Emblas

Så här i vårtider finns det väl inget som väcker så mycket glädje och vårkänslor som älvor och älvdans!
Även om älvor är främst förknippade med sommaren och dimmiga sommarnätter, så känns det ändå som att detta väsen passar bra att välkomna solen och värmen med!
Älvorna är ett sådant väsen som har ett ganska spretigt ursprung. De förekommer som elves i exempelvis engelsk tradition, men enligt den Skandinaviska folktron är älvorna ett eget ”släkte” och de framställs ofta som väldigt småväxta kvinnor.

Älvor är dock inte att förväxla med alver, som enligt den nordiska mytologin är en egen slags ”människa”. Älvorna är mer av ett sagoväsen, medan vikingatida mytologi framställer alver som magiska invånare i de olika världarna i deras universum.

När man tänker efter har älvorna ett ganska otacksamt syfte, nämligen att skapa sjukdomar och se till att folk blir smittade av dessa.
Älvorna är sociala och lever i ”flock” tillsammans. De sägs hålla till på ängsmarker och öppna fält där de dansade i soluppgång och solnedgång.
De doldes av sommardimmorna när de dansade sin dans, och om man kom för nära så kunde man få en släng av otäcka sjukdomar på sig!

En något romantiserad, men väldigt vacker målning med älvor och gnomer!
Denna bild stämmer någorlunda överens med min personliga bild av hur älvor ser ut..

Man trodde att dessa väsen med sin älvdans skapade cirkelformade avtryck i marken. Om man urinerade i en sådan cirkel så skulle man omedelbart drabbas av olycka och sjukdomar…
Idag vet vi dock att såna här ringar kommer från olika typer av svampar som växer i cirklar och göder marken. Därför bli gräset mycket grönare och tydligare där svampen är. Så om man nu känner för att uträtta sina behov i en älvdans (eller häxring som de också kallas) så bör det inte vara någon större fara!

Until next time!

Dags att bege sig tillbaka in i myternas och folklorens värld!

I denna del har vi kommit fram till det omtvistade och storslagna Storsjöodjuret!
Få av våra nordiska väsen är ju så omdebatterade om huruvida det faktiskt finns eller inte. Och få väsen får så mycket medial och kommersiell uppmärksamhet, ända in i våra dagar.

Olika former av vattenlevande monster har förekommit i de allra flesta kulturer genom historien.
Framförallt har sjöfarande civilisationer haft en förkärlek för att fantisera om vad för skrämmande varelser som kan dölja sig i de djupa vattnen.
Det mest kända av dessa är kanske Loch Ness-monstret i Skottland.
Men i Norden har vi ju faktiskt den fruktade jättebläckfisken Kraken! Och såklart, Storsjöodjuret.

Storsjöodjuret sägs hålla till i Storsjön i Jämtland och är omskrivet för första gången år 1635. Det var alltså då som Storsjöodjuret ”fick liv”, men det är framförallt från 1800-talet och framåt som folk har påstått sig observera odjuret, och ibland till och med fångat det på foto!
Denna varelse har även varit föremål för jakt, men år 1986 beslutade man att i lag fridlysa Storsjöodjuret och dess eventuella avkommor.
Men eftersom man inte kunde bevisa att djuret överhuvudtaget existerade så upphävdes lagen år 2005.
Engagerade ”skattjägare” har dock inte gett upp hoppet om att få en glimt av odjuret, och så sent som 2008 fångade man något på film som skulle kunna vara det beryktade Storsjöodjuret. Kolla in nyhetsklippet här!

Oavsett om alla dessa foton och filmer är fejkade eller inte, eller bara föreställer trädstammar, så återstår ju en högst relevant och vetenskapligt aktuell fråga:
Vad döljer sig egentligen i planetens djupa sjöar och hav?
Ingen vet säkert.
På youtube kan man hitta massvis av videoklipp med märkliga ljud och bilder som fångats på flera tusen meters djup, och som inte tycks tillhöra något av de djur vi känner till idag…

Until next time!

Efter ett litet uppehåll är det nu dags för del fem i serien om nordiska väsen och oknytt!
Denna del handlar om något så märkligt som ett skogsrå!
Märklig på så sätt att skogsrået är en väldigt ombytlig varelse, men samtidigt både spännande och lurig.
Det finns många exempel på väsen som liknar skogsrået även i andra traditioner – trädnymfer och dryader är vanliga i exempelvis grekisk mytologi.

I Norden förekommer skogsrået sedan mycket långt tillbaka. Mytologiska sagor berättar om hur Oden jagade efter skogsrået och andra väsen nattetid. Denna jakt medförde ett fruktansvärt oväsen över både land och vatten!

Skogsrået beskrivs som en typisk ”maneater”. Hon är mycket vacker och förförisk, men om man får en skymt av henne bakifrån så har hon en rygg i form av en ruttnande trädstam. Ibland har hon till och med svans!
Skogsråets hemvist var skogen (no way!?) och hon härskade över de vilda djuren och träden. Ibland kunde man skymta henne bland träden, ridandes på en av sina älgar.
Vid fäbodvallarna var skogsrået inte ett elakt väsen, utan hon kunde tvärtom vara väldigt hjälpsam mot både jägare och fäbodjäntor. Den jägare som hade turen att få ett skogsrå på fall kunde få evig jaktlycka – så länge han inte gick till sängs med någon annan!
I mina hemtrakter i Bergslagen kunde skogsrået dessutom varna bergsmännen när kolmilorna var på väg att börja brinna.

Hon förekommer, liksom de flesta väsen i folktron, med många olika varianter och namn. I Norge kallas hon för huldra, och i delar av Norrland heter hon vittra.

Något för er karlar att kika efter nästa gång ni är i skogen…?

Until next time!