag flytta. Och jag bara vet att det kommer bli perfekt. Ska berätta mer om det när tiden är inne!Det blir således ingen nyårsrevy för min del, även om 2017 var ett av mina bästa år på många sätt. Fokus ligger på nuet och det känns riktigt bra.
Jag hoppas att ni alla har haft en underbar jul och nyår, och att 2018 blir ett år att räkna med. Det tror jag iallafall att det blir!
Ta hand om er själva och varandra <3Until next time!
-
Jultips från sjukstugan
Tystnad är trevligt på sitt sett, men nu är det på tiden att jag bryter bloggtystnaden och lägger upp lite jultips och nyheter som jag haft turen att komma över!
En tråkig nyhet är till exempel att jag har varit djävulskt efter-resa-sjuk/snart-jul-sjuk senaste dagarna, och har därför inte orkat göra så mycket mer än att teckna på en ny tavla, sova, och kolla på film… All sjukdom har dessutom satt sig bara i halsen och öronen, så att t.ex. gäspa och nysa är rena tortyren! I kombination med min sedvanliga vintertrötthet så känns detta som en riktig nitlott eftersom jag tappar motivationen till det mesta. Lagom till jul också.
Lussekatten är lagom uppspelt inför jul… Som tur är så är jag inte speciellt brydd i julen och har inte varit det på många år. Konstigt tycker säkert många, men jag tycker att det är väldigt skönt. Det där med julstress är nästan ett okänt tillstånd för mig. Jag blir mer stressad över om mjölken är slut hemma än att handla julklappar liksom.
Kanske beror det på att jag är i någon slags ”mellanålder” där jag inte är ett barn med tindrande ögon som får massor av julklappar, och jag har inga egna barn som jag kan ge julklappar till.
Jag är i jul-skärselden skulle man kanske kunna säga. But I like it!Men nog om det!
För nu måste jag tipsa om en låt som släpptes idag och som redan blivit spelad på repeat X antal gånger idag: Årets sista ljus med Anna Vild! Jag har följt henne ett tag nu och hon är verkligen i en klass för sig och har en alldeles magisk röst. Ett tips är därför att spana in hennes insta @annavild där hon lägger upp en hel del klipp med bland annat sång och vackra lockrop!Ett annat tips är perfekt för er som liksom jag, är ute i sista stund vad gäller allt som hör julen till. Eller om ni är GoT-nördar. Eller både och:
Digitala julkort med Game of Thrones-motiv! Jag tyckte dessa var fantastiskt söta, och dessutom perfekta att bara maila iväg som en gullig julhälsning! Ett plus är ju att man kan vara säker på att dessa kommer fram i tid också, till skillnad från snigelpost…Till sist vill jag önska er alla en fantastiskt God Jul!
Själv har jag inhandlat den sista julklappen idag, och julen kommer att tillbringas med nära och kära som sig bör. Och såklart massor av julbord, för goddamnit jag älskar julbord!Until next time!
-
Vid strandens slut
Som utlovat kommer här sista omgången med bilder från en alldeles fantastisk (och lite för kort) resa.
Sista dagen tog jag faktiskt med kameran till stranden för att ta lite bilder även mitt på dagen.
Så här såg det förresten ut när tidvattnet gjorde sitt. Helt plötsligt var det 20-30 meter längre till havet!
Lågvatten betyder också såklart festmåltid för fåglarna, och en och annan gam kom gående
En av många höjdpunkter var världens sötaste ödla som kom och la sig ovanpå min kamerarem så att jag inte skulle kunna ta kort på den…
…men sen satte han sig tillrätta under solstolen istället.
Dumdristig som jag vanligtvis är så tog jag med kameran ut i vattnet för att… ja, bara för att. Ska tillägga att det var meterhöga vågor hela tiden, så den fick sig några saltstänk som sig bör!
Ett trevligt inslag på de allmänna stränderna var dessa ”fruit ladies” som kom och sålde färsk frukt varenda dag. Men hade man en gång handlat av en fruit lady så var man hennes för resten av vistelsen, och bevare en om man skulle glömma det!
En folksamling dök upp alldeles intill oss och verkade titta på nånting väldigt spännande
Detta spännande visade sig vara ett gäng fiskare som drog in ett nät!
Dagens fångs – tre fiskar, en skitstor snäcka (?) och en blå krabba.
Detta var för övrigt det lilla marknadstorg som vi gick igenom varje dag för att komma till stranden
Hotellet vi bodde på heter Bakotu, och det var en riktigt hemtrevlig och lugn liten oas!
Med en tigg-katt som tyckte om att klösas om man försökte klappa
På hotellet fanns även denna vackra utsiktsplats som vi passade på att utnyttja sista eftermiddagen!
Klart slut, kokosnöt!
Sammanfattningsvis så skulle jag säga att Gambia verkligen överträffade mina förväntningar. Jag har en del vänner och bekanta som har rötter i landet, så lite hade man ju hört. Vädret var perfekt (runt 35 grader), och eftersom det blåste hela tiden från havet så blev det väldigt behagligt och inte alls för varmt! Det märks att Gambia inte är en stor turistmagnet, men detta var precis i min smak eftersom jag inte gillar stora resorts med skrikande ungar och dunkande musik överallt.
Gambierna är otroligt pratsamma och trevliga, men för en introvert nordbo så kan det såklart bli lite drygt med alla som vill ta i hand och visa sina markets och craftsmanship och prata på om allt möjligt. Dock så räcker det oftast med ett ”nej tack” och de har full förståelse.Självklart behöver man nog spendera mer tid än en vecka i landet för att komma in i det på riktigt. Dock skulle jag definitivt rekommendera Gambia om man vill ha en lugn och relativt billig semester med mycket sol och bad. Och såklart lite äventyr!
Until next time!
-
Strandliv och efterlängtad kokosnöt!
Halvvägs genom Gambiabilderna så har det blivit dags att visa upp det som jag personligen tyckte var det finaste på resan:
Stranden och havet (och kokosnöt)!Som hämtat ur en resekatalog va? Så det var ju bara att slå sig ner och njuta av vågornas sus
Obligatorisk standardbild.
Titta!! En riktig kokosnöt som man kan dricka ur!!! Jag trodde knappt dessa existerade förutom i filmer, men ack så fel jag hade! Nu kan jag sova lugnt eftersom jag har bildbevis! Jag drack dessutom typ 3-4 stycken såna här. Inte för att det smakar nåt speciellt egentligen, utan mest för den extremt exotiska känslan!
En av kvällarna tog vi en promenad och fotade längs stranden. Jag hade egentligen velat ta riktigt romantiska solnedgångs-bilder. Men himlen blev liksom disig och nästan helt vit på eftermiddagarna, så solen bleknade av även fast den lyste starkt.
Efter några dagar med saltbad och stark sol ser man ut som Ronja Rövardotter i håret.
Men bada i havet är ju svinkul så skit samma!
Här ser man att himlen har lite udda färg och solen är typ vit (runt klockan 17)
”VÄNTA JAG MÅSTE TA KORT HÄR FÖR FOLK DÄR HEMMA MÅSTE FATTA HUR GALET MYCKET SNÄCKOR DET FINNS HÄR!!” var en sak som jag sa upprepade gånger under resan. Sjukt mycket snäckor alltså. En av många saker jag älskar med havet!
Så. Imorgon kommer resten av bilderna med ännu mera strandliv, ödla, nätfiske och lite djungel!
Until next time!
-
The journey continues…
…och nu är jag faktiskt klar med redigeringen!
Men det blev på tok för mycket bilder för bara ett inlägg till, så det får bli ännu ett imorgon, och kanske ytterligare efter det.
Så låt oss rulla vidare genom Gambia mot huvudstaden Banjul!Det finns väl inget bättre än att hoppa in i en främlings bil i ett nytt land! En bil som dessutom hade sett sina bästa dagar… om den nånsin haft några.
Målet var som sagt Banjul och Albert Market, en marknad som enligt gambierna själva är landets bästa! Här kan man köpa allt från torkad och otorkad fisk, kött, kryddor, flipflops, smycken, målningar, sängar och mycket annat.
Sänggavel någon?
I denna verkstadsliknande byggnad satt massor av skräddare och sydde ihop textilier av alla de slag!
Efter marknaden ville våran personliga guide visa oss hamnen och färjorna
Sagt och gjort! Här kommer en stor del av fiskare in, samt varor som fraktas med båt till och från landet.
Om man är svag för djur (som jag) så kan det vara lite jobbigt att se hur många djur här strövar omkring utan nån som bryr sig om dem. Dock verkade det inte gå någon större nöd på denna vovve, bara lite loppbiten kanske!
Vårt fordon för dagen.
En allmän streetsmart-grej brukar ju vara att inte åka med en taxi som är krockad. Våran jeep var nog mer krockad än okrockad, vindrutan var lagad med färggrann tejp så man knappt såg ut, och sätena satt löst. Men vad tusan, det är ju sånt här som är sköjj med att resa!Guiden Yaho tog oss ändå relativt tryggt genom gatorna i Banjul.
Det är dock ganska väntat att trafiken här inte är som hemma i Sverige. Men det verkade ändå flyta på ganska bra trots att man inte följer några egentliga trafikregler. Förutom att för det mesta köra på höger sida.
Övertydlighet är alltid bra!
Egentligen ska man vara försiktig med att fota på allmänna platser i Gambia eftersom vissa kan ta väldigt illa upp. Att fota t.ex. militärer och poliser är dessutom förbjudet. Jag märkte dock inget av detta, utan alla verkade vara ganska chill och/eller upptagna med sitt.
Efter allt myller och liv i Banjul samt sjukt förorenad luft, så var det ganska skönt att komma tillbaka till hotellet och slappna av lite…
Har man trots allt vägarna förbi Gambia så tycker jag definitivt att man ska besöka Banjul och marknaden. Allting är billigt och spännande, så är man duktig på att pruta (som inte jag är) så kan man få saker nästan gratis.
Det bästa med resan är dock yet to come, och jag ska bland annat lägga upp en bild som jag velat ta typ hela livet, men fick möjlighet först nu!
Until next time!
-
Lusse, kattfödelsedag, och… Gambia!
Nu är jag ”äntligen” hemma från en fantastisk vecka i Gambia! För det är ju alltid lite blandade känslor att behöva lämna sin semester för att återvända hem till vardag, (kyla) och rutiner… Jag hade typ glömt bort Sverige, julen och allt det där, och levde verkligen för dagen – underbart helt enkelt!
Men idag är faktiskt inte vilken dag som helst. Förutom att vi landade vid fyratiden imorse så är det också Lucia, och inte minst, min älskade fluffkatt Sallys födelsedag! Hon har nu nått den aktningsvärda åldern av 9 år, men vi hoppas såklart på många fler år tillsammans.
Så jag har gosat med henne lite extra idag, och tagit tag i redigeringen av alla hundratals bilder från resan. Det tar ju sin lilla tid, men jag tänkte att jag iallafall kan börja med att slänga upp ett gäng nu, så ska jag fortsätta imorgon. Enjoy!
Det började med att en stekhet buss tog oss den cirka 30 minuter långa resan från flygplatsen till hotellet. Massor av boskap längs vägen!
Vårat hotell låg i utkanten av Gambias största stad, Serrekunda. Ett stenkast från havet också, mycket spejsat!
Eftersom vi var ganska trötta efter resan så blev det inte så mycket gjort första kvällen… men vi hade en skaplig utsikt från hotellet!
Följande dag blev det dock lite mer action och vi fick bland annat bekanta oss med det gambianska köket!
Som till exempel Chicken Yassa, en ganska stark kycklingrätt med jordnötter och lök. Me like!
Och inte minst fick vi bekanta oss med djurlivet! Denna gjorde oss sällskap vid middagen och arten heter green vervet monkey. Apor är ju no surprise vanliga nästan överallt i Afrika, men för oss nordbor är det ju definitionen av exotiskt att se dessa vilda djur…
…tills man inser att de praktiskt taget bor på samma hotell som oss, och ganska ofta roar sig med att springa runt på hotellets plåttak och leva loppan!
Dessa apor är helt klart vana vid människor, men fortfarande ganska reserverade och väldigt snabba. = skitsvåra att få med på bra bilder.
Men stå still då!!
That’s better!
Tacka vet jag katter som iallafall kan posera liiite!
Mot kvällningen blev det promenad utmed vägen och tävling i att ducka för mygg!
Gambia är ett fattigt land, men man klarar sig ändå relativt bra tack vare fisket och den stora Gambiafloden som rinner genom hela landet.
Även om jag skulle vilja så kan jag inte lägga upp precis alla bilder från resan… men detta var som sagt bara början, och nästa omgång kommer med strandliv och vår utflykt till huvudstaden Banjul!
Until next time!
- Foto, Historiska ting, Naturligt, Okategoriserade, Övernaturliga ting, Väsen, myter och vidskepelser
Ett år med Emblas!
Tiden går snubblande fort, och det blir extra påtagligt när jag, liksom många andra, har en blogg att titta tillbaka på för att se vad man egentligen har gjort med sin tid.
Idag är det nämligen ett år sedan jag bestämde mig för att starta en historieblogg, a.k.a Emblas! I december förra året var jag sjukskriven i nästan en månad på grund av en ryggskada. Jag visste från dag ett på sjukskrivningen att jag skulle bli tokig av rastlöshet om jag inte hade nåt att göra på dagarna. Så jag tänkte att nu skulle jag passa på att starta den där bloggen jag gått och fnulat på ett tag!Jag ville inte starta en livsstilsblogg eller vardagsblogg eftersom jag helt enkelt inte tycker om att prata/skriva om mig själv… Så det fick bli en kombination av mina intressen inom historia, oknytt, foto och skrivande (och lite annat)! Resultatet blev denna hybrid-mashup-blogg som jag måste säga att jag ändå är ganska stolt över!
Framförallt är det otroligt kul med alla kommentarer och mejl jag fått av er som läser bloggen! Det gör det verkligen värt att lägga ner tid på att få till så bra inlägg som möjligt, och jag hoppas att det kommer att gå hem även i framtiden.
Även om jag inte har några ambitioner att bli en ”stor” blogg, så känns det ändå väldigt hedrande att fler och fler hittar hit. De första månaderna hade jag kanske 10-20 läsare om dagen, och idag är Emblas stadigt i topp 10 av de mest lästa Uppsalabloggarna – svinkul!Men enough chitchat, nu tar vi en titt tillbaka på hur det har sett ut här det gångna året!

Mitt första inlägg i december förra året handlade om min kärlek till gamla Uppsala.
Jag var inte riktigt hemma på hur jag skulle skriva inläggen och layouten på bloggen var ganska trist…
I januari började jag skriva på min bloggserie om svenska hjältar och legender. Superkul tyckte jag!

I februari flyttade min underbara fluffboll Sally in hos mig!

I mars fortsatte jag med serien om väsen och varelser i folktron. Inlägget om mylingar är fortfarande ett av de mest populära på bloggen!

Samma sak gällande min medeltidsklänning!

I april var jag på fotoutflykt med pappa i Sala. Våren var definitivt på ingång!

I maj besökte jag ett alldeles magiskt vackert ställe i form av Linnés Hammarby, alldeles utanför Uppsala.
Kommer definitivt återvända hit nästa vår/sommar!
I juni blev det ganska mycket flängande, som hör sommaren till. Det blev bland annat en vända hem till skogarna i Norberg.

Och midsommar ute på fälten!

I juli drog jag iväg på min efterlängtade historiska roadtripp. Bland det bästa jag gjort på väldigt länge!

Augusti betyder Medeltidsveckan! Även om jag bara var där ett dygn denna gång.

I september hade hösten kommit för att stanna. Och jag åkte bland annat till Skokloster och kikade runt.

I oktober började bloggandet gå ner lite i dvala, precis som jag själv. Höstmörkret gör mig alltid extremt opepp på typ allt…

Samma sak gällde typ hela november, men det blev åtminstone en sväng till huvudstaden och Livrustkammaren!
Och december…? Ja, jag har åtminstone hunnit julpynta och baka lussebullar. Men julmys-känslan är lååångt borta eftersom allt mitt fokus ligger på Gambiaresan som bär av på tisdag! (Därav bloggfrånvaron senaste tiden, och en ursäkt på förhand för frånvaron fram tills vi kommer hem igen den 13e…)
Iallafall, det ska bli SÅ spännande att åka dit och uppleva kulturen, djuren och framförallt värmen! <3
Resväskan står framme och passet är giltigt, here we go!Önskar er alla en underbar helg och första advent!
Until next time!
-
Stiliga ställen jag vill besöka III – Dartmoor
Detta är ett ställe som jag både vill och redan har bestämt att jag ska besöka i början av sommaren nästa år! Har ju berättat lite om denna drömresa tidigare, (läs här!) och när jag var på min historiska roadtrip i somras så bestämde jag mig för att nästa långa roadtrip ska bli denna – Cornwall, och framförallt Dartmoor.

Bild Jag är helt övertygad om att Dartmoor är paradiset på jorden, och alltid har varit det. Och för mig så räcker det inte med att bara titta på bilder och videor därifrån. Jag måste åka dit och se det med egna ögon!

Bild Att få se de öppna hedarna och de urgamla landskapen som har inspirerat författare och sagoberättande i många hundra år är verkligen en dröm som går i uppfyllelse.
Här finns förutom vacker natur utan like, även ruiner från kända och okända tider, vilda dartmoorponnyer, gravplatser, och mycket annat.
Bland annat ska Baskervilles ondskefulla hund springa runt i Dartmoor, som beskrivet i romanen av Sir Arthur Conan Doyle…

Bild Tyvärr har vi inte riktigt såna här fantastiska landskap i Sverige. Men som tur är så är så ligger England relativt nära och kan kompensera för detta. What luck!
Så om ingenting väldigt oförutsett inträffar det närmaste halvåret, så kommer jag att vara ofattbart överlycklig över att få besöka denna sagolika plats!Until next time!
-
Stiliga ställen jag vill besöka II – Machu Picchu
Att bara vandra en liten bit längs Inkaleden vore nog ett fantastiskt äventyr i sig. Men att ta sig upp till nästan 2500 meters höjd och blicka ut över det som på 14-och 1500-talen var ett av inkarikets många fästen… det vore verkligen en dröm som heter duga!
Jag minns faktiskt första gången jag stötte på Machu Picchu. Det var när jag var i typ 7-års åldern och spelade ett TV-spel till Supernintendo som heter Top Gear. Det går ut på att köra racingbil runt olika banor i hela världen. Och en av dessa banor råkade då vara Machu Picchu. Jag frågade mina föräldrar vad det var för något, och de sa att det var en gammal stad i Peru. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det.

Bild Det var först kanske 10 år senare som jag på riktigt fick upp ögonen för de gamla sydamerikanska rikena – mayaindianerna, aztekerna, och såklart, inkafolket! På spanskalektionerna fick vi lära oss en del quechua, språket som talades långt före inkariket, och talas än idag av folken som bor i de sydamerikanska högländerna.
Nördig som jag är så slås jag också alltid av häpnad inför alla storslagna monument och konstruktioner som människor har kunnat uppföra genom tiderna, och detta med extremt simpla metoder. Machu Picchu är just ett sånt exempel!
Att inkariket till stor del var beläget högt uppe i Anderna förklarar ju såklart Machu Picchus läge. En stad som fallit i glömska genom århundraden, för att sedan på relativt kort tid bli ett enormt populärt turistmål säger ju rätt mycket om den dragningskraft som inkakulturen fortfarande har!
Bild Kommer jag att återvända till Sydamerika en vacker dag..? Högst troligt!
Until next time!



























































































