-
Björksav – det där lilla extra!
Idag har jag varit ganska seg eftersom det blev en ganska sen kväll igår… Jag och Jonas firade min födelsedag i förskott med en fyrarätters middag på restaurang Aaltos. Jag måste säga att det var bland det godaste jag ätit på väldigt länge! Så har ni vägarna förbi Uppsala och gillar elegant 70-tals funkis – gå dit!
Efter middagen blev det pubrunda i äkta studentanda innan vi slutligen vinglade hem på cyklarna medan vill höll en konversation på fylledanska. Bästa kvällen på länge!Kände dock att jag behövde göra nånting vettigt idag, så jag cyklade iväg i det fantastiska vädret för att sava lite björk! Om man gillar sånt så är det bästa tiden nu (åtminstone i Mellansverige).
Egentligen gillar jag inte att tappa björksav så värst eftersom det skadar träden. Plus att det tar ganska lång tid… Men det är en sån där vårsyssla som har hängt med jämt, typ som att lägga undan vinterjackan och ta fram solbrillorna!
Dessutom är det ju rätt nyttigt då det innehåller en massa mineraler och vitaminer från träden och marken.
Så här kan det se ut när man tappar björksav! Om ni vill göra detta själva, så kom ihåg att täppa igen hålet med en pinne efteråt så att inte trädet står och ”läcker”. De kan faktiskt dö av det!
Passade såklart på att resa lite stenar! Det här stället gissar jag har varit en gammal husgrund eftersom det ligger fullt med stenar utspridda på en liten yta…
Små gulliga videkissar!
Ett glas grumlig björksav? Yes please!
Until next time!
-
Nytt bloggtema på gång!
Under helgen har jag tänkt att jag ska ändra utseendet lite här på bloggen!
Det blir egentligen inte värsta dramatiska förändringen, men jag har äntligen hittat ett bloggtema som jag tror kan bli riktigt bra! (Dessutom var temat på rea så jag tog det som ett tecken!)
Detta nya tema är mer flexibelt och man kan även anpassa storleken på bilderna i sin blogg betydligt bättre än det jag har idag!
Jag är ju relativt ny som bloggare så jag kör helt enkelt på metoden att testa mig fram tills det blir som jag tänkt. Även om det blir en hel del omvägar, googlande och svordomar längs vägen…
Ber därför om ursäkt på förhand för eventuella konstiga layouts eller mejl som uppstår i uppbyggnaden.Imorgon ska jag ut och äta middag på en gammal fin restaurang här i Uppsala. Jag fyller nämligen år på måndag, så vi tänkte passa på att fira nu i helgen!
Tänkte därför försöka bli klar med layouten redan idag, men blir jag inte det så blir det senast på söndag, så håll till godo kära läsare! <3Uppdatering: Efter X antal timmar börjar det se någorlunda städat ut nu på bloggen! Det är lite småfix kvar, bland annat att försöka få till en bättre mobilversion. Men annars är jag faktiskt rätt nöjd!
Until next time!
-
Väsen och varelser i folktron del VIII – Mylingar
NU. Är det dags för åttonde delen i serien om varelser och väsen i folktron!
Det har ju blivit ett litet uppehåll, men vad gör väl det när denna del kommer att handla om något så läskigt som mylingar!Mylingar är nämligen något som jag personligen varit väldigt skrämd av ända sedan jag var liten. De vuxna sa att man kunde drabbas av ”mylingars vrede” om man inte skötte sig, eller att ”mylingarna kommer fram i så fort det mörknar och attackerar ensamma barn”.
Kanske blev man så rädd just för att mylingarna själva är barn och man kunde liksom relatera till dem på ett annat sätt som liten…Enligt folktron är en myling just ett litet odöpt barn som går igen eftersom de inte fått en riktig begravning. Det kunde till exempel vara ogifta kvinnor som blivit gravida, och i ren desperation hade de ihjäl sina nyfödda barn eller lämnade dem att dö långt ute i skogen. Allt för att inte dra skam över sig själv och familjen! Andra fall kunde vara familjer som var för fattiga för att ta hand om fler barn, och därför gjorde man sig av med barnet så fort som möjligt.
Jag har alltid tyckt att de odöda barnen i Game of Thrones passar ganska bra in på min bild av hur en myling ser ut… Mylingarnas syfte var att på något sätt få frid, och detta kunde de bara få genom att bli begravda i vigd jord på kyrkogården.
Därför sades de hoppa på ensamma vandrare bakifrån och krävde att han eller hon tog med mylingen till en kyrkogård!Mylingarnas utseende varierar, men det sägs att de var väldigt stora, och den som hade oturen att behöva bära en myling mot kyrkogården upptäckte hur denne bara växte och blev tyngre. I värsta fall orkade man inte bära mylingen hela vägen fram, och denna dödade då sitt offer för att sedan hoppas på nästa… (just det här tyckte jag var skitläskigt när jag var liten!) [tycker nog det fortfarande]
En evig kamp av hämnd och vrede kan sammanfatta mylingarnas existens…Until next time!
-
Det susar i säven… nåt djävulskt!
Den där känslan när man för första gången på året kan cykla utan vantar är helt oslagbar! Då vet man att inget kan gå snett de närmaste timmarna.
Idag har det varit snudd på sommarvärme här i Uppland och extremt blåsigt!
Men det hindrade inte en friskus som mig från att cykla ut på äventyr bland säven och stenarna. Ska kanske tillägga att jag hade medvind hela vägen hem sen, och det gjorde ju inte saken värre direkt! Dessutom såg jag en massa tussilago längs vägen, vilket gjorde saken om möjligt ännu bättre! De lyser verkligen upp marken som små knallgula solstrålar.Jag hade tänkt att jag skulle sitta hela dagen i värmen och balansera stenar. Men eftersom det blåste utav bara djävulen, så blev det helt enkelt inte så stabila stenstoder…
En rolig grej var ändå att flera av mina stenstoder från tidigare faktiskt stod kvar och trotsade vädrets makter!
Försöker blockera vinden med min massiva kroppshydda. Det gick sådär!
Eftersom säven är så mjuk i detta område så hämtade jag en massa stenbumlingar för att bygga en liten ”grundplatå”. Det gick helt okej!
Denna tyckte jag liknade Musse Pigg så pass mycket att jag döpte den till Sten-Musse!
Eftersom det blåste så mycket så ville inte mitt hår ligga still, och till slut så jag bara hår…
…och när vinden blev ohanterlig så gav jag upp och sveptes med av den istället!
Man kunde bokstavligen luta sig mot vinden utan att ramla. Tänk vad roligt om man hade haft en drake i detta väder!
Until next time!
-
Tutankhamun – Farao i Frihamnen
Gårdagen spenderade jag och min pojkvän Jonas i ett magasin i Frihamnen i Stockholm!
Och inte vilket magasin som helst, utan Magasin 9, som just nu håller en utställning som heter Tutankhamun – Graven och skatterna.
Utställningen visar föremål från farao Tutankhamuns grav och berättar historien om dess upptäckt.
Även om föremålen är replikor, så är de så pass bra gjorda att inte ens jag skulle kunna se någon skillnad mot originalen!
Man sveps med i den unge faraons märkliga livsöde, där han besteg Egyptens tron som tioåring, för att sedan dö endast 19 år gammal…
Hans grav förblev intakt ända till år 1922, då Howard Carter upptäckte graven med alla magnifika skatter!Utställningen i Frihamnen om Tutankhamun har turnerat runt hela världen sedan 2008 och lockar miljontals besökare.
Vi har tjatat om den här utställningen sedan i höstas, men tänkte att vi skulle vänta tills vädret blev mer inbjudande!
För oss historieälskare är den här utställningen ett måste, och framförallt för mig som har älskat antikens Egypten sedan jag var liten! Som jag skrivit om i detta inlägg, så har jag alltid varit otroligt fascinerad av just den egyptiska kulturen och dess mysterier.
Jag besökte Egypten år 2004 och år 2005 och jag blev verkligen sugen att åka tillbaka för att få uppleva den storslagna och mytiska kultur ännu en gång!Bildbomb nedan!
Detta var synen som Carter möttes av när han tog sig in i gravkammaren 1922, och det var bara början…
En grav i rent guld? Ja varför inte!
Jag lyckades rota fram bilden på originalet av Tutankhamuns dödsmask som jag tog på Egyptiska Muséet i Kairo 2004 (övre bilden) Bara bildkvalitén och mängden turister som skiljer dessa konstverk åt!
Kopian från utställningen i Frihamnen
Var det något antikens egyptier kunde så var det hantverk och guldsmideri!
Tutankhamun som barn i form av en lotusblomma!
Until next time!
-
Pollenallergi och Historien om Jorden
Här ligger jag utslagen i pollenallergi…
Precis som alla andra år så är jag naiv och tror att jag ska slippa skiten just detta år. Men icke!
Igår kom pollenmaffian på besök, ironiskt nog samtidigt som det föll typ 3-5 cm snö här i Uppsala! How?!
Nåväl det är bara att gilla läget, det brukar trots allt gå över på 4-6 veckor för min del. Inget att hänga upp sig på…Jag hade egentligen tänkt fortsätta med serien om väsen och varelser i folktron idag, men så kom jag på att jag bara måste visa en dokumentär som jag verkligen älskar! Den är gjord av National Geographic och handlar om hur vår planet blev till. Även om det är lite sämre youtube-kvalitet så är den otroligt väl berättad!
Jag brukar tycka att såna här dokumentärer kan vara lite långdragna och jobbiga att hänga med i, men denna fångar mig direkt i resan genom tid och rum!
Dock kan jag inte låta bli att undra hur man kan veta allt det här?? Saker som skedde för miljarder år sedan kan ju omöjligt vara så enkla att förstå och belägga. Eller?När man tittar på sånt här så inser man hur otroligt små och obetydliga vi alla är i detta eviga universum. Vår tid är bara ett kort ögonblick i oändligheten.
Så har ni 1,5 timme över – se detta!Helt plötsligt känns min pollenallergi inte så relevant längre…
https://www.youtube.com/watch?v=SYOarZKipnU&t=3846s
Until next time!
-
The Bear and the Maiden fair
Som utlovat (till mig själv) så har jag tillbringat hela morgonen och förmiddagen ute i det vackra vädret! Jag hade ju planerat att göra en liten fotoshoot med min nya medeltids-maiden-klänning denna helg, och idag var som klippt och skuret för detta!
Så jag bestämde mig för att cykla ut till Hågadalen och Kung Björns hög. Hågadalen är ett fantastiskt vackert och naturskönt område ett par kilometer från centrala Uppsala. Här finns dessutom en av Skandinaviens bäst bevarade bronsåldersgravar – Kung Björns hög, eller Hågahögen som den också kallas.
Själva högen i sig är inte så storslagen, men landskapet runt omkring är riktigt häftigt! Hela dalen har nämligen varit botten på Mälaren en gång i tiden, vilket är påtagligt än idag. Överallt finns stora stenblock och klipphällar kvar som legat under vatten för bara ett par tusen år sedan.
Det blev en hel hög med bilder, men jag tänkte iallafall lägga upp ett litet urval här!
Efter den långa cykelturen var det skönt att slappna av på ett solvarmt klippblock!
Spanar efter Kung Björn!
Inte lika storslagen som Kungshögarna i Gamla Uppsala enligt min åsikt. Men definitivt ett av många historiska landmärken i Uppsala!
Svårt att föreställa sig att hela dalen har varit en del av Mälaren! Kanske ligger några långbåtar någonstans och väntar på att bli upptäckta..?
Den fantastiskt storslagna eken som står som en vakt alldeles intill gravhögen. (Lägg märke till min spexade maiden-hoj till höger!)
Until next time!
-
Balansera mera!
Idag har jag spenderat i stort sett hela morgonen och förmiddagen ute.
Katten väckte mig genom att jama högljutt vid sjutiden. Egentligen så vill hon ingenting, hon vill bara att jag ska gå upp och börja dagen liksom…
Tack för att du har pli på mig, katt!
Som tur är så är jag ändå en sån där person som inte kan sova när solen har gått upp. Jag vaknar liksom naturligt av ljuset, vilket i och för sig är rätt skönt!
Tanken var ändå att jag skulle gå ut för att se om man kan börja sava björk snart här i Uppis! Eftersom det har varit omkring 5-10 plusgrader här senaste tiden så borde det vara dags snart. Dock så verkar inte tjälen i marken ha släppt riktigt än, så det blir att vänta någon vecka till…
Förutsatt att det inte kommer ytterligare en käftsmäll med snöstorm och minusgrader som det kan göra ibland den här tiden på året!Eftersom det är relativt ”varmt” ute nu också, så passade jag på att samla ihop lite stenar för att balansera.
Ändå sen jag var liten har jag älskat att leka med stenar och bygga stenfigurer. Det är ett bra sätt att rensa tankarna samtidigt som man utmanar sig själv!
Rasar det aldrig? brukar folk fråga.
Jodå, hela tiden!
Men det är nog det jag gillar med att balansera stenar. Efter X antal misslyckanden så lyckas man till slut med det omöjliga!
Ofta är det dock enklare än man tror. Det handlar egentligen bara om teknik och en gnutta tålamod…
Flyttfåglarna återvänder!
Until next time!
-
Katten och sugröret – I want to break free
Fredag betyder slappa på soffan!
Och ingen kan väl göra det bättre än min kära kissemjau Sally…Jag har faktiskt lyckats få igång henne med en superenkel leksak: Ett sugrör fastknutet i en sytråd!
Vet inte varför, men hon är helt galen i detta sugrör och ska döda det till varje pris. Som bevis på kissens jaktinstinkt så tänkte jag lägga upp en video där vi leker ihop!Dock blev det då inte mycket till lek, för precis när jag tog fram kameran så la sig katten och jäste i soffan istället. Som en degkatt. En fluffig multifärgad deg.
Jag antar att all lek tog luften ur henne, för jag lovar att hon var helt uppe i extas bara nån minut innan…
Men skam den som ger sig! Här kommer 4 minuter av fredagsfeeling starring Sally och Queen!
Trevlig fredag!https://youtu.be/wq3deOez3hY
Until next time!
-
Medeltidsklänning och starka vårvindar
Ni kan aldrig gissa vad!
Eller jo, kanske…Iallafall så har min medeltidsklänning äntligen kommit, som jag längtat!
Dessutom är den gjord helt i linne, och detta tyg ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Tidigare medeltidsklänningar jag haft har varit i olika syntet- eller bomullsblandningar, duchesse eller chiffong. Dessa tyger är också såklart oerhört fina, men de är inte lika bekväma och naturliga mot kroppen.
Linne är dessutom ganska tacksamt eftersom det inte förvrängs eller krymper i tvätt som plagg i andra tyger kan göra. Det håller helt enkelt för tidens prövningar!Jag är verkligen toknöjd med klänningen, och ett plus är att den bara går till strax ovanför anklarna på mig (i och för sig är jag relativt lång…), och detta gör att man kan springa runt obekymrat i skog, mark och stad utan att den blir lerig eller att man snubblar.
Förhoppningsvis kan jag redan till helgen sticka ut och fota lite med klänningen i en passande miljö och göra den lite rättvisa!
Say yes to the dress! Kunde inte låta bli att fota lite hemma ändå…
Färgen och detaljerna på denna medeltidsklänning är riktigt fina.
Enkelt men elegant!
Like a lady. Fast i medeltida sammanhang hade jag nog inte tagits för en värdig dam, utan snarare en fattig/prostituerad med mitt utsläppta hår…
Oh well!Until next time!
