-
Drömklänningen som försvann
Här om kvällen tittade vi på The Two Towers (en del av den iallafall eftersom vi tittar igenom extended-versionerna av LotR, och det tar ju sin lilla tid…) och jag fick lite huvudbry i scenen där Aragorn drömmer att han är i Rivendell tillsammans med Arwen.
Detta eftersom hon har en klänning på sig som jag tycker är väldigt vacker.Och tro’t eller ej, men för många år sedan ägde jag faktiskt en nästan precis likadan klänning!
Jag spenderade nämligen hela sista året på gymnasiet med att sy denna klänning för hand, för att ha på mig till studentbalen.
Den blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv, och jag fick rätt mycket komplimanger för plagget.Tyvärr fick klänningen inte hänga med så mycket längre än så, eftersom jag några veckor senare upptäckte att den blivit stulen! Den hängde på vindsförrådet till lägenheten jag bodde i då, och när jag skulle flytta så märkte jag att någon hade klippt upp stängslet till mitt förråd och tagit bara klänningen, men ingenting annat…
Jag menar, den var ju knappast värd nånting (mer än affektionsvärdet för mig), och den var ju sydd enbart utefter mina mått, så personen som tog den måste ju varit totalt hjärndöd. Ja, jag blir fortfarande sur när jag tänker på det, efter 8 år!!
Jag la ju ändå ner ganska många timmar på att få den precis som jag ville, och så kommer något fräckt fanskap och tar den av mig!
Jaja världen och livet är orättvist, osv…Hur som helst så fick tittandet på filmen mig att kläcka idén om att göra en ny klänning! Den är ju trots allt ganska simpel i utförandet, men jag gillar det eftersom det ger mer utrymme för customization (bra ord på svenska??).
Det är väl en sån klänning som man kanske inte har på sig till vardags, men ändå. Det är roligt att ha, och ännu roligare när man gjort det själv! Dessutom är tyget, chiffong, väldigt bra eftersom det är svalt och följsamt.
Perfekt till årets Medeltidsvecka med andra ord…
Ett lite lagom projekt till våren och sommaren tänker jag, när flytten är klar och det kanske blir lite mer ledig tid över.Klänningen som Arwen bär i drömscenen
Min replika! Dock valde jag en grå/silver-variant.
Babyface-jag på studentbal. Ännu lyckligt ovetandes om livets alla faror och under…
Until next time!
-
Jag lever i en saga…
…och jag skulle kunna skriva en hel bok om det jag skriver nu.
Jag har liksom gått och tryckt på det här inlägget hur länge som helst känns det som. Men jag vet ändå inte riktigt hur jag ska kunna förklara och göra det hela rättvisa… men jag gör ett försök!
Den 22 september 2017 så förändrades mitt liv för alltid. Då träffade jag nämligen min älskade Mikael för första gången, på ett café här i Uppsala.
Då kunde jag nog inte riktigt förstå att det här var människan som skulle komma att bli hela min värld!Jag som i stort sett alltid varit ”singel”… Jag hade ju förlikat mig med tanken på att jag förmodligen skulle fortsätta vara ensam resten av livet.
Men det gjorde inget!
Jag var glad och nöjd ändå med tillvaron. Jag hade ju (och har fortfarande) min fina familj, vänner, och min söta Sally!
Och jag var övertygad om att ingen människa i hela världen utöver jag själv skulle kunna göra mig lycklig.
Men jag hade fel. Så himla fel.
För där var han ju. Världens snällaste och finaste människa. Perfektion från topp till tå. Ett vackert skal, med en ännu vackrare kärna.
Han som blivit den verkliga lyckan för mig.
Det är svårt att förklara, men det känns lite som att inget av det jag gjort innan jag träffade Mikael var riktigt relevant. Allting annat är oviktigt, så länge vi är tillsammans. Livet börjar nu, så känns det.Någon av er som träffat sin själsfrände där ute kanske förstår vad jag menar..?
När vi kände så här redan efter att bara ha träffats några gånger så visste vi att vi hade hittat rätt. Som en saga, fast på riktigt…
Och kan ni tänka er – vi är båda personlighetstypen arkitekt! Vad är oddsen liksom? Det kanske kan förklara varför vi kommer så bra överens och tänker likadant kring det mesta.
För oss var det till exempel inget konstigt alls att resa till Gambia tillsammans efter bara två månader, och det gick ju hur bra som helst.
Dessutom har vi samma barnsliga humor. Underbart!
Jag har själv alltid tittat lite snett på par som jag tycker går ”för fort fram”, men nu inser jag ju själv att det är fullt rimligt när man känner i hjärtat att det ska vara så. Då finns det inget som kan gå för fort, eller för sakta heller.
Förra året bestämde jag mig också för att jag ska åka på min absoluta drömresa i juni – en roadtrip genom Cornwall och Devon.
Det bästa av allt är att jag inte ska åka ensam som det var tänkt från början, utan Micke ska följa med och dela allt med mig. Längtar så in i bomben!
På mindre än ett halvår har vi hunnit med flera äventyr tillsammans, och många fler ska det bli.
Med detta sagt så är det också med stor lycka jag kan berätta att vi om ett par veckor ska flytta ihop! Vi ska börja på nästa blad i vår alldeles egna saga. En saga som just nu innefattar försäljning av gamla möbler och inköp av nya, adressändringar och allmänt flytt-pyssel…
Men för första gången i mitt liv upplever jag en flytt som en dans på rosor! Vi har ju i stort sett bott hos varandra ändå de senaste månaderna, så det var inte mer än naturligt att förena våra två hushåll till ett.Så om ni undrar varför jag varit lite frånvarande här i bloggvärlden senaste tiden så är det helt enkelt för att det är fullt sjå med just flytt, möbler och packning, varvat med jobb och livet i stort.
Slutligen kan man nog säga att jag har vunnit den högsta vinsten i livet, och att veta att det är ömsesidigt, det är den bästa känslan som finns! <3
Until next time!
-
En fredag, en flashback
När jag rotade runt lite bland mina gamla hårddisk-bilder här om dagen så kom jag på att jag faktiskt har en mapp med bilder från när jag var liten! Givetvis inte digitala högupplösta bilder dock. Eller jo, de är väl digitala så till vida att jag tagit kort på bilderna och lagt in på datorn.
Det är lite skoj att tänka tillbaka på tiden när man bara hade en analog kamera att fota med. Och man hade ingen aning om hur bilderna skulle bli, utan man kunde bara hoppas på det bästa när man skickade iväg den där filmrullen för framkallning…Iallafall, i äkta flashback friday-anda kommer här ett litet smakprov på Emmaline i åldrarna cirka 2-6 år!
Här är jag på min nya wheelie! Bilden är tagen på vår gata i Sala.
Vi bodde där tills jag var runt 4 år, sen flyttade vi till huset på landet utanför Norberg.
Jag började dansa i tidig ålder! Här rockade jag förmodligen loss till Absolute Music 1 eller nåt annat svängigt album!
Jag och pappa i matchande jeans-outfits á la tidigt 90-tal.
Blev tidigt en skogsmulle! Oklart vad det är jag plockat här dock, möjligtvis en blomma eller en kantarell.
En midsommarnattsdröm.
Jag minns att jag tyckte vår gård utanför Norberg var helt enorm, och jag och brorsan brukade skrämma upp varandra med läskiga historier om spöken och skuggmän som bodde i skogarna runtom!
Var inte jätteexhalterad inför julen… ungefär som nu alltså.
Justja! Vi hade 2 marsvin som hette Pepsi och Kurre. Väldigt söta, men högljudda.
Den här bilden gjorde jag här om året, lite som ett skämt för att visa att min klädstil inte hade förändrats mycket på 25 år…
Lite mysigt är det ändå med såna här flashback och nostalgigrejer! Det är svårt på nåt sätt att tänka att man har varit så där liten, fast samtidigt så minns jag flera av tillfällena då bilderna är tagna. Time flies indeed!
Önskar er alla en riktigt fin fredag och en trevlig helg!
Until next time!
-
Gråluvan besöker Wiks slott
Denna helg har varit helt utan planer och göromål. Otroligt skönt! Jag vet att man inte borde gnälla, men de senaste 4-5 helgerna har jag alltid haft nånting inplanerat. Nån resa, nåt besök, nåt kalas… Superkul, men vissa helger vill man bara göra absolut noll.
Typ bara andas, äta och spela TV-spel. Och om vädret tillåter – sticka ut en sväng med kameran!Således stack jag iväg en sväng till Wiks slott som ligger en bit söder om Uppsala, invid Mälaren.
Borgen har mer eller mindre stått på stället sedan tidig medeltid, även om dess utseende har varierat i takt med tiden.
Wiks slott räknas som ett av de bäst bevarade medeltidshusen i Sverige, men man vet inte säkert vem som lät uppföra slottet från början. Slottet med omnejd har dock bebotts av flertalet adelsätter genom århundradena, bland annat Bielke och von Essen.
Idag förvaltas slottet av landstinget och är ett populärt konferenscenter och besöksmål. (Och ja, det sägs finnas flera spöken här!)
Jag är ganska nojjig för att ge mig ut på isar som inte är i Lappland… men bryggan höll iallafall!
Idag märktes det att solen har börjat värma igen. Om än väldigt lite.
Snowdrops keep falling on my head!
Önskar er alla en fin vecka!
Until next time!
-
Stiliga ställen jag vill besöka V – Petra
I en av mina favoritfilmer, Indiana Jones and the Last Crusade, så utspelar sig en del av slutet i den gamla klippstaden Petra i Jordanien.
I filmen går karaktärerna in i vad som ska föreställa den sista förvaringsplatsen för den heliga Graal. Och Harrison Ford får det lite hett om öronen när han ska visa sig värdig Guds nåde och hämta Graalen…Iallafall, detta klipptempel som handlingen delvis utspelar sig i skulle mycket väl kunna ha varit en viktig plats för heliga och dyrbara föremål.
Petra uppfördes för nästan 2000 år sedan, och är nästan helt uthugget direkt i klipporna (ergo namnet Petra som är latin för klippa).
Bara det faktum att staden stod övergiven och bortglömd i 500 år, fram till 1800-talet, gör ju en sån som mig extremt nyfiken på stället!Nog för att det lär vara översvämmat av turister numera, men jag tror ändå det är en speciell känsla att vandra omkring bland dessa surrealistiska byggnadsverk.
Bild Nabatéerna, det folkslag som ursprungligen ska ha uppfört Petra, är sedan länge borta. Men det tycker bara förstärker den mystiska känslan när man vandrar runt på såna här ställen.
Precis så kände jag nämligen när jag var i Egypten och besökte dess pyramider och tempel. Människorna som för så länge sedan levde och skapade allt det här blir väldigt påtagliga, men samtidigt så avlägsna. Vi vet så mycket om dem, men ändå vet vi knappt nånting om deras liv.
Bara det som de frivilligt eller ofrivilligt lämnat efter sig kan berätta sanningen… och då kan vi ändå aldrig veta helt säkert.
Ah, historia! <3Häftigt tycker jag hur som helst, och hoppas att jag en dag får möjlighet att besöka denna arkitektonisk- och kulturella höjdpunkt!
Bild Until next time!
-
Nu bygger vi om!
Japp, nu ska jag ta tag i renoveringen av bloggen. Räknar med att det kommer ta en liten stund, men om allt går enligt planen så är bloggen tillbaks i ny skepnad senast ikväll! Så om saker och ting ser konstiga ut eller inte fungerar alls fram till dess så vet ni varför…
Under tiden kan ni iallafall underhålla er med ett av mina favoritavsnitt ur Sveriges Historia!
Enjoy (och wish me luck!)https://www.youtube.com/watch?v=38W_CwL7T38
Uppdatering:
Bytet av tema har gått relativt smärtfritt so far. Det viktigaste, nämligen bättre bilder och mobilvänlighet verkar ha gått igenom riktigt bra!
Det enda jag inte tycks få till är headern… Den vill nämligen inte synas där den ska synas, så jag tog bort den tills vidare.
Kanske rent av ska köra utan header..? Det blir kanske finare så, lite halvt minimalistiskt så där? Ska även ta en bättre presentationsbild vid tillfälle!
Vad tycker ni? Har jag missat nånting annat? Ser allt bra ut annars?
(Märkte också att kommentarfunktionen lagt sig inne på själva inläggen, så det blir ett litet extraklick där… men det överlever man nog!)Uppdatering #2:
Nu har jag äntligen fått till headern i form av sliders som jag länge velat ha!
Dock ingen framgång på kommentarfält-fronten, och jag fick till svar av supporten att det inte går att ändra om man inte kan koda i CSS (vilket jag är rätt kass på) alternativt anställer en utvecklare som kan det… och det känns lite väl ambitiöst även för mig.
Så, vi får helt enkelt leva med att kommentarfunktionen ligger inne på inläggen istället för direkt under ”flödet” så att säga. Åtminstone tills jag känner för att byta tema igen, men det kan nog dröja lite. ^^Until next time!
-
Världen är en förvirrande plats med konstiga sanningar…
HAHA!
Alltså det var inte alls meningen att den här bilden på mig och Sally skulle bli ett skämt. Iallafall inte fram tills jag kollade närmare på hennes flegmatiska ansiktsuttryck!
Hon är världens snällaste och mysigaste, och låter sig gärna lyftas upp utan problem, men just här ser hon ut som hon blivit förstenad och/eller hamnat i trans. Alternativt rest iväg en sväng till en annan dimension och fått en uppenbarelse.
Jättekul tyckte jag hur som helst, och kände att den här bilden är för bra för att hamna i Kanske-mappen…Mera katt-skoj åt folket!
Until next time!
-
And winter came…
Tjoflöjt!
Vilken fantastisk dag det har varit idag! Inte bara vädermässigt, utan bara allmänt bra liksom. Till skillnad mot för typ en månad sedan, då alla dagar kändes likadana – tunga och mörka.
Nej, nu är ljuset här, och det känns. Och syns!Väderprognosen spådde grått och molnigt idag, men icke! Det var länge sedan solen kändes så stark som idag, och man kunde liksom ta på krispigheten i luften. Dessutom är hela Uppsala täckt av rimfrost, lite dimma, och det ligger ett täcke med pudersnö på marken. Som ett perfekt drömland helt enkelt!
Eftersom vädret var så underbart så bestämde vi att utflykt med korvgrillning vore perfekt. Dock insåg vi ganska snabbt att engångsgrillhelvetet inte tänkte ta fyr… så vi fick se oss besegrade och äta kall korv istället. Vilket ändå var ganska okej!
Utflykten bar till Funbo utanför Uppsala. Jag har en speciell relation till denna plats eftersom min farfar hade en sommarstuga här för många år sen. Som barn sprang vi runt och lekte på ängarna och ropade på kossorna.
Rimfrost är bland det finaste en vinter kan ha tycker jag! Träden ser ut som små moln nästan.
Och så kan man krypa in under och skaka ner en massa snö över sig själv.
Och göra hardcore snöänglar!
Vidvinkeln fick andas lite vinter den med!
Glitter överallt!
Nu säger tyvärr väderleksrapporten att det ska bli plusgrader i veckan, och i så fall lär väl snön vara ett minne blott inom kort…
Det är iallafall trevligt att kunna titta tillbaka på bilderna då och veta att vi fick åtminstone några dagar med riktig vinter! Mer kan man väl inte begära nuförtiden, eller?En annan lite skojig grej är att jag äntligen hittat ett nytt tema till bloggen! Det kommer bli mycket snyggare layout, större bilder och bättre mobilanpassning. Så fort jag har köpt det ska jag bara hitta en ledig dag till att fixa, eftersom sånt tar typ en hel dag för mig…
Until next time!
-
Kurragömma med Pusheen the cat
Kurragömma var en av mina favoritlekar som liten. Det är nog fortfarande det när jag tänker efter…
Jag har försökt lära Sally att leka kurragömma, men att lära en katt nånting är ganska svårt! Speciellt en lek som faktiskt har lite regler. Dessutom är min lägenhet lite för liten, med begränsat antal platser att gömma sig. Så även om jag mot förmodan hade lyckats lära katten kurragömma, så hade det blivit tråkigt ganska snabbt.Så jag tog min lilla plyschkatt Pusheen istället och skapade små ”where is Pusheen”-gömmor runt om i hemmet.
Tanken var egentligen att jag skulle ta med Pusheen ut och fota, men idag är vädret så där gråtrist och opeppande… så det fick bli hemmaarenan istället, och det funkade minst lika bra!
Tadaa!
Ni kanske känner igen Pusheen från dekalfunktionen som fanns på Facebook? Jättesöt och perfekt att gömma lite överallt:
Som t.ex. i diskmaskinen…
…på vinstället…
…ovanpå da Vinci-tavlan…
…bakom stora detektiv-Pusheen…
…på Anubis huvud…
…under filten…
…i brudkistan…
…i skon…
…i fruktskålen…
…i Sallys päls…
…och on top of the world!
Nästan.Until next time!
-
Stiliga ställen jag vill besöka IV – Paris katakomber
Okej, jag vet inte om man ska benämna denna plats som ”stilig”, men den kvalar ju lätt in på listan över coola ställen i världen – Paris katakomber!
För en som aldrig varit i Frankrike överhuvudtaget (moi) och aldrig egentligen lockats av att åka dit, så måste jag medge att bara katakomberna i sig utgör en anledning att åka dit!
För några år sedan såg jag en dokumentär på youtube som handlade om en man som gått vilse i katakomberna. Man hittade hans filmkamera, men man hittade aldrig mannen själv…
Till min förtjusning så visade sig klippet från hans filmkamera finnas kvar, så ta gärna en titt på det sen och let me know vad ni tror om det, fakta eller fiktion? (passar på att varna redan nu för att det kan vara lite disturbing att titta på)Iallafall, Paris katakomber är ett underjordiskt nätverk av tunnlar som ursprungligen byggdes av romarna på 400-talet. Syftet då var att bryta kalk, och man räknar med att det totalt rör sig om nästan 30 mil av tunnlar i flera ”våningar”. Myndigheterna upptäcker än idag nya ingångar/utgångar till tunnlar man inte visste fanns, och de stänger genast igen dessa eftersom det är olagligt att utforska katakomberna på egen hand.
Men katakomberna har även använts för många andra syften genom historien, och det var först på slutet av 1700-talet som man beslöt att omvandla vissa delar av tunnlarna till en viloplats för de döda.
Kyrkogårdarna i Paris började nämligen bli överfulla av lik, och för att minska risken för smittor och bereda mer plats för kommande döda, så började man bära ner de gamla benen till tunnlarna under staden.Resultatet blev en makaber, men ändå visuellt imponerande massgrav, bestående av över fem miljoner parisares ben och skallar:
De dödas rike.
Fortsätt på egen risk…
Bild 
Bild Man får väl utgå från att de personer som ”byggde” dessa formationer av ben gjorde det med största respekt för de döda… Samtidigt som jag tycker det är lite bisarrt, så var det ändå en ganska bra och kreativ lösning. Istället för att bara begrava allihop i en stor grop liksom, så gav man dem en lite mer praktfull grav.
Dessutom får dessa anonyma människor, trots att de är döda sedan länge, fortsätta att bidra till sin hemstad även in i vår tid…Och just det! Läskigt klipp var det också:
Until next time!
