Emblas

”Leto bore Apollo and Artemis, delighting in arrows,
Both of lovely shape like none of the heavenly gods,
As she joined in love to the Aegis-bearing ruler.”

                                       – Poeten Hesiod, 700-talet f.Kr.

Jakten, vilda djur, oskulden, vildmarken – allt detta symboliserar gudinnan Artemis. Tvillingsyster till solguden Apollon, och dotter till gudarnas konung Zeus. Med pilar och båge är hon på ständig jakt, men hon beskyddar likaså.

Hon sägs vara en av de äldsta och viktigaste av de grekiska gudomarna under antiken. Även romarna tog sig an gudinnan Artemis, liksom de gjorde med många andra grekiska gudar, men de kallade henne för Diana.

Artemis kännetecknas framförallt som en beskyddare av allt det vilda, och hennes symboler är cypress-trädet och rådjuret.
Man vet dock inte varifrån hennes namn kommer, eller vad det betyder. Vissa menar att Artemis dyrkades som en naturgudinna redan innan det antika Grekland existerade. Detta kan också förklara varför hon hade en så stark position bland de många grekiska gudarna.

Många gånger kan nämligen gudar och gudinnor som dyrkats länge helt enkelt omformas och t.ex. byta namn och utseende för att passa mer i tiden och kulturen som den ser ut just då. Men de behåller sitt ursprungliga syfte.
Naturgudar och gudinnor tillhör de äldsta väsen som människan tillbett, och det är möjligt att en för-grekisk naturgudinna behölls och så småningom blev Artemis, och sedan romarnas Diana…

Det mest intressanta med Artemis tycker jag dock är hennes tempel som ska ha legat vid Efesos i dagens Turkiet.
Artemistemplet tros ha stått på en plats där man tillbad naturgudinnan, och templet räknades till ett av den antika världens 7 underverk.

Underverken valdes ut eftersom man ansåg att dessa var människans då främsta prestationer. Det enda som finns kvar idag av de ursprungliga underverken är Cheopspyramiden i Giza, som ju är skapligt massiv. Artemistemplet ansågs dock vara det främsta av underverken, så man kan ju bara fantisera om hur storslaget det måste ha varit!

Artemis med tvillingbrodern Apollon.

Detta avslutar del 1 i mytologi-serien! Dagarna framöver blir det fortsatt flyttstök och möbelbygge, men jag ska självklart försöka klämma in del 2 någon gång också. Denna kommer att handla om en (enligt mig) asball gud från min favoritkultur…

Until next time!

Mytologi! Ett av mina stora intressen som hängt med sedan barnsben. Kanske för att mytologi går hand i hand med historia på många sätt? Eller för att det är nära förknippat med överjordiska fenomen och osynliga makter? Det där vidunderliga och vackert fasansfulla som människor fascinerats och förfärats av i alla tider, i alla kulturer.

För mytologi är ju just det – mytiskt. Och vad är myter egentligen? Det vanligaste svaret är att det är en samling berättelser som skrivits ned och/eller berättats av en kultur under en väldigt lång tid. Dessa förblir relativt oförändrade, men har nästan alltid en religiös grund.
Myterna blir som ett slags gemensamt minne och en tidlös sanning för den kulturen. Så länge det finns någon som tror på myterna så kan de hållas levande, trots att ingen nu levande människa har upplevt något av allt det där storslagna.

För redan under antiken var myternas innehåll uråldrigt. Man ville förklara sådant som stod bortom vårt förstånd. Hur skapades världen och allt däri? Varför finns vi människor? Vad händer när hela världen rasar samman? Och vem eller vilka har den slutgiltiga makten att styra över allt detta?
Frågor som vi idag till viss del kan förklara med hjälp av forskning och teknik, om än inte till 100%. För vi förklarar ju universums existens med hjälp av teorier som verkar rimliga för vår tid. Men vi kan aldrig vara helt säkra.
Antikens folk gjorde precis samma sak – de hade inte de verktyg vi har idag, men de skapade en sanning som de tyckte verkade rimlig. De vände sig till stjärnorna, till haven, och till varandra för att få förklaringar till existensen. Precis som vi gör idag.

För mig som icke-religiös, och troende på naturvetenskapen fullt ut, kan Big Bang-teorin i den meningen vara vår moderna tids skapelsemyt. Ingen vet med säkerhet att det var så det gick till när universum och Jorden bildades, men det verkar rimligt. Så därför väljer jag att tro på det.
Och det är nog just det som är vitsen med myter. De går varken att avfärda eller belägga – de bara är. Öppna för vem som helst att tro på dem, eller låta bli. 
För vissa människor är det jätterimligt att människan är skapad av lera den sjätte dagen. För andra är det rimligt att vi är en utvecklad apa.
Den stora skillnaden är väl att myter är orubbliga för tolkning och förändring, medan teorier faktiskt är till för att testas.

Men när man tänker på ordet mytologi så är kanske inte skapelsefrågor det första som dyker upp.
Mytologin samlar myterna och dess karaktärer, som allt som oftast utgörs av gudar, gudinnor och hjältar av olika slag.

Man kanske istället tänker på den gamla grekiska mytologin med Zeus och Apollon, eller nordiska Ragnarök…
Det var faktiskt också det som var tanken med det här inlägget, och inte alls att det skulle bli så långt och reflekterande… nåja!
Jag har nämligen tänkt lista mina favoriter ur mytologier från olika kulturer (i stil med serierna jag skrev om svenska hjältar och nordiska väsen, och till viss del platser jag vill besöka)

Eftersom jag har ganska nischade nördintressen så blir det liksom skojigare att dyka ner lite djupare i vissa karaktärer! Håller ni med?

Så, imorgon kommer första delen, och denna behandlar en av de stora gudinnorna i antikens Grekland… I’ll see you then!

Until next time!